Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v2/2000
10/1/2000

Vänner,

Nere på Balkan, och i många andra delar av världen, är det nu nya helger samtidigt som vi lämnar våra bakom oss.

I den ortodoxa världen har den gångna helgen varit jul. Här är det fortfarande den en gång av Julius Ceasar fastlagda kalendern som gäller, och den ligger numera 13 dagar efter den som påven Gregorius en gång fastställde för oss.

Samtidigt har för den muslimska världen fastemånaden ramadan tagit slut och bajram-högtiden i stället tagit vid. Jag minns väl från mina år i Sarajevo hur man då plötsligt kunde festa loss på de feta kakor som hör denna speciella högtid till.

Men i Europa börjar nu politiken så långsamt att komma igång.

I dag måndag möter Europakommissionen under Romano Prodi det portugisiska ordförandeskapet under premiärminister Antionio Guterres för överläggningar på det rosa slottet Queluz utanför Lissabon.

Det är en intensiv period som nu väntar. Inom mindre än en månad skall medlemskapsförhandlingar inledas med ytterligare sex kandidatländer utöver de sex som på ett eller annat sätt redan
är en del av processen. Den 7 februari inleds arbetet med den nya s k regeringskonferens som skall reformera EU:s beslutsformer inför utvidgningarna. Dessutom planeras ett extra toppmöte om ekonomi i slutet av mars.

Samtidigt träffas i Belgrad företrädare för de olika oppositionsgrupperingarna för att se om det finns en möjlighet att enas kring en ny strategi för maktväxling i Serbien.

Den hittillsvarande strategin har inte lyckats. Snarare har vi sett en viss konsolidering av Milosevic-regimen. Men nu är det den något oberäknelige Vuk Draskovic som tydligare vill ange tonen och ställa krav på att val skall utlysas på alla tre nivåer
- lokalval, serbiska val och federala val - så snabbt som möjligt. Annars vill han få till stånd en massmobilisering på gatorna med början i mars.

I New York möts FN:s säkerhetsråd för ett öppet möte för att diskutera det hot som den explosiva spridningen av AIDS utgör för den amerikanska kontinenten. Generalsekreterare Kofi Annan, som i slutet av förra året hade sammankallat ett högnivåmöte i ärendet, beskriver den alarmerande situationen och vad som kan göras. Denna månad är det USA som är säkerhetsrådets ordförande och man markerar betydelsen genom att mötet leds av vicepresidenten Al Gore.

I Shepherdstown i West Virginia bryter överläggningarna mellan Israels premiärminister och Syriens utrikesminister om en normalisering av relationerna dem emellan upp för denna gång utan att något genombrott har visat sig möjligt. Men att de talar med varandra är framsteg i sig och en överenskommelse förefaller nu att ligga i bägges intresse.

I Ryssland förefaller det som om operationen nere i Tjetjenien nu börjar drabbas av mer påtagliga problem. När ansvariga generaler byts ut handlar det om mer än bara planerad rotation, och det är svårt att undvika intrycket av att de tjetjeniska rebellerna stått emot försöken att ta Groznyj i dess helhet och nu getts en möjlighet att gå till oväntade motangrepp.

På kort sikt påverkar detta knappast nye tillförordnade presidenten Putins ställning. Den har snarare stärkts genom avhopp från huvudmotståndaren Primakov och genom att denna nu förefaller att tvivla på om han kommer att ställa upp i presidentvalet över huvud taget. Men det visar de svårigheter som ligger framför Putin när det gäller situationen i hela det instabila kaukasiska området. Här har Ryssland sitt eget Balkan med allt vad detta kan komma att innebära.

I vårt östra grannland Finland går nu kampen om vem som skall bli republikens näste president in i ett avgörande skede. Nästa söndag sker presidentvalets första omgång och därefter går de två kandidater som får det högsta röstetalet vidare till den avgörande omgången söndagen den 6 februari. Den 1 mars tillträder så Finlands nye president.

