Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v10/2000
6/3/2000

Vänner,

I morgon tisdag går den hektiska amerikanska inrikespolitiken mot ett veritabelt crescendo. Det är den s k Super Tuesday med republikanska primärval i inte mindre än 16 delstater och demokratiska diton i föga mindre dramatiska 15.

Detta är en nyhet. Förr var primärvalssäsongen något mer utspridd, men nu har den blivit mycket tätare, med bara ca sex veckor från det första avgörandet i lilla New Hampshire till de stora avgöranden som nu kommer i stater som Californien, New York och Ohio. Det är den största ansamlingen av val som förekommit i USA på inte mindre än 48 år.

Då och då har jag i dessa veckobrev gett mina bilder av hur kampen utvecklats, ofta i samband med att jag själv varit över i USA och då levt mitt uppe i det politiska bruset.

Innan allt drog igång såg det ut som om det skulle bli en hård strid inom det demokratiska partiet, med påtagliga svårigheter för vicepresidenten Al Gore mot bakgrund av hans bindning till den omdiskuterade Clinton-tiden, medan på den republikanska sidan Texas-guvernören George W Bush skulle ha en betydligt mycket enklare seglats.

Det blev, som så ofta i politik, tvärt om. Medan utmanaren Bill Bradley haft allt svårare att göra sig gällande mot en uppfräschad Al Gore, och ingen på allvar riktigt räknar med honom längre, har dramatiken på den republikanska sidan kommit att bli betydligt mycket större. Även om den konventionella visheten förblir att Bush klarar tisdagen väl, finns det all anledning att både gardera inför utgången och att reflektera över det som hänt.

John McCains utmanarkampanj har haft en extraordinär uppbackning i olika typer av media. Det var slående i både TV och i tryckta media hur det var han och hans budskap som fick det offensiva genomslaget medan Bush kom mer på defensiven och den demokratiska kampen helt och hållet försvann i skuggan.

Media tycker om en underdog, och därtill har McCain varit bra på att leverera både s k oneliners och kontroversiella utspel. Han beskriver sin kampanj som ”the straight talk express” och framträder med ett starkt populistiskt budskap riktat mot eliter i största allmänhet och kanske partieliter i synnerhet.

Till detta kommer personlighetsfaktorn. Amerika älskar sina hjältar. Medan det på vår sida av Atlanten tillhör undantaget att begreppet hjälte ens används om vår egen tid, är det i USA ett begrepp som är använt, beundrat och eftertraktat.

Och efter år när denna beteckning inte kunnat klistras på någon av personerna i landets högsta ledning känns det nog för många som en befrielse när det träder fram en man vars uppträdande i krigsfånglägret i Hanoi under Vietnamkrigets tragedi gjort att han kallas hjälte i alla media och i alla politiska läger. Med rätt eller orätt ger detta en viss resning också över de enklare delarna av hans populistiska budskap.

Oavsett hur det går nu på tisdag har McCains kampanj varit den som rört upp de flesta vågorna och känslorna under de gångna veckorna. Han har förändrat landskapet även om han inte skulle klara av att ta hem segern.

Men han har gjort det på ett sätt som komplicerat fortsättningen för det republikanska partiet. Medan George W Bush är och tidigare hade en bild av sig som tillhörande partiets moderatare och öppnare del - med sitt slagord om ”compassionate conservatism” - har han under striden mot McCain målats in i ett annat och långsiktigt mer besvärligt hörn.

Den s k religiösa högern är i dag knappast någon kraft av betydelse i USA. Det var annorlunda för några decennier sedan. Men de värderingar om familj och fosterland som den i mer eller mindre kategoriska ordalag står för är fortfarande av betydelse, och den utgör därmed också en viktig om än inte dominerande del av det republikanska partiet.

När Bush förlorat i New Hampshire handlade det om att stoppa McCain i South Carolina. Det talades om primärvalet här som en
”brandvägg” som McCain inte skulle kunna ta sig igenom och så blev det också. Men i stridens hetta gjorde George Bush ett strategiskt felsteg när han besökte ett fundamentalistiskt protestantiskt universitet utan att samtidigt ta avstånd från vissa tydligt anti-katolska delar av dess lära. John McCain drog upp en taktik för fortsättningen, som hänsynslöst sökte utnyttja detta misstag och gå till allt mer uppskruvade angrepp mot den s k religiösa högern.

