|
|
 |
Carl Bildts veckobrev v45/1997
4/11/1997
Den ekonomiska integrationen har uppenbara och tydliga fördelar. Inte minst gäller det för ett land som Sverige, som ju byggt sin ekonomiska framgång på möjligheterna att hävda sig väl i den expanderande internationella handeln. Och det som en gång främst gällde handeln med varor av olika slag måste också gälla i en tid när samma frihet gäller för olika typer av finansiella tjänster och olika typer av information.
Hur de närmaste veckorna kommer att utvecklas på de olika finansiella marknaderna runt om i världen vet jag lika lite om som alla andra. Och om vi håller oss till de europeiska och nordamerikanska ekonomierna befinner de sig i en period av tillväxt och styrka. Vad gäller Europa är vi i inledningen av denna, medan den i Nordamerika ju har åtskilliga år på nacken vid det här laget.
Integrationen har många delar. Marknader kommer allt närmare varandra, och ekonomierna flätas i sin utveckling allt närmare samman. Utvecklingen av informationsteknologin betyder också mycket med omedelbar tillgänglighet till samma information var än man befinner sig i världen. Och steg för steg träffas också överenskommelser om de politiska ramar som ger denna utveckling allt större kraft. Liberaliseringen av världshandeln genom olika
överenskommelser fortsätter, och denna frigörelse breddas också till andra sektorer av våra ekonomier.
Utvecklingen mot den gemensamma euro-valutan är en del av den utveckling där Europa söker att skapa så goda förutsättningar för sin ekonomiska framtid som möjligt. Med en global ekonomi som inte domineras enbart av den amerikanska dollarn, utan där också euron kommer att spela en viktig roll,
ökar förutsättningarna för europeisk utveckling i en lång rad viktiga avseenden.
I måndags i förra veckan kom så den brittiska regeringen med sitt länge väntade besked om hur man skulle hantera sin egen osäkerhet om euro-frågan. Och det blev ett besked som var klart mer positivt än vad - dessvärre - den konservativa tidigare regeringen hade förmått och vad vår svenska regering har lyckats att åstadkomma.
Finansminister Gordon Brown började sitt anförande med att konstatera att splittring och osäkerhet i Europa-politiken haft ett högt ekonomiskt och politiskt pris för Storbritannien under gångna år:
"The economic consequences of these weaknesses have been a loss of international initiative and influence, recurrent instability and continuining questioning of our long-term economic direction."
Och han fortsatte med att slå fast att en fungerande euro hade klara och tydliga fördelar för Europa och för Storbritannien:
"The potential benefits for Britain of a successful single currency are obvious: in terms of trade, transparency of costs and currency stability
(...) So, in principle, a successful single currency within a single European market would be of benefit to Europe and to Britain."
Två tydliga problem fanns det dock.
Det första är att förberedelserna i Storbritannien för att gå med i euro-samarbetet redan från början inte kommit så långt att detta var praktiskt möjligt. På en rad punkter återstår mycket att göra, och regeringen satte därför upp en speciell kommission under finansministern, och med ledande företrädare för näringslivet, för att accelerera dessa förberedelser så att övergången till euron blir en praktisk möjlighet.
Det andra är det faktum att den brittiska ekonomin befinner sig ur fas med de övriga europeiska ekonomierna, vilket bl a tar sig uttryck i tydligt högre räntor, tillkomna för att förhindra ekonomin att utvecklas alltför snabbt med inflation som resultat. Viktiga räntor i Storbritannien är nästan dubbelt så höga som motsvarande räntor i t ex Tyskland.
Detta ställer till problem. Den penningpolitik som måste utformas av den europeiska centralbanken har ju att utgå från en ekonomisk situation som mer liknar den som nu är dominerande i det övriga Europa, inklusive Sverige. Och detta skulle leda till problem för Storbritannien.
Mot denna bakgrund vill den brittiska regeringen vänta tills dess att de olika ekonomierna utvecklas mer likartat. Man bedömer att detta kommer att ta ett antal år, och vill då utnyttja dessa år för aktiva förberedelser för
övergången till euron.
Om Blair-regeringen med detta undanröjt alla frågetecken kring den brittiska politiken återstår att se. Det principiella ställningstagandet för euro och för brittiskt deltagande i samarbetet har hälsats med tillfredsställelse. Och det finns respekt för det sakliga problem som ligger i den bristande konvergensen mellan ekonomierna under de allra närmaste åren.
