Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v3/1997
16/1/1997

Dramatiken i denna del av Europa håller nu mycket tydligt på att åter öka.
Även om - som jag skrev förra veckan - fredsprocessen i Bosnien långsamt rör sig framåt, ökar nu dramatiken i andra länder i området.

Det serbiska dramat fortsätter. President Milosevic har nu de facto tvingats till den reträtt angående valresultaten i de två största städerna Belgrad och Nis som det varit uppenbart sedan länge att han förr eller senare skulle tvingas till. Men under tiden har stämningarna mot honom inom och utom landet blivit allt starkare, samtidigt som spänningarna inom regimen tilltagit på ett mycket påtagligt sätt.

Till det serbiska dramat har så lagts ett accelererande drama över gränsen i grannlandet Bulgarien. För många kom detta kanske mer överraskande, men sönderfallet för den socialistiska regeringens politik där har pågått under betydande tid med allt allvarligare konsekvenser för landet.

När jag var på ett snabbesök i Sofia förra sommaren för att diskutera olika samarbetsplaner på Balkan var det redan tydligt att det ekonomiska och finansiella sammanbrottet snart skulle följas av ett politiskt. När så oppositionen - partivänner till oss inom EDU-samarbetet - vann presidentvalet förlorade regerande socialistpartiet helt fattningen i en serie personskiften, och nu söker man av allt att döma att förhindra det nyval till parlamentet som krävs men som man med all sannolikhet kommer att förlora.

För några dagar sedan såg jag att den ungerske statsministern Guyla Horn framträdde för att förklara att krisen - eller snarare sammanbrottet - för de socialistiska partierna i Belgrad och Sofia alls icke var något allmänt fenomen, och att några parallell till de regerande ungerska socialisterna inte kunde dras.

Han har både rätt och fel. Det finns specifika skäl till det som händer i både Belgrad och Sofia. Men samtidigt är det tydligt hur det i bägge fallen handlar om hur oförmågan att frigöra sig från gammal socialistisk politik leder till en allt djupare ekonomisk och social kris för de olika länderna. Och vidgar vi blicken ut över Sydost- och Centraleuropa i övrigt går det att se ett mönster av reaktion mot och besvikelse över de olika socialistpartierna som kom till makten för ett par år sedan med allmän
återställarretorik på sitt program efter de inledande åren av tydlig reformansträngning. Rumänien visar i fredliga former samma tendens.

Horns uttalande handlar således inte bara om Serbien och Bulgarien, utan om det som är en ny kris för den socialistiska eftersläpningen i en lång rad av dessa länder, kanske något av en efterchock efter det stora skalvet för de socialistiska systemen kring 1989. Men där krisen blir mest akut och allvarligast i den serbiska krigsekonomin och i det bulgariska reformförfallet.

Här i Sarajevo försöker vi nu att få de olika regeringarna att slå in på de ekonomiska reformernas väg.

En stor sammandragning av alla som sysslar med ekonomisk politik i olika delar av Bosnien i söndags gav ett mycket tydligt budskap. Vi från den internationella sidan kommer inte att vara beredda till oändliga hjälpinsatser om ni inte med en rejäl reformpolitik visar att ni har förmågan att hjälpa er själva. Med exempel på Tanzanias socialistiska misslyckande till Estlands djärva reformpolitik med dess tydliga framgångar sökte vi visa den väg som kan leda till framgång också för det krigshärjade Bosnien.

Hur detta kommer att lyckas återstår att se. Torsdag och fredag denna vecka har jag detaljerade genomgångar med den nya regeringen om det mycket omfattande reformpaket - Quick Start Package - som mitt kontor med hjälp av olika internationella myndigheter arbetat fram under de senaste månaderna, och som avser att ge Bosnien en snabbstart som fungerande stat och fungerande land. Men det är ett omfattande program, där vi realistiskt måste inse att allt inte kommer att gå så snabbt och så smidigt som vi hoppats på.

Skillnaden mot situationen för ett år sedan gör sig dock ständigt påmind. Då opererade krypskyttar fortfarande i delar av Sarajevo. Det militära trycket låg hårt över Bosnien för att säkra separationen av arméerna. Det brann i Sarajevos serbiska förorter när den stora exodusen började att skönjas.

