Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v31/1999
2/8/1999

Syster/Broder,

För en gångs skull sitter jag i Stockholm och skriver dessa rader efter en helg av politiska sommartal. Sommaren ligger fortfarande skön över Sverige, och att påstå att det politiska intresset ligger på topp är nog att våldföra sig på sanningen.

I lördags kom jag till hamnplanen i soliga Grisslehamn för 17:e sommaren i rad. Det var påfallande många som på den slingriga vägen hade sökt sig dit.

Och jag försökte att ge lite av mina framtidsperspektiv både när det gäller förnyelsen av Sverige och freden i Europa. Två projekt som knappast bör ställas mot varandra, utan ses som delar av samma helhet.

Jag kom direkt på morgonen från Helsingfors, och kvällen innan från Sarajevo och det stora stabilitetspaketsmötet där under torsdagen och fredagen. Två dygn fyllda både av politiska samtal med de församlade ledarna och av återseenden med gamla vänner i den stad där jag faktiskt bodde i närmare två år.

På gatorna i Sarajevo hejade man på mig också på svenska. Många bosnier som kom till Sverige som flyktingar har nu fått en ny framtid i vårt land, men återvänder ändå till det land som tidigare var deras på sommarbesök.

Men den unge pojken från Malmö som var där med sin pappa hade inga minnen kvar längre av att han en gång fötts och börjat att växa upp i denna stad. Nu var det bara Malmö som gällde dialekten lämnade inget utrymme för tvivel.

Det kommer att ta tid att förverkliga de stolta deklarationerna från mötet i Sarajevo. Jag upprepade, att det är först när alla regionens länder är redo att ta steget in som fulla medlemmar i den Europeiska Unionen som vi har anledning att tro att freden är säkrad för generationer framöver.

Och dit är det långt. Vad dessa länder behöver är genomgripande politiska och ekonomiska reformer. Etablera rättsstaten. Frigöra ekonomin. Släppa fram demokratin. Modernisera. Bryta med den rödbruna blandning av gammal kommunism och gammal nationalism som nu förlamar länderna och regionen.

Kanske skulle det vara möjligt att uppnå detta till 2014. Dit är det tre mandatperioder av Europaparlamentet och av Europakommissionen. Och då är det hundra år sedan det förödande världskriget bröt ut genom skotten i Sarajevo.

Situationen i Kosovo fortsätter att oroa. Säkerhetsläget för de kvarvarande serberna är utsatt. Närvaron av ca 40.000 soldater har inte förmått att stävja det våld som finns, och som vi nu ser närmast dagliga uttryck av.

Hur detta kommer att påverka framtiden återstår att se. Ett multi-etniskt Kosovo är vad alla talat och talar om senast Tony Blair på snabbesök i Pristina men som det nu ser allt svårare ut att förverkliga. Och tyvärr är det så att ett monoetniskt Kosovo med stor sannolikhet kommer att göra det svårare att få till stånd den slutliga lösning vad gäller Kosovo som förr eller senare måste komma. Vi måste få en fred.

Men till dessa frågor återvänder jag bara gradvis. Mot mitten av denna vecka åker jag över till Helsingfors för samtal med bl a president Ahtisaari och statsminister Lipponen. Inte minst den fortsatta utvecklingen på Balkan kommer att stå i centrum för de samtalen. Och därifrån åker jag vidare till Genève mot slutet av veckan.

När statsminister Göran Persson igår talade i Björkvik för en publik som i alla fall på TV såg påtagligt åldersdigen ut, gavs knappast särdeles mycket besked om framtiden. Mediareferat har ofta sina tydliga begränsningar, och jag ville inte utesluta att han sade någonting mer intressant, men det som media förmedlade handlade om allmänna formuleringar om skatten och allmänna formuleringar om eurovalutan utan att dessa i något avseende innebar bestämda besked.

Jo, han sade tydligt att det fanns skäl att reducera egenavgifterna. Någon nyhet är nu inte detta. Det har sagts förr. Men det finns i alla fall skäl att påminna om att det var denna inkomstskatt med dess upp och nedvända fördelningspolitiska profil som socialdemokraterna införde efter valet 1994 i strid med de uttryckliga löften som Ingvar Carlsson hade gett om att inte höja skatten för människor med vanliga inkomster.

Och mycket av den kritik som vi moderater riktat mot skattepolitiken sedan dess har handlat om just dessa. Huvuddelen av de skattesänkningar som vi föreslagit i riksdagen och i valrörelsen förra året handlade ju också om att ta bort dem.

Tydligt är, att man nu gradvis börjar att inse att vi hade rätt både i vår kritik av dessa skattehöjningar och i våra krav på att dessa skatter skall tas bort.

Men om detta innebär att så verkligen kommer att ske under
överskådlig tid återstår att se. Beslutskraften i regeringen Persson har ju inte varit så imponerande hitintills. Och väljer regeringen att göra en halvmesyr med stöd av den rödgröna halvan av svensk politik lär ingen bli påtagligt nöjd med detta.

Besked om detta skall tydligen ges i september. Den som lever får se. Det har utlovats besked många gånger förr för att bara bli något mer svävande om att frågorna måste ta lite längre tid.

Också vad gäller den gemensamma valutan var beskeden svävande och osäkra. Statsminister förklarade att han själv inte visste. Som exempel på politiskt ledarskap i en fråga där varje annan regeringschef i EU har en klar uppfattning lämnar det en del
övrigt att önska.

Tiden håller dock på att rinna ut. Skall det vara möjligt med en folkomröstning t ex i september nästa år för att bereda vägen för ett beslut av det Europeiska toppmötet i Göteborg i juni 2001 med svenskt inträde i den gemensamma valutan i början av år 2002 samtidigt som mynt och sedlar introduceras är det nödvändigt med förberedelsebeslut praktiskt taget omgående.

Bara processen att trycka sedlar och prägla mynt kräver investeringar och förberedelser som faktiskt måste sättas igång nu. Det går inte att hux flux trycka sedlar på statsrådsberedningens kopieringsmaskiner den dag då statsministern av någon anledning har bestämt sig.

Björkviksanförandet bekräftade bilden av en i grunden passiv regering utan politik i de avgörande framtidsfrågorna. Föga nytt, således.

Och med detta tror jag faktiskt att jag återgår till solen och sommaren för i dag. Mer substans utlovas i nästa veckobrev.


Stockholm den 2 augusti 1999



Carl Bildt









Thursday 
21/4/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]