|
|
 |
Jobballiansen mot (s) tomhet
23/8/1998
| Den 23 augusti kritiserade Alf Svensson, Lars Leijonborg och jag gemensamt det tomma socialdemokratiska valmanifestet och jämförde med den s k jobballiansens program. |
Artikel av Carl Bildt, Lars Leijonborg och Alf Svensson publicerad på DN-debatt 1998-08-23
Jobben i centrum!
Socialdemokraterna har övergivit arbetet för den fulla sysselsättningen. På annat sätt kan vi inte tolka tomheten när det gäller jobben och tillväxten i det socialdemokratiska valmanifest som presenterades i fredags. I modern tid har socialdemokraterna aldrig gått till val med ett manifest fattigare och mindre engagerat när det gäller arbete och sysselsättning.
Och detta beror sannerligen inte på att sysselsättningen inte är ett problem. Tvärt om. Under det senaste decenniet har Sverige förlorat ca 500.000 jobb. Under de senaste fyra åren har utvecklingen i stort sett stått still. I fjorton län är det alldeles tydligt att jobben i dag är klart färre än då. Det finns färre jobb för kvinnor och för ungdomar i dag. I dagens Sverige är ca 750.000 personer tvingade att söka socialbidrag varje år.
Vi vill sätta arbetet för jobb och tillväxt i centrum för politiken. Gemensamt förklarade vi den 8 juni, att uppgiften ”att skapa radikalt bättre förutsättningar för nya jobb och tillväxt måste vara det avgörande politiska uppdraget under de år då Sverige tar steget in i 2000-talet.” Vi skisserade i sju punkter riktlinjerna för den politik som kunde börja att föra Sverige tillbaka till den fulla sysselsättningen.
Socialdemokratins förändring är remarkabel. För nästan exakt fyra år sedan publicerade den dåvarande socialdemokratiske finanstalesmannen Göran Persson en debattartikel, som tydligt satte arbetet för nya jobb i centrum för det politiska arbetet.
Han skrev då, att ”sysselsättningen är nyckeln till en sund ekonomi, ett välmående Sverige och balanserade statsfinanser”, och att ”arbetslöshetsbekämpningen är den utan tvekan viktigaste frågan i den ekonomiska politik som skall leda oss in i 2000-talet.”
Och i ett anförande i Flen den 6 augusti 1994 refererat i DN - lovade han att en socialdemokratisk regering skulle föra en politik som skulle ge ”tusen nya jobb om dagen.”
Verkligheten blev en annan. Vänstermajoriteten vred politiken bort från tillväxt, jobb och företagande.
Den kraftiga uppgång i sysselsättning och nya jobb vi hade 1994 och 1995 bröts av skattehöjningar och återställande. Även om vi i dag ser en svag ökning befinner sig Sverige i en situation som socialdemokrater för fyra år sedan inte skulle tvekat att betrakta som oacceptabel massarbetslöshet.
Under denna mandatperiod har socialdemokraterna hitintills misslyckats med varje mål de satt upp för nya jobb och sysselsättning. Och det finns fortfarande inte en enda oberoende ekonomisk bedömare inom eller utom Sverige som tror att regeringen kommer att nå ens sitt eget begränsade fyraprocentsmål.
Detta gäller fortfarande. Även om det i dag finns ekonomiska prognoser som talar om högre tillväxt under kommande år, finns det fortfarande ingen som ser annat än ett nytt misslyckande med jobben som fortsättning på denna politik. Och alla varnar för att oförändrad politik snart kommer att föra in Sverige i nya problem. Man varnar för en kortsynt politik som bara hoppas på konjunkturen.
Sedan vår artikel i DN den 8 juni har Internationella Valutafonden IMF publicerat sin värdering av svensk ekonomi. Där varnar man för nya misslyckanden med jobben. IMF skriver, att ”år 2001 visar officiella beräkningar att 12% av arbetskraften kommer att vara antingen öppet arbetslösa eller i arbetsmarknadsåtgärder eller i speciella utbildningssatsningar, en siffra som endast är marginellt lägre än 13% total arbetslöshet 1994. Och om inte jobb intill dess kan skapas i en takt mycket snabbare än man nu kan förutse, kommer den öppna arbetslösheten åter att börja att öka.”
Men om denna allvarliga situation på såväl kort som lång sikt har socialdemokraternas manifest inget alls att säga. Det är totalt tomt på den politik för strukturella reformer som är en förutsättning för fler jobb.
På punkt efter punkt är skillnaden mellan våra riktlinjer för jobbpolitik och den socialdemokratiska tomheten slående tydlig.
1. Sänkta skatter på arbete.
Medan vi gemensamt vill sänka skatten på arbete och företagande, har socialdemokraterna ingen politik alls. Deras motvilja mot varje form av sänkta skatter utgör ett direkt hot mot Sveriges framtida välfärd.
Deras högskattefixering innebär en direkt konfrontation med inte bara arbetet för nya jobb utan också med breda tjänstemanna- och andra löntagargruppers intressen. Vi håller med TCO-ordföranden Inger Ohlsson om att ”arbetet för att sänka skatter för att öka sysselsättning och tillväxt är nödvändigt för att minska arbetslösheten”.
