Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v14/2000
4/4/2000

Vänner,

Det blev en hektisk helg i Stockholm och nu råder hektiska dagar här i Genève.

I dag tisdag passerar FN:s generalsekreterare Kofi Annan igenom och vi skall diskutera möjliga FN-initiativ för att åtminstone börja att skissera på en fredsprocess för Balkan, även om det är fredsprocessen i Mellersta Östern som står allra främst på hans program här.

Men en fredsprocess på Balkan förblir viktig. Utan politisk förändring i Belgrad är förutsättningarna för en sådan förvisso små, men det behöver eller bör inte vara hinder för att börja diskutera förutsättningarna för hur en fredsuppgörelse skulle kunna gestaltas.

Men det finns många viljor som i så fall behöver samordnas, och uppgiften om att av krigskoalitionen för ett år sedan göra en fredskoalition inför till exempel det kommande året, kommer inte att vara enkel.

Ett presidentval i Ryssland ligger visserligen bakom oss, men ett presidentval i USA ligger fortfarande framför oss. Den internationella bilden är långt ifrån klar. Vi får se hur långt det går att föra förberedelserna.

En rapport om Balkan skall i alla fall fram till FN: s säkerhetsråd någon gång under maj månad.

Och det kan vara en lämplig tidpunkt av flera olika skäl. I mitten av juni samlas EU-ledarna åter till toppmöte, denna gång i norra Portugal, och även om situationen på Balkan fladdrade förbi vid deras senaste möte tror jag att det kommer att finnas skäl för dem att titta närmare på den då. Och i juni sker också president Putins större internationella debut i samband med det så kallade G8-toppmöte som denna gång kommer att äga rum under japanskt ordförandeskap på ögruppen Okinawa. Även här är det naturligt att den mer långsiktiga politiken om Balkan kommer att finnas med.

Hit till Genève kom Kofi Annan efter att i går i New York ha presenterat sin så kallade millennium-rapport för FN:s generalförsamling. Det är ett ambitiöst och viktigt dokument där han och hans medarbetare försöker att ge en bild av de utmaningar som det globala samhället står inför under de närmaste åren.

Det är en rapport som tar fasta på allt det positiva som globaliseringen innebär i form av ökade möjligheter, men samtidigt visar den att det behövs mer insatser för att detta skall komma alla till del. I dag finns det mer än 1,2 miljarder människor runt om i världen som försöker att leva på mindre än en dollar/euro om dagen, och det säger sig självt att detta är en situation som ingen kan vara nöjd med.

Generalsekreteraren försöker att sätta upp konkreta mål. Att vi
år 2015 skall kunna säga att alla barn i världen har en grundläggande utbildning. Att vi år 2010 skall ha reducerat förekomsten av HIV hos unga människor med en fjärdedel. Att
åtgärder skall kunna vidtas för hjälp till de ca 100 miljoner människor som bor i extrema slumområden kring storstäder. Att se vad som kan göras för att få upp produktiviteten i jordbruket i Afrika. Att bygga digitala broar som ger utvecklingsländer möjlighet att utvecklas snabbare. Att öppna upp marknader tydligare för utvecklingsländernas produkter. Och mycket annat.

Rapporten finns - fattas bara annat! - tillgänglig på Internet antingen på http://www.bildt.net ,eller direkt på http://www.un.org/millennium/sg/report .

En bakgrund till rapporten är att globaliseringen ger betydande fördelar. Och vi ser hur världsekonomin just nu utvecklas ovanligt starkt. IMF justerar i dag upp sin tillväxtprognos och talar nu om en global tillväxt detta år på cirka 4,2 procent. Det drivs av den rekordstarka USA-ekonomin på runt 4,3 procent, medan EU kommer ungefär en tredjedel efter på cirka 3,2 procent.

Det är imponerande siffror. Att den amerikanska ekonomin fortsätter att ånga på i rekordfart trots inte mindre än fem räntehöjningar - även om effekten av sådana alltid kommer med fördröjning - visar åter styrkan i den omvandling som skett där. Och för EU, som satt upp målet att inom detta decennium bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi, innebär detta att ribban ligger högre än vad de flesta sannolikt har klart för sig.

Och det gäller också Sverige. Under ett kvarts sekel har vi halkat efter i förhållande till andra utvecklade länder. Nu är uppgiften inte bara att se till att det går väsentligt bättre under en längre tidsperiod, utan att se till att det går radikalt mycket bättre. Om EU skall bli bättre än USA, och Sverige inom detta EU skall röra sig upp i listan, handlar det om att skapa förutsättningarna för en turboutveckling av Sverige.

