Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v33/1995
15/8/1995

Så har då valrörelsen inför det viktiga valet till Europaparlamentet, som inleds den 24 augusti i och med att poströstningen börjar och avslutas i och med valdagen den 17 september, börjat med oss moderater - föga förvånande - först och tydligast ute på banan.

Själv har jag under helgen och måndagen haft möten i vad som geografiskt faktiskt är nästan halva Sverige - Haparanda, Luleå, Skellefteå, Umeå och Härnösand - innan jag återvänt till Stockholm för vidarefärd till Genève och det intensiva politiska arbete som nu pågår i Bosnien-frågan. Jag hade ursprungligen planerat för fortsatt färd med turnébussen ner genom Sverige för att på lördag avsluta i Smygehuk - längre söderut än så kommer man inte i Sverige! - för att på det sättet “rivstarta“ den moderata Europavalrörelsen.

Vår valupptakt med presentation av valmanifest hade vi i Luleå med möte i Stadsparken med kring tusentalet deltagare trots ett strålande väder och trots att staden väl knappast kan räknas till de moderata högborgarna i Sverige. För de som väntat sig att ingen skulle intressera sig för den kommande valrörelsen finns det nog anledning att ändra på den bedömningen.

Mitt anförande i Luleå liksom vårt valmanifest hittar Du självfallet på BBS Moderat. Jag underströk vikten av att vi får en starkt svensk röst för ett starkt europeiskt samarbete och talade om fredsprojektet, tillväxtprojektet och rättsprojektet som grunderna i det starkare och vidare europeiska samarbete som vi moderater vill arbeta för.

Fredsfrågan är alldeles grundläggande.

Det var ur vreden mot kriget och drömmen om freden som det europeiska samarbetet föddes, och det är som fredsallians för framtiden som EU har sin allra största betydelse. Utvidgningen så snart som möjligt till de nya demokratierna och marknadsekonomierna i Central- och Östeuropa, stödet till den demokratiska omvandlingen av Ryssland och arbetet för fred i det f d Jugoslavien är avgörande delar av detta.

Vi måste också vara beredda att spela en pådrivande roll när det gäller att bygga upp en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, och vi måste vara på det klara med att vi också vill ha ett utvidgat försvarssamarbete för att vi bättre skall kunna genomföra och deltaga i nödvändiga fredsbevarande eller fredsskapande operationer. Det handlar inte om någon Europa-armé på det sätt motståndarna ibland skrämmer med, men väl om att vårt nationella försvar också måste kunna delta i europeiska och internationella fredsinsatser där sådana krävs.

Tillväxtfrågan är kanske på sitt sätt mer nära och omedelbar. Det handlar ju inte minst om vår strävan efter att till sekelskiftet halvera arbetslösheten i Europa genom en politik som skapar förutsättningarna för ca 15 miljoner nya riktiga jobb ute i företagen.

Vi måste komma ur det jag kallat den dubbla eftersläpningen. Dels att Europa riskerar att halka på efterkälken i förhållande till den dynamiska utvecklingen i andra delar av världen - inte minst den ekonomiska revolutionen i Ostasien - och dels att Sverige ju fortsätter att halka efter den övriga europeiska utvecklingen när det gäller inte minst tillväxt och nya riktiga jobb.

Detta kan bara mötas genom en politik som ökar Europas och Sveriges ekonomiska konkurrenskraft genom att bl a förbättra förutsättningarna för företagande och fortsätta arbetet mot den ekonomiska och monetära unionen.

Men tyvärr går ju EU:s utveckling och Sveriges här på tvärs med varandra. Medan man inom EU i de program som antagits på toppmötena i Essen förra året och Cannes i år talat om sänkta löneskatter, starkare avreglering och flexiblare arbetsrätt har ju vänstermajoriteten i den svenska riksdagen under det senaste året dessvärre gått åt det rakt motsatta hållet. Och när man lyssnar på ledande socialdemokrater låter de ibland som om de vill göra om hela EU till ett jättelikt Euro-AMS i tron att den politiken - som inte givit de nya riktiga jobben i Sverige - nu plötsligt skulle fungera i andra länder.