Och därmed hade man vänt på bordet. Den tolerante Bush framstod plötsligt som intolerant och fick ägna sig åt att skriva brev till kardinal O’Conner i New York och be om ursäkt för att han inte hade tagit avstånd från den hätska kritiken motr katoliker. Inför provvalet i New York hade han plötsligt fått ett problem. Och den tydligt hetlevrade och i grunden av allt att döma betydligt mycket mer konservativa John McCain kunde plötsligt segla fram i provval där inte minst demokrater och s k oberoende i stora skaror slöt upp under hans fana.

Det var ett klassiskt exempel på hur ett litet felsteg mitt i en hektisk kampanj kan nå, på gränsen, till katastrofala följder. Det kommer att talas och skrivas mycket om detta under lång tid.

I morgon tisdag handlar det om stora och avgörande stater. Californien är störst och här tar vinnaren allt.. New York kommer som nummer två med möjlighet för den som kommer på andra plats att få sin proportionella del. Ohio representerar Middle America.

Nästa vecka - om inte allt är klart redan efter morgondagen - kommer ytterligare ett tiotal stater med stora Texas och Florida som de dominerande. Här borde George W Bush ha bättre chanser om ingenting oförutsett inträffar. Han är själv guvernör i Texas och hans bror Jeb är guvernör i Florida.

Men det avgörande som inträffat under dessa veckor är att den inre republikanska striden skapat en yttre bild av partiet som gjort den demokratiska sitsen inför valet i november avsevärt mycket bättre. Att ekonomin går som tåget och att Clinton kommer lite mer i bakgrunden bidrar ytterligare till den bilden.

Att få en bild av sakfrågor i dessa kampanjer har inte varit lätt. Det har helt enkelt inte funnits så mycket av den varan. Bush vill sänka skatten mer än McCain, och Gore och Bradley har på senaste tiden mest kastat smuts på varandra i en tävling om vem som är sämst eller bäst på miljöpolitik.

Utrikesfrågorna finns knappt alls. McCain odlar gärna en tämligen militant retorik om vad som skall göras, men viker undan när frågorna blir för inträngande. Bush är mer försiktig i sina ställningstagande, och behandlar utrikespolitiken med viss respekt. Den tidigare har aldrig ägnar sig åt internationell ekonomi och handelsfrågor, medan den senare ser dessa som viktiga och ägnat betydande tid åt dem.

När jag i torsdags tillbringade ett antal timmar på Capitol Hill i Washington för samtal med ett antal olika senatorer - både republikaner och demokrater - var det Balkan som stod i centrum för våra samtal.

Borta var fjolårets triumfalism över segern i Kosovo. Nu fanns en villrådighet över vad som pågår och som mycket lätt kan slå över i en desperation över frånvaron av klar politik. I onsdags eftermiddag hade dessa och en del andra senatorer vandrat över till Clinton i Vita Huset och sagt att de inte längre förstod vad politiken egentligen gick ut på.

Kostnaderna för engagemanget i Kosovo är betydande. I senatens försvarskommitté skulle man just börja behandla en tilläggsbudget för Kosovo på 2,6 miljarder dollar, d v s närmare 13 miljarder kr. Och när jag i annat sammanhang under helgen träffade en företrädare för NATO:s militära högkvarter i Europa sade han att det nu är ca en kvarts miljon soldater engagerade i förberedelser för, eller aktiva i insatser på Balkan.

När jag i måndags framträdde inför FN:s säkerhetsråds 4105:e sammanträde pekade jag på att världssamfundet för ett decennium sedan ställdes inför uppgiften att hjälpa till att åstadkomma en annan stabil och fredlig ordning i detta område efter det att Jugoslavien inte längre var möjligt, men att vi befinner oss långt från att lyckas med denna uppgift.

