|
|
 |
| Foreign & security policy |
Om Sudan och Oljan och Freden
21/3/2001
| En vildvuxen debatt har brutit ut om oljan i Sudan, Lundin Oils fyndighet där och mitt engagemang. I DN gavs jag möjlighet att lägga fram min mer principiella syn på frågan. |
Jag är en person med breda engagemang, och allt mer har de kommit att handla inte bara om frihet och framtid utan också om fred. Och det är ju mot den bakgrunden man skall se frågan om Lundin Oil och oljeutvinningen i Sudan.
Nu är Lundin inte ett bolag som ännu producerar olja i Sudan. Det mesta av bolagets olja kommer från Storbritannien, men med produktion också i Malaysia. Fält börjar bli färdiga i Libyen. Man har en liten andel i en borrning i Albanien som jag så innerligt skulle hoppas kommer att lyckas. Och man har nu gjort ett betydande fynd i Sudan. Produktion torde dock ligga en bra bit fram i tiden.
Sudan är Afrikas största och ett av de mest konfliktutsatta länderna. I den senaste fasen har kriget pågått sedan början av 1980-talet, men i grunden mycket längre än så. Dessutom finns i olika områden mer traditionella motsättningar som lagras ovanpå de lite mer moderna. Komplexiteten i konflikterna är enorm.
Länge var dessa konflikter alldeles glömde. Mer än två miljoner människor beräknas att ha förlorat livet. Den ena svältkatastrofen avlöste den andra. Men ingen brydde sig egentligen om saken. Det var en tyst tragedi.
Konflikterna fanns långt före oljan, men med oljan kommer allt att förändras. De kommande decennierna kommer inte minst utvecklingsländernas hunger efter energi att öka dramatiskt. Vårt beroende av Mellersta Österns och Nordafrikas komplicerade länder kommer att bli allt större. Sådan är verkligheten.
Det finns de som tror att man bäst klarar problemen i Sudan genom att isolera landet, dra sig ur det och ha sanktioner. Den strömningen har dominerat en del grupper i den amerikanska debatten, och en del ideella organisationer har anslutit sig till den linjen.
Jag är övertygad om att det är fel. Jag har egentligen aldrig trott på isoleringspolitiken. Jag tror att det är rätt av Ericsson att sälja till Kina trots det ansvar dess ledning har för massakern på Himmelska Fridens Torg. Jag tror att ju mer bra internationell närvaro vi har i länder som dessa desto större är förutsättningarna för en utveckling till det bättre.
Jag tror dessvärre att oljan är Sudans enda möjlighet till både fred och utveckling på sikt. Det är, tyvärr, svårt att se någon annan möjlighet. Men med oljan kommer intresset för Sudan, och med det kan komma en fredsprocess och förutsättningar för utveckling.
Ingenting av detta kommer snabbt eller med automatik. Jag tror att det är alldeles rätt att vetskapen om att det finns olja kan skärpa konflikter. Än värre är kanske potentiellt de konflikter som finns kring de stora vattenförsörjningsfrågorna i området. Nilens vatten är på många sätt värdefullare än öknens olja.
Utländska företags verksamhet i området är inte med automatik gynnsam. Det är mycket viktigt hur man uppträder. Jag har sett min roll i dessa sammanhang som att se till att det fattats beslut om och genomförs en uppförandekod baserad på FN:s s k Global Compact och på de principer som Amnesty har för företag i situationer som dessa.
Lundin kan enkelt lämna Sudan, och jag kan enkelt lämna Lundins styrelse. Den andel Lundin har torde det i dag finnas en kö av köpstarka köpare av. Och jag kan mycket väl göra det korrekta konstaterandet att min tid inte räcker till. På många sätt vore det självklart det enklaste.
Men vad skulle egentligen bli bättre av det? På den punkten har jag ännu inte sett några övertygade argument i de seriösa inlägg som, fläckvis, förekommit i debatten. Och egentligen är det ju den frågan som borde vara debattens kärnfråga.
Jo, det finns en annan aspekt. Mats Wiklund är rädd för att mitt namn fläckas ned. Men jag är inget varumärke. Jag har aldrig haft svårigheter att stå upp för det jag tror är rätt också när det blåst full storm åt andra hållet.
