Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev 30 september 2004
30/9/2004

Vänner,

Alldeles för lång tid har gått sedan jag hade tid att skriva ner tankar och reflektioner om vår föränderliga värld, och mitt samvete har blivit allt sämre i takt med att jag stött på dem som faktiskt sagt att de saknat dessa små bidrag till tanke- och opinionsutvecklingen.

Nu sitter jag vid Bosporens rand i Istanbul innan det tidigt i morgon är dags för avfärd i riktning först Oslo och sedan Göteborg. Och eftersom det är så mycket som händer är det lika bra att få iväg ett litet brev, även om det måhända blir lite kortare än vanligt.

Hit kom jag i går efter att ha spelet in ett nytt program i serien "Middag med Bildt" i TV8.

I kväll torsdag kan de som är intresserade se på en rätt spännande middagsdiskussion med Kjell-Olof Feldt, Assar Lindbeck, Anna Ekström och Joakim Stymne på det alls inte oviktiga temat om välfärdsstaten kommer att vara möjlig att finansiera under de kommande åren.

Och för den som missar det finns det repriser. På www.tv8.se finns det i alla fall sändningstider, om än inte så mycket mer.

Det har varit spännande att göra dessa middagarsprogram. Förra veckans diskussion om huruvida socialdemokraterna har några visioner kvar hade definitivt sina poänger - liksom den än tidigare veckans motsvarande diskussion om borgerligheten.

Och jag tror att det finns ett utrymme för det civiliserade samtalet - inte bara den slagfärdiga debatten - också i Sverige. Ibland tvivlar man - men jag insisterar.

Istanbul är rätt plats vid rätt tidpunkt när det gäller den största debatten i Europa just nu. Jag tänker på frågan om Turkiets skall ges möjligheten att inleda förhandlingar om medlemskap i den Europeiska Unionen eller inte. Ingen fråga genererar mer hetta dessa dagar än just denna.

Min egen inställning är ingen hemlighet. I ett anförande här i dag - som jag lagt ut på www.bildt.net - försöker jag att ge lite av det historiska perspektivet. Det finns förvisso ingen anledning att underskatta den utmaning som vi står inför, men heller ingen anledning att försöka tro att den på ett eller annat sätt kan undvikas.

På sitt sätt kan det sägas att den Europeiska Unionen nu drabbas av konsekvensen av sin framgång. Hade det gått uselt för EU, hade vi knappast sett en kö framför dess dörr. Nu har det i stället i allt väsentligt gått bra, och allt fler vill vara med.

Min poäng när jag talar om dessa saker är att det inte handlar bara om Turkiet. Den första utvidgningsomgången med de tre f d baltiska sovjetrepublikerna och de forna socialistiska staterna kommer att vara fullbordad senast när vi går till nästa val till Europaparlamentet i juni 2009. Det handlar om de åtta som kom in i år, och därtill Bulgarien, Rumänien och sannolikt Kroatien. Tillsammans ca 100 miljoner människor.

Därefter handlar det om resten av sydöstra Europa. Förra veckan var jag i Skopje i Makedonien och i Tirana och Skodher i Albanien. De har förvisso en rätt betydande väg kvar, men för mig är det självklart att de i längden inte vare sig kan eller bör hållas ute. Att ta in Turkiet utan att ta in länderna i det s k västra Balkan är svårt att föreställa sig, liksom att det skulle vara möjligt att ta in dessa samtidigt som dörren stängdes för det i de flesta avseenden mer utvecklade Turkiet.

Då handlar det om att nu försöka att utforma en utvidgningsstrategi för de ytterligare ca 100 miljoner människor som det handlar om i dessa områden. Och jag tycker inte att det är orimligt att sikta på att det skulle vara möjligt för dem att vara med när vi åter går till val till Europaparlamentet i juni 2014.

Den utvidgningen måste bli en utvidgning som ställer större krav, och kanske också skaffar sig nya instrument, eftersom det ju delvis handlar om länder och områden med större och annorlunda utmaningar än dem vi konfronterats med hitintills.

Just nu handlar mycket av diskussionen om vad Europakommissionen kommer att säga i sitt yttrande om Turkiet på onsdag i nästa vecka. Blir det en klar rekommendationer, eller kommer den att omges med kvalifikationer av olika slag?

Och därefter kommer uppmärksamheten snabbt att skifta till vad stats- och regeringscheferna kommer att säga när de har att ta ställning vid sitt toppmöte under holländskt ordförandeskap den 17 december.

Debatten är, minst sagt, livlig. Och den skär ibland på oväntade sätt. Se på Österrike som ett exempel.

