|
|
 |
Veckobrev den 20 mars
20/3/2000
| Ibland spelar tekniken oss ett spratt. Och så skedde igår då dessvärre inte alla av de 26 000 mottagarna av mitt veckobrev nåddes av det. Det kan givetvis också läsas här på hemsidan - denna vecka om presidentvalet i Taiwan, Norges nya regering och några tankar om situationen i Kosovo. |
Vänner,
I det till synes lilla sker ofta det stora. När oppositionspartiets kandidat Chen Shui-bian i lördags vann presidentvalet i Taiwan var det en händelse som med all sannolikhet kommer att få betydelse för hela den kinesiska utvecklingen under de kommande åren.
Med sina 22 miljoner invånare är Taiwan litet i jämförelse med ca 1,3 miljarder människor i det övriga Kina. Men det som Taiwan visat under det senaste decenniet är inte bara att man förmått att bygga upp en effektiv och framgångsrik ekonomi, utan att det också är möjligt att reformera ett gammalt auktoritärt samhälle till en vibrerande modern demokrati.
För nationalistpartiet Kuomintang, KMT, var nederlaget smärtsamt, och det i all synnerhet som det till stor del var självförvållat. Med sina rötter i den kinesiska revolutionen 1910 och med makten mer eller mindre säkrad i Taiwan sedan man drog sig tillbaka dit efter nederlaget i kinesiska inbördeskriget 1949 är KMT en central del av det moderna Kinas historia. Och även om det av kommunisterna sett som fienden inkarnerad från inbördeskrigets dagar, förenas kommunist- och nationalistpartiet i synen på Kina som ett land, och i den fasad av flerpartisystem som diktaturen på fastlandet håller sig med finns faktiskt också nationalistpartiet med.
Men det är nationalistpartiet som med sin successiva modernisering gjort Taiwan till både en fungerande demokrati och en framgångsrik ekonomi. Inte minst när det gäller informationsteknologin ligger Taiwan mycket långt framme. Större delen av alla laptopdatorer som tillverkas i världen har en betydande del av sitt ursprung i Taiwan, och en växande del, bl a den händiga lilla maskin som detta brev nu författas på, kommer från taiwanesiska företag.
Men oppositionspartiet DPP har hela tiden utmanat. Chen Shui-bian har tidigare vunnit den betydelsefulla posten som borgmästare i Taipei från nationalistpartiet, men förlorade den igen till dem vid det senaste valet. Förr eller senare var det naturligt att demokratiseringen skulle leda till möjligheten till maktskifte på viktiga poster.
I Beijing har nervositeten varit betydande. Man fruktar varje tendens till självständighet från Taiwans sida, och DPP har tidigare varit relativt tydligt på den punkten. När den s k 9:e folkkongressen avslutades några dagar före det taiwanesiska valet framträdde den normalt tämligen modererade premiärminister Zhu Rongji med öppna krigshot mot Taiwan för den händelse valet skulle visa en rörelse mot självständighet. Efter det att Hong Kong och Macao nu införlivats med den kinesiska enhetsstaten är det bara Taiwan som återstår.
Det förefaller som om hoten från Beijing nu i stället kom att leda till en reaktion som gav just det resultat som man mest fruktade. Och nu ställer man sig på många håll frågan hur fortsättningen kommer att se ut. Ett demokratiskt och självmedvetet Taiwan kommer säkert att vara intresserat av att tala med Beijing på jämställd fot, men om man där kommer att vara lika intresserad av den saken återstår att se.
Spänningarna kan komma att tillta. I Kina finnas av allt att döma en mer konservativ falang inom kommunistpartiet som vill bromsa de förändringar som kan komma med bl a medlemskapet i världshandelsorganisationen WTO. Och frågan om upprättandet av försvarssystem för ballistiska robotar har en betydande sprängkraft också i denna del av världen i och med att ett sjöbaserat sådant system kan komma att täcka Taiwan på ett sätt som Beijing kommer att ha utomordentligt svårt att acceptera.
För såväl Europa som USA innebär den nya situationen en ny utmaning. Man står självfallet fast vid att erkänna Kinas enhet, men det kommer inte att framstå som rimligt att helt isolera ett tydligt demokratiskt och ekonomiskt framgångsrikt Taiwan inte minst mot bakgrund av att detta kan komma att bli modellen för Kina i dess helhet, och det kommer definitivt inte att vara möjligt att acceptera en kinesisk politik som med militärt muller eller t o m direkt aggression skulle försöka att införliva Taiwan.
På lite närmare håll än Kina, nämligen på andra sidan Kölen, har vi nu fått det regeringsskifte som det något överraskande draget av mittenregeringen Bondevik att ställa kabinettsfråga på frågan om gaskraftverk ledde till. Statsminister Jens Stoltenbergs socialdemokratiska minoritetsregering kommer att avge sin regeringsförklaring i Stortinget på onsdag, men några större sensationer är knappast att vänta.
