Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v6/1997
5/2/1997

Avvecklingen av Sverige som framtids- och föregångsland skall nu, av allt att döma accelereras. Det är den faktiska innebörden av avvecklingskoalitionen mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet och centern - för att nu ta partierna i storleksordning.

Kontrasten mellan utvecklingen i omvärlden och utvecklingen i Sverige börjar nu att närma sig det tragiska. Jag informerades om avvecklingsuppgörelsen tidigt måndag morgon när jag höll på att bryta upp från diskussionerna på World Economic Forum i Davos om den globala ekonomiska och teknologiska omvandling och förnyelse vi nu står mitt uppe i.

För några år sedan hade vi som ambition att Sverige skulle bli världsledande vad gällde varje form av användning av den nya informationsteknologin. Jag ville som statsminister sätta upp som ett nationellt mål att vi skulle kunna utvecklas dithän till senast år 2010. Och förvisso fick vi under en tid en stark tändning och en stark tillväxt i tron på Sverige som ett framtidsland i dessa viktiga frågor. Vi uppmärksammades internationellt för våra ambitioner och satsningar.

Men det verkar nu vara väldigt länge sedan. Sedan dess har den IT-kommission vi då tillsatte devalverats gång efter annan. Statsministern ville inte ha den. Statsråd efter statsråd sade nej till att syssla med dessa frågor. Nu har den åkt ner på - i och för sig kompetent - tjänstemannanivå. Och det mer eller mindre ansvariga statsrådet Uusman har förklarat att Internet bara är "en fluga" som ty följande inte behöver tas på större allvar.

I stället för att utveckla Sverige som informations- och kunskapssamhälle - vilket var den samlade ambitionen bakom kombinationen av satsningen på IT-utvecklingen och arbetet med Europas bästa skola - skall nu Sverige avvecklas som industri- och välfärdssamhälle. I den mån det skall bli nya jobb så skall de tydligen komma i rivningsbranschen.

Sverige tillhörde de nationer som satsade starkast på kärnkraft under efterkrigstiden. Vi gjorde det i en tid då även socialdemokraterna trodde på vetenskap och teknik, och då insikten om sambandet mellan vår industriella konkurrenskraft och vår utveckling av elproduktion var tydlig.

Säkert försummades då många av kärnkraftens säkerhetsaspekter. Inte minst gällde detta avfallsfrågorna. Men sedan kärnkraftsdebatten i mitten och slutet av 1970-talet har vi tagit igen den saken. Stora satsningar har gjort Sverige till världsledande när det gäller kärnsäkerhet och säker kärnkraft.

Förr eller senare är också kärnkraftens saga all. Varje teknik ersätts förr eller senare av en ny och bättre. Och det finns förvisso spännande framtidsmöjligheter när det gäller elproduktion bortom också kärnkraften.

Men där är vi inte ännu. En panikavveckling av kärnkraften nu är inte ett steg framåt, utan blir dessvärre ett steg bakåt in i gammal teknik som kostar mer och som förstör mer. Så var det aldrig tänkt - men så ser det nu ut att bli. Och till eländet hör att detta steg bakåt för Sverige kommer att bli ett mycket kostsamt steg.

Det sägs att Göran Persson och socialdemokraterna har gjort detta främst av taktiska skäl, för att på detta sätt kunna binda centern allt starkare till det avvecklingsblock som därmed skulle kunna klamra sig fast i Rosenbad

Det är inte osannolikt att det är så. Några andra rationella skäl till varför socialdemokraterna annars skulle ge efter för vänsterpartiet och centerpartiet på detta sätt är inte alldeles lätta att finna. Det finns skäl för kommentaren att Persson lagt sig platt. Men för mig gör taktikspelet det man nu gör snarare än värre.

Som statsminister kunde jag ha gjort samma sak med centern när det gällde frågan om bron över Öresund. Där använde centern alla upptänkliga argument för att få oss att få ett stopp på starten på arbetet på den fasta förbindelsen över Öresund. Och taktiskt hade det möjligen funnits skäl att ge efter, säga att färjor ger mer jobb än broar, att bron ändå skulle rivas förr eller senare och att det hela so oder so skapade politisk stabilitet. Säkert hade i alla fall vänster- och miljöpartierna också anslutit sig till detta.

Men politik handlar ytterst om nationens bästa. Den som sjunker ner i bara taktik kommer aldrig upp igen.

Vad avvecklingsuppgörelsen konkret innebär vet vi inte. Det är något av en moralisk skandal att avvecklingspartierna inte kan ge besked om exakt hur, närmare när och till vilka konkreta kostnader ca 40% av elproduktionen i södra Sverige skall ersättas. De har tagit många månader på sig att få fram vad som i grunden är utomordentligt oklart.

Att detta kommer att kosta och kosta dyrt råder det ingen tvekan om. Det talas om ersättning på ett eller annat sätt till Sydkraft motsvarande upp mot 20 miljarder kr - jag förstår att Sydkrafts aktiekurs stiger! Och regeringen säger att det därtill krävs satsningar på olika typer av ersättningsenergi till en kostnad på ca nio miljarder kr. Och hur man än trixar runt med dessa kostnader kommer de förr eller senare att få betalas av oss alla. Det finns ingen möjlighet att kostnader i denna storleksordning betalas av "någon annan".

