Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v49/1998
30/11/1998

Syster/Broder,

Försvarsfumlet visar Sveriges politiska situation just nu i blixtbelysning. Vi ser en i sak splittrad regering som sitter fast i den rödgröna röra där den placerat sig själv.

Omedelbart efter riksdagsstarten sade regeringen offentligt, att försvarspolitiken inte omfattades av det rödgröna samarbetet. Och statsministern sade offentligt att man var intresserad av samverkan t o m med moderaterna för att försöka att få försvarspolitiken på fötter.

Detta följdes sedan upp med samtal och överläggningar på olika nivåer. Tidigt var det tydligt att det var en nödvändig inträdesbiljett till fortsatta samtal att reda upp den röra som budgettrixande med försvaret - i akt och mening att klara budgetsaldot - har skapat.

Och det fanns lösningar. Vi och försvarsministern var - tillsammans med de socialdemokratiska ledamöterna i försvarsutskottet - överens om att försvaret inte nu behövde återbetala ett lån som tillkommit mest av tekniska skäl.

Detta skulle inte höja försvarets utgiftsram. Och det skulle ligga tydligt i linje med de politiska utfästelser som gjorts.

Men när det uppnåtts enighet mellan oss och socialdemokraterna i de samtal som fördes utbröt det stora spelet. Miljöpartiet lade in veto och hotade att riva upp hela fältet i övrigt vad gällde försvarsbudgeten. Och finansministern var inte sen att utnyttja möjligheten att sätta försvarsdepartementet på plats. Under veckan som gick krävde socialdemokraterna bordläggning av försvarsutskottets behandling av försvarsbudgeten först på tisdagen och sedan på torsdagen. Men i morgon tisdag finns det inte längre någon möjlighet till bordläggning om det skall bli någon budget.

Vad som händer då återstår att se. Vi har en uppgörelse som vi står fast vid. Och sedan återstår det att se hur långt bort från denna som miljöpartiet med sin utpressningsposition har förmått att föra socialdemokraterna.

Det är ett sorgligt skådespel. Öppna motsättningar i regeringen. Ständiga bordlägganden. Utpressning av miljöpartiet. Och en regering som inte kunnat driva politik ens på det sätt den själv kanske skulle vilja.

Det försvarsbeslut som socialdemokraterna och centern fattade 1996 har redan rasat samman. Nu handlar det om att bygga någonting nytt. Att bygga ett försvar anpassat till ett i grunden förändrat säkerhetspolitiskt läge.

Hur detta någonsin skall kunna genomföras med miljöpartiet och vänsterpartiet är en gåta. Jag vet egentligen ingen som tror att det är möjligt. Regeringen själv tror inte på det. Ändå är det nu där man riskerar att hamna.

Säkert kommer de rödgröna politiska spänningarna att fortsätta att öka också på andra områden. Ekonomin mattas nu av, och alla talar om misslyckandet med jobben och sysselsättningen.

I veckan som gick kom statliga Konjunkturinstitutet med sin ekonomiska bedömning. I förhållande till den kalkyl man presenterade i valrörelsens inledning i augusti handlar det om en rejäl nedrevidering av tillväxten främst 1999.

Då sade man tydligt att man inte trodde att ens de påtagligt positiva prognoser man då gjorde skulle leda till att regeringens mål om 4% öppen arbetslöshet år 2000 skulle kunna klaras. Sedan dess har regeringen i budgetpropositionen kommit med ett nytt mål, innebärande att minst 80% av antalet personer i åldern 20-64 år skall vara sysselsatta år 2004.

Men även detta mål är, enligt Konjunkturinstitutet, utom räckhåll. ” Regeringens sysselsättningsmål... uppfylls inte i kalkylen”, skriver man med viss politisk brutalitet.

Man undrar hur länge de rödgröna bara skall sitta och se hur prognos efter prognos talar om deras misslyckande med jobben. Under veckan tillsattes en gemensam arbetsgrupp med socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister. Samtidigt meddelades - med mycket små bokstäver - att den omtalade s k tillväxtpropositionen från det sahlin/rosengrenska departementet kommer att skjutas på till i april.

Prognoserna brakar och politiken förskjuts. Så ser det ut för dagen i denna den kanske viktigaste av frågor.

