Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v32/1997
4/8/1997

Terrordådet mitt inne i Jerusalem, med minst 13 döda och ett hundratal mer eller mindre allvarligt skadade, visade än en gång på bräckligheten i fredsprocessen i Mellersta Östern.

Ingen kan vara oberörd av detta. Oro i denna del av världen kommer på ett eller annat sätt att beröra oss alla. Och finner man inte formerna för en samlevnad mellan israeler och palestinier kommer vi att för mycket lång tid framåt att leva inte bara med explosionsriskerna där utan också med spänningar i andra delar av världen. Arresteringarna i New York visar terrorismens spridning.

Att den israeliska bosättningspolitiken syftar till ett gradvis bortträngande av palestinierna som i grunden gör en palestinsk stat omöjlig
är tydligt för var och en som ser på vad som faktiskt håller på att ske. Här måste det till en förändring.

Men för dagen är problemet inte detta, utan den vacklande palestinska inställningen till terrorismen. När dåden inträffar kommer beklagandena och distanseringarna, men dessemellan är det svårt att se vare sig bestämda polisiära åtgärder mot terrorismens organisatörer som bestämda politiska och ideologiska offensiver mot deras idéer och föreställningar.

Det måste förändras. Skall det vara möjligt att uppnå bredare internationellt stöd för tanken på en palestinsk stat är det nödvändigt att Arafat-styret får ett nytt och bättre ansikte. Det gäller inte bara attityden till terrorismen, som måste förändras i handling, utan också korruptionen och det ekonomiska handlaget. Det var ett sundhetstecken att en egen palestinsk utredningsgrupp lade fram rapporten med avslöjandena om korruption och ekonomiska missförhållanden, men samtidigt notabelt att deras granskning verkade att göra halt vid den verkliga ledningens dörr.

Fredsprocessen måste fortsätta. Men den kräver interna förändringar i såväl palestinsk som israelisk politik för att inte kollissionskursen skall fortsätta. Och den kräver också en tydlig internationell ram där USA:s insatser är av stor betydelse men där det förblir haltande så länge inte EU finns med på ett tydligare och starkare sätt än vad som hitintills varit fallet.

Med sitt starka ekonomiska stöd till det palestinska styret borde EU ha goda möjligheter att pressa fram de förändringar både i säkerhetsfrågor och när det gäller den ekonomiska skötseln som krävs. Och bägge är av stor betydelse för fredsprocessen. Stoppa terrorismen. Bryta den ekonomiska nedgången i de palestinska områdena.

Den bosniska fredsprocessen hade en betydelsefull milstolpe att passera i månadsskiftet. Vid mötet i Sintra sista dagarna i maj sade vi från internationell sida att de olika parterna hade till den 1 augusti på sig att komma överens om tillsättande av nya eller godkännande av gamla ambassadörer. Vi vill att de som är Bosniens ambassadörer och företrädare i andra länder verkligen skall företräda det nya gemensamma Bosnien och inte bara en av dess delar. Och vi sade - vilket krävde viss diskussion mellan olika länder - att vi inte skulle acceptera nuvarande ambassadörer om ingen
överenskommelse uppnåddes.

I fredags tvingades min efterträdare Carlos Westendorp att konstatera, att de bosniska parterna inte kunnat lösa frågan, och i söndags rekommenderade han därför i ett brev till styrgruppen att man skulle förfara som rekommenderats i Sintra. Den tyska regeringen var först att utannonsera att man följt denna uppmaning, och det har självklart också den svenska regeringen nu gjort.

Förhoppningsvis kommer denna starka markering från omvärldens sida att leda till att frågan får en snar lösning. Det ligger sannerligen inte i Bosniens intresse att man saknar erkända ambassadörer som representerar landets samtliga delar. Men man måste nu inse att lösningen av frågan kräver en genuin egen vilja till att göra kompromisser, att överbrygga motsättningar och att fatta beslut.

Också andra viktiga beslut måste nu komma. En gemensam medborgarskaps- och passlag skulle också ha godkänts till 1 augusti. Genomarbetande förslag i full överensstämmelse med fredsavtalet och europeiska principer har legat på bordet sedan månader tillbaka i väntan på godkännande. Här har dock
"klockan stannats" för att det skall bli mer tid för överläggningar.

