Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v22/1995
29/5/1995

Äntligen förefaller risken för ytterligare överraskande snöfall över landet att vara över för den här gången. Efter en erbarmerlig vår verkar det nu som om vi i alla fall skulle få lite sol och lite värme att glädja oss åt. Kombinationen av dålig regering och dåligt väder riskerar annars att bli väl dyster...

Jag har i dessa brev under de senaste veckorna talat om att situationen i Bosnien höll på att spetsas till, men hade knappast väntat mig att situationen så snabbt skulle ta en så allvarlig vändning som den vi sett under de senaste dygnen. Även om det varit så att även den bosniska regeringssidan efter det att vapenvilan inte förlängdes försökt att militärt flytta fram sina positioner, är det nu den bosnisk-serbiska sidan som gått över till en mer hårdhänt konfrontation också mot FN-styrkorna och det som de representerar.

Deras de facto blockad av Sarajevos flygplats när det gällt hjälpsändningar och deras successiva återtagande av tunga vapen och positioner gjorde det nödvändigt för FN och NATO att reagera om man inte skulle acceptera att bara sopas av banan av detta beteende från deras sida. De flygattacker som sattes in var bättre förberedda, riktade sig mot vitalare militära mål och var därmed långt skadligare än de som vi sett vid tidigare tillfällen.

Det som sedan dess hänt är en kraftig upptrappning från de bosniska serbernas sida. Tagande av gisslan har med all rätt fördömts, men minst lika illavarslande är hur man går till direkta militära attacker mot FN-posteringar för att återta positioner och hur man nu tar i besittning de tunga vapen som FN tidigare haft under kontroll. Veritabla strider har nu ägt rum mellan bosnien-serbernas styrkor och franska FN-soldater i Sarajevo.

Denna situation är ohållbar. Den hittillsvarande FN-insatsen i Bosnien kommer inte att kunna fortsätta länge till. Valet kommer mer eller mindre snabbt att stå mellan en förstärkning av insatsen eller en mer eller mindre tydlig reträtt. Mellanalternativ som omgruppering för att bättre kunna klara mer stridsliknande situationer kommer sannolikt att komma ifråga som en övergång till den ena eller den andra av dessa bägge optioner.

För dagen verkar det som om bosnien-serberna tror att de har trumf på hand. I det längre perspektivet håller de emellertid på att försätta sig i en alldeles omöjlig situation. Den statsbildning av ett eller annat slag som de strävar i kan aldrig i längden överleva om den utvecklas till en banditstat isolerad av och i konfrontation gränsande till krig med snart sagt hela världen i övrigt.

Och vänner har de nu allt färre och färre. Under de närmaste dagarna kommer det att bli mycket betydelsefullt att se hur president Milosevic i Belgrad väljer att agera. Han har under de senaste veckorna haft en mycket intensiv dialog med främst amerikanska men sedermera också ryska sändebud som syftat till att han skulle diplomatiskt erkänna Bosnien som en självständig nation i utbyte mot någon form av lättnad i de ekonomiska sanktioner som nu helt håller på att förvrida hela den serbiska ekonomin. En lösning hade inte nåtts innan den kraftiga upptrappningen inne i Bosnien inleddes - men den låg å andra sidan påfallande nära.

Belgrad befinner sig nu under ett intensivt tryck också från Moskva att medverka till en nedtrappning i Bosnien och en successiv lösning på konflikten. Att Ryssland nu spelar en konstruktiv roll i konfliktlösning är viktigt, även om ett av motiven alldeles självklart är att man inte gärna ser att NATO agerar självständigt eller t o m etablerar sig militärt i ett område som Ryssland klassiskt ansett att man haft vissa förbindelser med. Jag skulle tro att President Jeltsin också ser ett konstruktivt agerande här som ett sätt att inför Halifax-toppmötet med de västliga ledarna kompensera för det allt destruktivare elände som han bär ansvaret för i Tjetjenien.

Den nordiska - till större delen svenska - bataljonen i Tuzla har nu hamnat i ett mer utsatt och farofyllt läge. Det gäller såväl den konkreta situationen just nu som vad som skulle kunna hända i ett mer spänt läge eller vid ett tillbakadragande. Jag har tidigt sagt åt regeringen hur viktigt det är att vi etablerar goda samverkansfunktioner med de olika NATO-staberna i Mons i Belgien och Neapel i Italien för att helt och fullt kunna ha insyn i - och kunna ge bidrag till - en beslutsprocess som i mycket hög grad kan påverka också säkerheten för denna bataljon. Jag utgår från att de initiativen också tagits.

Jag har under dagen också bett regeringen att redovisa de möjligheter till förstärkningar av den svenska insatsen som kan finnas. Skall vi som nation kunna hävda att FN-insatsen skall fortsätta i stället för att avbrytas måste vi också vara beredda på att det kan komma att ställa krav på oss.

Händelseutvecklingen i Bosnien är en talande bakgrund till den diskussion vi nu har om den framtida svenska säkerhetspolitiken, och där ju den stympade försvarsberedningen i veckan som gick presenterade sin s k säkerhetspolitiska rapport. De rescensioner denna sedan dess fått har varit välförtjänt kritiska.

Det är ett påfallande fattigt och innehållslöst dokument. I ett skede där säkerhetspolitiken kräver nytänkande förmår man intet annat än beskrivningar av hur det var förr och hur det är i dag - men vågar, vill eller får inte tänka eller spekulera om det som kan komma. Ändå är det ju just detta som är säkerhetspolitikens avgörande utmaning just nu.

