|
|
 |
Carl Bildts veckobrev v33/1997
12/8/1997
Över riksdagshuset på Helgeandsholmen i Stockholm vajar den svenska flaggan på halv stång. Gösta Bohman - riksdagsman i 33 år, moderat partiordförande i elva år - har gått bort efter ett alldeles ovanligt rikt och givande liv.
Han var utan tvekan en av efterkrigstidens dominerande politiska gestalter i vårt land. Gjorde entré i riksdagen redan 1958 och kom sedan, vid en
ålder då de flesta annars har hunnit att avsluta sin politiska gärning, att väljas till moderat partiordförande 1970 och leda partiet i tre valrörelser och två borgerliga regeringar innan han hösten 1981 lämnade över rodret till Ulf Adelsohn.
Men med det avslutade han på intet sätt sin politiska gärning. Gösta satt kvar i den riksdag som för honom alltid var det svenska politiska livets centrum, förde med kraft samhälls- och idédebatten varhelst han fann skäl till detta, och har intill den dag som i dag är bibehållit ett rum på riksdagen för arbete, kontakter, samtal och utsikt över den samhällsutveckling som han så tydligt var med att forma.
Många kommer att försöka att teckna bilden av honom. Den hade många sidor, och jag har haft förmånen att uppleva de flesta i olika situationer under ett par decennier.
Den spontane Gösta Bohman som alltid hade en mening. Den stridbare förkämpen för det han uppfattade som den enskildes rätt mot överhetens planhushållningsteorier och allmänna byråkratiska klåfingrighet. Den skicklige debattören och undervisande folktalaren. Den inspirerande chefen för en medarbetarstab som alltid var många decennier yngre och mindre erfaren än vad han själv var, men som han alltid var redo att lyssna på, debattera med och ta intryck av.
På ett sätt som saknade motstycke i sin generation var han gammalmodig och modern på samma gång. Det ställdes krav på stil och kvalitet och djupa historiska kunskaper, samtidigt som han nyfiket sökte sig till en frambrytande tids nya strömningar och förmådde att stöpa om och tolka dem och deras betydelse för utvecklingen av våra idéer och våra värderingar. Han var den gamle mannen som kom att stå för den nya tiden.
Han var en person som trivdes i och tyckte om motvinden. Få saker uppskattade han så mycket som debatten och dialogen mot det han personligen var övertygad om var fel. Och ofta låg han före de flesta andra. Han var den förste att i Stockholms stadshus reagera mot den traditionslösa skövlingen av Stockholms innerstad. Han stod fast i sin övertygelse om individens frihet och marknadsekonomins överlägsenhet också i en tid när andra svävade på målet. Han utvecklade sin skeptiska hållning till den
överambitiösa och överpolitiserade välfärdsstaten långt innan dess kris var uppenbar för alla och envar.
Gösta var ständigt i opposition. Det var så han bidrog till att föra utvecklingen framåt.
Nyckeln till hans politiska gärning var konsekvensen. Den predikade han alltid. I det sena 1960-talets interna strider inom det dåvarande högerpartiet stod han för en konsekvent linje som då kom att beskrivas som mörkblå. Men när han tillträdde som partiordförande efter några uppslitande
år, lyckades han till mångas förvåning kombinera denna sin konsekventa linje med en utsträckt hand av samverkan inom partiet och inom en borgerlighet som ditintills aldrig hade förmått någonting alls.
Allt detta bidrog till att möjliggöra det historiska regeringsskiftet hösten 1976. Och trots att de var personer med ursprung i helt olika miljöer och traditioner kom det snabbt att etableras ett nära förhållande mellan ekonomiministern Bohman och hans statsminister Fälldin. Mitt i hårda motsättningar om än kärnkraft och än den ekonomiska politikens inriktning hade Gösta alltid stark respekt för den jordnära verklighetssyn som Thorbjörn representerade. Och det var dessa band som också gjorde det möjligt att återskapa trepartiregeringen efter kärnkraftskraschen och efter Göstas närmast klassiska valrörelse 1979.