I veckan kommer min gamla medförhandlare Richard Holbrooke att besöka regionen för nya försök att påverka inte minst den serbiska krisen. Inte minst är det Karadzic-problemet som upptar den amerikanska uppmärksamheten. Arresteringarna av personer åtalade för krigsförbrytelser i Priedor har, som väntat, gjort en operation av denna art mot Karadzic en bra bit svårare, och Holbrookes uppgift är inte minst att se om det finns någon politisk lösning innan man tvingas till hårdare och svårare beslut.

I förra veckan var jag kort över i Finland för ett privat politiskt besök som gav möjligheter till samtal med presidenten och statsministern liksom utrikes- och finansministrarna. Och jag mötte ett Finland starkt i sin Europa-politik och med en brett förankrad övertygelse att man valt den riktiga vägen inte minst när det gäller det europeiska valutasamarbetet.

Det kommer att bli många anledningar att åka från Stockholm till Helsingfors. Förr, när vi stod utanför EU, hade vi speciella arrangemang med Danmark för att på det sättet kunna tjuvtitta in i rummen där de europeiska besluten fattades. Nu kommer vi, när Finland kommer att vara med i det inre ekonomiska beslutsfattandet i Europa, att i stället få åka till Helsingfors och där försöka få insikt i de sammanhang som vi annars ställt oss utanför.

I Finland är det inte lätt att hitta någon som förstår vad Sverige haft för sig i dessa frågor. Jag ser att statsminister Lipponen, socialdemokrat som han är, i dagarna nu också offentligt uttalat att han är "chockerad" över sina svenska partikollegors brist på vision och politik i Europa-politiken. Under hans ledning har Finland kommit mycket långt när det gäller att samlas kring en Europa-politik som är stark, långsiktig och nationell.

Starten för valutasamarbetet kommer säkert inte att bli alldeles enkel. Det
är viktigt att man kommer till en överenskommelse om inträdeskurserna för de olika valutorna så snart som möjligt. Men ett visst inslag av tumult är sannolikt svårt att undvika. Hösten kan komma att bli intressant.

Alldeles klart är, att fortsättningen kommer att krävas förstärkta reformer av de europeiska ekonomierna. Arbetslöshetssiffrorna skriker ut bristerna i den politik som förts hitintills i åtskilliga länder. Och detta sker samtidigt som siffrorna i slutet av veckan från den amerikanska ekonomin visar ånyo styrkan i utvecklingen där. Efter 228.000 nya jobb i juni
åstadkoms 316.000 nya jobb i juli med en styrka som överraskade.

Arbetslösheten i USA har inte varit så låg på 23 år - och detta samtidigt som europeiska länder som Sverige har en situation där arbetslösheten är högre än vad den varit på 23 år eller mer.

Det som krävs är förnyelse och förändring. Men svårigheterna är betydande.

I Tyskland har den socialdemokratiska oppositionen just utnyttjat sin majoritet i det s k förbundsrådet för att blockera den högeligen nödvändiga skattereform med sänkta skatter och bättre företagsklimat som den borgerliga regeringen lagt fram. Och i Frankrike förefaller den gammalsocialistiska regeringen att fortfarande vara på väg åt fel håll.

USA går däremot vidare. Den stora överenskommelsen mellan demokrater och republikaner om ett omfattande program med bl a brett sänkta skatter och balanserad budget visar att det är möjligt att uppnå bred enighet om förnyelsepolitik. Och i Storbritannien är det fortfarande tydligt att den nya Labour-regeringen fortsätter den konservativa regeringens inriktning vad gäller företagandeklimat och flexiblare arbetsmarknad.

Men Sverige verkar stå och stampa. Riktlinjerna inför den socialdemokratiska partikongressen, som presenterades nyligen, var ord utan handling, politik utan analys. Och det samtidigt som vi på område efter område så tydligt ser att skattebelastningen har blivit alldeles för hård och att vi inte får de nya riktiga jobb som skulle krävas.

