Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v30/2000
26/7/2000

Vänner,

Uppehållsvädret över västkusten har nu gjort ett uppehåll, och vattnet strömmar ner från skyn på ett sätt som kommit att karakterisera denna kalendariska sommar.

I går var det däremot soligt och fint, men då fick jag hasta iväg till en norsk militäranläggning i utkanten av Oslo för att delta i ett NATO-möte med det bosniska krigets olika f d stridande generaler i akt och mening att få dem att inse att de borde ha en armé i stället för tre diton i sitt lilla land. Det föreföll inte att finnas ett omedelbart stöd för den tanken.

På geografisk distans följer jag utvecklingen nere på Balkan.

I Belgrad har oppositionen just kommit överens om att gemensamt delta i de serbiska lokalval som enligt ryktena nu snarare kommer att äga rum i september än i november. I Kosovo är svårigheterna med att på ett bra sätt ordna de lokalval som utlovats till hösten allt mer påtagliga. I Albanien skärps de politiska striderna inför de lokalval som skall hållas där. Och i Montenegro ser jag att den smygande konfrontationen mellan de montenegrinska och de serbiska myndigheterna kring smugglingstrafiken fortsätter att trappas upp.

Men än står inte Balkan lika högt på den internationella agendan som den kommer att göra under hösten. Serien av viktiga val i förening med det toppmöte mellan EU och regionens ledare som nu planeras till slutet av november kommer att sörja för den saken. Och att allt kommer att ske mitt under en amerikansk valrörelse kommer att ge sitt bidrag till dramatiken.

Vid mötet i Okinawa fanns Balkan med, men knappast som en av de stora frågorna. Ledarna för de olika G8-länderna nu återvänt till mer ordinarie arbetsuppgifter, eller till de sommarsemestrar som kommer även dem till dels.

För Clinton blev det ett sammanpressat möte. Han anlände senare än planerat och lämnade tidigare än planerar för att kunna koncentrera kraft på de fortsatta samtalen i Camp David. För Putin förefaller det, att döma av de recensioner man kan ta del av i den internationella pressen, ha varit ett lyckat möte, medan agendan från mer europeisk utgångspunkt kanske var mindre laddad än normalt.

Dessa möten i den s k G7-kretsen tillkom i slutet av 1970-talet för att det skulle vara möjligt för västvärldens ledare att samtala informellt om framför allt den globala ekonomiska utvecklingen. Detta var oljekrisernas och de ekonomiska nedgångarnas år, och det upplevde som att det fanns ett behov av ett fora som detta för en mer informell samordning mellan de ekonomiska kraftcentra i den globala ekonomin.

Sedan dess har mötena expanderat. De förväntas fortfarande har sin tyngdpunkt vid de ekonomiska frågorna, men allt mer har politisk krishantering kommit att smyga sig in, och i och med att Ryssland kommit med på de politiska delarna av överläggningarna har mötenas karaktär av globalt toppmöte blivit allt tydligare. Men fortfarande är ett land som Kina inte representerat.

Årets möte var mindre dominerat av de ekonomiska frågorna än tidigare, och sannerligen inte så informellt som man ursprungligen hade tänkt sig med dessa möten. Kostnaderna för de japanska värdarna uppges ha uppgått till bortemot 100 miljoner dollar för varje deltagande land, vilket skulle ge en totalnota för mötet på svindlande ca 6 miljarder kronor. För en förlängd helg av informella samtal måste det betraktas som relativt dyrt.

Världsekonomin i dess helhet går nu bättre än på mycket länge. Inom OECD-området räknar man med en tillväxt i år kring 4%, och i och med att det nu är tillväxt i samtliga delar av området handlar det om en tämligen ovanlig situation av global harmoni på det ekonomiska området.

Orosmolnen finns dock där, och mycket talar för att situationen kommer att vara mer osäker när nästa års möte äger rum.

Oljepriserna har tredubblats under de senaste 18 månaderna, och även om oljepriset numera betyder mindre i de olika ekonomierna är det ingen som är riktigt säker på vilken effekt som detta kommer att få. Ser man tillbaka på de senaste tre decennierna har varje kraftig ökning av energipriserna följts av en kraftig inbromsning av den globala ekonomin, och även om den nya ekonomins realiteter börjat finnas i vissa länder och regioner finns det en farhåga för att denna den gamla ekonomins realitet skall komma att slå till igen.

