Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v1/1999
4/1/1999

Syster/Broder,

För Sveriges del började det nya året med att finansminister
Åsbrink beslutade sig för att stanna hemma från mötet med EU:s finans- och ekonomiministrar i Bryssel som på nyårsafton fattade de sista besluten om införandet av den gemensamma eurovalutan.

För stor arbetsbelastning, löd den officiella motiveringen. Så sades det också när finansministern hoppade av EU-toppmötet i Wien. Men då hade statsministern vänligheten att sötsurt meddela, att finansministern var upptagen med att inreda en tom lägenhet. Nu verkade det mest som om Åsbrink inte hade lust att företräda Sverige.

Nyårsnatten förvandlade Sverige än tydligare till utanförstaten bland medlemmarna i den Europeiska Unionen. Och det blir sannerligen inte bättre av nonchalans av den typ som Åsbrink redovisade. Bilden av Sverige som landet som inte ens bryr sig om målades tyvärr än tydligare.

Övriga av de fyra länder som också står utanför uppträdde annorlunda. Storbritannien avlämnade en deklaration som gjorde tydligt att det var en fråga om “när“ och inte “om“ Storbritannien skulle ansluta sig. Den grekiske finansministern hoppades att hans land skulle kunna vara med redan från 2001.

Och i vårt södra grannland Danmark var den socialdemokratiska statsministern mycket tydlig i sitt traditionella nyårstal till nationen. Nyrup Rasmussen sade, att “jeg tror, det er bedst for Danmark, for beskaeftigelsen og for vordt velfaerdssamfund, at vi på et tidspunkt tilslutter oss euron.“ Och den danska finansministern Jelved sade i anslutning till mötet i Bryssel att hon trodde på en folkomröstning i Danmark redan 1999 eller 2000.

Världen över var euron detta årsskiftets i särklass största nyhet. Det talades om en ny start för Europa, om nya ekonomiska utmaningar och möjligheter.

Och i dag måndag är dagen när euron ser dagens ljus på riktigt i samband med att världens finansmarknader öppnar och så här den allra första dagen har euron öppnat starkt på marknaderna runt om i världen. Nu finns inte längre några tyska mark, franska franc, finska mark eller italienska lira att handla och spekulera med fram och tillbaka. De tillhör historien. Nu handlar det om hur euron kommer att gå mot den amerikanska dollarn och mot den japanska yenen. Och i någon mån kanske hur skvalpigt det kommer att bli för randvalutor som t ex den svenska kronan.

Euroland omfattar från och med nu 292 miljoner människor i Europa. Det kan jämföras med 270 miljoner människor i USA, även om den amerikanska ekonomin sammantaget är starkare.

Att Sverige förlorar på utanförskapet är tveklöst. Den svenska kommissionären Anita Gradin var mycket tydlig på den punkten i en artikel i DN i söndags. Hon talar om ökade boendekostnader som en följd av högre räntor än Euroländerna. Och jag såg att ett företag som Volvo nu räknar med att utanförskapet kommer att kosta dem summor i storleksordningen hundra miljoner kronor.

Detta skall läggas till den allmänna bilden av hur Sverige riskerar att tappa både företag och jobb.

Och här var det under veckan den nu till London utflyttade P G Gyllenhammar som var tydligast i sina varningar för framtiden och sina krav på vad som måste göras:

“Sverige kan inte längre vara ett högskatteland. Vi måste sänka arbetsgivaravgifter, moms och inkomstskatter. Vi bör också ta bort förmögenhetsskatten, annars seglar vi in i en flyttvåg vars omfattning vi nu bara anar. Man kan endast räkna med solidaritet från företagen om man med snabba åtgärder visar att man förstår deras villkor.“

I bedömningarna i den europeiska pressen under helgen har talats mycket om den våg av omstruktureringar av företag som Europa nu står inför. En helt ny konkurrenssituation kräver på många områden en ny företagsstruktur.

Och alldeles självklart kommer detta att påverka också Sverige. Strax före jul cirkulerade rykten om att Volvo var inblandad i några diskussioner om en fusion, vilket omedelbart ledde till att Volvos aktier steg, och vilket ledde till en hel del skriverier vars genomgående tema var att detta är någonting som mycket väl kan tvingas fram av den nya konkurrenssituationen. Financial Times pekade ut Volvo och BMW som de europeiska biltillverkare som det fanns anledning att sätta ett frågetecken för den självständiga framtiden för.