Under dessa år hade Göstas politiska inriktning utvecklats. Efter valet 1973, med de delvis nya trender som man då började att se, började han att tala om "en ny individualism". Och det förde rakt fram till hans tal i början av 1980-talet om att Sverige behövde en liberal revolution för att ge utrymme för individualism, skaparkraft, enskilda individers och familjers ansvarstagande och den goda kraft som alltid ligger i företagandet.
Den andra borgerliga trepartiregeringen sprack en natt i maj 1981. Det var mindre de eftergifter i sak som mitten hade gjort gentemot socialdemokraterna i skattefrågan som ledde till detta - bara man visste var man stod var Gösta inte främmande för det - utan mer det faktum att man gått bakom hans och moderaternas rygg. Förtroendet var brutet.
Det var för Gösta en hederssak att det då inte gick att sitta kvar. Men det blev samtidigt en hederssak att inte i förtid släppa fram socialdemokraterna genom ett nyval. Bägge dessa beslut var kontroversiella inom partiets dåvarande ledning. Bägge måste i historiens ljus beskrivas som alldeles riktiga.
På hösten samma år lämnade han efter elva framgångsrika år över ordförandeklubban i partiet till Ulf Adelsohn. Gösta ville avgå, men ville det ändå inte. Till slut var det hänsynen till familjen som fällde avgörandet. Och det han överlämnade var ett parti som då var nästan dubbelt så stort som det sargade parti han hade övertagit. Det stod politiskt enat och började allt tydligare att framträda om den drivande kraften i samhällsdialogen och det politiska arbetet.
Men Gösta fortsatte. Med böcker, tidningsartiklar och anföranden. Och en allt starkare betoning av de idé- och rättsfrågor om demokratins och politikens väsen som allt tydligare framstod som kärnan i det som var hans idéer. Socialismen var ett gift i samhällskroppen. Frihetens och rättsstatens idéer var det som kunde föra utvecklingen framåt och vidare till gagn för de enskilda människorna.
Jag hade förmånen att arbeta nära Gösta under en stor del av denna tid. Med början i valrörelsen 1973, då jag kom in som extraanställd assistent under valrörelsemånaderna, och mer på heltid efter det att valet 1976 hade skapat förutsättningarna för den första borgerliga regeringen i Sverige på en generation. Det var krävande och stimulerande. Det var i sanning aldrig tråkigt. Gösta och hans medarbetarkrets var i en ständigt stimulerande diskussion om vilka vägar vi skulle gå.
Han var förvisso en politiker ut i fingerspetsarna. Intill de sista dagarna hade han synpunkter på vad som skulle göras och inte göras. Inget tillfälle till en snabb replik eller kommentar försummades.
Men man kan ändå aldrig fånga eller förstå honom som bara politikern och parlamentarikern Gösta Bohman. Hans register var långt bredare med en stor familj och med en med decennierna allt djupare förankring i den naturvärld som för honom fick sin centralpunkt i Sundskär i Roslagens vackra skärgård. Här kunde han vara både den som bestämde allt - hur det skulle spikas, bryggan som skulle repareras - och den som alltid visste att det ytterst var naturen och dess växlingar som vi alla var en del av och hade att anpassa oss till. I den hade han trygghet och förankring.
Det var där han på sin gamla reseskrivmaskin hamrade ner de mest engagerade av sina genom åren så många betraktelser om hur Sverige kunde göras bättre, rikare och friare. Och med sin blå reservoarpenna ibland spetsade och ibland mildrade sina formuleringar så att de skulle märkas men utan att skada.
Nu har hans stämma och penna tystnat. Men det sker i en tid när det han sagt och skrivit och stått för upplevs som rätt och riktigt av en långt större del av vårt samhälle än när han började sin politiska gärning.
Vi som haft förmånen att leva, arbeta och verka nära honom under många år känner djup tacksamhet över det han gjort. Det finns mycket att föra vidare.
Stockholm den 12 augusti 1997
Carl Bildt
|
|
Bildt Blog Comments
In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.
You find it at http://bildt.blogspot.com.
At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.
At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.
And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.
[email protected]
|
|