Här är opinionen mycket skeptisk. Det har bl a lett till att den socialdemokratiske partiordföranden och den politiske ledaren i parlamentet vill få detta att fatta ett bindande beslut som förhindrar förbundskansler Schuessel att i december gå med på en förhandlingsöppning med Turkiet. Det kommer de knappast att lyckas med. Men SPÖ är inte enigt. Borgmästaren i Wien - socialdemokraternas starke man i deras särklassiskt starkaste valkrets - går på en helt annan linje och vill säga ja.

I det kontroversomsusade FPÖ-partiet är man tydligt mot, och en och annan röst säger att saken till och med kan hota regeringssamverkan med borgerliga ÖVP. Men till förvirringen bidrager att FPÖ:s f d ordförande Jörg Haider plötsligt kommit ut som tydlig förespråkare för att Turkiet skall komma med.

Borgerliga ÖVP tillhör skeptikernas läger. Att Vatikanens främste kardinal i dessa frågor sagt att en öppning till Turkiet vore "ohistorisk" har spelat viss roll i debatten, men när den kardinal som är ordförande i den österrikiska biskopskonferensen häromdagen kom ut med den motsatta ståndpunkten visades åter hur både svår och viktig frågan är.

I Frankrike har nu blivande presidentkandidaten Nicolas Sarkozy sagt att han vill ha en folkomröstning i frågan och fått instämmande av utrikesministern Michael Barnier. Regerande gaullistiska partiet UMP är mot, och det trots att presidenten uttryckligen är för.

Måhända kommer utvecklingen successivt att gå åt det hållet. Det finns en stark rädsla inte minst i Frankrike för att den rädsla som finns i fallet Turkiet kommer att göra det svårt att finna folkomröstningen om det nya författningsfördraget. Sarkozys utspel skall nog delvis ses i ljuset av den oron. Och i Frankrike finns det faktiskt en tradition - när president Pompidou till slut ändrade generalen de Gaulles nej till Storbritannien till ett ja gjordes en folkomröstning om godkännande av avtalet om Storbritanniens anslutning till de dåvarande Europeiska Gemenskaperna.

Det kommer att rinna mycket vatten under broarna i denna fråga under de kommande åren. Fram till 2014 kommer det att hållas två parlamentsval här i Turkiet, mänger i resten av Europa, sannolikt minst elva folkomröstningar om författningsfördraget och ett ytterligare val till Europaparlamentet. I alla dessa kommer på ett eller annat sätt att finnas ett mer eller mindre betydande inslag av denna fråga.

Det finns de som fruktar att en ytterligare utvidgning av EU med dessa ca 100 miljoner människor kommer att innebära mycket betydande problem och leda fram till en union icke oväsentligt annorlunda än dagens. Jag tror att de har alldeles rätt. Det är därför den debatt som nu inletts är så viktig för den samlade europeiska framtiden.

Här i sydöstra Europa händer mycket som jag kommer att återkomma till. Det är lokalval i Bosnien i den kommande helgen, och snart först val i Kosovo och sedan en mycket viktig folkomröstning i Makedonien.

Men även i övrigt finns det anledning att blicka över den Europeiska Unionens gränser.

Utvecklingen i Ryssland inger betydande bekymmer. När vi diskuterade den saken på ett seminarium anordnat av Jarl Hjalmarsson-stiftelsen i Visby förrförra helgen väcktes tanken på någon typ av öppet brev i ärendet, och i går kunde resultatet av det arbetet publiceras. Brevet, som väckt rätt betydande uppmärksamhet, och listan på dess undertecknare finns även det på www.bildt.net.

Inte minst har det handlar om att få undertecknare som är opinions- och tankeledare i såväl Europa som USA och som är förankrade i olika politiska läger. Nu finns där Tjeckiska Republikens f d president Vaclav Havel samt f d statsministrar som Italiens Amato och undertecknad, representerande lite olika åsiktsriktningar. Från USA finns både demokraternas Joe Biden och republikanernas John McCain. Och från Sverige finns både moderaternas Gunilla Carlsson och socialdemokraternas Urban Ahlin.

Där ser man vad en kväll i Visby kan åstadkomma.

Europas kanske viktigaste val detta år är presidentvalet i Ukraina den 31 oktober. Föga uppmärksammat i media handlar det om ett val mellan en mer europeiskt och demokratiskt inriktad linje under Viktor Yushenko och en som förefaller att backas upp med besked av samma intressen som nu riskerar att driva Rysslands utveckling åt fel håll.

Jag hoppas jag kommer att hinna återkomma till det valet och dess konsekvenser. Med sina ca 50 miljoner invånare är Ukraina ett betydelsefullt europeiskt land. Den som är intresserad kan följa Yushenko-kampanjen på dess hemsida www.razom.org.ua. Det finns en engelsk version av huvuddelen av texten om ens ukrainska är lite rostig.