Även om det går bra just nu inte minst i den nya ekonomin finns det anledning att notera hur förändringen av det ekonomiska landskapet fortsätter.

Av skatteskäl ligger den juridiska hemvisten för den absoluta huvuddelen av det kapital som nu möjliggör den starka utvecklingen av IT-företagsamheten inte minst i Stockholmsområdet utanför Sveriges gränser. Holland och Schweiz förefaller att vara de mest vanligt förekommande adresserna för allt fler av dessa satsningar.

Ändå tycker jag att det var något av en vattendelare i den svenska utvecklingen som inträffade i samband med Investors bolagsstämma i mitten av förra veckan.

Där meddelades, att detta centra i den klassiska blågula, så kallade, Wallenbergsfären nu kommer att, tillsammans med numera schweiziska ABB, sätta upp ett gemensamt stort investmentbolag för satsningar i elektronisk handel mellan företag, så kallad B2B. Detta kommer att ha sitt säte i Holland.

Symboliken var stark i två avseenden. Dels att det som mer än något annat förknippats med den gamla ekonomin nu blir en ledande spelare i den nya ekonomin, och att det utsuddande av gränsen mellan de bägge som ter sig naturligt därmed kommer att påskyndas. Och dels att man, för mig veterligen för första gången, väljer att låta en strategisk nysatsning av denna dimension få sin hemvist utanför Sveriges gränser.

Att den nya ekonomins spjutspetssatsningar i Sverige nu i stor utsträckning får delar av sin hemvist utanför landets gränser är ett fenomen som borde uppmärksammas och diskuteras mer än vad som varit fallet hitintills.

Är detta verkligen bra? Och om det inte är bra, vad kan göras för att göra Sverige attraktivt för det snabbrörliga kapital som driver stora delar av denna utveckling?

Och en sådan diskussion borde föras också mot bakgrund av att vi sett inte bara att enstaka betydande svenska företag utan hela branscher vad gäller ledning och ägande kommit att glida ut ur landet.

Den en gång så starka svenska läkemedelsindustrin - Astra, Kabi, Pharmacia - finns i dag kvar som delar av större internationella koncerner med ledning och tyngdpunkt utanför Sveriges gränser.

Och risken finns att vi kommer att tappa ytterligare. En information nyligen från Medicinska Forskningsrådet sade att
”analyserna av hur svensk biomedicinsk forskning uppmärksammas internationellt talar för att Sverige långsamt fallit tillbaka sedan början av 80-talet”. Man skriver att ”det är inte alls så att svensk forskning står sig dåligt i en internationell jämförelse, men vi har fallit från att ha varit en av världens tre till fyra främsta nationer till en plats någonstans bland de tio bästa.”

Den länge starka svenska fordonsindustrin med två starka personbilsnamn - Volvo och Saab - och två än starkare världsnamn när det gäller tunga lastbilar - Scania och Volvo - har i grunden förändrats på föga mer än ett år. Flaggskeppet Volvo har blivit en del av Ford, Saab har nu helt och hållet tagits över av General Motors, Scania har fått tyska Volkswagen som huvud- och framtidsägare och Volvo måste ganska så snabbt hitta någon form av internationell förankring för att kunna klara sig.

Det är mot denna bakgrund som den nya teknologins alla nya företag är så extremt betydelsefulla för Sverige. Det borde vara en mycket högt prioriterad fråga att se till att det skapas så goda förutsättningar som möjligt för dem. När klassiker inom svenskt näringsliv lägger avgörande framtidssatsningar utanför landets gränser går det inte att trösta sig med att ekonomin just nu går bra. Det är framtiden som gäller.

Och framtiden kommer inte bara att bli krävande för nationer, utan också för företag. När tidvattnet kommer in lyfts allting, brukar det heta, men det är mer intressant att se vad som kommer därefter.

Om till exempel de fortsatt relativt höga oljepriserna - för dagen verkar det inte som om OPEC-beslutet om viss produktionsökning haft mycket effekt - i förening med successiva räntehöjningar leder till dämpningar i USA och Europa kommer skillnaden mellan snabba och långsamma ekonomier att bli tydlig.

