|
|
 |
Jobballiansen 1998
8/6/1998
| Den 8 juni presenterade Alf Svensson, Lars Leijonborg och jag i en artikel i DN sju punkter för en bättre politik för tillväxt, jobb och företagande. Detta blev den s k jobballiansen i valrörelsen 1998. Ett program klarare än vad socialdemokraterna förmådde prestera. |
Artikel av Carl Bildt, Lars Leijonborg och Alf Svensson publicerad på DN:s debattsida måndagen den 8 juni 1998.
”Allians för Nya Jobb”
Jobben måste bli den viktigaste frågan i 1998 års valrörelse. Arbetslösheten, den öppna och den dolda, är vårt lands största ekonomiska och sociala problem. Att skapa radikalt bättre förutsättningar för nya jobb och tillväxt måste därför vara det avgörande politiska uppdraget under de år då Sverige tar steget in i 2000-talet.
Det är den dramatiska ökningen av arbetslösheten som är 1990-talets stora politiska misslyckande. I början detta decennium hade ca 4,4 miljoner svenskar arbete – i dag är det mindre än 3,9 miljoner. För oss är det uppenbart att huvudansvaret för detta ligger hos socialdemokraterna. Vi kommer inte att tillåta att de smiter undan från det ansvaret.
Det stora fallet i sysselsättning inträffade mellan åren 1990 och 1993. Det var resultatet av att socialdemokraterna ägnade 1980-talet åt skattehöjningar och löntagarfonder istället för att ta itu med vårt lands verkliga problem. Den s k tredje vägens ekonomiska politik isolerade Sverige från Europa, banade vägen för lånekarusell och bankkris och förde oss in i den kostnadskris som ledde till sysselsättningsraset.
Från slutet av 1993 vände emellertid sysselsättningen åter uppåt. I anslutning till valrörelsen för fyra år sedan tillkom det ca 2.000 nya jobb varje dag. Men det var socialdemokraternas ”vänstersväng” med vänsterpartiet och miljöpartiet efter valet 1994 - skattehöjningar och återregleringar - som bröt uppgången i sysselsättningen. I stället för fortsatt uppgång fick Sverige nya förlorade år.
Låt oss nämna några fakta som belyser vidden av det politiska misslyckandet.
· Andelen svenskar som har jobb – det s k relativa arbetskraftstalet - är lägre i år än någon gång sedan 1950-talet.
· 1997 var antalet sysselsatta i Sverige lägre än någon gång sedan 1974.
· Hade den uppgång som inleddes 1993 fortsatt med samma kraft hade Sverige i dag haft minst 150.000 fler jobb.
· Hade den socialdemokratiska regeringens egna prognoser slagit in hade Sverige i dag haft ca 210.000 fler jobb än 1994.
· Hade Sverige haft samma utveckling som våra nordiska grannländer hade vi i dag haft ca 260.000 fler jobb.
Det är tyvärr enkelt att konstatera: den socialdemokratiska regeringen har hitintills misslyckats med alla de löften den ställt ut och alla den mål den satt upp i fråga om jobben.
I valrörelsen 1994 utlovades att inga skulle sägas upp i kommuner och landsting, att arbetslösheten redan 1995 skulle pressas ner till 5% och att inga ungdomar skulle gå arbetslösa mer än hundra dagar. Sedan dess har ca 80.000 personer fått lämna sina arbeten i kommuner och landsting, arbetslösheten aldrig varit i närheten av 5 % och ca 300.000 unga människor varit arbetslösa längre än hundra dag. Och alla vet att 1997 blev 1990-talets sämsta år vad gällde sysselsättning och arbetslöshet.
Sedan några månader tillbaka ökar sysselsättningen åter något. Det är glädjande. Men uppgången i sysselsättningen är både senare och svagare i Sverige än i de allra flesta andra länder i den Europeiska Unionen.
Den socialdemokratiska regeringen har själv satt som mål att den öppna arbetslösheten år 2000 skall vara nere i 4 procent. Vi har kritiserat det målet för att inte vara tillräckligt ambitiöst och för att genom att bortse från det avgörande – antalet nya jobb – öppna för statistiska manipulationer.
Men i dag är det ett faktum att det inte längre finns en enda oberoende ekonomisk bedömare - inom eller utom Sverige - som tror att regeringen kommer att nå ens sitt eget begränsade 4 procentmål. Till de stora misslyckanden som ligger bakom socialdemokraterna skall läggas det stora misslyckande som ligger framför dem.
Arbetsmarknadsstyrelsens optimistiska prognoser visar en total arbetslöshet över 10 procent både 1998 och 1999 och en öppen arbetslöshet tydligt högre än regeringens förhoppningar. Massarbetslösheten består.
Under de senaste decennierna har svensk ekonomi förlorat mark i Europa och i världen. För 30 år sedan var inget av de nuvarande medlemsländerna i EU rikare än Sverige - idag ligger alla utom Portugal, Spanien och Grekland före oss.
Vi kan inte acceptera en politisk debatt inför det viktiga valet som ser med liknöjdhet på att massarbetslösheten biter sig fast och på att vårt samhälle riskerar att bli ekonomiskt och socialt delat för lång tid framöver.
Redan i dag beräknas arbetslöshetens kostnader för de offentliga budgetarna vara ca 150 miljarder kr. Och de sociala kostnaderna går inte att räkna i pengar.
Allra mest oro känner vi för situationen i de mest utsatta områdena. Enligt en aktuell undersökning från Malmö är det i dag bara lite mer än hälften av den vuxna befolkningen där som har ett riktigt jobb. I utsatta områden i storstädernas förorter finns områden där bara en tredjedel har jobb och två tredjedelar lever på bidrag.