I USA väntar man nu nervöst på tecken som skall visa om den egna ekonomin verkligen är på väg mot den eftersträvade s k mjuklandning eller om det finns risk för att den fortsätter in i en överhettning som kan komma att leda till en tvärbromsning. Och i Europa sneglar man ivrigt över Atlanten för att se hur räntepolitiken kommer att utformas i en förhoppning om att en mjuk inbromsning i USA kommer att leda till att den europeisk expansionen framstår som relativt starkare med den effekt på eurovalutans kurs som detta kan förväntas att ha.

I avsaknad av tydliga tecken i dessa avseenden, eller pressande frågeställningar att ta sig an, koncentrerades mötet i Okinawa på att slå fast stöd för ett antal centrala mål på utvecklings- och hälsoområdet som tidigare kommit fram i olika FN-rapporter. Man sade att man strävar efter att till år 2010 minska antalet fall av HIV/Aids med 25 %, antalet fall av tuberkulos med 50 % och antalet fall av malaria med samma 50 %. Okinawa-konklusionerna i dessa delar var ett gott stöd för det s k millennium-möte med FN:s generalförsamling som kommer att äga rum i september med en koncentration på just denna typ av frågor.

Till Okinawa kom Putin direkt från möten i Kina och i Nordkorea, och därmed kom som väntat frågetecknen kring det amerikanska NMD-programmet (National Missile Defense) att tilldra sig en hel del uppmärksamhet.

Putin förde med sig ett oklart erbjudande från Pyongyang om att avstå från fortsatta robotsatsningar i utbyte mot att få tillgång till västlig rymduppskjutningsteknologi. Det skulle vara en ny variant på den tidigare överenskommelsen om att de skulle avstå från sitt kärnvapenprogram i utbyte mot att få tillgång till västlig kärnkraftsteknologi. So oder so orsakade erbjudandet åtskilliga spekulationer, och ledde till ett direkt möte mellan utrikesminister Albright och företrädare för Pyongyang i Bangkok i dessa dagar.

Och därmed bekräftade mötet på Okinawa åter hur viktig denna fråga kommer att bli i den samlade internationella politiken under de närmaste åren. Att Tysklands Schröder och Frankrikes Chirac i Okinawa kritiserade programmet, medan Storbritanniens Blair förhöll sig mer avvaktande, visar också de sprickor i den europeiska uppställningen som det kan komma att medföra. En av de större anläggningar som krävs för att NMD-systemet skall fungera kommer att ligga just i Storbritannien, vilket kommer att ge den brittiska positionen i frågan en speciell dimension.

Direkt efter Okinawa återvände Clinton till Camp David, där man så under tisdagen inte kunde göra så mycket annat än att konstatera att de utdragna förhandlingarna hade misslyckats. Den bedömning jag gjorde i ett av dessa brev när samtalen startade, att alla tre hade så starka skäl att komma överens att i alla fall något skulle komma ut från Camp David, visade sig vara felaktig. Det var en trött och sannolikt mycket besviken Clinton som fick meddela sammanbrottet.

Huruvida man nu ger upp och låter utvecklingen ha sin egen gång intill dess att en ny amerikansk administration någon gång under nästa år har möjlighet att ta upp stafettpinnen, eller om nya större förhandlingsansträngningar kommer att göras, återstår att se. Jag skulle tro att det är en bedömning som återstår att göra i Washington.

Utvecklingen i området självt kommer nu att ha sin egen dynamik. Det förefaller som om den palestinska motviljan mot en kompromiss om Jerusalem stärkts av den israeliska reträtten från södra Libanon. Och Arafat har lovat att den 13 september utropa en självständig palestinsk stat med den öppna konfrontation som detta då kommer att innebära. I Israel förestår sannolikt politiska omvälvningar.

