Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v13/1995
28/3/1995

Medan den ekonomiska utvecklingen med mycket höga räntor och en mycket svag krona fortsätter att ställa allt hårdare krav på en kraftigare spar- och saneringspolitik från regeringens sida går den politiska utvecklingen bland socialdemokraterna i riksdagen fortfarande åt det motsatta hållet.

Under veckan som gick misslyckades man åter med att reda ut hur det egentligen blir med besparingen på barnbidraget - den bordlades ännu en gång i socialutskottet - medan man i socialförsäkringsutskottet samtidigt sköt hela frågan om besparingar i sjukförsäkringen till en stor och hitintills alldeles livlös utredning.

Veckan visade ånyo, att det är socialdemokraterna i riksdagen som är den allvarliga snubbeltråden för regeringens sparpolitik.

För Göran Persson börjar det nu bli bekymmersamt,. Veckan innan tvingades han medge att den politik han hitintills lagt fram inte går att presentera som s k konvergensprogram till EU, och denna vecka har han fått finna sig i att han inte klarar av att i riksdagen få hem viktiga delar ens av detta otillräckliga program.

Efter att under lång tid ha talat om sina skarpa förslag som skulle leda till skarpa beslut får han nu stryka flagg ganska väsentligt. Skarpladdat, sade Persson strax innan han sköt sig i foten!

I sak är detta bekymmersamt eftersom det riskerar att leda till att den för hela vår ekonomi så plågsamma misstron mot regeringens ekonomiska politik förstärks med de negativa konsekvenser för hela vår ekonomi som detta för med sig. Och den tid som står till regeringens förfogande för att reda upp det hela innan räntan knäcker konjunkturen och vi går in i ett mera besvärligt ekonomisk-politiskt klimat håller nu på att bli allt kortare.

Under den senaste tiden har denna osäkerhet i riksdagen lett till att vi fått en begynnande diskussion också i regeringsfrågan. Och den diskussionen kommer med all sannolikhet att växa sig allt starkare i takt med att det blir allt tydligare att en minoritetsregering på rödgrön bas inte klarar av att få det förtroende som den ekonomiska utvecklingen ställer krav på.

I den socialdemokratiska pressen har förekommit artiklar som spekulerar i att man, om man inte klarar riksdagen under våren med den ekonomiska politiken, kommer att försöka att få in centern i regeringen, och ungefär samtidigt har olika företrädare för vänsterpartiet börjat lufta ganska naturliga tankar om att de skulle få besätta även statsrådsposter som ersättning för de tjänster man gör socialdemokraterna.

Än så länge är detta ingenting annat än tecken på en groende oro inom den samlade vänstern för att det här inte kommer att gå. På sina håll finns det dock inom socialdemokraterna en önskan om att "knyta upp" centern i ett mer långsiktigt samarbete, och det inte minst eftersom man under nästa år vill åstadkomma ett energipolitiskt beslut som ger besked om vad man egentligen menar med avvecklingen av kärnkraften till senast år 2010. Mot bakgrund av allt föga genomtänkt man sagt i den frågan förefaller det närmast ofrånkomligt att man orienterar sig mot en uppgörelse med centern som då kommer att innebära att man fattar konkreta beslut om konkreta avställningar av kärnkraftverk.

Förutom dessa spekulationer - med rötter dels i oro för den instabilitet vi nu har och dels i det kommande kärnkraftbeslutet - förekommer det på sina håll tal om att det som nu egentligen behövs är en stark samverkan mellan socialdemokrater och moderater för att få statsfinanserna i balans och för att återfå förtroendet för den ekonomiska politiken.

Detta tal är ett mycket konkret uttryck för att socialdemokraterna möts av misstroende och vi moderater av förtroende när det gäller dessa frågor. En samverkan eller uppgörelse enligt en sådan modell skulle alltså innebära att socialdemokraterna skulle kunna räddas genom att "låna förtroende" av oss moderater.