I dag sitter vi i stället och diskuterar centralbankslag, tullsatser, statsbudget och arbetsgivareavgifter. Det är fredens komplicerade dagordning som tydligt har avlöst krigets brutala enkelhet - samtidigt som vi dock går in i ett skede där några av krigets grundläggande motsättningar
åter ställs på sin spets genom att frågan om framtiden för Brcko-området i norra Bosnien - den fråga som inte kunde lösas i Dayton - nu är föremål för en skiljedom som skall vara klar den 15 februari.

Framför mig ligger nu en vecka där arbetet just med dessa fredens frågor kommer att dominera.

På måndag blir det dock ett informellt möte i Geneve med bl a Europakommissionen och FN:s flyktingorganisation UNHCR där vi skall försöka komma fram till mer effektiva former för att samordna
återuppbyggnadshjälpen och flyktingåtervändandet, och därefter far jag vidare till Bryssel för möte på mitt kontor större delen av tisdagen med min styrgrupp med företrädare för alla de ledande länderna i fredsarbetet. Och på onsdagen möte på förmiddagen i Haag med den holländske utrikesministern för genomgång av EU-ordförandeskapets prioriteter i denna del av Europa innan det bär vidare tillbaka till Sarajevo igen.

Världens förändringar upphör inte att förvåna.

Jag läser om hur den amerikanska rymdskytteln Atlantis natten mellan tisdag och onsdag dockade med den ryska rymdstationen Mir för utbyte av förnödenheter och astronauter. Ett samarbete som drivs också av att USA aldrig fick råd att utveckla en rymdstation lika avancerad som den ryska, och att de allt värre problemen för det ryska rymdprogrammet nu innebär att försörjningen och framtiden för denna station är beroende av de amerikanska insatserna.

Det kalla krigets kombattanter finner gradvis varandra i ett allt närmare samarbete. Det vi ser i Bosnien ser vi också i rymden.

I Sverige förefaller dock den politiska cirkelgången att fortsätta.

Den starka oro jag i mitt första veckobrev för året uttalade om det socialdemokratiska inre sammanbrottet i pensionsfrågan före jul kom till uttryck från många håll inför partiledaröverläggningen i onsdags. En gemensam artikel av de fyra borgerliga företrädarna i pensionsfrågan gjorde klart att lagt kort ligger, och t o m Aftonbladet skrev i en ledare att ett handslag måste vara ett handslag också när socialdemokrater är inblandade.

Resultatet av detta förefaller att vara en i alla fall tillfällig men för den skull inte mindre välkommen reträtt från socialdemokraternas sida. Det heter nu tydligt att pensionsöverenskommelsen ligger fast. Det är bra. Det borde aldrig ha satts ifråga.

Frågan infinner sig onekligen om varför socialdemokraterna på det sätt de gjort skapat osäkerhet i pensionsfrågan genom ständiga rådslag, ständig tvetalan och ständig otydlighet. Det hade varit bättre för pensionerna, för politiken och för dem själva om de hade suttit still i båten i stället för att ragla runt och hota att hoppa i sjön.

Viktigt under det år som nu inletts blir hur vår ekonomi utvecklas. Samtidigt som jag ser på de internationella rapporterna att uppgifter just publicerats om att arbetslösheten i Storbritannien nu sjunker för tionde månaden i rad visar AMS årsstatistik för 1996 att den totala arbetslösheten i Sverige steg i jämförelse med det tidigare året 1995. Och än mer oroande
är uppgifterna om att antalet varsel ökade med över 30% och att antalet nyanmälda platser minskade med en sjättedel.

Att vända siffror som dessa tar sin tid även under de gynnsammaste av omständigheter. Och de omständigheter som den internationella ekonomiska utvecklingen skänker oss under 1997 och därefter förefaller att bli rimligt gynnsamma. Men det kommer inte att gå om inte också Sverige tydligt och uthålligt är inriktad på den typ av reformpolitik som OECD-rapporten om vår ekonomi i förra veckan rekommenderade , men som socialdemokraterna förefaller att ha så utomordentligt svårt att acceptera.

Sarajevo den 16 januari 1997

Carl Bildt









Monday 
21/2/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]