Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v29/2000
18/7/2000

Vänner,

Finns det egentligen, frågade mig en vän under den kulna måndagen, något annat språk som har en motsvarighet till det svenska uttrycket ”uppehållsväder”?

Nä, det finns det väl inte, om man funderar efter riktigt ordentligt, åtminstone med de kunskaper som jag råkar besitta.

Och skälet har under i alla fall den senaste veckan inte varit så svårt att lista ut. Uttrycket ”uppehållsväder” indikerar ju att frånvaron av regn är ett mer eller mindre tillfälligt uppehåll i någonting som annars är att beteckna som normaltillståndet.

Och det uttrycket kan bara vara tillkommet under en regnig nordisk sommar. Har det inte svenskt ursprung så är det väl en import från den norska västkusten.

Nyhetsflödet i uppehållsvädret denna sommar har även det sina begränsningar.

Viktigast just nu är det som pågår i Camp David i USA där samtalen om Mellersta Östern nu i dag tisdag går in på sitt sjunde dygn, och där de i grunden alldeles otillförlitliga signalen som finns om hur det egentligen går spretar i olika riktningar.

Jag vet från egna erfarenheter från veckorna i Dayton att det som det spekuleras om utanför staketet inte alltid har så mycket med vad som pågår innanför staketet att göra. Och det ingår i själva tekniken vid överläggningar som dessa att försöka att hålla media i mörker så mycket detta över huvud taget är möjligt.

Skälen till detta är flera. Olika typer av rykten och läckor skapar ofta ett behov av motrykten och motläckor som mycket lätt kan få konstruktiva förhandlingar att övergå i mer konfrontatoriska sådana. Och skall ur det hela till slut komma någon form av överenskommelse – och något tror jag nog att det blir – så gäller det att den presenteras med ett överraskningsmoment som ger ett starkt åtminstone inledande tolkningsföreträdare till dem som ingått överenskommelsen. Då är det förödande om den redan är söndertrasad av kommentarer till olika läckor under resans gång.

Nu tickar klockan dock på ett mycket påtagligt sätt. På fredag, lördag och söndag samlas industrivärldens sju ledande länders ledare och dessutom Rysslands till sitt årliga toppmöte, som denna gång äger rum på den japanska ögruppen Okinawa. Och enligt de planer som hitintills utannonserats kommer president Clinton att lämna USA på onsdag morgon amerikansk östkusttid för att med tidsskillnader och annat komma fram till detta möte. Innan dess vill han, har det sagts, ha ett resultat i Camp David.

I vilken utsträckning detta är förhandlingstaktik eller ej låter sig inte så lätt bedömas. Att förhandla mot klockan har sina sidor.

Med all sannolikhet kommer nu bägge sidor att vänta och vänta och vänta tills Clinton lägger ett förslag i alldeles sista sekunden som de sedan bägge med all säkerhet kommer att försöka att göra ännu en saltomortal kring innan det fem över tolv kommer till avgörandet om man nått någonstans eller ej.

Om sedan detta är det slutgiltiga avgörandet eller ej återstår att se. Clinton måste rimligen ha som en option att låta dem sitta kvar i Camp David medan han reser och vänder i Okinawa och sedan i slutet av helgen återvänder för att se om det hela under mellantiden gått framåt eller bakåt.

Men den taktiken har även den sina risker. Han kan knappast sitta ner med de andra ledarna i Okinawa utan att säga någonting alls om hur det går eller inte går i Camp David. Men om han gör det så ökar samtidigt dramatiskt risken för olika typer av läckage. Jag kan mycket väl se att man drar sig för detta.

Så det enda som återstår är att vänta och se. Inom ett dygn vet vi i alla fall lite mera, eftersom den logik som styrs av kombinationen av G7-mötets inledning, tidszonerna på jordgloben och flyghastigheten på Air Force One med Clinton ombord sätter vissa begränsningar.

Stora delar av Mellersta Östern håller andan. Och i den amerikanska inrikespolitiken börjar det redan att mumlas lite om vad allt kan komma att betyda och vad allt kan komma att kosta.