Nu är inte den rödgröna röran i Sverige ett alldeles unikt exempel på regeringsmaktens svårigheter i dessa tider. Våra nordiska grannländer har bjudit på intressanta exempel den gångna veckan.

För några veckor sedan beskrev jag upptakten till den norska regeringskrisen om budgeten. I förra veckan kom så upplösningen när mittenregeringen tvingades till ett veritabelt knäfall för Høyre.

Aftenposten i Oslo summerade i torsdags: ”Det skal ikke benektes at Høyres strategi vaert vellykket. Det er ingen overdrivelse å si at Høyre har diktert innholdet i neste års statsbudsjett. Like innlysende er det at man fått den nödvendige tilstramning uten de skatteökninger som ville gjort vondt verre for folk flest.”

Detta var tredje gången som mittenregeringen tvingades att göra upp med Høyre om budgeten. Och denna gång tvingades man att slopa alla de skatte- och avgiftshöjningar man föreslagit, samtidigt som man fick acceptera en delprivatisering av Telenor.

Det är ingen tvekan om att Høyre var dramats stora vinnare - och att norska Senterpartiet dess stora förlorare. Den norska Senterns dröm om någon typ av mittenalternativ som kan söka stöd lite varstans har grusats.

Nu sitter Kjell Magne Bondevik kvar som statsminister. Men prövningarna kan komma att fortsätta. I dagarna har förhandlingarna om Norges tillslutning till det s k Schengen-avtalet om fri rörlighet i Europa blivit klart. Och nu måste ställning tas till detta.

Här rider Sentern med dess Europafientlighet starkt spärr - samtidigt som det med Höyre och Arbeiderpartiet finns en stark och solid majoritet i Stortinget. På ett eller annat sätt kommer avtalet att godkännas, men sannolikt efter ytterligare Senter- och mittendramatik i grannlandet.

I det södra grannlandet Danmark har det också varit dramatik under veckan. Nästan samtidigt med knäfallet för Høyre i Norge tvingades den danska regeringen till ett s k finansforlig - d v s uppgörelse om statsbudgeten för 1999 - i Folketinget. Och denna ingicks med den borgerliga s k fyrklövern i form av Venstre, Konservative Folkeparti, Centrumdemokraterna och Kristeligt Folkeparti.

Här blev det i viktiga avseenden socialdemokraterna - som ju med Paul Nyrup Rasmussen som statsminister sitter i regeringen - som fick bita i gräset. Vallöften om att inte minska den s k efterlönen fick överges. Och helgens två opinionsundersökningar i Danmark visar bägge en socialdemokrati som rasat till den lägsta nivån på ett kvarts sekel, med ett opinionsstöd på katastrofala 22,5% i en av undersökningarna.

Vänder vi blickarna över Östersjön är det värt att notera att Lettland under veckan äntligen fick en regering. Under premiärminister Vilis Kristopans bildas nu en borgerlig koalitionsregering, även om främst personliga motsättningar lett till att det största partiet, borgerliga Folkpartiet, lämnats utanför. Jag tror att det finns skäl att tala om betydande kontinuitet i den lettiska reformpolitiken, med en stark beslutsamhet när det gäller att genomföra de reformer som gör att man under 1999 kan inleda formella förhandlingar om medlemskap i den Europeiska Unionen.

Därmed slutar jag rundmålningen i de närmaste grannländerna. I Finland pågår visserligen uppmarschen inför det viktiga riksdagsvalet 21 mars, men eftersom jag på torsdag skall dit för lite förvalskampanj tillsammans med min partiordförandekollega finansministern Sauli Niinistö i Åbo och i Helsingfors ber jag att få återkomma i ärendet.

Nej, förresten. Också Ryssland måste räknas som nära grannland. Utvecklingen där berör oss på många sätt.

Jag skrev förra veckan hur jag hoppades att mordet på Galina Starovojtova skulle bli signalen till de demokratiska reformkrafterna att ena sig. Samtal har pågått ett tag - en del av dessa fördes på IDU-mötet i Taipei. Det är viktigt att inför det dumaval som planeras att äga rum i december 1999 undvika den splittring som fanns i valen 1995 då var det 43 partier som ställde upp! - och som bara spelade de rödbruna krafterna i händerna.