Nu talar centerpartister om höjda avdrag för att kompensera de bensinpriser de just höjt, socialdemokrater och centerpartister verkar ha fått skrämselhicka inför effekterna av de fastighetsskatter de just drivit i skyn, och från regeringen mumlas om att egenavgifterna blivit höga samtidigt som beslutats fattats om att de nästa år kommer att bli ännu mycket högre.

Hos de ständiga skattehöjarna är det eftertankens kranka blekhet vi nu börjar att se. Men vore det inte bättre att tänka efter före man gör alla sina skattehöjningar, i stället för att drabbas av stora skälvan efteråt när konsekvenserna börjar bli tydliga?

I mitt tal i Grisslehamn talade jag om behovet av en stor skattereform, en stor företagandereform och en stor socialförsäkringsreform under de närmaste åren. Sverige måste tillhöra förnyelse- och framtidsländerna när vi går in i 2000-talet. Jag efterlyste en politisk dialog kring den förnyelse- och framtidspolitik Sverige behöver. Och många kommentatorer från olika politiska läger höll med om denna inriktningen av politiken och välkomnade denna nya ansats i den politiska debatten..

I en uppmärksammad debattartikel i DN förde den gamle socialdemokratiske statssekreteraren och nuvarande chefen för 1-3 AP-fonden Carl-Johan Åberg dessutom fram en förnyelseagenda mycket nära min egen, med förslaget att moderater och socialdemokrater borde kunna ta gemensamma tag om detta.

Han skriver så här:

"När man lyssnar på företrädare för regeringspartiet verkar det som om allt som behöver göras för att få i gång en långsiktigt hållbar expansion i Sverige redan är gjort. Det politiska huvudnumret är budgetsaneringen som enligt regeringen lett till lägre räntor, en rekordlåg inflation och en stark utrikesbalans. Kausaliteten är måhända inte helt övertygande."

"Men ett större problem är att budgetsaneringen skett med metoder som varaktigt satt ner tillväxten i den svenska ekonomin. Den har innehållit alltför mycket av skattehöjningar och alltför lite av strukturreformer för att den skall kunna bryta den låga tillväxt som vi haft i Sverige sedan 70-talet och som är den egentliga roten till våra ekonomiska problem."

Jag vet inte om socialdemokraten Carl-Johan Åberg hade planerat sin artikel som en polemik i förväg mot det budskap som statsminister Göran Persson kom att lämna i sitt sommartal på söndagen. Men så blev det i alla fall. I sitt tal i Björkvik sade Persson mycket av det som Åberg i sin artikel ansåg vara fel, men mycket lite av det som enligt Åberg var nödvändigt och rätt. Det var inget tal som handlade om den för framtiden nödvändiga förnyelsen av Sverige.

Jag hoppas att detta gradvis kommer att ändras. Att det blir mindre av spelteori och taktik, och mer av genuint sökande efter de åtgärder som verkligen krävs för att klara problemen. När skatterna är för höga, de nya jobben för få och bidragsberoendet för stort finns det all anledning att från samtliga partiers sida söka vägar till förnyelse och till samverkan.

Diskussionen om arbetslösheten lämnar, enligt min mening, mycket att önska. Antingen är den mest rituell. Det läggs fram dokument som är lika ordrika som handlingsfattiga, och därmed tror man att det räcker. Den rituella retoriken blir därmed en del av anpassningen till massarbetslöshetssamhället.

Eller så ger man öppet upp och diskuterar hur den till synes ofrånkomliga arbetslösheten skall fördelas. Hur jobb skall tas från en grupp och ges till en annan. Hur antalet som är beroende av jobb kan minskas genom att antalet som är beroende av bidrag ökas. Också detta en del av anpassningen till massarbetslöshetssamhället.

Men detta får inte accepteras. Arbetslösheten är inte ofrånkomlig. Det finns dagligen tiotusentals nya jobb runt om i världen. Vi får inte passivt acceptera att de nya jobben och framtidens möjligheter går Sverige förbi.

Stockholm den 4 augusti 1997


Carl Bildt









Wednesday 
23/2/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]