Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v11/1997
12/3/1997

När Göran Persson ser tillbaka på ett år som partiordförande och statsminister gör han det mot bakgrund av att statistiken visar den värsta arbetslöshetssiffran för någon februari månad i modern tid.

Inte långt från 14% var i februari öppet arbetslösa eller i någon form av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Och när SCB gör jämförelsen med februari för ett år sedan konstaterar man, att "antalet sysselsatta minskar då kraftigt, samtidigt som antalet arbetslösa ökar kraftigt."

Detta är en situation som Sverige inte kommer att klara på sikt. Vi klarar den inte socialt. Och vi kommer inte att kunna klara den finansiellt. Oförmågan att skapa förutsättningar för nya riktiga jobb hotar välfärdssamhället. Det kommer att brista socialt - och det kommer att brista finansiellt.

Allt detta kan förvisso inte lastas Göran Persson och hans år. Det vore orättvist. Ekonomisk politik kan endast föras och bedömas i ett längre tidsperspektiv och i ett större sammanhang. Det han och hans regering kan klandras för är den allt mer uppenbara oförmågan att åstadkomma den nya politik för nya jobb som Sverige närmast skriker efter.

Jag tycker att det borde vara uppenbart även för den mest drivne socialdemokrat att se sambandet mellan den ytterligt dystra arbetsmarknadssituation vi har - med det misslyckande för socialdemokratin som detta representerar - och det omdiskuterade uppropet från de 102 företagarna.

För några år sedan etablerades - efter åtskillig debatt - en konsensus i vår politiska debatt om att de nya jobben som var en nödvändighet för att komma ur arbetslösheten måste komma ute i företagen. Och detta kräver alldeles självklart ett gynnsamt klimat för företag och företagande.

När då landets ledande företagare tydligt säger att de anser att denna regering påtagligt försämrat företagarklimatet i Sverige, samtidigt som siffrorna över arbetslösheten blir allt dystrare, är detta bara spegelbilden av det som också socialdemokrater - om än lite motvilligt - för inte så länge sedan instämde i. Med försämrat företagarklimat försämras förutsättningarna för nya jobb och därmed försämras också arbetslösheten i förhållande till vad den skulle kunna vara.

Den senaste veckan förefaller - från min horisont - debatten om företagaruppropet att ha stannat av. Regeringen förefaller att ha sjunkit ner i tystnad. Men det är illa. Är det något som behövs nu så är det en bred nationell debatt om den förnyelse för företagande och nya jobb som arbetsmarknadsstatistiken så tydligt kräver.

Det Sverige behöver är inte ett bättre företagarklimat i största allmänhet, d v s en liten förbättring här och en liten förbättring där. Vår situation och den internationella konkurrensen kräver mer än så. Vad Sverige behöver
är en ambition att snabbt och stabilt skapa Europas bästa klimat för inte minst ny- och småföretagande.

Detta kommer att kräva tydligt sänkta skatter och tydligt ökad flexibilitet, också inom arbetsrätten. Säkert kommer det att gå att blåsa upp vänsterpopulistiska stormar mot förslag om avskaffad förmögenhetsskatt eller avskaffad dubbelbeskattning. I allmän desperation är det t o m sannolikt att socialdemokraterna kommer att försöka att föra valrörelsen 1998 på detta sätt. Men var och en borde i dag veta att vi lever i en integrerad värld där vi har att välja på att antingen attrahera sparande och företagande eller på att stöta bort det. Socialdemokraterna har i alltför hög utsträckning valt den senare vägen - Sverige måste nu tydligt välja den förra.

Men inte heller detta kommer att räcka för att snabbt få de nya riktiga jobb som krävs. Det kommer att ta tid att vinna förtroende för att Sverige lagt om kurs - vänsterpopulismens destruktiva återkomst kan förbli en risk. Och samtidigt krävs att de storsatsningar vi inledde under fyrpartiregeringen på utbildning och forskning och på de nya informationsteknologierna återupptas och intensifieras. I ett fem- eller tioårsperspektiv borde vi börja att se rejäla resultat av en sådan kursomläggning i Sverige - men det kräver uthållighet och kraft för att vi skall klara det.

Hur detta skall uppnås borde vi diskutera. Jag noterar att man på sina håll med anknytning till den fackliga rörelsen har diskuterat om inte detta kräver en stor uppgörelse mellan socialdemokrater och moderater.

Kanske. Skulle en genuin sådan vara möjlig skulle den tveklöst ligga i Sveriges intresse. Men frågan verkar knappast aktuell. Det kan beklagas eller bara konstateras. Det förefaller mig som om socialdemokraterna ser maktpolitiskt taktiskt i stället för nationellt strategiskt på dessa frågor. Man har valt en koalition för kärnkraftsavveckling till mångmiljardbelopp i stället för de allianser för förnyelse och företagande som Sverige verkligen skulle behöva.