Någon aktualitet förefaller nu detta inte ha. Det vi ser i riksdagens utskott är ju i stället att socialdemokraterna gör allt vad som göras kan för att undvika någon form av beröring med oss moderater i sparpolitiken. Det är t o m så att de överger sina egna förslag om det verkar som om dessa skulle gå igenom riksdagen enbart med direkt eller indirekt stöd av oss!

Vad framtiden kan innebära är svårt att veta. Uppstår en nationellt besvärlig och bekymmersam situation, där även regeringen inser att den inte klarar det hela, måste vi självfallet pröva den med utgångspunkt såväl i de krav som sakpolitiken ställer som i det nationella ansvarstagande som för oss alltid varit en självklarhet.

Men avståndet mellan oss och socialdemokraterna är mycket stort efter alla skattehöjningar och allt återställande. Lika viktigt som nya sparbeslut är en helt annan inriktning på politiken när det gäller tillväxt- och företagandefrågorna. Detta torde kräva att socialdemokraterna bryter med LO och med mycket av det man drev sin vänsteropportunistiska valrörelse på. Några tecken på att man skulle vara beredda till det finns dessvärre inte.

Den gångna veckan har inneburit att den säkerhetspolitiska diskussionen fått ny fart efter det att även folkpartiet begärt att den sittande försvarsberedningen skall belysa också andra alternativ än alliansfrihet för framtiden. Det var i samband med ett besök i Bryssel som Maria Leissner lade sig på en linje mycket nära den som vi tidigare hade gett uttryck för i olika uttalanden och i krav inom försvarsberedningen.

Frågan är inte aktuell för dagen. Det finns i dag ingen anledning att frångå alliansfriheten, och det finns ingen anledning att utesluta den som alternativ för den längre framtiden heller. Men i en situation när allt fler och fler stater blir medlemmar i såväl NATO som västunionen WEU är det rimligt att vi inte stänger dörren till den diskussionen i Sverige heller.

Till detta kommer, att det finns en klar koppling mellan frågan om alliansfrihet/alliansanslutning och styrkan i det egna försvaret. Enligt min uppfattning är det bättre att lita till egna resurser för försvaret av det egna landet om detta är möjligt, och det är först i en situation där detta inte är möjligt eller där man inte vill som alliansanslutningen med dess beroende av ett aldrig till 100% säkert stöd utifrån blir aktuell.

Konkret kan detta handla om styrkan på luftförsvaret. Alla har hitintills ansett att ett luftförsvar av Sverige kräver ett flygvapen på ca 16 divisioner, och det är med utgångspunkt från detta som också JAS-systemet byggts upp och planerats. Om man nu av ekonomiska eller andra skäl inte vill beställa fler JAS kommer vi att stå med ett luftförsvar som bara är hälften av vad som är nödvändigt, och det är då logiskt att vi kommer att behöva hjälp från andra länder för att klara den alldeles grundläggande uppgiften i vårt försvar. Då kommer NATO-beroendet som ett brev på posten och det oavsett om man öppet vill erkänna det eller ej.

Men dessa frågor förefaller socialdemokraterna inte ens vilja diskutera. Likt strutsen gömmer de huvudet i sanden inför den verklighet som finns, och försöker på alla sätt få stopp på debatten.

Hur detta kommer att gå i försvarsberedningen mot bakgrund av den begäran som finns sedan ett bra tag tillbaka från oss moderater och nu även från folkpartiet återstår att se. Skulle försvarsminister Petterson lägga sig i beredningens arbete och försöka förhindra att det som olika partierna vill ha belyst också blir studerat hamnar vi i ett nytt läge vad gäller försvarsberedningens arbete i dess helhet.

Om föregående vecka gick i de kommunala frågornas tecken i samband med vår stora kommunala rikskonferens i Karlstad, som samlade mer än 900 personer till två dagar av spännande och intensiva diskussioner, kommer denna vecka att gå i Europapolitikens tecken i samband med att hela den moderata partiledningen förflyttar sig till Bryssel för att delta i den stora parlamentarikerkonferens för Europas alla konservativa och kristdemokratiska partier som äger rum onsdag till fredag.