Till de bestående utmaningarna för Norge hör att hantera det europeiska utanförskapets komplicerade situation. Man sade mycket knappt nej till det framförhandlade medlemskapet i folkomröstningen hösten 1994, men är genom det s k EES-avtalet ändå en del av den s k inre marknaden och har därmed att mer eller mindre slaviskt anpassa sig efter de beslut som man inte har någon reell möjlighet att påverka innehållet i.
Situationen är långt ifrån bekväm, och den var än mindre bekväm för en mittenregering som ju innehöll det starkt nationalistiska senterparti som ju tidigare vägrat att acceptera EES-avtalet. Slitningarna under de två och ett halvt år av den regeringen har också varit betydande.
I åtminstone det avseendet inträffar nu en förbättring. Arbeiderpartiet har konsekvent haft en tydligt Europavänlig inställning och arbetat både för EES-avtalet och norskt medlemskap i EU. Man har i opposition också lekt med tanken på någon typ av unilateral norsk anknytning till den gemensamma eurovalutan. Nya statsminister Jens Stoltenberg är en övertygad europé i den norska samhällsdebatten.
Denna vecka kommer att bli en vecka dominerad både av den nya ekonomins olika frågeställningar och av det europeiska samarbetets nya utmaningar.
På torsdag inleds det extra toppmötet med den Europeiska Unionens stats- och regeringschefer i soliga Lissabon. Och syftet med det mötet är att enas om åtgärder som skall lyfta Europa som en tillväxtregion med den nya ekonomin i centrum under det decennium som nu inletts. En politik för informationssamhället och den nya ekonomin står i centrum.
Det har formligen haglat olika initiativ under de senaste dagarna. Europakommissionen har lagt fram sin rapport om arbetet med att skapa ett s k e-Europa med utgångspunkt från det förslag man lade fram i december. Europaparlamentet hade förra veckan frågan uppe på sin dagordning och tog ett beslut som kräver än snabbare tag.
Och regeringar tar också initiativ. I förra veckan var mötte de brittiska och holländska premiärministrarna gemensamt i London olika företrädare för den nya ekonomin för att inför Lissabon diskutera vad som kan och måste göras. Och såväl de brittiska som de spanska regeringarna har inför mötet lagt fram formella förslag till olika typer av beslut.
Den brittiska regeringen har föreslagit 16 olika åtgärder som skall genomföras fram till år 2005 för att inte minst göra det lättare för nyföretagandet i den nya ekonomin runt om i Europa. Och Spanien har fyra olika steg för europeisk rivstart under det kommande året, syftande till att riva alla hinder för den elektroniska handeln och göra det möjligt för små och medelstora företag att operera smidigt över gränserna. Man har också föreslagit 13 olika åtgärder för att fullborda den inre marknaden och utveckla informationssamhället med siktet inställt på år 2004.
Frånvaron av initiativ från Norden tycker jag är slående. Här är ett område där det är alldeles uppenbart att våra länder mot bakgrund inte minst av de radikala avregleringarna i början av 1990-talet i Sverige och Finland och våra framgångsrika högteknologiföretag skulle kunna visa framfötterna i Europa. Hade det funnits ett bättre fungerande samarbete mellan Stockholm, Helsingfors och Köpenhamn är jag övertygad om att vi tillsammans skulle ha kunnat bli det starkaste av kraftkornen i den europeiska dialogen om den nya ekonomin. Men nu kommer de initiativ som ligger på bordet från andra regeringar i andra delar av Europa.
Kommissionens rapport om dessa frågor till Lissabon-mötet förtjänar att läsas av alla med något intresse av dessa frågor och för hur den europeiska utvecklingen ser ut.
Inte minst dess Annex 2 med en genomgång av situationen i Europa ger en god bild.
Där noteras t ex att medan den s k TMT-sektorn - technology, media and telecommunications - svarar för ca 50 procent av bördsvärdet i USA är motsvarande siffra i Europa 35 procent. Och än mer talande är att medan den europeiska bilden i dessa avseenden domineras av teleföretagen är det i USA de företag som svarar för mjukvara och olika typer av innehåll som är de tydligt dominerande.
Kommissionsrapporten finns tillgänglig på http://www.bildt.net och kan lätt laddas ner för lättare läsning i fast form. Där finns också det dokument från Europakommissionen som lägger fram förslag om reformeringen av de europeiska ekonomierna i stort.
Men mötet i Lissabon är bara halvhalten i detta viktiga arbete. Det är inför det kommande toppmötet i Portugal mot slutet av juni som man skall vara klar med en aktionsplan för att skapa bättre förutsättningarna för de europeiska ekonomierna.
