Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v40/1997
30/9/1997

I dagarna avvecklas sjöbevakningsstationen på Söderarm längst ut i Stockholms ytterskärgård, där den gamla och nya seglingsleden lämnar de sista svenska skären och börjar färden ut över Ålands hav.

Nedläggningen av Söderarm innebär att denna del av vår ytterskärgård, där det har funnits människor under hundratals år, nu läggs öde. Vi har inte längre några ögon och öron, ingen omedelbart hjälpande hand, inget som kan komplettera all den automatik som man annars säger duger som ersättning.

De motiv Sjöfartsverket anfört för nedläggningen finns det egentligen ingen anledning att ifrågasätta. För den typ av sjöfart som verket har ansvaret för kommer det i framtiden knappast att behövas annat än satellitterminaler. Snart kan i stort sett all sjömärkning dras in.

Men betydelsen av dessa få utposter som Sverige ännu har kvar i de allra yttersta skären är långt bredare än så. Och det är på denna punkt som kritiken måste bli mycket hård. Det rimliga vore att regeringen gav Landshövdingen i Stockholm, Ulf Adelsohn, i uppdrag att utreda möjligheterna för en framtid för Söderarm genom att samordna de statliga intressen som finns.

Vilket svar en sådan studie skulle komma fram till går inte att veta. Men det vore oförlåtligt om regeringen inte gav landshövdingen möjligheten att pröva denna möjlighet.

Och det finns intressen som borde kunna mobiliseras. Kustbevakningen borde ha ett visst intresse här ute också. Och försvaret har belagt hela ön med totalt landstigningsförbud sedan mycket lång tid tillbaka, vilket varit möjligt att upprätthålla när det funnits en närvaro där, men kommer nu alldeles självklart att få finna sig i att en obevakad och attraktiv angöringsplats också utnyttjas av alla som så vill. Sjöfartsverket har sagt att man skall sälja de hus man äger på ön, men ingen verkar ha funderat på hur det skall gå till att ens ha visning när varje landstigning kräver tillstånd av de militära myndigheterna.


I riksdagshuset pågår som bäst den allmänna motionsperioden, där riksdagsledamöter och partier lägger fram sina olika förslag med anledning av regeringens budgetproposition. Det innebär inte minst att det från moderat sida presenteras en serie av olika förslag och riktlinjer vad gäller förnyelsen av Sverige under de kommande åren.

Som något av en inledning till dessa fungerar den s k förnyelsemotion som presenterades härom dagen. Den innehåller inte detaljerade bidrag och skatter fram och tillbaka och upp och ner på det sätt som annars är populärt, utan mer av bakgrund, inriktning och principer för den förnyelsepolitik som vi tycker är så viktig för Sveriges framtid.

Och därmed kan det också ha ett intresse lite utöver det vanliga. Den som
är intresserad kan relativt enkelt hitta den på web-sidan www.moderat.se.

Mycket handlar om skattepolitiken. Och här fick jag för någon dag sedan ett svar från statsminister Göran Persson på mitt initiativ från Umeå om att vi skulle återgå till en situation där de flesta inte betalade mer än ca 30 och ingen mer än 50% av en inkomstökning i skatt. Det var det som inte minst socialdemokraterna utlovade i början av 1990-talet, men som man genom skattehöjningspolitiken under de senaste åren frångått.

Statsministern svar var bra i den meningen att han inte avvisade diskussioner, men mindre bra i den meningen att han uppenbarligen vill ligga kvar på de väsentligt högre inkomstskatter som hans och centerns politik under de senaste åren har inneburit. Därmed sviker man på denna punkt löften man givit såväl inför valen 1991 som 1994, och dessutom sviker dem rejält. 1991 lovade man 30/50, och 1994 lovade man att det avsteg man gjorde i samband med den s k värnskatten skulle vara tillfälligt. Nu sviks löftena från både 1991 och 1994, och man strävar efter att etablera inkomstskatterna på en klart högre nivå.

Det innebär att Sveriges möjligheter försämras. Andra länder försöker nu att förnya sina ekonomier och sina samhällen, medan detta snarare bromsas i Sverige.

I Tyskland har det visserligen blivit problem i och med att socialdemokraterna, som kontrollerar den ena icke direktvalda kammaren i förbundsdagen, nu blockerat den skattesänkning som regeringen vill driva igenom inte minst av konkurrensskäl. Planen var att sänka den högsta inkomstskatten från ca 53 till ca 39% och den lägsta från ca 25 till ca 15%. Och så kommer det förr eller senare också att bli.