Bosnien visar betydelsen av europeiskt ansvarstagande för europeisk säkerhet. Och visar också hur vi kan och bör göra betydelsefulla insatser som en del av en vidare ram. Neutralitet är självfallet otänkbart i Bosnien, och kommer enligt min mening att vara det i många andra möjliga europeiska konfliktsituationer också. I stället måste vi se det europeiska engagemanget som en avgörande del av vår freds- och säkerhetspolitik, och måste också ha förmågan att, mycket gärna i samverkan med det övriga Norden, ställa olika styrkor till förfogande för olika typer av fredsbevarande eller fredsskapande insatser.

Kring dessa frågor hade man trott att en säkerhetspolitisk rapport skulle våga resonera. Men av detta finns intet. Och inte heller när det gäller hur vi skall se på utvecklingen av det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet inom EU inför den kommande regeringskonferensen vågar, vill eller får man säga någonting alls. Det är en fattig rapport som visar fattigdomen i svensk säkerhetspolitik just nu.

Detta riskerar att bli än tydligare under de närmaste dagarna. På Onsdag kommer ÖB att redovisa konsekvenserna för försvarets utveckling av de olika nedskärningsalternativ som regeringen och dess satellitpartier i säkerhetspolitiken vill diskutera. Med de neddragningar som nu kan komma att bli aktuella kommer det knappast att vara möjligt att säga att vi längre kan upprätthålla ett oberoende och trovärdigt existensförsvar av Sverige. Alliansfriheten riskerar att förvandlas till en kuliss.


Tomheten i vår syn på det kommande utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet kommer också att ställa till problem när på fredag i Messina på Sicilien den process inleds som skall förbereda den s k regeringskonferensen i EU under det kommande året. Då samlas den s k reflektionsgruppen till ett första möte, och här förväntas också den svenska representanten komma med tankar om hur den framtida utvecklingen skall gestalta sig på viktiga områden som t ex utrikes- och säkerhetspolitiken. Men att döma av de signaler regeringen sänt och av den säkerhetspolitiska rapporten kommer han att sitta tyst och tyst och tyst.

Och det är inte bara i denna del av den europeiska framtidsdebatt som socialdemokraterna tystar Sverige. På Onsdag kommer EU-kommissionen att publicera sin s k grönbok om övergången till den gemensamma europeiska valutan kring år 2000, men när överläggningarna här om det s k konvergensprogrammet återupptas på Onsdag kommer regeringen fortfarande att våga säga om de tycker att Sverige skall vara med eller inte.

När vi gick in i EU var det min förhoppning att vi skulle gå in med flaggan i topp och med klara ståndpunkter för att få det inflytande som jag var övertygad om att vi skulle kunna få. Det är synd att se hur vi nu närmast verkar att stryka flagg i den viktiga europeiska framtidsdebatten, och hur vi därmed förlorar inflytande och möjligheter.

Under de senaste dagarna har det varit underhållande att se Per Gahrton försöka övertala miljöpartiet att ta en något mer realistisk inställning till EU, men få se sig överkörd av den mer fundamentalistiska falang som vill ställa utträde på dagsordningen. Att Gahrton skulle trivas i Strasbourg var inte svårt att lista ut långt i förväg - eller att isolationisterna i miljöpartiet skulle förbli isolationister.

Vi moderater har nu på partistyrelsen fastställt våra kandidater till Europaparlamentet inför valet den 17 september. Det är en stark lista som har goda förutsättningar att skaffa sig - och därmed Sverige - en stark position i den europeiska debatten. Och vi går fram med en enad lista i motsats till alla listor med olika åsikter som andra partier nu förefaller att ägna sig åt.

Våra två toppnamn - som står före de fyra nuvarande ledamöterna av Europaparlamentet Per Stenmarck, Charlotte Cederschiöld, Ivar Virgin och Karin Falkmer - är en god kombination av erfarenhet och förnyelse.

Först på listan står Staffan Burenstam Linder som nu är rektor på Handelshögskolan i Stockholm men som ju har en bakgrund som professor i nationalekonomi, handelsminister i tidigare borgerliga regeringar och under lång tid vice partiordförande hos oss. Staffan har ett mycket gott namn internationellt, och med honom kan vi tveklöst säga att den moderata listan är den som har förutsättningar att väga allra tyngst i Europaparlamentet.

Som tvåa kommer - efter en övertygande förstaplacering i vårt interna provval - Gunilla Carlsson från Östergötland men numera arbetande i Stockholm. Gunilla är vice ordförande i MUF men har arbetat mycket med europeiska frågor inom ramen för det europeiska politiska ungdomsarbetet, och har också gjort stora insatser i vårt EU-arbete internt inför folkomröstningen och därefter. Hon är ett ungt, nytt och starkt namn som säkert kommer att uppmärksammas.

Min kommande vecka blir - som vanligt - hektisk. Såväl på tisdag som onsdag håller jag anföranden om IT-utvecklingen inför olika fora - på onsdagen debatt på de stora TeleKom-dagarna med Martin Bangemann från EU-kommissionen och Jan Nygren från regeringen. Och på torsdag hoppas jag ha möjlighet att under dagen åka till Åland för att där inför de samlade svenska och finska handelskamrarna tala om Sverige och Finland i det nya Europa.



Carl Bildt

PS.
Som väntat blev det en stor framgång för våra spanske vänner i Partido Popular i de viktiga lokal- och regionalvalen i helgen. Den socialistiska eran går mot sitt slut ocksån i Spanien!









Thursday 
8/9/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]