Även om mitt program i TV8 i kväll självfallet har sin betydelse fruktar jag att det i kväll kommer att överskuggas av den första TV-debatten mellan Georg Bush och John Kerry i Florida. Ämnet är utrikes- och säkerhetspolitiken.

Det har inte varit alldeles lätt för den gode Kerry efter det republikanska konventet. Georg Bush kan anklagas för mycket, men knappast för brist på klarhet, och det är kontrasten mellan den klarheten och den uppfattade vacklan hos Kerry som förklarat att opinionsundersökningar visat tydligt överläge för Bush sedan dess.

För Kerry har det lett till en förändrad strategi. Efter det att alla rått honom att tala ekonomi, men presidenten insisterar på att tala säkerhet och Irak, har han nu tvingats att koncentrera sig på utrikesfrågor och inta en betydligt tydligare linje än tidigare. Efter sex - jag tror att det var så många - olika ståndpunkter har han nu tydligen bestämt sig för en. Vi får se hur det går.

I sak tror jag - som jag skrivit förr - att skillnaden knappast är så stor. Det handlingsutrymme som USA har i Irak är mycket begränsat, och skillnaden mellan de positioner som uttalats hitintills inte så stor.

Möjligen finns det en dragning hos Kerry åt att nu säga att trupper kan börja dras hem något tidigare - men den ståndpunkten skulle jag tro att Bush kommer att ägna betydande kraft åt att attackera. Det kommer att heta att detta vore att ge vika för terroristerna - och det är inte självklart att det är något som de amerikanska väljarna uppfattar som klokt i dagens värld.

Dilemmat i Irak är betydande. Misstagen har varit många, men det är ingen ursäkt för att göra nya. Och vad vi än tycker om det som hänt har vi inget alternativ till att tillsammans göra vårt yttersta för att det skall vara möjligt att upprätta någon form av fungerande och representativ irakisk statsbildning.

Ibland dras parallellen med Vietnam. Där trodde USA att man bekämpade en kommunistisk lavin som skulle komma att välla fram över hela Sydostasien om man inte satte stopp. Till slut orkade man inte längre, accepterade ett "decent interval" och kunde sedan konstatera dels att kommunisterna från norr tog över i söder på det sätt man fruktat men dels att denna kommunism var nationell snarare än regional och global och att dess ambitioner inte sträckte sig längre. Efter segern tvingades den i stället ägna sig åt sina inre problem och inleda en reformpolitik som lett till att en besökare till dagens Saigon kan förledas att undra vem det egentligen var som vann det där kriget för länge sedan.

Men den parallellen håller inte för Irak. Det finns nog inte tillräckligt mycket av irakisk nationalism för att den skulle kunna få överhanden över terror och kaos om det kom till ett tillbakadragande, och det är väl känt att en del som står bakom denna terror och detta kaos har ambitioner som sannerligen inte tar slut vid Iraks gränser. Dilemmat är betydande.

Här i Istanbul är man bekymrad om än inte alarmerad. Landets sydöstra delar har fått ett visst ekonomiskt uppsving genom den starka ökningen av handeln främst med Iraks nordliga och kurdiskt dominerade delar. Och även om man hissar varningsflagg för vad som kan komma att hända i den etniskt mångfasetterade staden Kirkuk diskuteras inte längre den kurdiska utvecklingen i falsett på det sätt som förr oftast var fallet.

Här vänds blickar också mot Iran. Dess president Khatami skulle ha varit här i dessa dagar, men det satte den reformfientliga falangen i parlamentet stopp för. Turkiska företag har vunnit viktiga kontrakt för både mobil telefoni och flygplatsdrift i Iran, men dessa kontrakt blockeras nu av reformfienderna med förevändningen att Turkiet har alldeles för bra förbindelser med Israel.

Frågan om Irans kärnteknologiutveckling ledde till en ny kompromiss på IAEA: s styrelsemöte i mitten på månaden. Inspektioner hade inte avslöjat någonting riktigt graverande, men samtidigt hade frågetecknen inte rätats ut, och därtill kommer att det ju finns de som inte anser det acceptabelt att Iran skaffar sig tillgång till teknologier som det i och för sig inte finns några fördragsmässiga eller andra hinder mot att de skaffar sig. Kompromissen blev - i grova drag - att allt sköts till mitten av november.

Mitten av november är efter presidentvalet i USA. Då kommer so oder so diskussionen om både Irak och Iran att komma igång med lite andra förtecken än vad som kommer att vara fallet under den månad som återstår till den stora nationens stora avgörande.

Nu bär det för min del till Oslo och Göteborg. I den senare staden samlas den europeiska flyg- och försvarsindustrin till kongress i slutet av veckan. Och nästa vecka innebär för min del New York, London och Berlin.

Istanbul den 30 september 2004

Carl Bildt








Wednesday 
2/3/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]