Hur det än är med den saken är det alldeles uppenbart att frånvaron av snabba signaler om ett bättre företagare- och tillväxtklimat i Sverige under kommande år kan komma att bli mycket kostsamt för välfärd och sysselsättning. Det som Gyllenhammar varnar för har redan inletts. Det finns en avgörande risk för att det kommer att accelerera.

Inte minst mot den bakgrunden är det viktigt att nu diskutera om en tidtabell för det viktiga beslutet om euron i Sverige. Jag redovisade de bedömningar som jag gör om möjligheterna att så snabbt och säkert som möjligt få euron till Sverige i förra veckans brev. Och även om det finns de som har synpunkter har jag ännu inte noterat någon bedömare eller någon kommentator som erbjudit ett sammanhängande alternativ för hur Sverige så snabbt och så säkert som möjligt skulle kunna komma med.

Detta skulle också vara av mycket stor vikt för att ge företagsamheten de signaler om Sveriges framtid som P G Gyllenhammar så tydligt säger är nödvändiga.

Så mycket av den saken verkar det dock inte finnas anledning att räkna med. I sin nyårsintervju i radio var statsminister Göran Persson påfallande passiv när det gäller nya besked om politiken. Han kunde tänka sig vissa skattelättnader för jordbruket - vilket han hitintills bekämpat när vi arbetat för det - men i övrigt var det mest stopp.

Och stopp var det också när det gällde politik för statsfinanserna. Han medgav visserligen, att statsfinanserna nu går mot “en doppning“, men var inte oroad för den saken, eftersom det skulle kompenseras av andra delar av den offentliga sektorn. Själv tycker jag nog att erfarenheterna från de senaste decennierna gör det ytterligt riskfyllt att ta så lätt på en situation där statsbudgeten vänder mot ökande underskott som statsministern nu gör. Och - om jag bortser från tumultet i försvaret - ses knappast någon rödgrön vilja att hålla igen på de offentliga utgifterna.

Försvaret kommer att fortsätta att plåga regeringen. I dagarna har president Clinton meddelat att han avser att föreslå kongressen att den amerikanska försvarsbudgeten, efter att ha minskats kontinuerligt sedan 1991, nästa år skall ökas med motsvarande ca 80 miljarder kr, och att ökningen därefter skall fortsätta.

Den ökningen är dubbelt så stor som den samlade svenska försvarsbudgeten. Och den speglar insikten om att vi lever i en värld med många och ibland växande osäkerheter. Neddragningen av stridskrafter under 1990-talet har nu lett till en situation där det inte skulle vara möjligt att upprepa Gulf-kriget 1991, och det samtidigt som nya hot ställer krav på teknologiskt avancerade framtidssystem av olika slag.

Sverige och USA kan i dessa avseenden inte jämföras. Men de som talar om att försvarsutgifter ständigt minskas i alla länder har fel. Det som sker är en omstrukturering och nyorientering av de klassiska försvarsmakterna inte minst för att klara de nya uppgifter som ligger i fredsbevarande och fredsframtvingande operationer. Och vi i Sverige har anledning att utgå från att vi skall vara kapabla både till att vara kärnan i ett möjligt försvar av Sverige - ensamma kommer vi inte att klara det - och att medverka i olika typer av internationella operationer.

Sverige behöver både en ny säkerhetspolitik och en ny försvarspolitik. De gamla har upphört att gälla. Just nu råder bara förvirring. Det är viktigt att vi förmår att under 1999 ge en ny inriktning för framtiden.

Själv har jag under den vecka som gått försökt att ge nytt liv till den nödvändiga diskussionen om förnyelsen av den politiska oppositionen. Att visa på socialdemokraternas svaghet är inte så svårt, men avgörande blir trots allt förmågan att visa egen styrka.

Jag anser att vi moderater har mycket goda framtidsförutsättningar. Tittar man på detaljerna i valresultatet ser man att vi har goda möjligheter att växa fram som det nya kunskaps- och informationssamhällets ledande parti på samma sätt som socialdemokraterna var industrisamhällets. Det kommer förvisso inte av sig själv eller med automatik - men förutsättningarna är goda. Vi håller på att bli internetgenerationens naturliga politiska hemvist.

Men detta kommer inte att räcka. Vi måste ha förmågan att bygga bredare allianser, såväl i som utanför politiken.

Jag vill nu bygga vidare på det gångna årets jobballians, men bygga ut den till en bredare förnyelseallians som också förmår att redovisa viktiga och gemensamma riktlinjer för politiken när det gäller viktiga områden som t ex skolan och sjukvården.