För Clinton innebär detta årets andra stora misslyckande. Efter misslyckandet i slutet av förra året med världshandelsmötet i Seattle var det viktigt att detta år etablera ett utrikespolitiskt arv av viktiga överenskommelser eller framsteg. Han lyckades att få avtalet om permanenta normala handelsförbindelser med Kina ratificerat av kongressen, men misslyckades med att i Moskva få någon typ av överenskommelse som skulle ha undvikit en NMD-konfrontation, och misslyckades därefter med fredsprocessen i Mellersta Östern.

Och därmed kommer denna amerikanska administration med största sannolikhet att lämna över en betydligt mycket mer komplicerad internationell agenda till sin efterträdare än den som Clinton en gång fick ärva. I Bagdad finns fortfarande Saddam Hussein, men däremot inga FN-inspektörer, och det trots att avsikten ju under åtta år av intensiv politik har varit att det skulle vara tvärt om. I Belgrad sitter fortfarande Slobodan Milosevic, och någon fredslösning vad gäller Kosovo finns inte ens i sikte, trots att det även här skulle ha varit tvärt om. Med Moskva är relationerna nu mer komplicerade, och i den fredsprocessen i Mellersta Östern som USA gjort till sin egen tornar orosmolnen upp sig.

På lördag inleds i Philadelphia i USA den republikanska partikongress som officiellt kommer att nominera guvernören George W Bush till partiets presidentkandidat. Själv kommer inte Bush dit förrän senare, men han har redan utnämnt f d försvarsministern Dick Cheney till sin vicepresidentkandidat. Inrikespolitiken kommer att stå i fokus, men den senaste utvecklingen kommer med stor sannolikhet att leda till att de internationella frågorna kommer att stå något starkare.

Dick Cheney är en man med erfarenhet och kompetens. Jag minns honom från min tid som statsminister när han utfordrades med färsk strömming på Sundskär ute i skärgården, och alls inte ansåg att det var någonting att protestera mot. Han blir ett bra tillskott till ett Bush-team som redan utmärks av betydande kompetens på just det utrikes- och säkerhetspolitiska området.

För den intresserade går det att bra följa utvecklingen i den amerikanska politiken på Internet. Den officiella Bush-siten http://www.georgewbush.com har just genomgått en grundlig ansiktslyftning som blivit föremål för en del debatt. Och här finns också länkar som gör det möjligt att mer direkt följa utvecklingen på konventet i Philadelphia.

I Europa går politiken nu ner på lågvarv. Nu börjar semestrarna. Men Frankrikes finansminister Laurent Fabius har i en artikel i fransk och brittisk press lagt ut en agenda för förstärkt samarbete på det ekonomiska området inom ramen för den s k Eurogruppen av valutaländer som har betydande implikationer inte minst för Sverige och för det kommande svenska ordförandeskapet.

”Today, no one disputes the utility of the Euro Group. Everyone wants its scope and communications broadened. This is what the French presidency intends to achieve.”

Så kommer det med all sannolikhet också att bli. Den tveksamhet som finns till Eurogruppen kommer inte från de länder som deltar i den, utan från dem som inte gör det. Men alla de som jag träffar som kommer från länder som deltar talar samstämt om dess värde och vikten av att gå vidare på denna väg. Ingen har än kommit på tanken att bromsa denna europeiska utveckling för att Göran Persson och Bo Ringholm ännu inte har lyckats bestämma sig för vad de vill eller vågar.

Och därmed visar Fabius programförklaring åter på de dilemman som Sverige står inför. Vi har en regering utan tydlig politik i de viktiga frågor som har att göra med både valutasamarbetet och det säkerhetspolitiska samarbetet. Vi har en regering som devalverat både sig själv och Sverige i de allt viktigare europeiska frågorna. Någon nyhet är detta inte, men det framstår som tydligare och tydligare i alla fall.

Ute ser det allt gråare ut, även om prognoser talar om bättre dagar framöver. Till helgen går min färd från Stockholm vidare till Helsingfors för olika samtal, och därefter vänder jag i början av den kommande veckan kosan mot Geneve för några dagar av arbete innan färden fortsätter ner mot det sydösteuropeiska området.

Bohuslän den 26 juli 2000



Carl Bildt

PS. Uppdateringarna av www.bildt.net sker inte alls med den regularitet som det skall vara under dessa sommarveckor. Sommarresandet har sitt pris. Men jag lovar bot och bättring längre fram.









Saturday 
26/2/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]