Presidentposten har i Finland av tradition haft en mycket stark ställning, vilket inte minst haft att göra med landets utrikes- och säkerhetspolitiskt utsatta position. Det har ansetts nödvändigt med en viss koncentration av makt för att säkerställa en fast hand vid det utrikes- och säkerhetspolitiska rodret.

Men nu sker en gradvis normalisering. Författningsändringar träder nu i kraft som leder till att presidentens ställning reduceras, även om den fortfarande kommer att vara en bra bit starkare än någon nordisk monark varit i närheten av på mycket länge. Men med den starka ställning som presidenten haft under mycket lång tid skulle jag tro att ”Republikens President” kommer att fortsätta att vara en central person i Finlands politiska liv.

Fyra bra kandidater står mot varandra. Jag känner dem alla så väl att jag är glad att jag inte behöver att ta ställning. De har alla fyra betydande, om än varierande kvaliteter.

Elisabeth Rehn var utomordentligt nära att förra gången besegra nuvarande presidenten Ahtisaari. Hon gjorde därmed en insats som ingen hade vågat tro att en kvinna eller en kandidat från lilla svenska folkpartiet, för att nu inte tala om kombinationen, skulle kunna klara av. Sedan dess har hon varit i FN-tjänst, bl a som chef för FN-operationen i Bosnien.

Efter en inledande stark position i opinionsundersökningarna förefaller det nu som om hon tappat en del mark till samlingspartiets kandidat, riksdagens färgstarka talman Riitta Uosukainen. Till mig sade hon länge att hon alls inte ville kandidera, men när samlingspartiets ordförande Sauli Niinistöö sade att han inte var intresserad föreföll hon inte direkt nödbedd.

Sina rötter har hon i det Karelen som nu ligger på den andra sidan den ryska gränsen, och inte sällan under sin politiska karriär har hon också spelat på de djupare finsknationella strängarna. När hon var utbildningsminister under den tid vi hade borgerlig regering i Sverige hade vi en del diskussioner om det svenska språkets ställning i Finland, men de frågorna är nu bilagda.

Just nu ser det dock ut som om huvudkampen skulle stå mellan den socialdemokratiska utrikesministern Tarja Halonen och den centerpartistiska partiordföranden Esko Aho.

Tarja och jag känner varandra sedan det tidiga 1980-talets engagemang i helt andra frågor och jag har sedan dess lärt mig att uppskatta henne också som duktig utrikesminister för sitt land, inte minst nu under ordförandeskapets tuffa men framgångsrika månader.

Med Esko Aho har jag om möjligt haft än mer att göra eftersom vi var statsministrar samtidigt i början av 1990-talet och parallellt förhandlade om Sveriges och Finlands medlemskap i den Europeiska Unionen. Esko och jag skrev samtidigt på midsommarafton 1994 under våra respektive länders avtal med det historiska medlemskapet. Och även om han sedan dess haft att hantera en del mer provinsiella strömningar i sitt centerparti har han i grova drag hållit centern på den kurs som han då satte det på.

Val är alltid osäkra och även om opinionsundersökningarna i dag säger ett, kan väljarna på söndag mycket väl säga ett annat. Det yttersta avgörandet ligger därefter ytterligare tre veckor bort med alla de förändringar som denna tid kan komma att innebära.

Det är fyra bra kandidater med gedigen erfarenhet av nordiskt och europeiskt samarbete.

I Kroatien resulterade valet till parlamentet Sabor förra helgen till ett förödande nederlag för det ditintills regerande nationalistiska partiet HDZ. Att de skulle komma att förlora hade de flesta undersökningar förutspått, men att förlusten skulle bli så stor hade ingen kunnat förutse. Oppositionen tog ca 70 % av de samlade rösterna.

Nu förestår presidentval i Kroatien med den första valomgången den 24 januari. Men nästan oavsett hur det kommer att gå med dessa - allt tyder på att den nya majoriteten kommer att driva igenom författningsändringar som dramatiskt reducerar presidentmakten - har utvecklingen i Kroatien nu gått in i ett nytt skede.

