|
|
 |
Det var grovt, Collert!
11/9/2002
| Föreningssparbankens styrelseordförande Collert magplaskade i ett uttalande i valrörelsen. Hans okunskap var av en dignitet som imponerade. I Dagens Industri hade jag anledning att redovisa fakta i ärendet. |
- - -
Detta var grovt, Göran Collert!
Göran Collerts angrepp på den borgerliga fyrpartiregeringen är grovt
okunnigt. Vi vände fritt fall till tydlig uppgång. Vi tog vid efter
finansiell misskötsel och politisk mörkläggning. Allt det som skett vad
gäller avreglering och liberalisering av svensk ekonomi sedan 1990 togs
fram och beslutades under dessa tre år.
- - -- - - -
Föreningssparbankens ordförande Göran Collert låter i DI på tisdagen (10/9)
meddela, att "en borgerlig fyrpartiregering aldrig har visat att de klarar
Sveriges ekonomi".
Jag har varit statsminister i den enda borgerliga fyrpartiregering som
Sverige någonsin haft. Och då må det vara mig tillåtet att komma med några
påpekanden. Ty Collerts angrepp är lika grovt som det är okunnigt.
Vi tillträdde i oktober 1991 efter det att socialdemokratins tredje väg hade
kollapsat så totalt att regeringskriserna och krispaketen avlöst varandra
under mer än ett års tid.
I början av 1990 hade dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt avgått i
protest mot en politik som, enligt hans beskrivning, förde Sverige ut över
stupet. Det var inte bara jag som använde uttrycket härdsmälta om
socialdemokraternas försök till ekonomisk politik.
Under året före valet hade vi varnat för alla de problem vi stod inför.
Sverige förlorade cirka 1 000 jobb om dagen, och budgetunderskottet ökade
lavinartat när utgifterna skenade och inkomsterna störtdök.
Barometern pekade på full storm. Det var egentligen bara socialdemokraterna
som sa att allt var bra. Det må förefalla alldeles bisarrt, men deras
huvudkrav i valrörelsen 1991 var att klara Sveriges ekonomi genom att
ytterligare bygga ut löntagarfonderna (!).
Bengt Westerberg och jag, som då företrädde Ny Start för Sverige, sade i
valrörelsen med stor tydlighet att det skulle ta flera år att vända en
ekonomi som var i fritt fall. Men det fanns inget reellt alternativ till en
liberal reformpolitik.
Efter regeringsskiftet visade sig dock vissa saker vara en bra bit värre än
vad vi känt till. Socialdemokraterna, statliga Nordbanken och sparbankerna
hade gemensamt mörklagt för såväl allmänhet som riksdag de svarta hål som
deras insatser öppnat upp i det finansiella systemet.
Även i dag kan jag känna stark vrede över denna finansiella misskötsel och
politiska mörkläggning.
Under de kommande tre åren vände vi en ekonomi i fritt fall till en ekonomi i
kraftig uppgång. Siffrorna talar sitt tydliga språk.
Våren 1994 fick vi cirka 1 000 nya jobb om dagen - och det handlade inte om
bidragsjobb utan om riktiga jobb i näringslivet! Vi fick bukt med skenande
sjukförsäkringskostnader genom bland annat karensdagar.
Och det är ett klart faktum att de budgetunderskott som ökat kraftigt under
nedgången från 1990 fram mot mitten av 1993 nu minskade både tydligt och
snabbt. Serien av sparpaket hade börjat ge resultat. Kronfallet gav en
tillfällig hjälp, men de viktigaste insatserna var de strukturella.
Efter tre år av sjunkande BNP - baksmällan efter bubblorna och berusningen -
fick vi 1994 och 1995 en mycket stark tillväxt i Sveriges ekonomi.
Viktigast under dessa år var dock att vi drev en tydlig politik för
liberalisering av den svenska ekonomin.
Sett i backspegeln är det ett faktum
att praktiskt taget allt det som skett vad gäller avreglering och
liberalisering av svensk ekonomi sedan 1990 togs fram och beslutades under
dessa tre år.
Och det skedde samtidigt som vi gjorde en del annat smått och gott. Vi
förhandlade och undertecknade avtalet om Sveriges medlemskap i den
Europeiska Unionen. Vi förhandlade fram och fattade beslut om ett nytt
pensionssystem efter det sönderfallande ATP. Vi förlängde riksdagens
mandatperiod och tog fram ett nytt budgetsystem.
Jag berömmer mig inte speciellt för att vi räddade misskötta finansföretag.
Det kostade statskassan cirka 60 miljarder kr. De pengarna kunde säkert ha
använts bättre. Men för vår del handlade det inte minst om att rädda
småsparare och småföretagare som annars hade råkat ännu värre ut.
Det finns skäl att påminna om att den av Collert hyllade socialdemokratin
under dessa år motsatte sig allt vi gjorde för tillväxt, företagande och
sparande i offentliga utgifter.
Varje förslag om liberalisering av avreglering framställdes som ett hot mot
landets välfärd. Avskaffandet av löntagarfonderna, och satsning på forskning
och högre utbildning i stället, avvisades med största harm.
Alla förslag till begränsningar av utgifter ledde till protester och
invektiv. Minsta intrång på LO:s mark när det gällde till exempel att skapa
en allmän arbetslöshetsförsäkring möttes med massdemonstrationer. Språket
var stundtals mycket grovt när den röda reaktionen gick till storms mot de
liberala reformer som var och är alldeles riktiga för Sverige.
Collert har säkert även glömt även att den socialdemokratiska oppositionen
motsatte sig vart och ett av de viktigare förslag till förbättring för
företagandet som vi lade fram. Allt framställdes i vulgär argumentation som
bara gåvor till de rika.
Om Collert brytt sig om vad till exempel Internationella Valutafonden och
OECD hade att säga om vår ekonomiska politik, skulle han sett att fick vi
mycket beröm för den kraftfulla inriktningen på reformer för tillväxt och
företagande som vi genomförde, att man starkt applåderade våra sparprogram
och ville att de skulle fortsätta, och att man hade respekt för det sätt vi
hade klarat såväl det fria fallet i svensk ekonomi efter 1980-talets
misslyckande som stormarna på de europeiska valutamarknaderna.
Men intet av detta förefaller Collert att vare sig veta eller bry sig om. Jag
antar att han tycker att socialdemokraterna skötte Sveriges ekonomi lysande
fram till det enligt honom ödesdigra regeringsskiftet 1991. Jo, jo. Han kan
i alla fall inte anklagas för brist på originalitet.
Jag är stolt över hur den borgerliga fyrpartiregeringen, med ett förfärande
utgångsläge och med besvärliga yttre omständigheter, tog ansvar för Sveriges
ekonomi under dessa år.
Vi vände fritt fall till tydlig uppgång, och vi vidtog samtidigt strukturella
reformer som, även om delar av dem sedan dess urvattnats och förfuskats,
förblivit viktiga för Sverige.
Carl Bildt
statsminister 1991 - 1994
|
|
Bildt Blog Comments
In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.
You find it at http://bildt.blogspot.com.
At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.
At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.
And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.
[email protected]
|
|
