Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v29/1998
13/7/1998

Syster/Broder,


Ett annorlunda Frankrike blev i går under nationens jubel världsmästare i fotboll.

Detta annorlunda Frankrike framträdde på fotbollsarenorna som ett nytt Frankrike, som på ett viktigt område förmått att till styrka förvandla den mångfald som invandring och olika traditioner kan innebära.

Det var två mål av Lilian Thuram från Guadeloupe i Västindien som förde Frankrike till final, och det var två mål av Zinedine Zidan från Algeriet som tidigt förde Frankrike fram till segern i den avgörande matchen.

Därmed inte sagt att alla de problem som Frankrike haft att brottas med under de senaste decennierna snabbt kan lösas i segerglädjens nationella yra. Fotbolls-VM har också gett oss TV-bilder av brutalt våld mellan huliganer av olika nationaliteter. Men när detta stora evenemang nu nått sitt slut, och Frankrike så småningom börjar att återgå till sin vardag, kommer det med all sannolikhet mer att vara bilderna av segrarlagets mångfald än av randhuliganernas våld som kommer att prägla landets framtid.

Det var inte länge sedan nationalistledaren Le Pen anklagade dagens fotbollshjältar för att inte vara riktiga fransmän och inte kunna försvara Frankrikes färger. Sådana uttalanden torde knappast falla i god jord i dagens Frankrike, och det är ett gott tecken för framtiden.

Den svenska sommaren i dess skånska version har fortsatt att visa sig från sin mindre charmerande sida. Någon solstråle mellan molnen och regnskurarna har dock, trots allt kunnat noteras.

Så småningom skall av detta också bli en valrörelse. Men så här mitt i sommaren framstår den som en utomordentligt öppen affär. Helsingborgs Dagblad har försökt att pejla stämningen bland väljarna, och funnit att närmare hälften inte vet vilket parti som de i slutändan kommer att vilja välja.

Det finns en betydande politikermisstro. ”Före valet låter allt så himla bra. Sedan höjer de ändå skatterna och sänker barnbidragen”, säger Ulrika med bitter erfarenhet efter att ha röstat vänster under de senaste valen.

Jo, visst finns det fog för detta. Jag slås gång på gång av oviljan hos framför allt socialdemokraterna att tala med allvar om de uppgifter som den kommande mandatperioden kommer att innebära. Och därmed bäddas för just de besvikelser och den misstro som Ulrika ger uttryck åt.

I Svenska Dagbladet recenserar Stig-Björn Ljunggren sitt eget partis budskap i valrörelsen som det hitintills har gestaltat sig. Han har lyssnat igenom socialdemokraternas radioreklam och läst deras annonser, och konstaterar att det är ”ett budskap som ur förnyelseperspektiv är neanderthalmässigt.”

Förklaringar till detta finns. I veckan som gått har socialdemokratins massiva finansiella beroende av LO belysts från olika håll. Varje år skänker LO till det socialdemokratiska partiet ca 20 miljoner kr. Och i Finanstidningen förklarar den socialdemokratiske partikassören Kicki Mäler frankt angående valrörelsens kostnader att ”vår budget… till allra största delen är LO-pengar.”

Och dessa pengar ca 80 miljoner kr, om man skall tro vad de själva har att säga kommer ovanpå de massiva kampanjer för socialdemokratin som LO och de olika fackförbunden på den socialdemokratiska sidan själva finansierar. De sammanlagda kostnaderna för av LO direkt eller indirekt finansierade insatser i denna valrörelse torde ligga väl över 100 miljoner kr.

Detta innebär alldeles självklart en politisk bindning. Vi vet att LO-ledningen vid olika tillfällen hotat med att dra in eller minska bidragen om inte en viss politisk kurs valts av regeringen. Det är mycket tydligt att LO:s ledning sätter gränser för den politik som en socialdemokratisk regering kan föra.

Därmed blir socialdemokratin en köpt kraft i den dåliga konservatismens tjänst. Ty LO vill inte förändringar. Är det någon kraft i det svenska samhället som i dag mer än någon annan förknippas med det gamla, det som håller på att passeras och det som mest förefaller att vara intresserat av sin egen makt så är det LO-strukturerna. Och det är dessa som med sina mängder med miljoner de facto försöker att köpa sig till den politiska makten i val efter val.

Jag tvivlar på att detta skulle tolereras i något annat demokratiskt land. Jag ser i och för sig ingenting principiellt tvivelaktigt i att också föreningar och företag ger stöd till politiskt arbete, men allt förutsätter att detta sker inom rimliga gränser. I Sverige har dessa rimliga gränser
överskridits på ett sätt som riskerar att deformera hela vår demokratiska dialog och allvarligt bromsa den förnyelse på olika områden som Sverige så innerligt väl behöver.

