Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v16/1997
17/4/1997

Påvens besök i Sarajevo under den gångna helgen ville han själv, och jag tror med rätta, beteckna som historiskt. Han hade försökt att komma hit redan 1994 och tala om den förlåtelse som alltid måste komma efter en konflikt, men den gången gjorde säkerhetssituationen det alldeles omöjligt, och dessutom var det många som då tyckte att det var för tidigt att tala i dessa termer.

Nu kom han i april 1997 i stället. Säkerhetssituationen var förvisso bättre, men för min del kom en stor del av besöket trots detta att domineras av säkerhetsfrågorna efter det att man bara timmar innan hans ankomst fann en betydande sprängladdning apterad och färdig att utlösas på fjärrkommando under den väg han skulle fara från flygplatsen in till centrala staden.

Och det var ingen liten sprängladdning. Totalt handlade det om närmare 250 kg sprängämne som skulle ha haft en förödande effekt om det exploderat. Och utlösningsanordningen var sådan att detta mycket väl kunde ha skett av misstag också timmarna innan påven kom.

Dagen efter hittades ytterligare en färsk sprängladdning, om än under en väg som påven inte skulle utnyttja, och utan att vara lika direkt apterad som den första. Men det fyndet bidrog ytterligare till den allmänna känslan av osäkerhet. Någon i staden har förmågan och viljan att planera och förbereda större attentat av denna art.

Om vi var bekymrade för påvens säkerhet, var påven själv knappast detta. Och jag förstår honom. Det var viktigt för honom personligen att komma till den stad som lidit så mycket, att möta dess människor och ledare och att se verkligheten som den är. Och tack och lov passerade hela besöket utan incidenter.

Om påven i detta avseende hade de högre makterna på sin sida var det sämre med den varan när det gällde vädret. Den stora utomhusmässan inför ca 40.000 människor på Kosevo-stadion genomfördes i isande kyla och i en blandning av korta solglimtar och kraftigt snöfall.

Påvens budskap var åter förlåtelse. Han använde ett av de minst ofta förekommande orden i detta land - försoning - och han koncentrerade sig kring det ord som jag hitintills inte hört någon efter denna konflikt uttala öppet - förlåtelse. Mot bakgrund av det som hänt, och de upplevelser som människor från alla tre befolkningsgrupperna gått igenom under de senaste åren krävs det en person med påvens moraliska styrka och auktoritet för att våga att uttala det.

Vilket gensvar detta kommer att få är för tidigt att bedöma. Budskap som detta sjunker gradvis in. Men det verkade nästan som något av en replik när Izetbegovic inför en stor arméparad i tisdags avslutade sitt tal med att säga att krigsförbrytarna aldrig kommer att förlåtas utan kommer att jagas till jordens ände och förintas om så skulle krävas.

Om med detta menas de som med all rätta skall ställas inför krigsförbrytartribunalen i Haag finns alls ingenting att invända mot det yttrandet. Men med tanke på att begreppet krigsförbrytare ofta används mycket vitt, samtidigt som begreppet försoning - för att inte tala om förlåtelse - förekommer så ytterligt sällan kan budskapet i alla fall leda till olika tolkningar.

Från hemmafronten nås jag av informationen om regeringens vårbudget. Och förvisso hade Göran Persson rätt när han föraviserade denna som
"traditionell socialdemokratisk politik". Nya offentliga utgifter, inga förbättrade villkor för företagsamheten, starkt motstånd mot sänkta skatter och ett allmänt fiffel med siffror.

Säkert kommer detta att uppskattas i traditionalistiska socialdemokratiska kretsar. Här tror man att nya miljarder till kommuner och landsting är själva kärnan i den mänskliga civilisationens utveckling. Att det är denna politik som lett till ett allt högre skattetryck, en allt mer byråkratisk offentlig sektor och ett allt sämre klimat för företagande och nya riktiga jobb bekymrar föga när traditionalismen åter får luft under vingarna.

För något år sedan talades det också i den inre socialdemokratiska debatten om spänningen mellan traditionalister och förnyare. Vårbudgeten har mycket tydligt visat att regeringen Persson placerat sig bland traditionalisternas skara och i dess politik ser enda möjligheten att klara det kommande årets valrörelse.