Och för företag inom den nya ekonomin är det uppenbart att den börsnedgång för dem som accelererat rejält under gårdagen kommer att innebära en rätt brutal sortering mellan de som klarar sig och de som inte gör det.

För företag är det dock inte bara marknaden som kan vara brutal. Som Europakommissionen visade när det gällde den planerade fusionen mellan Volvo och Scania och det som nu beslutet i USA mot Microsoft visar, finns det också tänder i de offentliga regleringar som håller efter dem som försöker skaffa sig alltför mycket av marknadsdominans på konsumenternas bekostnad.

Också detta är en i grunden god utveckling.

Att skapa så goda förutsättningar som möjligt för företagandet är viktigt. Men också att se till att det finns en marknad som sorterar och att det finns ramar och regler som säkerställer denna marknad och denna konkurrens.

Jag hade önskat att regeringens IT-proposition - som efter mycken möda och besvär - såg dagens ljus förra veckan hade inneburit klarare besked på dessa punkter. Men jag tillhörde dem som blev besvikna. Här fanns så gott som ingenting alls när det gällde de viktiga frågor om företagsamhetens förutsättningar - personaloptioner, kapitalskatter etcetera - och även i övrigt mer allmänt tal än skarpa förslag.

I media talade näringsminister Rosengren om att nu blir det bredband åt alla. Ja, förr eller senare blir så säkert fallet. Men med denna proposition har det i så fall inte mycket att göra. IT-företagen räknar med att den utbyggnad som olika företag nu gör kommer att kunna leverera billiga bredband till 90-95 procent av Sveriges befolkning inom tre år utan statlig inblandning.

De åtgärder som regeringen talar om kunde vara vettiga om de syftade till att klara resterande 5 –10 procent så snabbt som möjligt. I detta ligger inget fel. Men allt är så otydligt och oklart. Det läggs inte fram några förslag alls just nu, bara allmänna ramar och dimmiga riktlinjer.

Någon form av bidrag till vissa kommuner på något sätt kommer det förmodligen att bli, och någon form av skattreduktion för individer och kommuner talas det också om, som en möjlighet för vissa kostnader i vissa områden. Men hur dessa olika bidrag och reduktioner med vidhängande regleringar och byråkratier kommer att utformas får vi inga besked om.

Det är svårt att undvika intrycket att regeringen sett sig tvingad att åstadkomma någonting, men att man i grund och botten inte har en susning om vad man vill åstadkomma.

Därmed är risken påtaglig att det i slutändan blir mer byråkrati
än bredband av denna proposition.

Mönstret är inte alldeles unikt. Stolta stötar och prålande proklamationer har en tendens att förr eller senare mest bli byråkrati och besvikelse. Senast var det regeringens, av statsministerns kansli speciellt administrerade, Östersjömiljard som gick detta öde till mötes.

Till detta mummel och bidrag och avdrag med vidhängande byråkrati kommer en del mummel om att Svenska Kraftnät skall hänga fiber i stolpar och därmed bygga ett stomnät mellan landets kommuner. Detta ”finansieras på marknadsmässiga grunder” och skall leda till att man kan erbjuda kapacitet ”på marknadsmässiga villkor”.

Det låter ju bra. Rimligt vore då att Svenska Kraftnät privatiserades och sedan finansierade detta på det sätt som företag i allmänhet finansierar investeringar. Då kan det bidra till den starka konkurrens som pressar priser och förbättrar kvalitet. Men finns bakom propositionens formuleringar någon dold subventionering av just denna aktör i bredbandskriget så innebär det en risk för att utbyggnaden kommer att bromsas snarare än accelereras.

Vi får se. Av propositionens formuleringar går det inte att dra så många slutsatser alls. Och det är ett i grunden demokratiskt problem när riksdagen av regeringen får propositioner så otydliga och/eller tvetydiga som denna. Förhoppningsvis kommer den kollektiva oppositionens kollektiva granskning att bidraga till att höja kvaliteten på det offentliga beslutsfattandet i denna viktiga framtidsfråga.

Jag fortsätter att förvånas över att så mycket av den politiska fokuseringen ligger på det kabeldragande som hade ett visst nyhetens behag över sig för några år sedan, men som nu går fram med rasande fart, medan andra viktiga utvecklingar kommer bort alldeles.

Mobiliteten är kärnan i Europas försök att hävda en ledande position gentemot USA på något område. Men då gäller det att ligga framme. Medan Finland redan gett licenser för den så kallade tredje generationens mobiltelefoni - efter först nordiska NMT och sedan europeiska GSM - står om denna viktiga infrastrukturfråga intet i propositionen.