Även om det går bättre för Europa just nu - det ser vi också i Sverige - finns det ingen anledning att vila på lagrarna när det gäller den fortsatta reformpolitiken.
Och här kommer det säkert att bli motsättningar mellan de som vill förnyelsen och de som inte riktigt vill eller vågar. En del av det som nyligen sagts på brittisk sida i dessa frågor verkar ha udden ganska tydligt riktad mot den franska socialistiska regeringen.
Det är inte bara när det gäller europeiska initiativ på IT-området som vår egen regering inte lever upp till rimliga förväntningar. Arbetet på ekonomisk förnyelse med bättre regler för företagande och rimligare skatter förefaller ju i det närmaste att ha stannat upp.
Talande är, att när Wall Street Journal i veckan som gick hade en artikel om förnyelsen i Sverige så handlade denna om vad kommunalrådet Erik Langby gjort och gör i Nacka för att ge skattebetalarna både valuta och valfrihet för skattepengarna. Och Erik råkar som bekant vara moderat.
För den nya ekonomin har den gångna veckan varit en vecka av berg-och dalbana på de olika börserna runt om i världen. Ett tag tog den s k gamla ekonomins företag igen förlorad mark, för att under slutet av veckan åter se den s k nya ekonomins olika aktier åter ta ledningen.
Det finns en tydlig nervositet. Och jag är rätt övertygad om att vi nu är på väg in i ett skede med mer rimliga bedömningar av olika Internet-företag. Det är nog ett tidens tecken att tre stora börsintroduktioner av Internet-företag under veckan - World Online i Amsterdam, Lastminute.com i London och StepStore i Oslo - inte följde det tidigare mönstret med omedelbara och spektakulära värdestegringar.
Jag tillhör inte dem som talar om att det finns en bubbla för Internet-sektorn som med nödvändighet kommer att brista med allt vad som är förknippade med detta begrepp.
Men det som kommer att ske är en rimligare värdering av olika företag och en större differentiering mellan de som har förutsättningar att ge vinst inom rimlig tid och de som aldrig förefaller att kunna komma ur syndromet att kasta nya pengar efter gamla. Detta har vi delvis redan sett i USA, och tendenserna börjar nu komma i Europa också.
Och detta är hälsosamt. Jag tror starkt på betydelsen av den både ekonomiska och bredare samhällsomdaning som den nya teknologin och den nya ekonomin utgör. Men jag är oroad om denna utveckling blir förknippad med ett allmänt lycksökeri som i alltför många fall inte kan sluta med annat än ett misslyckande.
Innan toppmötet inleds i Lissabon kommer vi att kunna ta del av den svenska regeringens så många gånger uppskjutna och under senare tid så omdebatterade s k IT-proposition. Jag ser i tidningarna att den nu är föremål för slutförhandlingar med företrädare för miljöpartiet och vänsterpartiet. Det kan näppeligen betecknas som uppmuntrande nyheter.
Vad propositionen kommer att innehålla vet jag inte.
Jag hoppas att man lyckas att hålla de fibersocialistiska tongångar som då och då hörs i bredbandsdebatten stången. Just nu byggs det ju olika former av bredband så det brakar runt om i Sverige. Statens uppgift blir att komplettera i de områden eller för de funktioner där det är nödvändigt. Och den uppgiften har väntat alltför länge.
Jag ser i media tankar om avdragsrätt på skatten för kostnader för uppkoppling till Internet. I högskattelandet Sverige är varje form av avdragsmöjlighet en säker genväg till popularitet, men det innebär inte med nödvändighet att det är bra.
Det finns en betydande risk för att den långsiktiga effekten av ett sådant förslag skulle bli att sätta ett golv för dessa anslutningskostnader och därmed faktiskt bromsa den prispress som vi ju sett så tydligt bara under de senaste månaderna. Ett förslag som kortsiktigt ger något fler anslutningar skulle långsiktigt kunna leda till högre kostnader för alla anslutningar.
Men den som lever får se. Det Sverige behöver är ett bättre klimat för företagande i alla avseenden. Det är ett faktum att en sannolikt helt dominerande del av det kapital som vi i dag ser investeras inom den nya Internet-sektorn i Sverige är kapital som skatterna tvingat till att ha sin hemvist utanför landets gränser.
Var och en borde inse att det är en utveckling förenat med mycket betydande risker. Vi driver ägandet av den mest växande
delen av svensk ekonomi ut ur landet om detta inte ändras - och det är nu det kan och måste ändras.
I spekulationerna inför toppmötet i Lissabon talades det åtskilligt om hur man skall hantera frågan om Österrike. Det är tydligt att man kört in sig i ett hörn som man inte riktigt vet hur man skall ta sig ur.