Parlamentarikerkonferensen är organiserad gemensamt av European People's Party (EPP) och European Democrat Union (EDU) och kommer därmed att inkludera samtliga stora icke-socialistiska partier i Europa i dess helhet. Vi moderater är med i bägge dessa organisationer, och har mot denna bakgrund en viktig roll i samarbetet och vid konferensen.

Ämnet för diskussionen är hur det europeiska arbetet skall föras vidare i samband med EU:s stora regeringskonferens 1996. Såväl den kommande östutvidgningen som arbetet med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den ekonomiska och monetära unionen står på dagordning. Själv tillhör jag konferensens inledningstalare, medan Lars F Tobisson är en av rapportörerna just om den ekonomiska och monetära unionens framtid.

I samband med mötet kommer jag att ha sammanträffanden med EU-kommissionen ordförande Jaques Santer och dess vice ordförande Sir Leon Brittan för att diskutera EU-frågor samt med NATO:s biträdande generalsekreterare, WEU:s nye generalsekreterare och USA:s ambassadör vid NATO för att diskutera det framtida säkerhetssamarbetet i Europa.

Denna helg har ju inneburit att det s k Schengen-avtalet om fri rörlighet över gränserna mellan sju av EU-länderna nu trätt i kraft. Den som nu kommer med ett flygplan från Tyskland till Frankrike eller Belgien behandlas som en inrikes resande, samtidigt som kontrollerna skärps längs de yttre gränserna.

Till detta Schengen-avtal är det min förhoppning att de nordiska länderna skall kunna ansluta sig så snabbt som möjligt. Problemet Norge måste dock lösas ut på något sätt, men det viktiga för oss är att vi får vara med i denna rörelsefrihet med allt vad denna kommer att betyda framöver.

Samtidigt måste dock nationella och europeiska insatser för att stärka insatserna mot den gränsöverskridande brottsligheten - inte minst knarksmuggling - bli klart effektivare. Regeringens neddragningar av tull och polis är oacceptabla i detta sammanhang, och det är också viktigt att vi är beredda att ta rejäla steg när det gäller att bygga ut samarbetet inom den s k Europol-organisationen.

Förenklingar i samband med EU-inträdet gör att det försvinner ca 1.000 årsarbetstillfällen inom tullen, och rimligt hade varit att överföra ca 500 av dessa till att förstärka bl a knarkbekämpningen. När nu regeringen bara drar ned utan att göra de förstärkningar som krävs riskerar vi att hamna i ett besvärligt läge.

Besvärliga lägen verkar regeringen annars bra på att försätta sig i. Hanteringen av frågan om bosnier med kroatiska pass har blivit ett vacklande som mest gett intryck av osäkerhet i den politiska förmågan. Hela frågan blir föremål för en särskild debatt i riksdagen på onsdag är vi moderater representeras av vår talesman i dessa frågor Gustaf von Essen.

Under den kommande veckan - tyvärr sammanfallande med att alla ledande moderater befinner sig i Bryssel - kommer Polens president Lech Walesa till Sverige på statsbesök. Han är en av vår generations förgrundsfigurer i kampen mot kommunismen, och arbetar nu energiskt för att Polen så snabbt som möjligt skall komma med i såväl EU som NATO.

Kanske har han ett och annat att lära de svenska socialdemokrater som hade så svårt att kräva att de socialistiska diktaturerna skulle falla, som så länge var mot EU och som nu inte ens vill diskutera vad NATO innebär för den europeiska framtiden.

För min del avslutas veckan med att jag på lördag, efter att ha kommit tillbaka från Bryssel, åker till Karlshamn och Ängelholm för anföranden inför moderata länsförbundsstämmor.


Carl Bildt









Sunday 
4/9/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]