Och här handlar det om en utveckling av stor samhällsbetydelse. I Storbritannien har regeringen beslutat att auktionerna ut fem licenser för 3G-system, och den auktionen har nu lett till att operatörer är beredda att betala mycket stora belopp. Hitintills talas det om priser på sammanlagt ca 110 miljarder kr, vilket är ca tre gånger mer än väntat och mer än någon annan privatisering som någonsin genomförts i Storbritannien.

Här borde Sverige ligga på den allra främsta förkanten. Men det gör vi inte. Och orsaken ligger inte minst i den betydelse som företag som Ericsson har för Sverige. Det är om Norden och Europa kan gå i spetsen för denna utveckling som såväl jättar som Ericsson som alla de mindre företag som tar fram olika typer av tjänster för mobilt Internet har möjlighet att lägga sig i internationell förkant.

Att gräva ner eller hänga kablar i stolpar är bra - men det är bredband genom luften och rymden som är den framtidsatsning som borde vara Sveriges. Jag vet att jag har sagt det förr, men jag envisas med att tycka att det förtjänar att upprepas.

Och jag förvånas också över att propositionen är så fri från de vidare perspektiv som nu faktiskt börjar att slå igenom i EU-arbetet. Det är frapperande att hela det mycket ambitiösa och för framtiden mycket viktiga arbetet inom EU bara passerar revy på några enstaka rader.

Men rätt skall vara rätt. Två konkreta förslag finns i propositionen. Dels ett förslag om ändring i ledningsrättslagen
(1~973:1144) och dels en förändring i lagen om anställningsskydd
(1~982:80).

Den senare handlar om att om man jobbar hemma skall ens hem inte automatiskt betraktas som en driftsenhet inom det företag som man har sin knytning till. Och det måste betraktas som ett betydande steg framåt mot det informationssamhälle i världsklass Sverige skall vara.

Så den som till äventyrs vill påstå att propositionen är helt fri från konkreta förslag är ute i ogjort väder.

Mitt i allt detta fortsätter den europeiska politiken sina olika turer. I Frankrike försöker den socialistiska regeringen komma på fötter igen, efter det att dess politik förlorat både kraft och stöd, genom en stor regeringsombildning. Nye finansministern Fabius talar i indirekt polemik med premiärminister Jospin om betydelsen av att sänka skatter för tillväxten. I Österrike visar opinionsinstituten ökat stöd för förbundskansler Schüssels ÖVP och minskat stöd för FPÖ. I Italien laddas det upp för regionalval där inte minst invandrarfrågan står i centrum och kan komma att leda till betydande konvulsioner.

Och på söndag går Grekland till val. Socialisterna i Pasok söker stöd för en tredje mandatperiod grundat på ekonomins goda utveckling, medan oppositionen i Nea Demokratia pekar på hur brottsligheten ökar, sjukhusen inte fungerar och universiteten inte håller tillgänglig standard.

Hur det kommer att gå vet vi om en vecka. Efter en betydande ledning i kampanjens början har Pasok nu fått finna sig i ett mycket jämnt race under den sista veckan. Resultatet ligger just nu inom felmarginalen på opinionsmätningarna.

Oavsett resultat hoppas jag att Grekland kommer att fortsätta den sant konstruktiva roll man nu spelar i regionen. Samarbetet mellan Turkiet och Grekland i en rad olika frågor har betydelse för stabiliteten i hela regionen från Cypern till Serbien, och landet spelar en betydelsefull roll i det samlade arbetet för att få igång någon typ av fredsprocess i denna del av Europa.

Jag lämnade i går ett Stockholm där de kalla vindarna ledde till misstankar om att Arktis inte låg så långt bort, och kom till ett Genève där långt mildare vindar lät antyda att Medelhavet inte ligger så långt bortom alpernas snötyngda toppar.

När jag avslutar dessa rader på tisdagsmorgonen bryter solen fram
över Mont Blanc. Det finns hopp om en bättre värld.

Genève den 4 april 2000


Carl Bildt

PS. Förra veckan innebar också en fortsättning på vänsterns ubåtstrauma från 1980-talet. Den som är intresserad av den saken kan läsa min kommentar om säkerhetspolitiken under efterkrigstiden på http://www.bildt.net . Det kommer mer.









Wednesday 
23/2/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]