Så förefaller det också att bli. I fredags enade sig reformpolitikerna Tjubais, Gaidar, Kirijenko och Nemtsov om en gemensam plattform för fortsatt a diskussioner. Tillsammans utgör de ett starkt team. Vi har all anledning att göra allt det vi kan för att ge dem stöd.

På tisdag passerar den ryske utrikesministern Igor Ivanov genom Stockholm på väg till Oslo och ett stort ministermöte med Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa. 1999 är det Norge som tar över ordförandeskapet efter Polen. Och inte minst utvecklingen på Balkan kommer att göra detta till ett mycket krävande uppdrag.

Viktigare än Igor Ivanovs resa till Oslo är dock IMF-chefen Michel Camdessus resa till Moskva samma dag. Premiärminister Primakov klagar visserligen på IMF, men det förefaller nu som om han börjar att inse att landet klarar sig inte utan ekonomisk politik, att denna ekonomiska politik också kräver en tillgång till internationell finansiering, och att sådan faktiskt förutsätter en överenskommelse med IMF.

För den som vill följa med utvecklingen i Ryssland rekommenderas att då och då ta en titt på RussiaToday - www.russiatoday.com som ger en snabb och bra bild av det som händer. På engelska, dessutom.

Utvecklingen i dessa nordliga delar av Europa ställs nu allt tydligare på EU:s dagordning. I veckan som gick presenterade Europakommissionen sin rapport om utvecklingen av det europeiska samarbetets nordliga dimension. Det hela går tillbaka på ett finskt regeringsinitiativ för ett år sedan, kommer att bli föremål för diskussion och beslut om inriktning på EU-toppmötet i Wien 11-12 december och förs sedan vidare till det finländska ordförandeskapet i EU under andra halvåret 1999.

Kommissionsrapporten är inte direkt fantasieggande. Den betonar i hög grad energi- och råvarufrågorna. Och dessa är förvisso viktiga. Men mer skulle kunna sägas t ex om den betydelse vårt område kan ha som spjutspetsområde i IT-utvecklingen.

Internetutvecklingen går rasande snabbt. Det handlar inte bara om att kunna följa nyheter i världens alla delar. Nu kommer den elektroniska handeln allt starkare.

I veckan som gick fusionerades i USA Netscape, America Online och Sun till ett nytt företag inriktat på att ha en stark marknadsposition när den elektroniska handeln börjar att bli allt större och större. Det är fascinerande att tänka sig att Netscape grundades våren 1994, att det var hösten samma år som dess första webbläsare kom, och att vi bara fyra år senare är mitt uppe i inte bara en revolution utan också en ekonomisk dragkamp på högsta nivå. Antitrusträttegången mot Microsoft handlar ju inte minst om frågan huruvida Microsoft utnyttjat otillbörliga medel i konkurrensen med Netscape om webbläsare på Internet.

Sverige borde vara bättre. IT-kommissionen har nu fått en ny ordförande i form av Björn Rosengren, och ha avverkat ett sammanträde i denna nya skepnad. Ett till är aviserat innan året går till ända. Lite bättre fart än under Ines Uusmann borde det kunna bli, men än finns ingenting som förtar intrycket av att även denna version av socialdemokratisk regering har en viss sömnighet i dessa frågor.

Veckan som nu inletts kommer inte bara att handla om försvarsförvirringen. På onsdag presenterar underrättelsenämnden sin del av granskningen av
åsiktsregistrering förr under täckmantel av den hemliga underrättelse- och säkerhetsorganisationen IB.

Jag vet inte vad underrättelsenämnden i detalj kommer att redovisa. Det jag däremot vet och försäkrat mig om är att de arbetat hårt och målmedvetet och lagt ner ett mycket stort arbete på att se till att det som finns att redovisa också kommer att redovisas.

Detta var den granskning som vi moderater drev fram i ett läge när ingen annan brydde sig om frågan. Regeringen talade om den fria forskningen. Andra höll tyst. Först senare började det att talas om att det skulle behövas en s k sanningskommission.