Vi kan inte låta bli att notera att socialdemokraterna numera har slutat att ens med läpparna bekänna sig till skatteuppgörelsen 1991 och dess nivåer för inkomstskatten. Det reser allvarliga frågor inte bara om deras skattepolitik, utan om socialdemokratins förmåga att någonsin långsiktigt stå för ingångna överenskommelser.
Våra partier har olika uppfattningar om delar av teknik och takt när det gäller att sänka skatterna. Men vi är eniga om att en jobbpolitik som vägrar att sänka skatten är dömd till misslyckande.
2. Befria tjänstesektorn.
Socialdemokraterna fortsätter att vägra att göra någonting för att underlätta för tjänstejobben. Vi har ett konkret förslag som skulle öppna nya möjligheter till jobb för arbetslösa och en bättre tillvaro för många familjer. Men med socialdemokraternas motstånd blir de familjer som behöver de hemnära tjänsterna fortfarande spärrade eller drivs ut i svarta betalningar.
Därmed rider socialdemokraterna också spärr mot ett förslag som radikalt skulle kunna förbättra förutsättningarna för jämställdheten för moderna familjer. Inte minst många familjer eller ensamstående med en pressad situation skulle få bättre möjligheter.
3. Mindre krångel
Socialdemokraterna har ingen politik - mer än enstaka ord - för att göra det lättare att starta och att driva företag. Man fortsätter att mörka och tiga t o m om förslagen från den egna småföretagsdelegationen. Man avvisar så gott som alla de förslag som såväl våra partier som småföretagsamheten självt har lagt fram.
4. Modern arbetsmarknad
Även om Margot Wallström låtit undslippa sig att man inte ”in absurdum” kan försvara regler för arbetsmarknaden som tillkommit i en annan tid, och som i dag bromsar nya jobb och företagande, är det just detta som socialdemokraterna gör. Manifestets fundamentalism även på denna punkt är betalningen till LO för dess finansiering av valrörelsen. Men den innebär att jobben och företagen kommer att bli färre än vad de skulle kunna bli.
5. Eurons möjligheter
Det är märkligt att socialdemokraterna tiger helt om en av de viktigaste ekonomiska förändringarna i vår del av Europa i vår tid, nämligen införandet av den gemensamma eurovalutan i 11 länder fr o m nästa år. Vi finner det demokratiskt oansvarigt även om det finns delade meningar i sakfrågan att taktiskt tiga bort frågan.
Euron kommer att göra det lättare att resa, studera och driva företag över de gamla gränserna. Vi vill omedelbart minska utanförskapets konsekvenser. Och vi vill så snabbt som möjligt skapa förutsättningarna för ett ställningstagande till euron.
6. Förnuftig energipolitik
Det enda förnuftiga i det socialdemokratiska valmanifestet är att man tiger om den oförnuftiga energipolitik med snabbstängning av Barsebäcksverket som man tidigare låst sig vid. Om detta är medvetet välkomnar vi möjligheten till en ny samsyn. Om det är ett försök att tiga med en politik som är djupt ogillad i breda kretsar också i det egna partiet är det oärligt.
Denna sommar har de globala miljöproblemen med de ökade utsläppen av växthusgaser åter kommit i den internationella debattens centrum. Vi vill inte att Sverige - som nu! - skall tillhöra länderna som i onödan fördärvar det globala klimatet.
7. Spjutspetsland inom IT
Socialdemokratin bjuder ord men knappast handling. Man fortsätter att motsätta sig en snabb spridning av ägandet till Telia med de möjligheter till en snabb utbyggnad av infrastrukturen för datakommunikation med hög kapacitet som detta skulle innebära.
Tomheten i det socialdemokratiska manifestet förstärker oss i vår övertygelse om att Sverige behöver en ny riksdagsmajoritet och en ny regering. Det finns anledning att se med stor oro på en framtid där en tom socialdemokrati skall bli beroende i riksdagen av ett vänsterparti och ett miljöparti som i grunden saknar förståelse för villkoren i en modern ekonomi. En dålig politik riskerar att bli än värre.
Endast med en ny riksdagsmajoritet och en ny regering har vi verkliga möjligheter till nya jobb, nytt företagande, ny tillväxt och en ny bas för framtidens välfärd. Våra partier är i dag än mer övertygade om att vi vill bilda kärnan i den allians för nya jobb som skall föra Sverige in i 2000-talet. Och vi vet att det finns en successivt ökad samstämmighet mellan vår politik och den som centern ger uttryck för, tydligast i sitt valmanifest.
Socialdemokraterna har tröttnat och givit upp när det gäller nya jobb. Därmed riskerar deras politik att äventyra basen för morgondagens välfärd. En politik som inte skapar möjligheter till nya jobb kan aldrig kompenseras med en politik som bara lovar nya bidrag.
Vi är redo. Efter valet kan vi ge Sverige en politik för nya jobb, nya företag och ny tillväxt.
Carl Bildt
Lars Leijonborg
Alf Svensson
|
|
Bildt Blog Comments
In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.
You find it at http://bildt.blogspot.com.
At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.
At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.
And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.
[email protected]
|
|