Frånvaron av ett fredsavtal om Kosovo innebär att förväntningar och farhågor hela tiden byggs upp, och att regionen över tiden riskerar att bli mindre snarare än mer stabil. Situationen i Mitrovica är ett exempel på detta liksom de strider vi nu ser i södra Serbien, i områden som domineras av albaner och där olika vildhjärnor nu försöker att starta ett nytt krig.

Min avsikt i säkerhetsrådet var att provocera till tänkande. I någon utsträckning kan det ha lyckats. Det var ett formellt och ett öppet sammanträde i motsats till de informella och slutna som jag i olika egenskaper framträtt inför tidigare. Och det blev ett bra meningsutbyte med deltagande av USA:s Richard Holbrooke, Rysslands Sergej Lavrov och inte minst generalsekreterare Kofi Annan själv.

Som vanligt var det liv om mycket varierande ting, i FN-huset dessa dagar.

Säkerhetsrådet hade just fattat beslut om en observatörsstyrka i konflikten i Kongo och de flesta inblandade var upptagna med att göra klart hur tveksamt detta beslut i grunden var mot bakgrund av kombinationen av risker och möjligheter. Sanktionerna mot Irak var föremål för ny kontrovers mot bakgrund av ett nytt avhopp från den förda politiken. På 25:e våningen hittade jag Hans Blix som höll på att installera sig i sin position som chef för den nya inspektörsorganisationen i Irak.

Men Balkan kommer nu mer att finnas på säkerhetsrådets agenda. I dag måndag, redogör chefen för FN-insatsen i Kosovo Bernhard Kouchner för hur han ser på situationen där nere. Och vid sammanträdet i måndags sade Kofi Annan att han avsåg att lägga fram en mer principiell rapport om de politiska alternativen för regionen till säkerhetsrådet senare under våren. Att arbeta med den kommer att bli min huvuduppgift under de närmaste veckorna.

Och det är angående Balkan som mina resor fortsätter under de närmaste dagarna.

Först till Moskva där jag äter lunch med utrikesminister Ivanov på tisdag, men också träffar politiska vänner. Därefter först till Paris och sedan till London för samtal i samma ärenden. I London har vi också möte med rådgivande rådet för Centre for European Reform, en allt mer uppmärksammad tankesmedja om Europapolitik där jag ingår i det rådgivande rådet.

I USA rullar Internet-revolutionen fram med fortsatt oförminskad kraft. Och den finns också inom politiken.

Ibland blir det lite naivt, som när alla kandidater har websites med domännamnet .com, trots att detta egentligen är avsett för kommersiella siter. Men dot-com har blivit ett begrepp närmast synonymt med framtid och modernitet, och ingen vill försumma tillfället att förknippas med detta.

Tydligen fanns det de som trodde att inställningen skulle vara samma här. Domännamnet www.bildt.com är inregisterat av ett företag som gör affärer på att registrera namn och sedan sälja dem till de som de tror vill ha dem.

Men själv valde jag som bekant i stället domännamnet .net, som jag är övertygad om kommer att bli allt mer och mer eftertraktat. Med http://www.bildt.net markeras att vi lever i en nätverksvärld.

Mest på skoj tittade jag för ett tag sedan på om man gjort någonting för Göran Persson i denna tid av Internetsatsningar på allt och alla. Men resultatet var skralt.

På www.persson.com möts man av beskedet att ”this account has been suspended”, för www.persson.se krävs att man är aktiebolag vilket inte är aktuellt. På www.persson.net träffar man på en ung kille som friskt satt upp eget och på www.persson.nu , som skulle kunna vara en lite fränare möjlighet, träffar man på den moderate politikern Anders Persson från Kävlinge nere i Skåne. Återstår som en tämligen bisarr möjlighet www.persson.org , där jag dock bara får besked om att sidan inte kan visas. Tiden har sina tydliga tecken.

Men åter till utvecklingen i USA. Statistiken imponerar och fortfarande är det så att mer än hälften av allt som har med Internet att göra i världen har hemvist i eller sker i USA. Dominansen kommer att brytas, men än är den där.

