Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v39/1998
21/9/1998

Syster/Broder,


Dagen efter. Och mitt i det hela ett veckobrev med snabba reaktioner. Det
är möjligt att jag återkommer lite längre fram i veckan med mer av reaktioner, analys av konsekvenser.

Så sitter vi nu här med den särklassigt svagaste regeringen i den Europeiska Unionen, stödd av bara lite mer än en tredjedel av riksdagens ledamöter och formad av ett parti som fått vidkännas det största valnederlaget någonsin i sin långa historia.

Självfallet var valresultatet en besvikelse. Sverige har fått ett parlamentariskt läge som knappast kunde ha varit mer komplicerat. Vårt steg in i 2000-talet kommer inte att bli alldeles enkelt.

Den grundläggande matematiken i riksdagen har sitt intresse.

Vår jobballians har gått fram med 20 mandat, som fördelas med framgångar med 27 mandat för kristdemokraterna och två för moderaterna samt ett bakslag med 9 mandat för folkpartiet.

Det s k mittens rike i dess centerversion förefaller närmast att ha drabbats av förtida avveckling.

Sammantaget har det skett en förskjutning från det samlade vänsterblocket till den icke-socialistiska delen av riksdagen med 11 mandat.

Det är strax under hälften av vad som hade krävts för att få det maktskifte som Sverige så väl behöver, men dock någonting annat än vad som förutsågs av alla dem som talade om vänstervindar i detta val.

Och den samlade vänstern har alltså trots Gudrun Schymans framgångar gått tillbaka med motsvarande 11 mandat.

Det spektakulära är alldeles självklart vidden av den socialdemokratiska förlusten. Jag kommer ihåg hur gamle partisekreteraren Sten Andersson i slutet av våren, inte minst när han tittade på hur ekonomin kortsiktigt utvecklades, sade att detta var ett val som det skulle kräva betydande talang inom socialdemokratin för att inte vinna. Han tillfogade dock, med sedvanlig ironi, att han inte uteslöt att den talangen fanns.

I det senare hänseendet fick han rätt. Alla kända tumregler för val säger, att sittande regeringar har en betydande fördel i en uppåtgående konjunktur. Minns att vi moderater som ”statsministerparti”, trots en i
övrigt besvärlig situation, faktiskt gick framåt också i valet 1994.

Men nu gör socialdemokraterna i stället sitt sämsta riksdagsval sedan den allmänna rösträtten infördes i Sverige. Sämre än katastrofvalet 1991, där Ingvar Carlsson dock trotsade oddsen och gjorde en uppryckning under själva valrörelsen, och sämre än det berömda s k kosackvalet 1928.

Den rent parlamentariska situationen i riksdagen kunde knappast bli mer komplicerad. Vi har en regering som bara har stöd av lite mer än en tredjedel av riksdagen EU:s svagaste regering! och som i realiteten kommer att vara beroende av stöd från minst två andra partier samtidigt i de enskilda frågorna för att klara sig.

Den enda konstellation av två partier som når majoritet i denna sargade riksdag är kombinationen av socialdemokrater och moderater, men är det någonting som Göran Persson gjort klart i denna valrörelse så är det att han inte vill ta i undertecknad och likasinnade med tång. De som ”förstörde landet”, för att låna den målande formuleringen från LO:s dyra kampanjer, kan ju inte rimligtvis vara några som man söker räddning hos.

Hur detta kommer att gå återstår att utreda. Jag sade i går kväll att det demokratiskt och parlamentariskt anständiga vore för Göran Persson att nu avgå som statsminister. För det finns både moraliska och parlamentariska skäl. Har man fått vidkännas ett så stort nederlag riskerar det att göra ett väl pompöst intryck att bara sitta kvar som om ingenting har hänt.

Parlamentariskt skulle detta med all sannolikhet leda till att han omedelbart fick talmannens uppdrag att sondera en ny regering, och därmed kunde han ha levererat ett besked till riksdagen när denna samlas måndagen den 5 oktober om den majoritetskonstellation som genom koalition eller genom organiserad samverkan av den art vi haft under den gångna mandatperioden skall ta ansvaret för den politiska utvecklingen framöver.