Och kanske har den dessutom rätt i detta. Förnyelse klarar man inte, och då kanske traditionalism ger visst hopp om att rädda vad som räddas kan. Att det leder till en sämre utveckling för Sverige bekymrar sannolikt inte dem vars främsta bekymmer är det socialdemokratiska partiet.

Det stora socialdemokratiska misslyckandet är misslyckandet med att skapa förutsättningar för nya riktiga jobb. Och det misslyckandet är massivt i och med att det var med detta löfte som de vann valet 1994.

Situationen nu är tragiskt tydlig. Inte nog med att arbetslösheten nu är högre än när de tog över regeringsmakten - snart tre förlorade år i arbetet för nya jobb - utan vi har dessutom hamnat i den situation att Sverige drar upp arbetslöshetssiffrorna i EU i dess helhet. Den senaste statistiken visade inte bara att vi ligger över genomsnittet i det övriga EU, utan att vi dessutom tillsammans med Portugal är det enda land i EU där arbetslösheten i denna statistik har ökat under den senaste tiden.

I vårbudgeten talar regeringen om Europas mest offensiva sysselsättningsstrategi. Det är tom politisk retorik. Den kalla verklighet siffrorna visar är Europas mest misslyckade sysselsättningsstrategi.

Tanken är nu tydligen att mer pengar till kommuner och landsting skall ge fler jobb. Om jag bortser från att alla ju sagt att det är i det enskilda näringslivet som vi behöver de nya riktiga jobben, förefaller det inte som om det kommer att bli fler jobb i kommunerna genom dessa miljardsatsningar heller.

Kommun- och landstingsförbunden säger att det inte kommer att bli några nyanställningar netto - de räknar med 20.000 färre anställda i kommunerna och 25.000 färre anställda i landstingen fram till sekelskiftet. Att minskningstakten borde minska något förefaller rimligt, men något bidrag till att verkligen skapa nya riktiga jobb ens i den offentliga sektorn är detta återfall i traditionalism inte.

Någon effekt borde pengarna få. Men jag fruktar att så länge den offentliga verksamheten ofta är så centralstyrd och överadministrerad som den är, kommer en stor del av dem bara att försvinna i den allmänna hanteringen utan större effekter. Det är först när vi fått strukturella förändringar till stånd - en nationell skolpeng med verklig valfrihet, en allmän och obligatorisk sjukvårdsförsäkring - som vi kommer att kunna se att ökade resurser ger bättre kvalitet. Och det är oftast kvaliteten, mer sällan kvantiteten, som är problemet med den offentliga servicen i form av skola och sjukvård och omsorg.

Häpnadsväckande är det att regeringen tydligen vill försöka lagstifta mot kommunala skattesänkningar. Om en kommuns invånare i val uttalar att de vill ha lägre skatt skall detta förklaras olagligt. Inte nog med att regeringen med sina återställare förhindrat en stor del av den nödvändiga reformverksamheten i kommunerna, utan nu är det också möjligheten till sänkta skatter som skall stoppas.

Motivet sägs vara att man vill se till att miljarderna till kommunerna ger nya jobb. Nu visar siffrorna, som sagt, att så inte blir fallet i alla fall. Men det kan alls inte uteslutas att skattesänkningar för samma belopp
- och här skulle det handla om skattesänkningar som skulle komma inte minst låginkomsttagare till del - på sikt skulle ha en avsevärt bättre effekt på sysselsättningen.

Det är självfallet med speciellt intresse man försöker att se hur regeringen försöker att få sina siffror vad gäller nya jobb att gå ihop. Nu går de inte riktigt ihop - man klarar inte det egna målet om en halvering av den öppna arbetslösheten till år 2000 - men det är i alla fall ett avsevärt trixande man tvingas att ta till.

Det man gör, som jag skrev om förra veckan, är att avveckla arbetslöshet genom att avveckla arbetskraft. Med politik som skapar nya riktiga jobb, och därmed på sikt kan möta en efterfrågan på fler arbeten, har detta inte ett dyft att skaffa.

