|
|
 |
Carl Bildts veckobrev v2/ 2001
8/1/2001
Vänner,
Om året som gick, vart den amerikanska ekonomin är på väg, framtiden för teknikrevolutionen, förväntningar på Sverige som EU-ordförande, Internet-toppmöten i Sverige i juni, val i Europa under det kommande året, nya utmaningar på Balkan och kretsloppsprincipen i politiken med nygamla åsikter om frihandel, skatter och sparande.
Så har då det nya året börjat. Och enligt såväl Fidel Castros som min uppfattning är det dessutom nu som det nya årtusendet egentligen har börjat. Kanske är det denna uppfattning som delas också av Nordbankens datorer.
Det första årtusendet började ju inte med ett år som kallades noll, utan med ett år som kallades det första. Och samma sak borde då rimligen gälla det andra årtusendet också.
Vare hur som helst med den saken, några nya millenniebetraktelser blir det inte. Det gångna året var förvisso händelserikt så det räcker.
Med en tillväxt på närmare 5 % hade den globala ekonomin sitt bästa år på ett och ett halvt decennium. FN firade millennieskiftet med extra toppmöte och extra generalförsamling och en ambitiös agenda för de kommande åren. I Ryssland konsoliderade Vladimir Putins sin politiska ställning men försummade det goda tillfället att genomföra ekonomiska reformer. Kina tog avgörande steg mot att komma med i världshandelsorganisationen WTO. I USA lyckades man sent omsider komma fram till vem det var som vann valet till ny president.
Nere på Balkan skedde avgörande förändringar. I Kroatien avled gamle nationalisten Franjo Tudjman, och i Serbien avsattes gamle socialisten Slobodan Milosevic. Det öppnades upp en andra chans att åstadkomma stabilitet i denna del av Europa.
Och i samarbetet inom EU lyckades man faktiskt att nå fram till en överenskommelse i Nice som, om än med betydande skönhetsfel, öppnade dörren för ett nytt skede i samarbetet där den kommande utvidgningen kommer att stå i centrum.
Allt i allt var det ett bra år för världen.
När det nu blickas framåt är det i mångt och mycket den ekonomiska utvecklingen som står i centrum för diskussionerna. Det gångna årets starka ekonomiska tillväxt och snabba utvecklingen för världshandeln innebar ökade möjligheter inte minst för många utvecklingsländer, men samtidigt fanns det tydliga orostecken. Energifrågorna kom tillbaks på dagordningen i ljuset av de snabba svängningarna i oljepriserna. Och mot slutet av året var det allt mer utvecklingen i den amerikanska ekonomin som stod i centrum för diskussionen.
Av den globala tillväxten på ca 5 % förra året kom ca en tredjedel från USA och av denna kom ca en tredjedel direkt från den s k teknologisektorn och det som kommit att ses som den nya ekonomin i detta ords mer snäva bemärkelse. Och när vi nu ser en tydlig inbromsning i teknologisektorn i USA och frågetecken om vart den amerikanska ekonomin är på väg är det naturligt att det leder till en oro lite varstans i världen.
I onsdags i förra veckan överraskande den amerikanska centralbanken alla med att utan föregående varning göra en betydande räntesänkning. Det var första gången sedan oron för Asien-krisens effekter hösten 1998 som man på detta sätt sänkte de amerikanska räntorna. Och åtgärden nu sågs, och med det rätta, som ett tecken på att den legendariske centralbankschefen Alan Greenspan hade en mer bekymrad syn på vart den amerikanska ekonomin var på väg än vad de flesta bedömare ditintills haft.
Att börserna gått ned var ingen hemlighet. Och att detta leder till bekymmer i en ekonomi med så hög skuldsättning som den amerikanska knappast heller. Men styrkan i nedgången verkar att ha överraskat, och därmed kom också räntesänkningens plötslighet och styrka att överraska.
Vilka effekter den sänkta räntan nu kommer att få på den amerikanska ekonomin återstår att se. Det tar normalt minst ett halvt år innan en förändring i räntan börjar att påverka vad som händer i den faktiska ekonomin. Men redan innan dess påverkas självfallet olika finansiella marknader, och att sätta ett golv för fallen på de amerikanska börserna kan också ha varit ett av motiven för den snabba och starka åtgärden.
För den nästa lördag tillträdande Bush-administrationen är det uppenbart att man har att hantera ett förändrat ekonomiskt läge. I debatten är det också tydligt att stödet för någon typ av generell skattesänkning i syfte att ge ekonomin stöd har växt västligt under de senaste veckorna. Allt tyder på att vi har att vänta oss ett tydligt förslag till sänkta skatter i USA under den allra närmaste tiden, och att detta bör bidraga till den långsiktiga styrkan i den amerikanska ekonomin.