Man räknar med att det 1999 fanns ca 3,6 miljoner websites i världen, och att det antalet nu ökar med ca 4 400 nya sites varje dag. Går man till det totala informationsinnehållet i dessa siter
ökar detta med ca 1,9 miljoner sidor varje dag, med ett totalt antal just nu som borde ligga kring ca 1,5 miljarder sidor i det samlade systemet.

Och ökningstakten är snarast stigande. Man räknar med att antalet websites år 2002 kommer att ligga kring 8 miljarder, vilket då
överträffar jordens befolkning.

Den amerikanska ekonomin stöps om på snart sagt daglig basis.

Medan Internet-företaget driver de s k teknologiaktierna på börsen allt högre och högre upp i skyn har andra delar av näringslivet svårigheter. Under den senaste årsperioden har bankaktier fallit med i snitt en tredjedel och aktier i de ytterst avancerade företag som står för försvarselektroniken i USA har gått ner med ca 70 procent. Snart får vi väl se nystartade Internet-företag använda sina aktievärden för att köpa upp välrenommerade f d jättar inom elektronikbranschen för att sedan stöpa om dem ovanifrån.

Själv har jag som bekant engagerat mig i några företag inom denna sektor.

Sedan tidigare http://www.teleopti.com och http://www.hiq.com . Nu också ett alldeles nystartat företag som tar fram spännande sätt att ge den elektroniska handeln ett mänskligt ansikte. Inte minst debatten i USA efter julhandeln har gjort detta till ett av de allra intressantaste segmenten i denna utveckling. Det finns på http://www.humany.com och kommer att presenteras lite närmare under dagen.

Det känns kul att inte bara tala om den nya ekonomin och omvandlingen av den internationella ekonomin - utan att också kunna vara med och försöka göra en egen insats.

Innan jag i dag måndag försvinner till Moskva har jag styrelsesammanträden i såväl HiQ som Humany för att dra upp planer för den närmaste tiden.

Mot slutet av veckan drar det så ihop sig till det gamla gardets samling i form av socialdemokratisk partikongress där man skall försöka säga någonting samlat om den gemensamma valuta som i det mesta av det övriga Europa redan är en självklarhet.

På vägen hem från Washington till Stockholm blev jag i fredags vinddriven av förseningar till Köpenhamn. I Danmark går debatten nu mot ett allt tidigare avgörande. Även om den milt sagt föga smarta hanteringen av fenomenet Haider i Österrike nu lett till att de anti-europeiska krafterna i Danmark fått ett uppsving förefaller det sannolikt att man kommer att gå till folkomröstning om frågan redan i vår. Man har tröttnat på att vänta på svenskar som mest velar.

Återutnämnda socialdemokratiska statsrådet Ritt Bjerregaard har rivstartat med att kräva snabbavgörande genom snabb folkomröstning. Och i fredagens Börsen sade LO-chefen Hans Jensen, att ”jo längre tid der går, inden vi kommer med i ÖMU’en, jo vanskligere bliver det for Danmark att arbejde i de organisatoriske utvalg, der bygges op omkring den fälles valuta.”

Och det som enligt den LO-chefen gäller för Danmark gäller också för Sverige.

Men sannolikheten för att det blir mer än halvkvädna visor från det gamla gardets möte om när och hur Sverige skall ta steget in i den gemensamma valutan är tyvärr rätt så liten. Det är så det
är i Sverige nuförtiden.

Stockholm den 6 mars 2000



Carl Bildt


PS. En ny site med information om Euron kommer att öppnas i veckan på http://www.eurofakta.se .Den kan sannolikt vara värd ett besök.

Och för den som mer allmänt vill följa morgondagens primärvalsdramatik i USA är det sannolikt bäst med http://www.cnn.com/ELECTION/2000 .

På http://www.bildt.net finns länkar till sites som har mer av direktinformation om utvecklingen i USA och där finns också mitt anförande om Balkan inför FN:s säkerhetsråd för en vecka sedan.

En kul inblick till politiken i en speciell del av USA - svenskbygderna i Minnesota - ger http://www.e-democracy.org/2000 .









Sunday 
20/2/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]