I Storbritannien har den mer förnyelseinriktade socialdemokratiska Blair-regeringen en mindre traditionalistisk inriktning. Inte nog med att man ligger kvar på de lägre skatter som de konservativa etablerade, nu vill man dessutom sänka dem ytterligare främst för låginkomsttagare. De talar om att sänka från dagens ca 20% skatt till ca 10% skatt i morgon, inte minst för att kunna minska det antal som är beroende av bidrag för att klara sig.

Det är mot denna bakgrund ingen tillfällighet att den brittiska regeringen därför också kan tala om att avskaffa arbetslösheten som samhällsproblem, f
ö med formuleringar mycket snarlika de som jag själv använt om vad vi borde kunna åstadkomma i Sverige.

I Storbritannien förefaller det också att pågå en svängning i frågan om deltagande i det europeiska valutasamarbetet EMU. Av allt att döma kommer regeringen att komma med någon typ av avsiktsdeklaration i ärendet mot slutet av oktober. Och den kommer med all sannolikhet att göra klart att man under vissa villkor och inom vissa ramar tydligt strävar efter brittiskt deltagande.

Därmed kommer bromsande svenska socialdemokrater att försättas i en ny situation. Det kommer inte att gå att bara stå tyst när Europa går vidare och varje annan europeisk regering har en tydlig inriktning av sin politik. Tony Blair kommer att tvinga Göran Persson att skaffa sig en politik.

Vi har all anledning att nu börja att diskutera hur den svenska vägen in i valutasamarbetet kan komma att se ut. Det handlar om både de tekniska och de politiska förutsättningarna. Ingen borde ha ett intresse av att det svenska utanförskapet blir längre än vad som är ofrånkomligt i ljuset av det nej till att vara med från början som vår sittande regering förefaller att ha låst sig för.

Detta är viktigt från flera utgångspunkter. Det handlar mycket om våra möjligheter till politiskt inflytande i Europa i övrigt. Vem tar på allvar en regering som inte tar de viktigaste framtidsfrågorna i Europa på allvar? Men det handlar i minst lika hög utsträckning om förutsättningarna för att under kommande år få fram nya riktiga jobb ute i företagen, få upp sysselsättningen och skapa en bättre bas för vår samlade ekonomiska utveckling under kommande år.

Till denna fråga kommer vi alla att ha anledning att få återkomma. Och jag tror inte att det kommer att ta så lång tid innan det blir nödvändigt att starta den debatten om vägarna mer på allvar.

I går gick min måndagsresa till Västerås, där jag bl a hade möjlighet att besöka det imponerande industrigymnasium som ABB satsat en hel del pengar på i inledningsskedet, men som man på sikt hoppas skall rymmas inom de ramar som friskolemöjligheterna bör kunna ge. Industriskolan visade tydligt de möjligheter som finns med moderna skolor som fullt ut inte minst utnyttjar den moderna informationsteknologin.

Just där framstod vårt förslag om att varje svensk skola senast år 2000 skall ha full uppkoppling till Internet som lätt överflödigt, men samtidigt vet jag från andra besök att det finns många delar av vårt land där detta släpar efter på ett allvarligt sätt. Och utan en skola i tiden kommer vi inte att kunna ha en utbildning för framtiden. Här borde Sverige satsa mer och bättre och tydligare än vad vi hitintills gjort. Skolan i Västerås visar vad som är möjligt.

Stockholm den 30 september 1997




Carl Bildt



PS. Jag ser i pressen ute i landet att olika socialdemokratiska talare skruvar upp ordvalet i sina attacker mot mig. När de var ute och presenterade budgeten handlade det ofta om rena personattacker när man skulle attackera den moderata politiken. Den duktiga och i allmänhet dessutom balanserade Annika Åhnberg sade t ex i Ronneby, enligt referat i Blekinge Läns Tidning, att jag är "jävligare än på mycket länge". Jag tror att den typen av språkbruk slår tillbaka mot dem som använder sig av det.









Monday 
24/1/2005 
New Look!


Welcome to the updated version of www.bildt.net.

In this column, you will find news about both the European Union and the UN that is continously updated.

I have also included more material in the different sections. There is, for example, more on the the non-socialist government 1991-1994.

Comments are always welcome!


[email protected]