Om det går knackigt för ekonomin i största allmänhet i USA har det gått än sämre för de s k dotcom-bolagen. Dotcomdöden har blivit ett begrepp i sig efter det att det ena företaget efter det andra stått på öronen och gått i konkurs. Inte så få har talat om den s k nya ekonomins död.
Det tror jag inte mycket på. I varje stort ekonomiskt omvandlingsskede är det naturligt att det startas många företag, att få av dessa överlever, men att processen i sig är en naturlig och nödvändig del av den ekonomiska omvandling som följer i den teknologiska revolutionens spår. Det tar tid att hitta de affärsmodeller som är de riktiga, och det ligger i den fria ekonomins sätt att pröva sig fram genom att både lyckas och misslyckas.
Siffrorna visar att utvecklingen av den s k e-handeln fortsätter i rask takt. I Både USA och Sverige anses det att e-handeln fördubblades mellan slutet av förra året och motsvarande period året innan. Och det vi ser är en kombination där både e-företag som arbetar med en viss nisch och bredare företag som dessutom oftast har mer normal verksamhet hävdar sig mycket väl. Ett exempel på det förra som jag kunnat följa ganska nära är http://www.italiantradition.com med dess möjligheter att köpa t ex parmesanost på nätet, medan ett annat som förefaller att gå mycket bra och visar hur ”gammalt” och ”nytt” kan förenas är http://www.ikea.se.
Den utvecklingen kommer med all säkerhet att fortsätta. Det var några år sedan som Intel-chefen Andy Grove sade att det snart inte skulle finnas någon skillnad mellan Internet-företag och andra, eftersom alla företag med anspråk på att överleva skulle komma att utvecklas till att bli Internet-företag. Det år som nu inletts kommer säkert att än tydligare visa hur riktig den tesen är.
Och trots dotcomdöden och den ekonomiska nedgången på sina håll fortsätter den underliggande teknologiska utvecklingen. Kapaciteten hos mikroprocessorerna fortsätter att fördubblas ca var adertonde månad. Förmågan att vi kablar eller på annat sätt sända information fördubblas ca var tolfte månad. Trafiken på Internet fördubblas ca var tredje månad. Att tala om en revolution är snarast underord.
När Federal Reserve i USA motiverade sin höjning av räntan motiverade man detta med de allmänna svagheterna i ekonomin. Men man skrev signifikativt nog också, att ”there is little evidence to suggest that long-term advances in technology and associated gains in productivity are abating.” Revolutionen och dess långsiktiga ekonomiska och andra förändringar fortsätter.
Nu spekuleras åtskilligt om vilken inverkan en uppbromsning i USA får på andra delar av världen. I Japan världens nästa största ekonomi ser bilden redan tämligen bekymmersam ut. Men den konventionella visheten är fortfarande att de europeiska ekonomierna har möjlighet att fortsätta att tuffa på, om än i något långsammare takt. Att euron under de senaste två månaderna stärkts med ca 12 % gentemot dollarn har sin grund också i denna uppfattning.
Vi får se. Jag skulle tro att effekterna blir något större än vad den konventionella visheten hitintills gör gällande. Minns hur snabbt den konventionella visheten om den amerikanska ekonomin förändrades under de senaste månaderna. Det kan komma att bli en mer betydande avmattning också i Europa. I Sverige är den försvagning som noteras i industrikonjunkturen och i det s k inköpsindex påtaglig.
Men nya företag kommer att fortsätta att växa fram i takt med att tekniken ger nya möjligheter. År 2001 bör bli året då bredband på allvar börjar att gå från retorik till verklighet i Sverige och i en del andra europeiska länder. Man räknar med att det mot årets slut kommer att finnas ca tio miljoner hushåll i USA och Europa med tillgång till rejäla bredbandmöjligheter, och det är bara början.
I slutet av förra året passerade antalet Internet-uppkopplingar i världen siffran 400 miljoner, vilket är en fördubbling i förhållande till situationen året innan. Närmare en tredjedel av dessa finns i Europa, med ett ”norrsken” över utvecklingen som innebär att de nordeuropeiska länderna i detta avseende ligger i nivå med USA, medan EU-området i dess helhet fortfarande ligger ca ett och ett halvt år efter.
Säkert kommer nya teknologier att på bredden börja påverka utvecklingen under året. Den s k blåtandsteknologin borde nu börja att tränga ut. Och vad gäller den teknologi för att göra det möjligt för PC att direkt söka filer på varandras hårddiskar som utvecklas i samband med Napster och utbytet av s k MP3-filer för musik borde den kunna komma att få betydligt mycket bredare tillämpningar än under bara detta.