Det kanske allvarligaste av många allvarliga hot mot våra ekonomiska utveckling på sikt är om vi inte skulle få vara med i den gemensamma europeiska valutan genom att det bedöms att vi inte skött eller sköter vår ekonomiska politik speciellt bra. Då skulle vi få betala priset för det misslyckandet i form av en med stor sannolikhet svagare valuta och med all sannolikhet högre ränta med dess konsekvenser i form av högre arbetslöshet än vad som annars skulle ha kunnat bli fallet.

Rättsprojektet har flera olika delar. Det handlar om att skapa gemensamma europeiska regler där det är uppenbart att nationella regler håller på att bli hinder - som t ex när det gäller handeln och möjligheterna att röra sig över gränserna - eller där det är tydligt att nationella åtgärder inte längre räcker till - som t ex i miljöpolitiken eller när det gäller bekämpning av den gränsöverskridande brottsligheten och knarktrafiken.

Debatten har tydligt visat att det är vi moderater som har det tydliga alternativet i Europapolitiken. En röst på oss är en röst på en starkt svensk stämma för ett starkare och bättre europeiskt samarbete.

Med andra partier är det - som bekant - lite annorlunda. Socialdemokraternas söndring i frågan har ju lett till en situation där en röst på någon av deras listor närmast är att likna vid en blankröst, eftersom man ju inte kan veta om man ger sitt stöd till en Ja- eller en Nej-anhängare när det gäller den grundläggande frågan om det är bra eller dåligt med europeiskt samarbete.

Normalt brukar socialdemokraterna ju ha en åsikt före valet och en efter. Denna gång försöker de ha två åsikter före valet - och kommer därmed sannolikt inte att kunna ha någon efter valet. Men det skapar knappast respekt för Sverige och det inflytande som vi vill ha när vi nu blivit medlemmar i den Europeiska Unionen.

För min egen del tvingas jag att avbryta min planerade bussresa från Haparanda till Smygehuk för att under några dagar ägna mig åt Bosnien och arbetet för en politisk lösning, som nu går in i en mer intensiv och i vissa avseenden alldeles säkert avgörande fas.

På London-mötet i slutet av juli sade jag, att våra överläggningar inte fick sluta med att vi hade en bombstrategi men ingen politisk strategi. Ändå var det då de militära frågorna som kom att stå i fokus, och den politiska strategin hamnade lite i skymundan.

Från europeisk utgångspunkt var detta beklagligt. När jag ledde en delegation till Washington i förrförra veckan med bl a de politiska cheferna på utrikesdepartementen i Frankrike och Tyskland var vårt viktigaste budskap att avsaknaden av en klar och enig politisk strategi med stor sannolikhet skulle leda till en utveckling som skulle göra det nödvändigt att med hjälp av NATO - d v s USA - dra bort FN-närvaron.

Våra diskussioner då var betydelsefulla när det gällde att stimulera fram ett ökat politiskt engagemang. Och under den vecka som varit har en amerikansk delegation rest runt i Europa och med utgångspunkt från bl a diskussionerna veckan innan överlagt om olika inslag i en mer samordnad politisk strategi. Under den vecka som nu inletts har fokus förskjutits - för två veckor sedan konsultationer i Washington, förra veckan konsultationer i Europa - till konfliktregionen självt med såväl amerikanska som europeiska besök i området.

Och efter dessa kommer ett mer formellt möte med den s k kontaktgruppen att äga rum för att sammanfatta, värdera och diskutera hur arbetet skall bedrivas vidare.