Jag menar att detta är viktigt. Att ha EU:s svagaste regering, som vajar hit och dit med vindarna på Helgeandsholmen, är en närmast mardrömsliknande situation när Sverige står inför såväl ekonomiska som andra utmaningar. Jag tror helt enkelt inte att det kommer att vara möjligt.

Inte minst Göran Persson har under valrörelsen med rätta! varnat för norska förhållanden vad gäller regeringsmakten. Nu förefaller han att acceptera att administrera just sådana.

På den borgerliga kanten har Alf Svensson gjort ett utomordentligt val. Personligen gratulerar jag honom innerligt till det. Han har förföljts under många år, vilket vi som räknar oss till hans vänner alltid ansett grovt orättvist.

Alldeles säkert tog kristdemokraterna en del av den tillväxtpotential som annars moderaterna hade. Jag tyckte att det kändes så under inte minst den sista veckan. Och kanske kom här att gå en åldersrelaterad skiljelinje. Det
är möjligt att vi förlorade en hel del i de äldre väljargrupperna, men samtidigt med allra största sannolikhet blev ett av ungdomens partier i detta val.

Jag försökte att föra en valrörelse där frågor om framtid och ledarskap, jobb, tillväxt och företagande stod i centrum. Jag är övertygad om att det
är just där som den alldeles avgörande agendan för Sverige på tröskeln till 2000-talet finns.

Alldeles enkelt var detta inte. Det var fördelnings- snarare än tillväxtperspektivet som dominerade valrörelsens debatt och dialog. Och det innebar att de viktiga frågeställningar vi talade om hade svårare att tränga igenom.

Medan LO och den fackliga rörelsen med miljoner och mobilisering drev sina fördelnings- och nej-kampanjer, är det i efterhand värt att notera att företrädare för näringslivet och företagsamheten i denna valrörelse hade osedvanligt lite att säga om vad de tycker är viktigt inför kommande år.

En viktig opinionsförskjutning som av allt att döma skett under valrörelsen gäller eurofrågan. Den stora s k vallokalsundersökning i olika frågor som genomfördes visar att opinionen nu är tämligen jämnt fördelad mellan anhängare och motståndare.

Det är en dramatisk förskjutning i positiv riktning under valrörelsen som skett trots att socialdemokraterna genom sin tystnad accepterat att nej-opinionen breder ut sig i deras led, men det visar att med ett minimum av ledarskap också inom socialdemokratin så kommer en folkomröstning också i närtid att vara fullt möjlig att vinna.

Jag har upplevt hur just eurofrågan i denna valrörelse blivit dels en viktig sakfråga, där kronans upp- och nedgång visat utanförskapets risker, och dels något av en symbolfråga för modernitet, förnyelsevilja och en politik som ser Sverige i ett större sammanhang. Mot socialdemokraternas tillbakablickande provinsialism har vår utåtriktade förnyelse stått.

Och mitt i en valrörelse där andra vindar verkade blåsa visar blixtbilden av just denna fråga att den framåtriktade förnyelsen dock vinner terräng i Sverige. Där finns mitt i bekymren för ett utomordentligt besvärligt läge en ljuspunkt som är viktig för framtiden.

Så här ser det ut måndag eftermiddag efter ett val som stuvat om Sveriges politik med större eftertryck än på länge. Diskussionen om konsekvenserna har just börjat.

Lite lugnare blir väl mitt tempo under de allra närmaste dagarna. Men jag
återkommer med ett veckobrev när bilden klarnar lite mer. Jag tyckte att en första reaktion kunde vara på sin plats.

Stockholm den 21 september 1998



Carl Bildt

PS. Jag kan inte undanhålla er referatet i dagens Piteå-Tidning:

”Stämningen var dämpad och deppig vid valvakan i Sossestugan på Rådhustorget i Piteå. ’Vi har gjort ett katastrofalt dåligt val… Sverige blir nu väldigt svårt att regera. Vi kan mycket väl stå inför nyval till sommaren’, säger Anders Sundström.”









Sunday 
20/2/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]