Det är bra att den nya ekonomin inte längre ses som en omedelbar guldgruva för var och en. Men dess möjligheter på sikt skall för den sakens skull inte underskattas.
I morgon besöker Europakommissionen Stockholm för den sedvanliga och symboliska starten på sexmånadersperioden med ett nytt ordförandeskap. Och därefter börjar det egentliga arbetet.
Förhoppningsvis kommer vi i Stockholm då att få se den svenska flaggan och Europaflaggan vaja sida vid sida på det sätt de bör. Än så länge är det bara den lite svårdechiffrerade symbolen för det svenska ordförandeskapet som hissats upp utanför Rosenbad, Arvfurstens Palats och längs Norrbro.
Jag tror att Sveriges möjligheter att klara av ett bra ordförandeskap under dessa sex månader är goda. Efter några inledande utspel har regeringen varit klok nog att påtagligt sänka ambitionerna på vad som kan åstadkommas, och att se det som vad det är, nämligen att vi tar över en stafettpinne, för den vidare under sex månader, och därefter lämnar över den till kommande ordförandelandet Belgien.
Brittiska The Economist ser fram mot ”six delightfully dull Swedish months”, och menar med detta just att man inte behöver vänta sig någonting spektakulärt. Det är också en av de mindre krävande perioderna i den europeiska kalendern. Regeringskonferensen klarades av förra året, de alltid lika besvärliga budgetfrågorna står heller inte på dagordningen förrän nästa år, de avgörande stötestenarna i utvidgningsprocessen tillhör inte heller denna period och när det gäller strukturerna för utrikes- och säkerhetspolitiken handlar det om att förverkliga vad som redan beslutats.
Med detta varde inte alls sagt att inte viktiga beslut måste fattas. Jag ser toppmötet i Stockholm i slutet av mars som det viktigaste. Ett år har gått sedan man i Lissabon sade att nu gällde det att reformera de europeiska ekonomierna så att man inom ett decennium blev ”världens mest dynamiska kunskapsbaserade ekonomi”, d v s med starkare utvecklings- och tillväxtkraft än den amerikanska ekonomin. En del har gjorts sedan dess det tyska skattesänkningsprogrammet sannolikt det viktigaste men mycket mer måste ske för att inte allt skall framstå som bara snömos. Den s k e-Europa satsningen måste t ex föras framåt på Stockholms-mötet.
Nu är det inte bara EU-toppmöten i Stockholm och Göteborg som kommer att hända under de kommande sex månaderna. Stockholm kommer att få se två viktiga möten som handlar om den globala Internet-utvecklingen när i början av juni först styrelsen för ICANN http://www.icann.org - med dess ansvar för mycket av det globala regelverket kring Internet, och omedelbart därefter globala Internet Society http://www.isoc.org - håller årskonferens där. Till detta, och de frågor som där kommer att diskuteras, kommer jag att ha anledning att återkomma.
Året som inletts blir också ett år med viktiga val med den betydelse dessa komma att ha. På lördag är det presidentval i Portugal, men annars är det närmaste valet av större betydelse alldeles självklart premiärministervalet i Israel den 6 februari.
I mars blir det delstatsval i Tyskland. I april kommer så viktigt parlamentsval i Italien, och i maj anses det sannolikt att det kommer att utlysas nyval till det brittiska underhuset. Våren kommer också att se parlamentsval i Polen, Bulgarien och Albanien, och under hösten blir det presidentval i Estland liksom val till stortinget i Norge och möjligen därtill också val till folketinget i Danmark.
Det är inte alldeles lätt att se något mönster i det som dessa val för dagen ser ut att resultera i. Italien ser ut att gå mot ett skifte bort från vänstern, medan så med all sannolikhet inte blir fallet i Storbritannien. I Polen förefaller det att bli skifte till förmån för vänstern, medan det finns goda möjligheter att så inte blir fallet i Bulgarien. Både i Norge och i Danmark torde dock socialdemokraterna komma att få påtagligt svårt att hålla sina ställningar. Men val är alltid val, och resultatet vet vi inte förrän den sista rösten är räknad.
Nere på Balkan kommer det att bli spännande månader. Omval i några valkretsar har gjort att den nya serbiska reformregeringen under Zoran Djindjic ännu inte kunnat bildas, samtidigt som det finns en möjlighet av tidiga val i Montenegro efter det att den sittande koalitionen splittrats på frågan om landet skall sträva efter självständighet eller ej. Och det är kring frågan om framtiden för relationerna mellan Serbien och Montenegro som diskussionen kommer att vara tydligast under det kommande halvåret. Betydelsen av den frågan kan knappast underskattas.