Och detta skriver man också öppet. Läs detta:

"Vidare hålls den öppna arbetslösheten tillbaka av att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förväntas ligga kvar på i stort sett oförändrade nivåer, samt att såväl generationsväxlingen som möjligheterna till tillfällig avgångsersättning och expansion av utbildningen förväntas hålla tillbaka arbetskraftsutbudet."

Och det är detta som leder till att medan Konjunkturinstitutet i sina beräkningar tror att arbetskraften fram till sekelskiftet kommer att öka med 45.000 personer tror regeringen nu att man lyckats se till att den i stället kommer att minska med 37.000 personer.

När jag läser den mer politiska texten i vårbudgeten är det ett antal saker som slår mig.

Här finns ingenting om den globaliserings- och informationsteknologirevolution som nu håller på att skapa om ekonomin i det ena landet efter det andra. Det verkar som om vi lever i en gammal värld alldeles för oss själva. Begreppet IT eller ordet informationsteknologi har jag över huvud taget inte kunnat hitta.

Här finns ingenting av den europeiska utvecklingen med de avgörande och för oss så betydande steg som nu kommer att tas mot en gemensam europeisk valuta. Regeringens handlingsförlamning håller här på att bli Sveriges. Europa omgestaltas - och Sverige verkar blunda.

Här finns ingenting om vad som verkligen krävs för att förnya och förbättra villkoren för företagande och företagsamhet, och alls ingenting om det behov av strukturella reformer som dominerar den ekonomisk-politiska debatten i snart sagt varje annat land. Avsnittet om företagande är fattigt, rätt och slätt.

Avsnittet om utbildning nalkas man med nyfikenhet och förväntningar. Har regeringen anammat behovet av att ge oss Europas bästa skola? En del av det som kommer ut ur detta avsnitt borde också kunna bli bra. Men man skräms samtidigt av att utbildning bara diskuteras i kvantitativa termer, att begrepp som kvalitet och forskning inte finns med, och att det som sägs vara en andra utbildningsrevolution mest låter som andra klassens arbetsmarknadspolitik. Det är synd - det här borde kunna göras långt bättre.

Budgetberäkningarna kommer andra att ha möjligheter att granska långt bättre än vad jag kunnat göra. Men det förvånar att man tydligen nu plötsligt tror att kärnkraftsavvecklingen är gratis - har den ställts in? - och att man helt sonika räknar in inbetalningar till det obligatoriska premiereservsystemet - de kommande pensionärernas pengar! - som inkomster till staten.

Reaktionerna på budgeten har varit blandade. Traditionalisterna inom socialdemokraterna jublar. Småföretagare inom centern känner bitterhet. Och alla bedömare i övrigt häpnas över en politisk strategi mer inriktad på att avveckla arbete än på att avveckla arbetslöshet.

Den ekonomiska utvecklingen framöver - om än med bibehållen hög arbetslöshet - kan komma att bli hygglig. Till stor del har detta med omvärldens relativt bra utveckling att göra. Det förefaller helt enkelt som om den globala ekonomin är inne i en god period just nu.

Men mitt i denna goda utveckling riskerar Sverige att halka efter allt mer. Medan andra länder börjar att reformera och förnya - mer eller mindre - är Sverige nu än tydligare den tillbakablickande traditionalismens land. Andra går in i informationssamhället. Vi går in i vedsamhället - alldeles säkert med stora kommunala subventioner.

Min egen vecka - jag brukar ha en rad om den - är besök av hela NATO-ledningen här i Sarajevo i morgon, snabbesök några timmar i Stockholm på lördagen, besök i Östslavonien i Kroatien under söndagen med anledning av de återverkningar situationen där kan ha på oss här, en serie möten i Sarajevo under måndagen, besök och anförande på stor och positiv affärsmässa i Tuzla på tisdagen med kvällen för genomgångar i Brcko, onsdagen till Geneve för stort möte med UNHCR och företrädare för ett stort antal länder för att diskutera flyktingstrategi och sedan åter till Sarajevo på kvällen.

Det blir således inga sysselsättningsproblem under den närmaste veckan heller.


Sarajevo den 17 april 1997



Carl Bildt









Tuesday 
22/2/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]