Men vilka konsekvenser den deklarerade politiken kommer att få på det brittiska inflytandet i Europa återstår att se. En klart mer positiv ansats
än hos regeringen Major noteras på pluskontot. Ett faktiskt utanförskap under de allra närmaste åren noteras alldeles självklart på minuskontot.
I Sverige har statsminister Persson försökt att låta som om regeringen i London tycker som han. Men då kan han knappast ha läst finansminister Browns anförande. Den positiva inriktning på politiken som anges där har vi tyvärr inte sett många spår av hos den svenska regeringen. Jag skulle önska att Sveriges regering i principfrågan vågade vara lika positiv och lika tydlig som den brittiska regeringen. Och det är värt att notera att det sakliga problem som Blair-regeringen har med den bristande konvergensen i den rena konjunkturutvecklingen inte föreligger i Sverige.
Att euron kommer att förändra förutsättningarna för Europas ekonomiska utveckling under decennierna framöver är ovedersägligt. Även de som nu tvekar talar om det kanske största politiska steget under vår generation.
Men även om jag förvisso, vilket läsarna av detta veckobrev vet, tillhör de som ständigt understryker den stora betydelsen av övergången till euron, finns det skäl att framhålla att den revolutionerande kraften i hela Internet-utvecklingen är än större, och att kombinationen av de två kommer att vara dramatisk.
Jag tror att Sverige skulle kunna ha möjlighet att tillhöra den absoluta världstoppen när det gäller delar av utvecklingen vad gäller främst användningen av internet. Det var den vision som låg bakom tillsättandet av IT-kommissionen i början av 1994, och de olika steg vi då tog för att sätta Sverige på IT-utvecklingens världskarta, det är en vision som gäller fortfarande.
Sedan dess har mycket hänt. Inte minst tycker jag att det är fascinerande att vi redan ser framväxten av en helt ny bransch av företag som baseras på just internet och dess kommersiella användning. Den första annonsen på en sajt på internet lades ut i USA i oktober 1994, och Sverige följde snabbt efter. Och det som hänt sedan dess är att det bara i Sverige vuxit fram en bransch som omsätter ett antal hundra miljoner kr om året och som nu sannolikt växer med ett antal hundra procent om året. Utvecklingen är så snabb och så ny att det är svårt att ha exakta siffror och exakta trender.
Den nya mediabranschen har med all sannolikhet skapat en bra bit över 10.000 nya riktiga jobb under denna korta tidsperiod. Och sköter vi oss rätt är detta bara början. Men det som då krävs är radikalt mycket bättre förutsättningar för företag av detta slag.
Vi har en möjlighet att hävda oss. I kreativitet och kunskap tävlar delar av norra Europa nu med de främsta platserna i världen. Här finns ett framtidsfrö som har en styrka och en potential som knappt alls förefaller att uppmärksammas i politisk debatt eller i diskussionen om uppgifter för vårt land under kommande år.
Men hoten mot vår position är tydliga. När man talar med den nya mediabranschens entreprenörer är risken för att allt detta snabbt försvinner ur Sverige påtaglig. Och redan nu har den verksamhet som de står för en sådan struktur över de gamla nationsgränserna att det inte är alldeles lätt att säga var dessa virtuella företag egentligen befinner sig.
Men skattebestämmelser och arbetsrätt innebär alldeles tydligt att förutsättningarna i Sverige är sämre än vad de kunde vara. På andra områden, inte minst avregleringarna på telekommunikationsområdet och vårt kunnande där, ligger vi å andra sidan långt framme. Risken är dock att fördelarna inte är bestående i och med att andra kontinuerligt blir bättre, medan nackdelarna förblir bestående om vi inte får en politisk förändring till stånd. Och då kommer Sverige att riskera att förlora mark på ett område där vi i stället borde ha utomordentliga möjligheter att vinna en allt starkare och allt tydligare världsledande position.
I början av sommaren hade IT-kommissionen, vars arbete inte rönt så stor uppmärksamhet under senare år, en s k hearing om just den nya medie- och programvaruindustrins förutsättningar i Sverige. Och de slutsatser som kommissionen redovisade efter denna finns det all anledning att fästa avseende vid.
"Flertalet företag inom medie- och programvaruindustrin är små och upplever att småföretagarklimatet i Sverige måste förbättras. Regelverket måste förenklas. Även om det för närvarande startar många nya företag inom området, möter dessa snart problem. Hela regelverket kring småföretagande, framför allt skattelagstiftningen, har brister som skapar problem för företagarna i denna snabbt utvecklande och påfallande internationellt präglade industri. Det är förmögenhetsbeskattningen, dubbelbeskattning av utdelningar, "pestsmittade" fåmansbolag, reavinstskatt, pensionsbegränsningar och anställningar av närstående. Det är problem med optioner och konvertibler. Bra optionsregler är nyckeln för att tillväxtföretag ska kunna behålla duktigt folk."