Från europeisk utgångspunkt har vi all anledning att välkomna det ökade amerikanska engagemanget. Det är just detta vi efterlyst under de senaste veckorna. Och det kompletterar det konstruktiva ryska engagemang för den politiska konfliktlösningen som vi ju haft anledning att konstatera tidigare.

Min vecka kommer - av lätt insedda skäl - att domineras av detta. Förutom konsultationer i Genève med olika företrädare räknar jag med snabbesök i såväl Sarajevo som Belgrad under de närmaste dagarna. Det handlar då om fortsatta samtal kring de olika komponenter - territoriella avgränsningar liksom konstitutionella principer - som en lösning i Bosnien måste byggas upp kring och där det är uppenbart att det behövs en utveckling och fördjupning i förhållande till en del av det som gjorts eller sagts tidigare.

Men till kommande helg hoppas jag att kunna vara tillbaka i vår Europavalrörelse för att bl a avsluta Sverigeturnén nere i Smygehuk.

Det ökade tempot i de politiska ansträngningarna sker mot bakgrund dels av risken för att våldet och lidandet trappas upp allt mer och dels av att vi under den närmaste månaden måste fatta beslut om den fortsatta FN-närvaron i Bosnien.

Den väldiga fördrivningen av serber från Krajina-områdena i Kroatien har skapat en ny mänsklig tragedi vars sociala och politiska konsekvenser regionen kommer att få leva med under lång tid. Och redan nu ser vi hur dess konsekvenser leder till nya spänningar och problem - kroater som fördrivs från Banja Luka i Bosnien när de väldiga flyktmängderna från Krajina kommer eller reaktionen hos albaner i Kosovo när serbiska flyktingar nu kommer till deras områden.

Jag har - som bekant - reagerat starkt mot dessa folkfördrivningar. För mig är det viktigt att klart uttala moraliskt avståndstagande från en politik vi inte kan acceptera, och det alldeles oavsett om den bedrivs av serber, kroater eller muslimer. Medling är visserligen medling, men en medling som inte tar, i samtliga fall, sin utgångspunkt i moral och medmänsklighet kommer förr eller senare att förfalla till ren anpassning till våldets realiteter. Och det får vi som européer inte acceptera.

Under den senaste veckan har vi kunnat notera en påtagligt positiv utveckling av såväl den svenska kronan som räntan. Men den som av detta drar slutsatsen att allt är frid och fröjd med vår ekonomi riskerar dock att missta sig.

Till den övervägande delen handlar det om en internationell utveckling. Den dollarförstärkning som inleddes i maj har fortsatt och förstärkts, liksom den successiva nedgången i framförallt de långa räntorna i omvärlden. Till detta kom under föregående vecka att Finland fick mycket positiva omdömen om sin ekonomiska politik från internationella bedömare, och att detta kom att smitta av sig också på Sverige.

Vi ser hur valutorna i C-laget nu - som vanligt när det rör på sig - åker hiss snabbare än andra, även om det i detta fall är uppåt i stället för nedåt. Av C-lagsvalutorna är det dock förargligt att konstatera att italienska valutan och italienska räntorna förefaller att ha utvecklats starkare än vad som varit fallet hos oss.

Tillväxtproblemen förblir de långsiktigt avgörande, och här fortsätter dessvärre Sveriges eftersläpning. SE-bankens chefsekonom och gamle ideologen i socialdemokraternas s k kanslihushöger Klas Eklund tillhörde i veckan dem som varnade för att tro att vi klarat av problemen.

Men till detta kommer det att finnas anledning att återkomma. Nu är det Bosnien och vårt Europaval som kommer att stå i fokus.


Carl Bildt


PS.
Vi moderater har nu - först som vanligt - fått en s k hemsida på World Wide Web i Internet. Här kan Du ta del av information på samma sätt som i BBS och läsa veckobreven. Med framtidens idéer är vi först med framtidens nya politiska sätt att arbeta. Adressen är

http://www.moderat.se/








Tuesday 
6/9/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]