Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v6/1996
8/2/1996

Förvirringen kring Perssons plan blir allt tydligare, och de effekter den har på trovärdigheten på den ekonomiska politikens möjligheter allt mer påtagliga. Dess mer formella presentation i fredags gjorde alls ingenting för att förbättra bilden av en politik som leder åt fel håll med högre offentliga utgifter och högre skatter.
Kritiken har också blivit allt häftigare. Notabelt är hur förre finansministern Feldt öppet angriper Perssons politik. "Om man någonstans skall tala om en eftergift för traditionalisterna så är det här", säger han och attackerar främst skattehöjningarna. "Det fördelningspolitiska problemet är inte att höginkomsttagarna betalar för lite skatt utan att låginkomsttagarna betalar för mycket".
Där jag däremot tror att Feldt har fel i sin bedömning är när han säger att "partiet håller på att glida isär i grundläggande frågor". Det vi nu sett är ju snarare att partiet inför ett partiordförandeskifte håller på att samlas kring den enda politiska linje som man förmår att samlas kring, d v s en mer traditionalistisk vänsterlinje. Om det hade varit så att Persson eller någon annan tagit strid för en förnyelse- eller moderniseringslinje hade Feldt möjligen haft rätt på denna punkt, men så förefaller ju inte alls vara fallet.
Det har ingåtts vapenvila i rosornas krig på av partivänstern och traditionalisterna dikterade villkor.
Och föga förvånande applåderas detta nu livligt av Gudrun Schyman. I LO-tidningen skriver hon, att "Vänsterpartiet har fört fram samma politiska krav sedan länge", och "Går förslagen igenom kongressen öppnar det möjligheter för ett samarbete i riksdagen mellan vänsterpartiet och regeringen". Förvisso - vän av ordning undrar bara vart Olof Johansson med sitt ständiga ansvarstagande för landet tar vägen i denna hantering.
Bilden av Göran Perssons insatser som finansminister blir därmed än mer grumlad än vad den redan var. Hösten 1994 var det han som stod för den stora återställar- och skattehöjarpolitiken i armkrok med sagde Schyman. När det hela föll sönder och samman vårvintern 1995 kastades Schyman åt sidan till förmån för en uppgörelse med Johansson som sänkte matmomsen (!). Och när han sedan i höstas skulle visa att det finns en socialdemokratisk tillväxtpolitik blev det istället en kraftfull demonstration av att så inte var fallet. Och nu denna kapitulation för partivänstern och traditionalisterna...
Den ekonomiska bilden får nu allt tydligare bekymmersamma drag över sig. Även om det också finns internationella faktorer bakom ränteoron går det inte att dölja att den visar att misstron mot den ekonomiska politiken och dess effekter på den ekonomiska utvecklingen håller på att öka. Bytesbalansöverskottet är nu massivt och inflationsfaran för den närmaste tiden påtagligt begränsad, men det hindrar inte att en utveckling där ekonomin viker med ökande arbetslöshet och ansträngda statsfinanser kommer att innebära mycket påtagliga spänningar.
Och det glöms ofta bort att de hål som regeringen måste täppa igen i den budget som skall presenteras i april är mycket betydande. Till detta skall läggas finansiering av Persson-planens ökade offentliga utgifter liksom de åtgärder som med all sannolikhet måste vidtas för att klara de mål som regeringen själv satt upp. Vi moderater sade som bekant för ett år sedan att det hade varit långt bättre att göra det då när ekonomin var på väg uppåt, men på det örat ville man inte lyssna då.
Inte minst utvecklingen på arbetsmarknaden oroar. De senaste siffrorna tyder på att arbetslösheten nu kan börja att krypa upp mot 13% om man ser till de totala siffrorna, och det är med alla rimliga mått mätt ett massivt misslyckande för en regeringen som hade ett löfte om en snabb och kraftig minskning av den totala arbetslösheten som sitt främsta och viktigaste vallöfte 1994.
Att man står tomhänt i arbetet för nya och riktiga jobb visades dessutom när arbetsmarknadsminister Sundström tvingades fram ur tystnaden för att möta bl a Per Unckel i den specialdebatt om arbetslöshet och nya jobb som vi moderater - alls icke socialdemokraterna - hade begärt. Inte ens de mest hängivna socialdemokrater har kunnat beskriva detta framträdande som någon succé för Sundström. Att han inte har svaren var bekant sedan tidigare, men nu ser det mer och mer ut som om han inte ens behärskade frågeställningarna.