För den som är intresserad av min lite vidare syn på möjligheter och problem på Balkan i den nya situationen finns möjligheten att läsa den artikel som publicerats i vinternumret av den amerikanska kvartalstidskriften Foreign Affairs, och som jag lagt ut på http://www.bildt.net för den som inte får tag på själva tidskriften.
Jag skriver där att vi nu har en andra chans till stabilitet i området men antyder samtidigt att det finns en påtaglig risk för att vi i stället hamnar i en andra omgång av söndring och splittring i området med allt vad detta skulle kunna komma att innebära. Sveriges roll skall inte överdrivas, men just dessa månader har vi det yttersta ansvaret för att EU uppträder med en både tidig och tydlig politik i de frågor som vi mer eller mindre vet att vi kommer att ställas inför. Att hålla högtidstal om vikten av förebyggande diplomati är vi bra på, men nu kommer det att ställas krav på oss att gå från de lätts högtidstalen till den svåra verkligheten.
För min del blir det en del insatser också kring detta. I nästa vecka blir det för min del några dagar i Belgrad och Pristina med diskussioner kring bland annat detta.
Strax före jul uttalade sig ju FN:s generalsekreterare Kofi Annan för att han såg någon typ av konfederation mellan i första hand Serbien och Montenegro, och därefter också Kosovo, som den bästa lösningen för problemen i området. Och snabbt tog alla tydligt avstånd från denna möjlighet.
Det är en utmärkt början. I Balkan finns inga förslag som alla omedelbart säger ja till. Och förslag som bara en av sidorna i en konflikt snabbt ansluter sig till är dömda till evig död. Ingenting som inte inledningsvis avvisas med likartad indignation av alla har några förutsättningar över huvud taget. Fredsdiplomatin har ibland sina lite märkliga förutsättningar.
Därmed inte alls sagt att några snabba steg på denna väg kommer att vara möjliga. Tiden är en viktig faktor. Men sakta måste vi vara beredda att börja diskutera möjligheter, och dessutom se till att det vi gör i olika hänseenden bär hän mot de möjligheter som vi tror på. Det kan låta kryptiskt, men det har mycket konkreta konsekvenser.
Men under denna vecka är Stockholm min arbetsplats. Jag får möjlighet att också diskutera framtidsfrågeställningar i http://www.teleopti.se, http://www.humany.com och http://www.melody.se. Och att dra mina diskreta små strån till den svenska debatten också på andra sätt än genom dessa veckobrev.
Ty vitaliteten i samhällsdebatten är viktig.
När kretsloppsprincipen tillämpades på politiken under den gångna helgen och ett antal gamla ansikten framträdde med ett antal gamla åsikter under den nya flaggan av den nya organisationen Attac http://www.attac.nu - möttes detta av mäktig uppmärksamhet i media och artiga bugningar av regeringen men egentligen ingen debatt alls om vad organisationen egentligen stod för.
Utrikeshandelsminister Leif Pagrotsky lät t ex i Aftonbladet meddela att organisationens förslag om en skatt på internationella kapitaltransaktioner var ”en för smal plattform”, men utan att alls svara på den rätt intressanta frågan om Sveriges regering är för eller mot en sådan skatt, och vilka argument den har den för den ståndpunkt som den möjligen har vågat att inta i frågan.
Och när Attac meddelade att dess andra viktiga punkt var att pensionspengar inte fick användas för spekulation varmed måste förstås att de inte får placeras så att de får högsta möjliga avkastning vid varje givet tillfälle var det ingen som dristade sig till att fråga varför just sparandet till människors trygghet på ålderdomen skall ha en sämre värdeutveckling än annat sparande.
Allt detta förtjänar att diskuteras. Den som är intresserad av de debatterna, och om den frihandel som det i grunden handlar om, hittar mycket av intresse på http://www.wto.org, och med svensk utgångspunkt också på http://www.frihandel.nu och http://www.motattac.nu.
Stockholm den 8 januari 2001
Carl Bildt
PS. Som ett inlägg i pågående svensk samhällsdebatt vill jag meddela att jag tycker om både köttbullar och julskinka. Som ett inlägg i lite äldre amerikansk debatt ber jag att få meddela att jag dessutom är mycket förtjust i broccoli.
|
|
Bildt Blog Comments
In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.
You find it at http://bildt.blogspot.com.
At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.
At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.
And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.
[email protected]
|
|