1970-talets kärnkraftsdebatt - väckt inte minst av Thorbjörn Fälldin - var utan tvekan nyttig. Den gav oss ett säkerhetskunnande som tidigare var försummat. Och de starka satsningar som inleddes på andra former för elproduktion visade visserligen att dessa ligger längre fram I tiden än vad vi trott, men att de förr eller senare kan komma att komma.

Men nu befinner vi oss i slutet av 1990-talet på väg mot år 2000 och in i det tredje årtusendet. Vi har inte tid att ägna oss åt gårdagens problem när det är morgondagens utmaningar som skall lösas.

Jag ser via Internet på President Clintons årliga State of the Union-anförande till kongressen natten mellan tisdag och onsdag europeisk tid. Han nämner inte kärnkraftsavveckling när han talar om framtiden. Men det dröjer inte 30 sekunder in i hans tal innan han talar om de möjligheter som ligger i den globala ekonomiska omvandlingen och i steget in i informations- och kunskapssamhället. Han nämner Internet fler gånger i bara detta anförande än vad jag skulle tro att begreppet förekommit sammanlagt i statsminister Göran Persson samlade anföranden i historisk tid.

Nu skall kärnkraftsavvecklingen - som tydligen beskrivs som att vi skall få fler jobb genom att riva ner och göra äldre - tydligen bli vårt nationella projekt. Det muttras om att vi skall bli ekologiskt uthålliga, men bortsett från avvecklingen av Barsebäck vet ingen vad detta är.

Men detta är ett tragiskt stickspår! Tänk om vi i stället haft framtidsglöden att satsa samma politiska energi och samma ekonomiska resurser på ett rejält kunskapslyft i alla våra skolor och på ett rejält steg in i informationssamhället!

För bara en liten del av de pengar som nu satsas på kärnkraftsavveckling skulle vi till år 2000 ha kunnat koppla upp varje klassrum i Sverige till Internet med moderna och avancerade terminaler och satt igång ett stort program för att ge inte minst barn som inte har dessa möjligheter hemma tillgång till den nya teknikens möjligheter. Och för ytterligare en liten del av dessa pengar skulle vi ha kunnat att börja att återställa den satsning på högre utbildning och forskning som började under fyrpartiregeringens år.

Det är så jag skulle vilja se Sveriges politik när vi nu närmar oss 2000-talet. En allians för förnyelse i stället för den koalition för avveckling som nu börjar att avteckna sig. En politik som ger våra barn kunskap i stället för kolkraft och Internet i stället för inget. Vi skulle kunna utveckla skolan i stället för att avveckla Barsebäck. Vi skulle på allvar kunna starta marschen in i kunskapssamhället

Så skulle jag vilja att Sveriges regering såg sin framtidssatsning. Och så formas nu tydligt politiken i de länder som tar ledningen i den internationella utvecklingen. Den kontrast som illustreras mellan ambitionerna I President Clintons anförande och det i stort sett samtidigt offentliggörandet av Perssons avvecklingskoalition är tragisk.

Men sista ordet är säkert inte sagt i detta inhemska drama. Hur detta kommer att utvecklas under kommande månader och år vet vi dessvärre mycket lite om. Frågorna är än så länge långt fler än svaren, och innan svaren finns är många av de bedömningar som måste göras knappast möjliga. Vi vet att Persson nu i det närmaste lagt sig platt för avvecklarpartiernas krav. Och det är illa nog.

I "min del" av Europa blandas framgång med problem. I går tisdag kom besked om att det blir nyval i Bulgarien i april, och samtidigt kom den avgörande eftergift från Milosevics sida som öppnar möjligheten till att övervinna den akuta delen av den serbiska krisen. I Sarajevo fortsätter vi intensivt arbetet med att få de gemensamma institutionernas att fungera, samtidigt som de problem jag berättade om i mitt föregående veckobrev med flyktingar som återvänder har kunnat hållas under kontroll genom de överenskommelser vi då träffade.

Mitt eget program har under de senaste dagarna dominerats av genomgångar här i Sarajevo i olika ärenden. i morgon måste jag snabbt till Wien för att möta Permanent Council i den europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen OSSE, för att därefter ta mig vidare till Bryssel för dels möten i vidare europeiska frågor och dels samordningsmöten med NATO och FN inför utmaningar vi kommer att stå inför under den allra närmaste tiden.

Sarajevo den 5 februari

Carl Bildt

PS.

Egentligen hade jag i detta veckobrev tänkt berätta lite mer om de diskussioner vi hade i Davos om utvecklingen av det globala nätverkssamhället. Men för att kontrasten mellan den svenska och den internationella samhällsdebatten inte skall bli alltför stark blev det lite mer kärnkraft och lite mindre framtid denna gång. Jag hoppas få tillfälle att återkomma till ämnet.









Monday 
21/2/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]