Socialdemokraternas misslyckande med jobben sedan valet 1994 är deras stora misslyckande. På samma sätt som deras politik med jobben misslyckades före valet 1991 - då vi fick överta en ekonomi där arbetslösheten ökade markant, men sedan efter åtskilliga problem bröt utvecklingen och 1994 överlämnade en ekonomi med sjunkande arbetslöshet till socialdemokraterna.

Det går alltid att skylla på faktorer utom kontroll för att förklara detta. Säkert kommer man att göra detta. Men när det gäller skattepolitik går det inte att göra det.

Jag minns väl den debatt vi hade i valrörelsen 1994 om skattepolitik. Vi varnade för att socialdemokraterna skulle komma att höja skatten rejält. Och socialdemokraterna svarade genom ett direktbrev från Ingvar Carlsson till väljarna som sade att man bara skulle höja vissa skatter obetydligt och att bara några höginkomsttagare skulle drabbas. Jag anklagade honom för att inte våga redovisa sanningen. Han sade att jag ägnade mig åt osaklig skrämselpropaganda. Så gjorde även Göran Persson.

Nu vet vi hur det gått. Alla har drabbats av kraftigt höjd inkomstskatt. Socialdemokraterna talade inte sanning.

Jag läser i Aftonbladet om hur låginkomsttagare har fått sin skatt höjd med upp till 600 kr i månaden. Jag ser att en ganska vanlig inkomsttagare nu betalar mer än 700 kr i månaden mer i inkomstskatt än han eller hon gjorde före skattereformen 1991. Jag noterar att av det närmast heliga löftet om att nio av tio skulle slippa att betala statlig inkomstskatt har nu blivit att ca 40% av alla heltidsarbetande nu betraktas som "höginkomsttagare" och nu betalar statsskatt också. Jag ser att den högsta marginalskatten, som aldrig skulle bli över 50%, nu kryper upp mot 60%.

Socialdemokraternas skattehöjningar för alla och envar har åter perverterat skattesystemet till en broms för familjer, för företagande och för Sverige. Allt fler får det allt svårare att leva på sin lön. Högskattepolitikens sociala pris går inte att prata bort. Och att detta också har negativa effekter på tillväxt och framtidstro skulle nog få längre vilja förneka.

I min bosniska vardag går arbetet vidare. Brcko-konferensen i Wien i fredags gick bra, även om den inte riktigt återspeglade de svårigheter som frågan faktiskt kommer att innebära. Och ungefär samtidigt kom beskedet att om OSSE - den europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen - för femte gången meddelade ett nytt datum för lokalvalen i Bosnien. De kommer nu - och så måste det bli - att hållas i september i år.

I förra veckan hade Bosnien också snabbesök av den nye amerikanske försvarsministern Robert Cohen. Jag har inte mött honom i denna hans egenskap och var inte heller på plats under hans besök.

Några av hans uttalanden blev dock väl fyrkantiga, och tyder på att Clinton kanske ännu inte riktigt svetsat samman sitt nya utrikes- och säkerhetsteam. Han kritiserade valförskjutningen och sade att de amerikanska trupperna kommer att lämna Bosnien i juni nästa år alldeles oavsett om detta kommer att leda till ett nytt krig eller inte. Och han uppmanar de europeiska nationerna att stanna kvar.

Så kommer det inte att bli. Såväl London som Paris och Bonn har gjort det kristallklart att operationen i Bosnien är gemensam, och om USA lämnar så lämnar även de. Samma sak måste enligt min mening gälla Sverige.

Från rent militär utgångspunkt skulle de europeiska länderna med sina kvarvarande militära resurser klara en fortsatt fredsmission i Bosnien. Det
är inte där problemet ligger. Problemet ligger i att man snabbt skulle riskera en återgång till situationen under UNPROFOR-tiden, när olika delar av det amerikanska politiska systemet hade så lätt för att kritisera de europeiska insatserna, och när olika lokala aktörer friskt kunde spela på det amerikanska instrumentet i sina strävanden.

I den situationen - och jag upplevde slutskedet av den från insidan - borde ingen europeisk nation frivilligt försätta sig igen.

Sakta närmar vi oss nödvändigheten av att diskutera fortsättningen på fredsengagemanget här nere i det längre perspektivet bortom nästa sommar. Och det samtidigt som instabiliteten i området i dess helhet - instabilitet i Serbien, i Bulgarien och nu i Albanien har fyllt nyheterna i månader redan - gör det allt tydligare att vi behöver en samlad europeisk och atlantisk strategi för säkerhet och stabilitet i denna del av Europa.

Men till de frågorna kommer det att finnas anledning att återkomma.

Sarajevo 12 mars 1997



Carl Bildt


PS. De närmaste dagarna blir dagar med stor moderat aktivitet hemma i Sverige. I morgon torsdag presenterar Per Unckel förslaget till nytt framtidsprogram. Utgår från att det kommer att finnas digitalt tillgängligt omedelbart. Och på fredag och lördag är det Kommunal Rikskonferens i Linköping - massiv samling av moderat kompetens från hela Sverige. Det är inte utan att det skulle vara trevligt att kunna vara där...








Monday 
21/2/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]