Och jag ser gärna att denna allians för förnyelse kan beskrivas i bredare termer än bara de partipolitiska. Det är intressant att se hur de åtminstone tills vidare havererade s k tillväxtsamtalen mellan arbetsmarknadens parter resulterade i en uppdelning mellan TCO, SACO och SAF å den ena sidan med en tydlig samsyn på många områden, och ett splittrat och bromsande LO å den andra.

Reaktionerna på mitt initiativ har varit blandade. Från kristdemokratisk sida har de i allt väsentligt varit positiva, medan folkpartiet på det sätt man kunde vänta sig efter valresultatet varit mer avvaktande. Men det jag strävade efter var inga omedelbara resultat - det låter sig sällan göras - utan att få igång en process som inför det kommande riksdagsvalet har möjlighet att ge oss ett tydligare och mer kraftfullt gemensamt alternativ till den perspektivlösa socialdemokratin.

Och det jag strävar efter är att vi får en eftervalsdebatt inte bara inom eller kring de enskilda partierna på vår planhalva, utan inom och kring den icke-socialistiska partierna. Med förmågan att se inte bara till delarnas defensiva positioner, utan till den möjlighet till gemensam offensiv som borde vara det viktigaste.

Året som just inletts blir ett viktigt år. Eurons första år kommer att forma mycket av den kommande europeiska ekonomin. Vi kommer också att se den informationsteknologiska revolutionen fortsätta att ta fart.

Och viktiga val står för dörren. Valet till Europaparlamentet i juni i alla EU-länder blir självklart centralt. I våra grannländer blir det viktiga val i Estland den 7 mars och i Finland den 21 mars. Till dem kommer jag säkert att återvända i dessa brev. Valet till nytt regionparlament i Skottland i maj kommer att bli av betydelse ur flera synvinklar, och jag skall
återkomma till det. Valet i Turkiet i april kommer förhoppningsvis att ge större stabilitet. Avgörandet i Israel i maj kommer att kopplas direkt till fredsprocessens fortsättning. Och i Ryssland kommer uppmarschen inför det viktiga dumavalet i december att fortsätta.

Sitter och plitar dessa rader gör jag inte i Sockholm, utan i Lannavaara ca 300 km norr om polcirkeln i glesbygden mellan Kiruna, Finland och fjällvärlden.

Här uppe gick det - relativt sett - bra för oss moderater i valet. Det innebar att vi i Kiruna kommun gick fram till 10,5% av rösterna. Men ser man ut över byarna i glesbygden är variationerna stora. Det finns byar där vi ligger upp mot en fjärdedel av rösterna, men också sådana där vi ligger en bra bit under. De lokala variationerna i denna bygd av individer är stora.

Lannavaara är en liten by cirka en mil rakt öster om Soppero, där vägen mot Karesuando går över Lainioälven. Här bor cirka 120 människor i en by som har haft en påfallande framtidstro under de numera decennier som jag följt utvecklingen också i denna del av vårt land. Till icke ringa del har det att göra med entusiasmen hos enskilda människor som t ex Barbro Söderström och hennes familj som driver ett kristallsliperi här mitt ute i vad som med alla rimliga mått skulle kallas ödemarken.

På vägen hit mötte vi bara några enstaka bilar de senaste 10 milen av vägen från Kiruna. Nu känns tystnaden runt huset närmast total. Jag hör att man börjat se spåren av järv som river renarna i närheten.

Men också hit tränger det nya informationssamhället fram. Barbro Söderström finns på webben med http://www.kristallen.com , och jag ser att de duktiga hantverkarna uppe i Karesuando nu börjar att kasta sig ut i den elektroniska handelns hisnande utveckling. Den som är intresserad av att digitalt handla fint hantverk härifrån kan rekommenderas att ta en titt på antingen http://www.karesuandoslojdab.se eller http://www.interact.se/karesuando.

Längst upp i svenska Lappland i Kiruna kommun ligger de Åtta
Årstidernas rike. Att området ingår i Sapmi (sameland) och är granne till både Finland och Norge gör att gränserna suddas ut Vill man veta mer om hela området ska man titta på http://www.eightseasons.com.

Det är inte bidrag som är framtiden för bygder som dessa - långt viktigare är faktiskt en utveckling med bredband för alla. Jag har sagt det förr - och jag kommer att fortsätta att säga det.

Lannavaara den 4 januari 1999


Carl Bildt









Saturday 
16/4/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]