LO betalar för den politik de vill ha. Budskapet i valrörelsen blir ” neanderthalmässigt” i sin traditionalism. Och efter valet om det hela lyckas står Ulrika och alla andra där med sin besvikelse och sin allt djupare misstro mot ”gubbar som babblar.” Samtidigt som Sverige fortsätter att förlora tempo och takt i förhållande till andra länder.

Från regeringssidan upprepas jubelbulletiner över ekonomins utveckling, och allt förklaras löst, klart och perfekt. Men de senaste siffrorna för sysselsättningen visar, trots ökningen, hur lång vägen tillbaka är. Om vi ser på halvårssiffror så innebar det sista halvåret denna mandatperiod att det var ca 40.000 färre personer som hade ett arbete i Sverige än vad som var fallet under det första halvåret av denna vänsterdominerade mandatperiod.

Det blev som vi varnade för färre företagare, och inte fler jobb. Och skatten blev som bekant högre utan att skola och vård blev bättre för den sakens skull.

I Visby samlas denna vecka opinionsbildare, påtryckare och journalister till sin årligen återkommande festival. Vi moderater har i dag bidragit med ett seminarium under ledning av Chris Heister och med medverkan av bl a Marit Paulsen som tagit upp kvinnors situation i den socialdemokratiska välfärdsstaten.

I mångt och mycket är det ju kvinnorna som är denna gamla politiks största förlorare. De drabbas i högre utsträckning än män av en monopoliserad arbetsmarknad i vård och skola. De drabbas hårdare än män av den kompakta oviljan att göra någonting för att underlätta de hemnära tjänsterna. De ser tydligare än män bristerna som kommer av vägran att acceptera valfriheten i välfärdspolitikens olika delar.

Socialdemokraternas jämställdhetspolitik är gammaldags retorik som har mycket lite med den moderna kvinnans villkor i ett modernt samhälle att göra. Och det sägs mig att detta visades med stor tydlighet av Chris och andra i Visby.

I veckan som gick blev det så klarhet vad gäller frågan om ägandet av Svenska Dagbladet. I sina detaljer är inte lösningen klar det kommer att ske först mot mitten av augusti men i sina huvuddrag med huvudägande av norska Schibsted ser det nu ut att ha nått en mycket bra lösning. Tidningen får en tydlig och kompetent ägare, och tidningens politiska profil och inriktning kan säkras.

Den tidigare Bonnier-lösningen hade kokats ihop på oklara grunder. Så fort jag ombads att ha någon mening om den avrådde jag bestämt. Dess brister var allvarliga och uppenbara. Men på sina håll trodde man att den i alla fall skulle kunna drivas igenom, mot moderata reservationer, genom socialdemokratisk stöd. Det var naivt och dumt. Nu är ordningen i denna del
återställd. Det är bra för Svenska Dagbladet och bra för den långsiktiga utvecklingen av media i Sverige.

Konkret innebär detta också att möjligheterna att realisera våra krav på att successivt avskaffa det statliga presstöder ökar. SvD har visserligen problem, men får nu en ägare med betydande finansiell styrka och mediakompetens. Skattebetalarna har viktigare saker att satsa pengar på än att subventionerna tidningar som inte skötts tillräckligt väl.

Medan vi i Norden försöker att ha semester fortsätter arbetet i Europa i
övrigt. Där är det ju oftast augusti som är den stora semestermånaden.

I dag sammanträder EU:s ministerråd i Bryssel för en öppen diskussion om det arbetsprogram som det nytillträdda österrikiska ordförandeskapet under utrikesminister Wolfgang Schussel har lagt fram med bl a ambitiösa förslag till att gemensamt bekämpa den gränslösa brottsligheten och att få fart på utvidgningen av EU.

Och under veckan samlas dessutom Europaparlamentet till sin sista session före sommaruppehållet. Bl a med rapport av ECB:s nye chef Duisenberg och diskussion om arbetet med euron. Man kommer också att diskutera hur Europa i dess helhet skall klara konkurrenskraft och jobb under det dubbla trycket av den snabba IT-utvecklingen i den amerikanska ekonomin och de allt längre skuggor som de asiatiska svårigheterna skapar.

Kanske når en strimma av dessa diskussioner också dammen vid Almedalen på Gotland.

Vid Öresund den 13 juli 1998

Carl Bildt









Saturday 
19/2/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]