Ty nu börjar det amerikanska valåret att gå in i ett viktigt skede. Den 31 juli inleds det republikanska partikonventet i Philadelphia och den 14 augusti är det dags för demokraterna att dra igång sitt motsvarande jättekonvent i Los Angeles.

Med en George W Bush som nu konsoliderat en ledning, men med allt i grunden osäkert, handlar det i mångt och mycket om huruvida Al Gore lyckas att utnyttja dessa kommande sex veckor för att något reducera Bush och något förbättra sin egen ställning. Det är i och med dessa konvent som valrörelsen drar igång på allvar. Nästa riktigt viktiga fas kommer i samband med de inplanerade direktdebatterna mellan dels presidentkandidaterna dels de ännu inte utsedda vicepresidentkandidaterna.

På vår sida av Atlanten var den gångna veckans viktigaste händelse utan tvekan beslutet i förbundsrådet i Bonn – det var dess sista sammanträde där innan flytten till Berlin – att godkänna det den rödgröna regeringens skattepaket som förbundsdagen redan hade gett sitt godkännande. I förbundsrådet saknar regeringen majoritet, och dess seger var därmed en seger köpt med en av allt att döma mycket frikostig hästhandel med vissa av de av oppositionen styrda delstaterna.

So oder so gav detta en tysk skattereform en bit vassare än vad det ursprungliga förslaget innebar. Man kan med CDU säga att det borde ha gått längre, men man får samtidigt konstatera att det med t ex svenska mått mätt dock går ett betydande steg. Och att det kommer att få betydelse för den europeiska utvecklingen i dess helhet.

Huvuddragen i förslaget har jag redogjort för i dessa brev, i samband med att det lades fram, men nu kom det att justeras så att sänkningen av högsta inkomstskatten från de 53% som det handlade om 1999 nu inte blir till först föreslagna 45% utan i stället ner till 42% när det hela är fullt genomfört år 2005.

Sänkningen av bolagsskatten från dagens 40 ner till 25% kommer redan nästa år, och för de med de lägsta inkomsterna sänks skatten i steg från dagens 22,9% ner till 15% år 2005.

Med ett Tyskland som är en tredjedel av den samlade euro-ekonomin kommer detta att få sin betydelse. President Chirac var omedelbart ute och konstaterade att detta inte kunde undgå att påverka de krav som ställdes på den ekonomiska politiken också i Frankrike. Sverige föreföll att vara ett av de få länder där saken knappt kommenterades alls. Jag vet inte om media ens har försökt att få statsministern eller finansministern att ha någon åsikt i ärendet.

Ty det är ofrånkomligt att detta på sikt skärper konkurrenstrycket också på Sverige, och kommer att göra det svårare att bibehålla den högskattelinje som den svenska rödgröna regeringen i allt väsentligt vill slå vakt om. Kraven på skattesänkningar i Sverige skärps av framgångarna för de rödgröna skattesänkningarna i Tyskland.

Med det avslutar jag denna sommarversion av veckobrevet, som därmed blir lite kortare än vad brukligt är. Politiken i Europa går knappast på högvarv just nu, och än lugnare kommer det nog att bli under de närmaste veckorna av allt allmännare europeisk semester.

Okinawa-mötet kommer vid sidan av Mellersta Östern att stå i centrum denna vecka. Och skall till detta läggas något så är det sannolikt den lite förvirrade utveckling som börjar känneteckna Putins Ryssland med tilltagande konfrontationer med delar av affärslivet och tilltagande splittringar inom delar av den militära hierarkin. Till det hoppas jag kunna återvända lite mer i detalj i ett av de närmaste breven.

Skåne den 18 juli 2000





Carl Bildt

PS. Ett lite annorlunda sätt att följa vad som händer på G7/G8-mötet i Okinawa är att göra det genom engelskspråkiga Tokyo-tidningen The Japan Times på http://www.japantimes.co.jp.









Saturday 
26/2/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]