Avvecklingsperioden för Sundström som arbetsmarknadsminister är inledd. Den socialdemokratiska politiken för att få fram nya jobb förefaller redan avvecklad.
Under de senaste dagarna har jag - i sedvanlig ordning - varit på World Economic Forum i Davos, där en stor del av världens ekonomiska och politiska ledning samlas för olika diskussioner om utvecklingen. Min roll detta år var att leda en serie av tvådagarsmöten med olika balkanledare för att diskutera den nya situation som ny växer fram och de möjligheter till också bredare kontakter.
Påfallande är hur frånvarande det politiska Sverige är i dessa sammanhang. En internationell journalist påpekade att bilden av Sverige i sammanhang som dessa nu mest var Barnevik och Bildt, medan vår regering inte förefaller att finnas när det gäller att visa framfötterna internationellt. I myllret i Davos stötte jag dock på Sören Gyll från Volvo och Arne Mårtensson från Handelsbanken, vilket visar en internationell medvetenhet som är viktig för framtiden.
Jag har ibland talat om den dubbla eftersläpningens problem - att Sverige halkar efter det övriga Europa, och att detta Europa halkar efter utvecklingen i de mer dynamiska delarna av världen - och detta är mycket påtagligt vid möte som dessa. Den amerikanska ledningen när det gäller nyckelsektorer i den snabba ekonomiska utvecklingen är nu närmast förödande - Bill Gates från Microsoft stack inte under stol med den saken - samtidigt som den ostasiatiska ekonomiska dynamiken gör sig allt starkare gällande - det är idag ca 400 skyskrapor under byggnad i Shanghai.
Och utvecklingen kommer att accelerera. Om mycket under de senaste 15 åren styrts av hur mikroprocessorer och datorkapacitet blivit radikalt mycket billigare år efter år, kommer vi under de kommande åren att se mycket styras av hur kostnaderna för kommunikation kommer att minska dramatiskt. Detta kommer att göra att geografisk lokalisering av olika aktiviteter blir mindre intressant, vilket dramatiskt skärper konkurrenstrycket mot de ekonomier som saknar tillräcklig utvecklings- och omställningsförmåga i detta starkt förändrade globala ekonomiska landskap.
Det är mot en bakgrund som denna vi bör diskutera den inriktning vi bör ge vår nationella politik. Men här är det så tydligt att vår diskussion i Sverige släpar t o m efter diskussionen i många andra europeiska länder.
På sina håll inom socialdemokratin har jag sett att man gjort försök att jämställa Persson-planen med de insatser som den tyska regeringen lanserat i ett försök att skapa förutsättningar för nya jobb ute i företagen. Men den jämförelsen haltar på snart sagt varje tänkbar punkt.
Det tyska programmet är ett program för strukturella reformer inriktade på lägre skatter och lägre offentliga utgifter. Företagsbeskattningen sänks, ersättningstider i arbetslöshetsförsäkringen begränsas, den samlade inkomstskatten för alla sänks, arbetsrättens bestämmelser förändras kraftfullt i libilaraliserande riktning för småföretag och förmögenhetsskatten avskaffas helt och hållet.
Det är värt att notera att detta är det andra landet i vår närhet som på kort tid annonserar ett slopande av förmögenhetsskatten. Det första var Danmark i den uppgörelse om den ekonomiska politiken som den socialdemokratiska regeringen slöt med Konservative Folkeparti. Att vi i Sverige hade rätt när vi under vår regeringstid tog detta steg torde nu vara ställt utom varje tvivel, och det är bara en tidsfråga innan också socialdemokraterna tvingas inse att den linje de av opportunistiska skäl valde i denna fråga är destruktiv för möjligheten till kapitalbildning i vårt land.
Det tyska programmet är mycket omfattande i sin riktning på strukturreformer. Det skall ses mot bakgrund inte minst av att det höga kostnadsläget lett till en allt mer påtaglig tendens till investeringar och jobb att bege sig till andra länder, med såväl reformekonomierna i Centraleuropa och de expansiva ekonomierna i Ostasien som attraktiva områden. Det pekas på att ett företag som ABB - som är stort i Tyskland - för fem år sedan hade 25.000 anställda i de nya tillväxtekonomierna i Centraleuropa och Östasien, medan man idag har 75.000, och att den tyska industrin förra året investerade inte mindre än ca 200 miljarder kronor utomlands i ett försök att vara konkurrenskraftig.