Och det som regeringens egen IT-kommission redovisar är det jag möter i alla mina kontakter med den sprudlande företagariver som förekommer på detta område. Det finns en kreativitet som kan utvecklas till någonting stort om vi politiskt bara hade vettet och modet att ta bort spärrar och att etablera bättre förutsättningar.
Det finns ett samband mellan euron och denna utveckling som kommer att bli allt starkare när den elektroniska handeln över nationsgränserna kommer att bli allt mer och mer betydelsefull. Vi ser det redan i någon utsträckning när det gäller möjligheterna att köpa böcker på Internet. Men det är bara början. Jag tror att denna kombinerade utveckling kommer att komma med en kraft som kommer att få skattefundamentalister av den typ som jag tycker mig förstå att skatteminister Östros är att ligga sömnlösa under lång tid framöver. Det isolerade högskattesamhället kommer att omöjliggöras underifrån av den elektroniska revolutionen.
Från regeringens sida sänds nu ut ständiga signaler om att det går bättre med den svenska ekonomin. Och så är det förvisso. Uppgången i konjunkturen
är lika påtaglig som den är glädjande.
Men tyvärr visar de europeiska siffrorna att det går bättre i de flesta andra länderna än vad det gör i Sverige. Jag påpekade det vad gällde tillväxten i mitt senaste veckobrev. Det gäller också om man ser på sysselsättningen. Såväl 1997 som 1998 visar de senaste siffrorna en sämre utveckling i Sverige än vad prognoserna visar för genomsnittet inom EU, och gör vi jämförelsen med våra omedelbara grannländer Finland och Danmark rör det sig t o m om en markant sämre utveckling. I en rapport i dessa frågor som utarbetats inför Nordiska Rådets möte i Helsingfors under nästa vecka framgår det mycket tydligt att den svenska utvecklingen i dessa avseenden
är tydligt sämre än andra nordiska länders.
Östersjöregionen är viktig. Under 1990-talet har Sverige i tilltagande grad
ägnat den sin uppmärksamhet. Och det måste föras vidare in i 2000-talet. Men också i det perspektiv som denna region representerar är det tydligt att Sverige släpar efter. Medan Östersjöregionen nu börjar att ligga på en ekonomisk tillväxt snarast över 3,5% per år, vilket är en bit över det EU-genomsnitt på ca 3,25% per år som kommissionen räknar med att utveckling kring 1999 går mot, tyder prognoserna på att Sverige är det land i
Östersjöregionen med den tydligt sämsta tillväxten och den tydligt sämsta utvecklingen av sysselsättningen.
Och orsakerna är inte svåra att hitta. Osäkerhet om Europa-politiken och euron kommer att bli allt mer besvärande. Så också de tillväxthämmande faktorer för småföretag som IT-kommissionen beskriver. Och självfallet den allmänna skattesituationen. En budgetsanering som har skattehöjningar som huvudinstrument blir ofrånkomligen tillväxt- och sysselsättningsbromsande. Sanningen i den tesen har socialdemokratins Sverige nu visat på nytt.
I skattefrågan är det tydligt att socialdemokratin våndas. Jag läste med stort intresse i senaste numret av deras partitidning Aktuellt i Politiken att den socialdemokratiska partistyrelsen tillsatt en arbetsgrupp för att till 1999 fundera på saken. Och man konstaterade att det var ett problem att "löntagare med relativt måttliga inkomster träffas av relativt hög inkomstskatt. Detta gör att utrymmet för löntagarnas frihet att fatta egna beslut är mycket begränsad. Sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagarna skulle öka småfolkets frihet." Utmärkt.
Detta är formuleringar och resonemang som vi moderater brukar tjata om, men som socialdemokraterna hitintills envist har tillbakavisat.
Om det nu sker en omsvängning i riktning mot att inse att småfolkets frihet har begränsats av de senaste årens kraftiga skattehöjningar är det självfallet glädjande. Men då förefaller det ytterligt ologiskt att statsministern och socialdemokraterna i övrigt hitintills avvisat mina tankar om att återgå till de inkomstskattenivåer - 30/50 - som utlovades i skattereformen i början av 1990-talet. Det som nu närmast står på regeringens program är ju dessutom en ytterligare skattehöjning i form av ytterligare höjd egenavgift vid årsskiftet och därmed - med deras egna ord
- en ytterligare begränsning av "småfolkets frihet."