Finlands nytillträdde utrikesminister Erkki Tuomioja var i dagarna mycket kritisk till det som skett, vilket dock föranledde ett något märkligt officiellt uttalande från det finska utrikesministeriet om att ministern uttalat sig i personlig egenskap.
Pressmeddelandet speglade den nödvändiga lojaliteten, medan utrikesministerns personliga uttalande speglade vad jag förstår att samtliga ledande i Finlands offentliga liv personligen anser i denna fråga.
I Österrike självt förefaller politiken att gå i relativt normala banor. Fortfarande har inga främmande länder invaderats, inga koncentrationsläger upprättats och inga främlingsfientliga lagar sett dagens ljus.
Den stora frågan i Österrike förefaller i stället vara regeringens förslag till omfattande privatiseringar i den statsägda företagssektorn, något som socialdemokraterna SPÖ motsätter sig med alla till buds stående medel.
Men att detta är någonting som behövs av både ekonomiska och politiska skäl torde de allra flesta bedömare vara alldeles eniga om.
Statsstyret har begränsat effektiviteten, samtidigt som det genom politiska tillsättningar av viktiga poster varit en del av det system av förmåner till politiker som inte minst unga människor kommit att reagera mot. Att SPÖ motsätter sig privatiseringarna så skarpt sätter man på många håll i förbindelse med partiets rädsla för att förlora maktställningar också i den politiska sfären.
På sina håll i ett vänsterstyrt Europa tycker man säkert illa om dessa österrikiska privatiseringar, men någon grund för att vägra officiella kontakter med landet kan det knappast vara. Politiken är barock från början till slut.
Själv återvänder jag i dag måndag till Genève efter en helg i Stockholm där vårdagjämningen faktiskt visar vissa tecken på att vara ett förebud om att våren kan komma även på dessa nordliga breddgrader.
Arbetet med fredsprocessen på Balkan - det arbete som misslyckades för ett år sedan, och som ännu inte kommit igång - fortsätter. Och denna vecka är det ett år sedan misslyckandet för fredsansträngningarna ledde till att NATO inledde sina närmare tre månader långa flygoperationer mot Kosovo och Serbien i akt och mening att förhindra en humanitär katastrof.
Hur det gick med den saken kommer säkert att debatteras flitigt i internationella media under veckan. Jag skall delta i en debatt i BBC World Television i ämnet, och det blir säkert mer.
Ett år efteråt är vi i en situation där NATO nu vädjar om nya trupper till Kosovo. En fransk och en italiensk bataljon är på väg. En amerikansk stridsgrupp har just landsatts vid Thessaloniki för att tillsammans med andra delta i övningar i Kosovo. Det finns förfärande få tecken på att läget i regionen håller på att bli mindre spänt - det finns dessvärre tydliga tecken på att vi kan komma att stå inför den motsatta utvecklingen.
I Serbien släcker Milosevic nu det ena oberoende mediaföretaget efter det andra. Och det är ingen tvekan om att hans position gynnas av intrycket av att NATO och FN inte lyckats med att skydda de serber som vill vara kvar i olika delar av Kosovo. I Montenegro finns det en risk för att den stigande spänningen går mot en utlösning längre fram.
I Genève blir det stor parad av utrikesministrar denna vecka i och med att FN:s kommission för mänskliga rättigheter. Jag missade USA:s utrikesminister Albright på en konferens i Venedig under helgen, men på torsdag kommer hon till Genève. Också vår svenska Anna Lindh kommer att vara där.
Och det är förvisso bra att frågan om mänskliga rättigheter i olika länder lyfts upp och fram på detta sätt. Applåder för det.
I Europa blir det IT och ekonomiska reformer som kommer att stå i fokus. I USA är det Clintons resa till den indiska subkontinentens med dess blandning av IT-framgångar, fattigdom och kärnvapenhot som kommer att stå i centrum för uppmärksamheten.
Och i Ryssland är det nu slutspurten inför det viktiga valet av nya president på söndag. Får Vladimir Putin då mer än 50 procent av rösterna är han omedelbart vald, men om så inte blir fallet blir det en andra valomgång längre fram.
Genève den 20 mars 2000
Carl Bildt
PS.
De olika dokumenten om e-Europa och de ekonomiska reformförslagen finns lätt tillgängliga på http://www.bildt.net. De är värda att läsas av dem som är intresserade av dessa frågor. Och det finns en speciell site för att kommentera dem och komma med ytterligare förslag.
Valet i Ryssland är viktigt. Vladimir Putins öppna brev till Rysslands väljare finns nu tillgängligt på engelska på Internet och utgör en intressant läsning för alla som vill veta mer om vart Ryssland kan vara på väg. Adressen är http://www.putin2000.ru/07/05.html.
|
|
Bildt Blog Comments
In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.
You find it at http://bildt.blogspot.com.
At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.
At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.
And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.
[email protected]
|
|