I Sverige har vi hittills klarat oss ur kostnadskriser genom återkommande devalveringar, men annars finns det betydande likheter mellan de tyska och de svenska strukturproblemen. Det tyska programmet förtjänar mot denna bakgrund att studeras noggrant, och det är föga förvånande att det uppvisar stora likheter med den inriktning av politiken som vi moderater arbetar för.
Den enda vägen till nya riktiga jobb ser i grunder likadan ut oavsett vilket land vi talar om.
Mitt Bosnien-uppdrag har under tiden sedan föregående veckobrev inneburit möten i Bryssel med EU:s utrikesministrar liksom min styrgrupp, och sedan i onsdags förmiddag olika typer av aktiviteter med Sarajevo som bas med avbrott för Davos under måndag och tisdag denna vecka.
I torsdags besökte jag för första gången den isolerade fickan Gorazde i östra Bosnien. Trots att jag levt med dess problem under hela den tid sedan maj förra året jag arbetat med Bosnien hade jag aldrig varit där. Inte minst under juli stod Gorazde i centrum när först dåvarande chefen för FN-trupperna Rupert Smith och jag tvingade generalen Mladic att bryta sin flermånadersblockad av Gorazde för att förhindra massvält. Därefter beslutet om att hota med omfattande flyginsatser för att försvara Gorazde mot ett större angrepp efter Srebrenica och Zepa. Detta ledde till en av vändpunkterna i konflikten.
Med ett vackert läge i Drinas dalgång var Gorazde en gång en icke obetydlig industristad. Nu är den så gott som förstörd av ihållande beskjutning och befolkad av ca 45.000 människor som till stor del är flyktingar utan hem och försörjning och utan klar uppfattning om sin egen framtid. Det vilade en atmosfär av resignation över alla dem jag mötte, och kommer att kräva betydande insatser för att skapa de förutsättningar för återuppbyggnad av ekonomi och stad som förr eller senare måste komma.
Jag lovade att göra vad jag kunde för att få igång elförsörjningen och se till att kranarna till vattenförsörjningen, som ligger på den serbiska sidan, vreds på igen. Jag lovade också att se om vägförbindelserna kunde förbättras. Ett problem är att en avgörande bro på en av vägarna till Sarajevo ligger i spillror efter de flygattacker som blev ett av resultaten av besluten om försvar av Gorazde vid London-konferensen i juli.
Annars har det varit situationen i Sarajevo som stått i centrum för mitt arbete. Förutsättningarna för en tillfredsställande utveckling har dessvärre försämrats i takt med att mer hårda stämningar gjort sig mer gällande på bägge sidor. På den bosniska regeringssidan har t ex våra ansträngningar för dialog ifrågasatts och kritiserats i officiella media, och i lördags stod vi plötsligt i ett kritiskt läge när den bosniska regeringen helt vände på klacken och helt och hållet förnekade en överenskommelse som de hade ingått om hur bl a polisnärvaron i Sarajevo-förorterna skulle se ut fram till mitten av mars.
För att förhindra vad som mycket snabbt kunde ha blivit en mycket allvarlig situation fick IFOR-chefen och jag i ett gemensamt uttalande efter midnatt fatta beslut om fredsavtalets tolkning som säkrade den överenskommelse vi redan hade och som gjorde klart att vi gemensamt var beredda att agera bestämt i situationer där parternas manövrerande riskerade att bli direkt farligt inte minst för säkerheten i området.
Effekterna av denna utveckling återstår att bedöma. Dessvärre har tonläget i media nu lett till att förutsättningar för att bygga det förtroende som krävs för att flyktingar skall kunna återvända nu försämrats allvarligt. Och bättre har det inte blivit av den arrestering av bosnienserbiska militära företrädare som de bosniska myndigheterna nu gjort. Läget är således mer bekymmersamt nu än för ca två veckor sedan. De närmaste dagarna i Sarajevo kommer att bli viktiga.

Carl Bildt








Friday 
25/2/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]