Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v37/1995
12/9/1995

Sent måndag kväll sitter jag på ett litet flygplan på väg tillbaka till Stockholm efter en intensiv kampanjdag. Efter söndagens möte i hällande regn i Göteborg har jag idag varit i Karlstad, Linköping, Halmstad och som avslutning studentafton i en fullsatt Stora Salen på Akademiska Föreningen i Lund.

Denna vecka avgörs Europavalet, och på söndag kväll kommer vi att veta resultatet. Att det kommer att vara av stor betydelse för Sveriges möjligheter i det europeiska samarbetet under kommande år borde vara en självklarhet. Skulle vi komma att representeras mest av nej- eller nja-sägare riskerar Sverige att framstå som en bromsarnation som vill att Europa skall göra mindre och vara svagare, och vars inflytande över den fortsatta utvecklingen därmed kommer att begränsas allt mer.

Denna valrörelses största svårighet har varit att våra motståndare - och främst bland dem socialdemokraterna - inte vågat, velat eller förmått att stå för någon egen politik värd namnet. I så gott som alla de centrala frågorna har socialdemokraternas splittring förhindrat dem från att föra fram en gemensam uppfattning som kunde ge väljarna vägledning. Det har varit en närmast exempellös brist på politiskt ledarskap från deras sida.

Detta har kommit att delvis drabba den politiska debatten. När socialdemokraterna inte vågar ha en uppfattning på en så central punkt som om Sverige skall vara medlem i eller inte i den ekonomiska och monetära union som gradvis växer fram blir debatten - och det kanske är avsikten - inte alldeles enkel att föra.

I söndags gav en debattartikel av Ingvar Carlsson intrycket av att han nog trots allt var för Sveriges deltagande i den ekonomiska och monetära unionen. Hade detta varit riktigt hade jag applåderat. Men snart meddelades att det var en feltolkning av statsministerns åsikter - utan att någon dock kunde ge något auktoritativt besked om hur hans eventuella åsikter i ärendet egentligen skulle tolkas.

Och så har det förblivit. Man har vacklat från dimma till klarhet till dimma med en snabbhet i växlingarna som fört tankarna till fjällvädret om hösten. Om man ena stunden tyckts sig uppfatta en ståndpunkt från deras sida, har man i nästa fått klart för sig att dimman åter sänkt sig ner över det hela. Det har i detta avseende varit en ganska så sorglig tillställning från deras sida.

Nu har man gjort ett försök att säga att man strävar efter att EU också skall vara en sysselsättningsunion, och det är svårt att motsätta sig den ambitionen, eftersom den ju i hög utsträckning bär upp också vår politik. Men när man ser vad socialdemokraterna menar med detta verkar det som om det mest handlar om en byråkrati- och bidragsunion vars bärande element skall vara den AMS-politik som inte förmått att klara Sveriges problem. Av detta blir möjligen sysselsättning i en mer formell bemärkelse, men aldrig de nya riktiga jobb ute i företagen som är en förutsättning för att varaktigt bryta arbetslösheten i de olika europeiska länderna.

Där vi vill skapa bättre förutsättningar för en fri handel och en fri företagsamhet, där vill socialdemokraterna i stället ha mer av byråkrati och mer av bidrag. Så förefaller motsättningen mellan oss och dem bäst att kunna formuleras på detta område.

När jag talade i Göteborg var det - som så ofta - fredsfrågan som stod i centrum. Och jag har ett intryck av att man också mer och mer börjar att inse det europeiska samarbetets alldeles avgörande betydelse för freden och stabiliteten i Europa i framtiden.

Utan ett starkare och ett bredare europeiskt samarbete under kommande år och decennier är det krigets och konflikternas snarare än fredens och försoningens krafter som riskerar att stärkas. Det är inte anklagelsen om att Europa gjort för mycket som lyser mot oss ur ruinerna i Vukovar, förstörelsen i Krajina eller dödandet i Sarajevo - utan anklagelsen om att det europeiska samarbetet förmått för lite därför att det varit för svagt.

Och detta finns all anledning att erinra sig mitt i vår valdebatt, som ju till betydande delar handlar om huruvida vi skall ha ett starkare eller ett svagare europeiskt samarbete inte minst på utrikes- och säkerhetspolitikens område. Den som är genuint engagerad för freden i framtidens Europa har all anledning att vända nej- eller nja- eller jaså-listorna ryggen och rösta för att klart ja till ett starkare europeiskt samarbete.

På sina håll har det jag sagt i denna fråga bemötts med lite tuggande av gamla teser om neutralitetspolitik. Men det visar bara hur lite man på sina håll har förstått av de nya europeiska realiteterna. Att likt en gammal raspig 78-varvare fortsätta med gamla slagdängor när det är uppenbart att allt förändrats är att döma sig själv till irrelevans när det gäller den verkliga fredspolitik som kommer att behövas i Europa och som vi i Sverige inte bör ställa oss utanför.

I fredags lyckades vi på mötet mellan den s k kontaktgruppen och de tre utrikesministrarna från Bosnien, Kroatien och Serbien och under delat ordförandeskap av den amerikanske medlaren Richard Holbrooke och mig själv uppnå en betydelsefull uppgörelse om riktlinjerna för en lösning av den bosniska konflikten. Vägen till fred är förvisso fortfarande både lång och besvärlig, men vi har i och med fredagens möte åtminstone kommit en betydelsefull första bit på vägen.

Och detta blev möjligt genom förenade amerikanska och europeiska ansträngningar. När jag rapporterade till EU:s utrikesministrar i Santander i norra Spanien i lördags sade jag att vi från europeisk sida inte hade kunnat åstadkomma detta ensamma. Samtidigt var det alldeles uppenbart, inte minst för amerikanarna själva, att de aldrig hade kunnat åstadkomma det utan vår europeiska insats.

Det är när vi går hand i hand som vi är effektivast - och det är när vi kommer ur fas som vi förstör våra möjligheter till framgång. Och i detta konstaterande inkluderar jag också nödvändigheten av en nära samverkan med Ryssland.

Efter uppehåll några dagar kommer nu arbetet att gå vidare. Efter en tidig frukost på Slottet med gästande President Lennart Meri från Estland far jag på tisdagen via Geneve vidare till Belgrad för fortsatta överläggningar med president Milosevic om både konstitutionella och territoriella frågeställningar kring Bosnien. Med all säkerhet kommer vi också att diskutera det som hände i Geneve, liksom nödvändigheten av att få en radikal förändring av situationen kring Sarajevo för att få de annars allt mer upptrappade och därmed allt mer komplicerade flygoperationerna från NATO:s sida att upphöra.

Och därifrån åker jag under onsdagen först till Zagreb för överläggningar med FN-kommandot och därefter till Bosnien för ett sammanträffande i samma ärende som i Belgrad. På torsdag är dags för nytt möte med den s k kontaktgruppen i Geneve - denna gång med värdskapet på den ryska missionen där. Därifrån hem till Stockholm för avslutningen av valrörelsen med bl a partiledardebatt fredag kväll. Samtidigt sker stafettväxling i och med att det amerikanska teamet, som återvänder till Europa torsdag morgon, då styr sina vägar till Zagreb och Belgrad för att fortsätta sin del av fredsprocessen.




Carl Bildt


PS.
Som det framtidens parti vi är har vi nu varit först på plan - igen! - med en CD-ROM om vår politik inför Europavalet. Är Du intresserad kan Du för femtio kronor beställa den på e-mail [email protected] eller på telefon
08-6768000.








Friday 
15/4/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]