Jag har nog aldrig haft en vindflöjel, men hoppas att man förstått att jag alltid strävat efter att ha en kompass.
Ingen har rätt att underskatta komplexiteten i situationen i Sudan. Men vissa saker är viktiga för mig.
Jag tror att skulle allt och alls lämna Sudan skulle det lämna fältet fritt för fundamentalister och krigsherrar. Men det kommer, tack och lov, inte att ske.
I allt det som sägs och skrivits om Sudan finns det ett tydligt mönster: övergreppen sker där det inte finns någon internationell närvaro. Den uppgift om ett övergrepp på en by i området där Lundin har del i koncession som tänt debatten i Sverige gäller av allt att döma en tidpunkt när det inte fanns någon internationell närvaro i området.
Det hindrar inte att allt måste göras för att få så mycket klarhet det går. Det borde gå att få en i alla fall ungefärlig bild av bosättningsmönstret – begränsat som det är – i området före vägen byggdes och i dag.
Det arbetet pågår, och jag hoppas att de inom Lundin som arbetar med detta kommer att kunna redovisa det snart.
Att hoppas att oljan aldrig upptäckts, eller att bara packa och ge sig iväg, är lika meningslöst som moraliskt tveksamt. Traditionella och andra strider skulle fortsätta på det sätt de gjort tidigare. Problem med barnhandel och regelrätt slaveri skulle lätt kunna återkomma. Vi kanske skulle sitta bekvämare i våra fåtöljer, men var skulle moralen ligga i det?
När jag säger att jag tror att oljan kan vara nyckeln till fred grundar det sig nu också på att jag tycker att det finns signaler om en ny politik i Washington. I den delen är situationen bättre nu än för ett år sedan.
Det talas nu om politiska lösningar inspirerade av Balkan och lösningar av oljan kanske inspirerade av vad Världsbanken fattat beslut om i det inte okomplicerade grannlandet Chad.
Kanske kan detta också leda EU till att se Sudan inte bara som ett humanitärt utan också som ett politiskt problem. Passiviteten har hitintills varit slående.
Ett är alldeles säkert: oljebolagen har ett oerhört starkt intresse av fred. De har – alla! – ett tydligt intresse av att ge de bidrag de kan ge till en sådan process. Men hitintills har det knappt funnits någon fredsprocess värd namnet. Bara tystnad och tragedi.
Jag har nu läst mycket av vad som sagts och tyckts i den svenska debatten under de dagar jag var i Makedonien.
I går sade företrädare för Svenska Kyrkan i TV till mig att de ville att jag skulle vara kvar och engagera mig djupare i Sudan och dess problem. Jag ser att en del av de beundransvärda hjälparbetare som funnits i området sagt samma sak.
Andra har haft helt andra synpunkter. Dagens Industri tycker att det blir för mycket uppmärksamhet kring företaget när jag sitter i styrelsen. I det ligger det förvisso en del. Men är tystnad ett ideal?
Och den socialdemokratiske partisekreteraren har gjort inrikespolitik av allra sämsta slag av det hela genom att kräva att jag – just nu! – skall lämna mitt FN-uppdrag för Balkan.
Mitt personliga problem är delvis ett annat. Mitt FN-uppdrag har sedan förra sommaren kommit att ta långt mer tid än jag hade trott. Och det har kommit att gå ut över andra uppdrag som också är viktiga. Det gäller inte minst mitt arbete i riksdagen. Också personliga skäl gör att jag vill kunna vara mer i Stockholm och mindre ständigt på resa.
Mats Wiklund var tveksam om min ”politiska och moraliska” kompass hade lett mig rätt i detta fall. Jag förstår väl hans tveksamhet i ljuset av en mycket komplicerad situation. Sedan dess har ju debatten i vissa media fått övertoner som mest demonstrerat ytligheten i delar av vår mediekultur.
En lågmäld och saklig debatt om de svåra och viktiga moraliska och andra avvägningar som vi står inför i en situation som den i Sudan – eller i många andra länder – tror jag att vi behöver. Jag tror inte att jag har svaren på alla frågorna. Men jag är tacksam för möjligheten att på detta sätt ha fått ge ett bidrag.
|
|
Bildt Blog Comments
In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.
You find it at http://bildt.blogspot.com.
At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.
At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.
And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.
[email protected]
|
|