HDZ ses som partiet som visserligen gav Kroatien dess självständighet, men som sedan dess utvecklats till en maktfullkomlig elit utan framtidsvisioner för landet.

Nu är det en bred mer vänsterbetonad allians av partier som kommer att träda till. Ivica Racan har gjort om det gamla titoistiska kommunistpartiet till ett mer modernt socialdemokratiskt parti, och ser man på papperet företräder de i dag snart sagt alla de genomgripande marknadsekonomiska reformer som Kroatien är i så stort behov av. Men att möta de förväntningar som nu finns samtidigt som man tvingas till en hårdhänt ekonomisk politik kommer inte att bli lätt.

Ekonomin är i grunden sönderkörd och HDZ har under det senaste
året drivit en politik som varit närmast exempellös i sin kortsiktighet. Man avbröt t ex förhandlingar med IMF om ett stödprogram och tog i stället upp korta men mycket dyra internationella banklån, eftersom man inför valet inte ville genomföra några sparåtgärder utan bara ha möjlighet att framstå som alla goda gåvors givare. Som valtaktik fungerade inte trixet och som ekonomisk politik hade det drag av gamle Döbelns medicin
över sig. Nu kommer svårigheterna med dubbel kraft.

En öppning till det övriga Europa kommer att vara viktig. Och det kommer att finnas en vilja från EU att hjälpa till. Men en förutsättning är att den nya regeringen kommer att vara villig till ändring på de punkter där den gamla i sin nationalistiska fixering bara sade nej. Det gäller t ex den internationella Haag-domstolens möjligheter att undersöka vad som hände sommaren 1985 när de FN-skyddade områdena i Kroatien anfölls och de serber som bodde där fördrevs.

Att president Tudjman och hans regim nu tillhör historien har sin betydelse för regionen i dess helhet. Kanske kan det leda till att en del gamla låsningar nu kommer att vara mindre hårda. Tydligast kommer man kanske att se skillnaden i Bosnien, där ju umgänget mellan bosniska kroater och bosniska muslimer varit långt ifrån problemfritt. Men måhända kommer vi också att se en effekt i större delar av regionen än så.

Det viktiga val som nu allt tydligare syns vid horisonten är det amerikanska presidentvalet.

Det stora avgörandet är inte förrän i november. Men nu hettas striden om nomineringarna av de demokratiska och republikanska kandidaterna upp högst avsevärt. Det är under de korta veckorna mellan primärvalet i New Hampshire den 1 februari över den s k Mega-Tuesday den 7 mars och fram till den s k Super-Tuesday den 14 mars som avgörandet de facto kommer att ske. Den 15 mars kan rösterna till de olika konventen räknas och utgången borde vara klar.

Det är lilla New Hampshire som nu står i centrum. Republikanerna diskuterar skattepolitiken, medan de demokratiska kandidaterna för ögonblicket har hamnat på ett spår om de homosexuellas rättigheter inom det amerikanska försvaret.

Internet spelar en allt mer påtaglig roll. Man brukar säga att det var i presidentvalet 1960 som TV fick sitt stora genombrott som det politiskt avgörande mediet framför andra, och det finns de som redan nu spekulerar om att år 2000 kan komma att få samma betydelse när det gäller Internet.

Frågor med anknytning till Internet finns med bland de viktiga frågorna. Den som går till republikanske senatorn John McCains site http://mccain2000.com finner t ex att frågan om skattefrihet för Internet lyfts fram, medan Texas-guvernören George W Bush varit något mindre kategorisk i den frågan mot bakgrund av den kommission som nu utreder frågan och den diskussion som nu pågår mellan de amerikanska delstaterna.