Konsekvenserna av detta kommer att bli allvarliga. Ett samhälle som inte kan ge arbete åt alla kommer tyvärr inte att lyckas med integrationen mellan gamla och nya medborgare. Och ett tvåtredjedelssamhälle blir ett samhälle som kommer att tyngas och delas av sitt eget misslyckande.
En politik för nya jobb är en politik som skapar radikalt förbättrade villkor för företag och företagande. Flera undersökningar säger att klimatet för företagande och tillväxt i Sverige, i förhållande till andra länder, har blivit sämre under de senaste åren. Och kvittot på det får vi genom färre jobb och lägre sysselsättning. Skatternas utformning är skadligare, regleringarna är fler och Europapolitiken är osäkrare i Sverige än i andra länder.
Sedan 1995 har antalet egenföretagare i Sverige minskat. Bara i år har hitintills antalet företagare minskat med ca 6.000. Allt fler varnar för risken för att företag successivt flyttar ut viktiga funktioner från Sverige.
Att förbättra företagandeklimatet kräver omedelbara politiska åtgärder på en bred front. Det är den samlade styrkan och uthålligheten i förändringen som kommer att ge resultat. Ju förr den nödvändiga omläggning av politiken kan inledas, desto tidigare kan vi börja att se dess resultat.
Vi är övertygade om att en politik enligt principerna i dessa sju punkter under de närmaste åren kan vända utvecklingen:
1. Sänkta skatter på arbete. Internationella studier visar ett tydligt samband mellan skatten på arbete och antalet nya jobb. Sveriges höga skattetryck, över 54 % av BNP, hämmar tillkomsten av nya jobb. Vi vill gemensamt sänka skatten på arbete och företagande. De skatter som är särskilt hämmande för investeringar och riskapital, som dubbelbeskattningen av aktier och förmögenhetsskatten, bör tas bort så snart det är möjligt. Vi vill att de allra flesta bara skall betala ca 30 procent av sin inkomst i skatt och att ingen skall betala mer än hälften av en inkomstökning i skatt. Det är rimligt och rättvist. Det ligger väl i linje med de krav som nu kommer allt starkare från allt större delar av det svenska samhället.
2. Befria tjänstesektorn. Den största omedelbara potentialen för nya jobb finns i tjänstesektorn. Vi vill omedelbart sänka skatten på hemnära tjänster. Vi är övertygade om att det skulle kunna skapa tiotusentals nya jobb. Vi är också övertygade om att på detta sätt också kunna radikalt förbättra förutsättningarna för jämställdhet.
3. Mindre krångel. Vi vill göra det enklare att starta och driva företag. Avregleringsförslagen från småföretagardelegationen måste genomföras. Alla regler som inte tydligt behövs skall automatiskt avvecklas efter en tid. Det skall vara lätt att få s k F-skattsedel.
4. Modern arbetsmarknad. Arbetsmarknaden måste bli mer dynamisk och flexibel. En reform av lagar och regler som tar sikte på att rejält öka möjligheten att få och ta nya jobb, och att öka rörligheten på arbetsmarknaden, genomförs så snabbt som möjligt. Detta är av avgörande betydelse för främst de små- och medelstora företagens vilja och möjlighet att ge nya jobb.
5. Eurons möjligheter. Även om det nu står det klart att Sverige kommer att stå utanför när elva europeiska länder, från Portugal i söder till Finland i norr, börjar införa euron från årsskiftet, är utvecklingen av den gemensamma valutan en fråga av största betydelse för Sverige. Euron kommer att göra det lättare att handla, resa, studera och driva företag över de gamla gränserna. Den omedelbara uppgiften är att minska utanförskapets konsekvenser. Företag måste få möjlighet till affärer och bokföring, inklusive skattebetalning, i euron om de så vill. Alla måste få information om eurons betydelse. Vår ekonomi måste reformeras för att klara den nya utmaningen.
6. Förnuftig energipolitik. Fler jobb förutsätter en politik som säkrar tillgången till energi till konkurrenskraftiga priser. Det senaste energibeslutet uppfyller inte det kravet. Beslutet om snabbstängning av Barsebäcksverket är ett beslut med mångmiljardkostnader utan saklig grund. Det kommer att medföra att utsläppen av växthusgaser ökar och att förutsättningarna för nya jobb försämras. Det blir våra pengar och våra jobb som får betala.
7. Spjutspetsland inom IT. Den nya informationstekniken rymmer en väldig potential av nya arbeten. Vi vill att Sverige skall tillhöra de ledande länderna i världen när det gäller utveckling och användning av den nya informationsteknologin. Sverige har goda möjligheter om de utnyttjas rätt. Vi vill omedelbart sprida ägandet av Telia och skapa förutsättningar för snabb utbyggnad av infrastrukturen för datakommunikation med hög kapacitet.
*
Vårt mål är att redan under den kommande mandatperioden kunna skapa förutsättningarna för omkring 300.000 nya jobb i Sverige. Om den utvecklingen kan fortsätta ytterligare några år kan vi i mitten av det kommande decenniet vara i en situation att vi på nytt kan tala om full sysselsättning.
Vi representerar tre olika partier med tre olika program. Men vi vill bilda kärnan i den allians för nya jobb som skall föra Sverige in i 2000-talet.
Men ju fler krafter som ansluter sig, desto större är förutsättningen att nå det höga mål som borde vara gemensamt för många: att avskaffa arbetslösheten som samhällsproblem.
Carl Bildt
Lars Leijonborg
Alf Svensson
|
|
Bildt Blog Comments
In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.
You find it at http://bildt.blogspot.com.
At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.
At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.
And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.
[email protected]
|
|