Fördjupningen och utvidgningen av EU fortsätter att debatteras. I tisdags publicerades en liten utredning genomförd av ambassadören Sverker Åström om säkerhetspolitiska konsekvenser av EU:s utvidgning. Även om han tassar försiktigt i några avseenden är det i alla fall ett stort och betydelsefullt steg framåt som tas med denna lilla skrift, som inleds med att slå fast att "EU var från början och är fortfarande i grunden ett säkerhetspolitiskt projekt." Och eftersom säkerhetspolitik ytterst handlar om att bevara vår fred och vår frihet kan man lika gärna säga att EU från början var och fortfarande i grunden är ett projekt för Europas fred och frihet.
Utvidgningen och fördjupningen av detta EU är därför en uppgift i fredens och frihetens intresse, och det slår också Sverker Åström fast. Och han säger i sak det som jag sade för ett antal år sedan och blev hårt attackerad för av olika socialdemokrater och centerpartister, nämligen att neutralitet är otänkbart mellan medlemsstater inom EU. Och därmed tas ytterligare ett litet steg i den långsamma men fundamentala omorienteringen av Sveriges säkerhetspolitik i det nya Europa.
Frågan om de baltiska ländernas möjligheter i denna utvidgning har tilldragit sig intresse. Jag har berört frågan i flera av dessa veckobrev. Nu ser jag att den brittiske utrikesministern Robin Cook i ett programtal i Dublin i måndags inför det brittiska EU-ordförandeskapet nästa halvår har tagit upp frågan om gemensam förhandlingsstart eller inte och gjort det med tydlig udd också mot den svenska regeringens ståndpunkt.
"The way forward is to launch negotiations as soon as possible with those countries best prepared for membership. Some are ready for the rigours of the Single Market and the far-reaching commitments which EU membership brings. Others are not. Opening talks with those who still are not yet ready would raise hopes unfairly. It would soon leave them disappointed and disillusioned. It would distract their attention from the pressing task of creating a functioning market economy."
Jag tror personligen att Robin Cook här har ett bättre grepp på den samlade situationen än vad Lena Hjelm-Wallén förefaller att ha. Och i mina samtal med baltiska företrädare under den senaste tiden - den lettiske utrikesministern Birkavs för några dagar sedan och den litauiske utrikesministern Saudargas på nytt under onsdagen - märker jag att de känner att de lite lurats ut i en position som kan komma att skada dem när den inte kan fullföljas. Blir så fallet tror jag att den svenska regeringen får ta på sig ett visst ansvar för den saken. Då har vi inte kunnat vara den konstruktiva länk mellan de baltiska länderna och de ledande västliga huvudstäderna som förr ofta gett oss en betydelsefull roll.
Själv har jag nu lagt sista handen vid den bok om mina erfarenheter i Bosnien som jag hoppas skall kunna komma ut mot slutet av månaden. Det har tagit både tid och engagemang. En engelsk version - delvis en annorlunda bok - står nu näst i produktionskön.
Och mina måndagsresor fortsätter. I måndags var jag i Karlstad och nästa måndag blir det Strängnäs och Eskilstuna. Innan dess skall jag hinna med bl a den stora Internet-mässan i Stockholm och ett besök i Toulouse i södra Frankrike på söndag för deltagande i ett toppmöte med vissa av EU:s regeringschefer. Och från Eskilstuna på måndagen bär det direkt av till Helsingfors och Nordiska Rådets möte där. Det är ett tag sedan jag hade möjlighet att vara med där, och det skall bli ett trevligt återseende.
Stockholm den 4 november 1997
Carl Bildt
PS. Jag ser i pressen att det hävdas att Sveriges Kommunistiska Parti på 1970-talet var en totalt oskyldig organisation utan antydan till tendens till revolution och annat. Ur min bokhylla plockar jag ner "Vi Skall Segra! Grundkurs i marxismen-leninismen" från sagda parti 1975, och lär mig där att "den marxistiska grundtesen att socialismen endast kan uppnås genom väpnad revolution har bevisats om och om igen i historien", och att det är alldeles avgörande för riktiga kommunister att "förbereda det arbetande folket på en våldsam revolution och i alla lägen hålla fast vid massornas beväpning." Om SKP trodde på vad de skrev så var de i vart fall ingen syjunta.
|
|
New Look!
Welcome to the updated version of www.bildt.net.
In this column, you will find news about both the European Union and the UN that is continously updated.
I have also included more material in the different sections. There is, for example, more on the the non-socialist government 1991-1994.
Comments are always welcome!
[email protected]
|
|