Och företrädare för den s k nya ekonomin gör vad de kan för att lyfta fram dessa frågor. En Internet Policy Alliance har nyligen börjat att ta fram en serie av politik-PM som är avsedda att vara underlag för den kommande amerikanske presidenten när han har att ta ställning till alla de nya frågor som kommer att resas i nätverkssamhället. Det första av dessa PM - som ger en bakgrund till och beskrivning till Internet i dess helhet - finner Du på min hemsida http://www.bildt.net

Men därtill kommer Internets betydelse som medel för politisk kommunikation. S k webcasting - websändning - av olika debatter och utfrågningar är numera närmast regel. Och därmed går det också lätt att gå tillbaka och på sin PC ta del av de viktigare av de debatter och utfrågningar som varit. Man kan också på t ex http://www.freedomchannel.com ta del av kortintervjuer där alla de olika kandidaterna har möjlighet att ge sin mening om olika frågor.

Därtill kommer att vi med all sannolikhet är på väg mot en situation där vi kan komma att rösta via Internet. Den 11 mars blir det världspremiär för ett juridiskt bindande val på Internet i samband med att det demokratiska partiet i Arizona ger möjlighet till röstning via Internet i sitt primärval. Och president Clinton har nu beordrat en studie om möjligheterna att i framtiden gå vidare på större bredd med röstning via Internet.

Jag tillhör dem som tror att nätet kommer att revolutionerna politiken. Medan kommunikation mellan valda och väljare hitintills dominerats av media som försökt vara så breda som möjligt, öppnas nu upp en möjlighet till direkt kommunikation som ger väljarna helt andra möjligheter att se politiken i helfigur. Dessa veckobrev liksom www.bildt.net kan ju ses som ett litet uttryck för denna utveckling.


Samtidigt kommer det att öppnas nya möjligheter för medborgare att ge uttryck för sina meningar. Ordinarie val och omröstningar på nätet ligger kanske en bit fram i tiden, men omröstningar som används i mer opinionsbildande syfte börjar redan nu att bli en kraft att räkna med.

Redan nu har olika större sites gjort det till sin affärsidé att låta människor ge sin mening till känna och sedan vidarebefordra resultatet till de beslutsfattare som är berörda. Förtjusningen hos de senare har inte alltid varit så påtaglig.

Jag tillhör dem som är alldeles övertygade om att i framtidens politik kommer nätet att betyda mycket mer än TV och delar av detta tror jag också att vi kommer att börja att se i USA under detta år av intensiva politiska kampanjer. För oss utanför USA:s gränser ger det so oder so hitintills oanade möjligheter att följa med i det politiska skeendet genom olika siter och genom de websändningar som kommer att finnas från alla viktiga händelser.

Sakta men säkert kommer dessa möjligheter också att komma till Europa, även om vi ligger en bra bit efter ännu. Nästa år är det med all sannolikhet val i Storbritannien och året därpå är det med säkerhet val i såväl Tyskland som Sverige. Då kanske vi kommer att få våra första valrörelser präglade av nätsamhällets nya villkor.

Efter två veckor i Sverige är jag nu tillbaka i Genève på mitt kontor i Palais des Nations. Korridorerna ekar fortfarande skäligen tomma och över Genevesjön ligger en frostig dimma.

Men nu drar det igång. Här skall vi nu dra upp riktlinjerna för de närmaste månadernas verksamhet. Redan i mitten veckan bär det av först till Rom och därefter över helgen till Zürich för diskussioner framför allt om tillståndet i de transatlantiska relationerna inför det nya året.


Genève den 10 januari 2000



Carl Bildt


PS. Förutom vad Du kan hitta i länkar och annat på http://www.bildt.net finns bra om om USA-valen på http://www.freedomchannel.com

Vill Du se hur nätfrågor finns med i valdebatten rekommenderas t ex http://www.slate.com/netelection/entries/00-01-06_68323.asp eller http://www.thestandard.com/article/display/0,1151,8646,00.html

När det gäller både ”riktiga” val på nätet och opinionsyttringar rekommenderas besök på http://www.votation.com och http://www.vote.com

Jag nämnde AIDS och Afrika som ett av de stora problem som nu diskuteras i FN:s säkerhetsråd. På http://www.unaids.org finns den senaste informationen.








Sunday 
27/2/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]