Själva begreppet reagerar jag mot. Vilka kommissioner sysslar inte med sanningen? I alla fall inga som jag kan acceptera. Och därtill kommer, att det ligger en stor styrka i att kunna utnyttja de organ för insyn och kontroll som Sverige till skillnad mot t ex Norge och Danmark - som förekommer i debatten - har byggt upp.

Underrättelsenämnden är en del av den granskning som nu skett. Den andra är det arbete som gjorts av den s k registernämnden med dess insyn i säkerhetspolisens register och hur detta hanterats. Dess granskning kommer dock inte att kunna redovisas förrän veckan omedelbart efter jul.

Från vänsterpartiets sida har man redan varit ute och krävt nya kommissioner. Det är inte seriöst. Det är rimligt att först ta del av vad underrättelsenämnden och registernämnden har att komma med innan man kan diskutera om det finns anledning till ytterligare granskning och i så fall med vilken inriktning. So oder so fortsätter ju den redovisning och granskning som de igångsatta forskningsinsatserna innebär.

Från socialdemokratiskt håll kommer det säkert att talas åtskilligt om den kamp mot det hot som kommunismen var som bedrevs under dessa decennier. Det
är gott och väl. Men jag minns långa tider då den ideologiska passiviteten mot kommunismen var ganska så påfallande. Och jag tycker fortfarande att det finns en ovilja att öppet ta upp, redovisa och gå till botten med de förbrytelser mot mänskligheten som också kommunismen stått för under detta
århundrade.

Det är nu månader sedan jag skrev till statsministern och föreslog ett nationellt informationsprogram också om kommunismens förbrytelser och fick ett lätt undvikande svar som dock talade om någon form av överläggning i
ärendet. Sedan dess har ingenting alls hänt i frågan. Glöden saknas alldeles påtagligt.

Att ha hemliga register av kommunister var en sak. Men jag trodde då och tror fortfarande att den öppna informationen och debatten är ett långt verksammare vapen. Det gäller det bruna hotet mot tolerans och demokrati - och det gäller också det röda hot som funnits och i framtiden kan komma att finnas.

På tisdag är det världs-AIDS dagen. Jag skrev för en månad sedan om den fara för AIDS utgör inte minst för Afrikas länder. Men också om hur sjukdomen fortsätter att breda ut sig över världen.

I dag lever 34 miljoner människor med HIV eller AIDS. Och sjukdomen har nu gått om malaria på listan över sjukdomar som dödar flest. AIDS är raskt på väg mot toppen av den listan.

Sverige har, genom sin position inom medicinsk forskning, en spjutspetsposition i dessa frågor. Jag minns från besök på National Institute of Health i Washington för mer än ett decennium sedan vilken betydelse länken till inte minst Karolinska Institutet hade för dem.

Det är oerhört viktigt att Sverige inte skär ner AIDS-insatserna. Att så skett under senare år är svårt att förklara och försvara i det vidare perspektiv vi ser över världen. Och det är oerhört viktigt att vi också strävar efter att vara en spjutspetsnation när det gäller den medicinska och bioteknologiska forskningen.

Staffan Hildebrand har gjort två entimmarsfilmer om AIDS för TV4, varav den första kommer att sändas på tisdag kväll. Jag är alldeles övertygad om att de är värda att se. Fler behöver väckas.

Min egen vecka innebär anföranden i Åbo och Helsingfors på torsdag Det blir eurofrågan och vad den kommer att innebära för våra länder som kommer att stå i centrum.

Och på lördag bär det av till London för några dagar där i samband med att en bok av mig om fredsarbetet i Bosnien - Peace Journey - The Struggle for Peace in Bosnia - kommer ut måndagen 7 december.

Det är inte bara en översättning av min svenska bok, utan en viss vidareutveckling av den. Boken kommer att föranleda en hel del av både TV-framträdanden och anföranden för att diskutera alla de problem för Europa som utvecklingen på Balkan visat på.

Stockholm den 30 november 1998



Carl Bildt


PS. Apropå elektronisk handel. Böcker är mycket bra att handla över Internet. Inte minst utländska sådana. Europas enligt eget uppgift största bokhandel finner man på www.bookshop.co.uk. Där finns bl a min engelska Bosnien-bok för beställning trots att den i formell mening inte kommit ut
än.









Monday 
21/2/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]