Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v37/1999
13/9/1999

Vänner,

Nu börjar det politiska livet på allvar i både Sverige och det
övriga Europa. I morgon tisdag öppnar riksdagen i Stockholm med svensk regeringsförklaring och spelöppning för hösten och på onsdag är det dags för Europaparlamentet att rösta om den nya kommissionen och dess ordförande Romano Prodi att avge sin europeiska regeringsförklaring.

Och det blir inte utan intresse att se om det finns beröringspunkter mellan de två. Tänker den svenska regeringen att fortsätta att tiga om Sverige och den gemensamma valutan och tänker man fortsätta att vara bromsande motvalls käring när det gäller arbetet på en gemensam europeisk freds- och säkerhetspolitik?

Själv sitter jag söndag kväll lokal tid - vilket är måndag morgon i Stockholm - fortfarande vid Stilla Havets strand i San Diego i södra Kalifornien. Här har jag varit en av talarna vid
årskonferensen med International Instititute for Strategic Studies, IISS, som samlar teoretiker och praktiker på säkerhetspolitikens och den internationella politikens område. Amerikas roll i den nya världsordningen har varit det inte alldeles okomplicerade ämnet för tre dagars debatter.

Hit kom jag i fredags kväll direkt från New York och FN-högkvarteret. Meningen hade varit att vi där skulle haft möjlighet till lite mer långsiktiga diskussioner om vart vi är på väg på Balkan, men av detta blev det nu föga eftersom den allt värre situationen på Östra Timor med nödvändighet tog det mesta av FN-ledningens uppmärksamhet. Bokstavligen både dag och natt har generalsekreterare Kofi Annan i samtal inte minst med Indonesiens president Habibie sökt att finna vägar framåt.

Det ser nu ut som om det kommer att bli en internationell fredsstyrka. På måndag sammanträder FN:s säkerhetsråd för att också få rapporten från den delegation som besökt både Jakarta och Dili. Bara ca tre månader efter att FN fick uppdraget att sätta upp den mycket komplicerade och krävande fredsoperationen i Kosovo talar mycket för att organisationen nu kommer att få uppdraget att utföra en andra mycket komplicerad och krävande fredsoperation.

Just nu är det säkerhetsfrågorna som står i centrum. Det är min förhoppning att de närmaste dygnen dock skall innebära att den australiska brigad som står beredd skall kunna sättas in som spjutspets i en internationell fredsstyrka med ett mandat från FN:s säkerhetsråd. Men därefter vidtar den komplicerade politiska process som innebär att Östra Timor, efter att ha avvisat förslaget om vitt gående autonomi inom ramen för Indonesien, skall föras från dagens närmast koloniala styre till en fungerande självständighet. Och då kan det mycket väl komma att krävas en fullfjädrad FN-administration under den övergångsperiod som kommer att vara en nödvändighet.

Dessa veckor är det ett decennium sedan järnridån genom Europa började att rasa och vi gick in i en i grunden förändrad europeisk och internationell situation. Men någon evig fred blev det knappast. 1990-talet har inneburit fler krig och konflikter
än tidigare decennier, men har också inneburit att det slutits fler freder än tidigare. Kraven på internationella insatser för att i komplicerade situationer förhindra krig och bygga fred har hela tiden ökat. Kosovo och Östra Timor visar det tydligt.

Och mer kommer att komma. Det finns frapperande likheter mellan det som hände i Bosnien våren 1992 och det som nu hänt på Östra Timor. Folkomröstningar som visar stora majoriteter för självständighet, men samtidigt betydande minoriteter med så starka känslor mot att de också är beredda att ta till vapen, därtill understödda av starka krafter utifrån. Ser jag på Balkan går det inte att utesluta att vi kan komma att gå mot ett liknande scenario i Montenegro under det kommande året.

Indonesien är världens fjärde folkrikaste stat - och dess största muslimska - som spänner sig över fyra tidszoner och ca 17 000
öar. Och det är en stat med en mångfald av kulturer och språk där kombinationen av demokratisering och ekonomiska svårigheter mycket väl kan medföra att självständighetssträvanden i olika delar blir än mer uttalade.

Landet skall välja ny president i november, den ekonomiska
återhämtningen efter den stora krisen är fortfarande stapplande, en bankskandal skakar redan det politiska systemet och de etniska motsättningarna inte minst i förhållandet till den viktiga kinesiska medborgargruppen är betydande. Uppgiften är nu dubbel att både trygga Östra Timors steg mot självständighet och Indonesiens steg mot demokrati och mer stadgad ekonomisk utveckling.

Här i San Diego känns Östtimor närmare. Det är ungefär samma avstånd härifrån till Östtimor som det är till Sverige, men här har man ansiktet vänt mot väster, mot havet och vad som ligger där borta. Här finns en tredjedel av den amerikanska flottan och en än större del av den amerikanska marinkåren baserad. Konferenshotellet ligger vid stranden mellan basen för den amerikanska flottans specialförband och basen för två av USA:s största hangarfartyg. Just nu ligger hangarfartyget Stennis inne. När jag sitter och dricker kaffe på en uteservering hör jag att man talar om insatser som diskuteras med anslutning till utvecklingen borta i den indonesiska arkipelagen.

San Diego är USA:s sjätte största stad. I området bor ca fem miljoner människor. Flottan är en stor del, men inte den enda, i områdets expansion. Stora och framgångsrika universitet. Och stark expansion inom de olika delarna av den nya ekonomin. Vädret attraherar talanger från USA:s olika delar.

Här har man inte bara ansiktet mot väster, utan också mot söder med den starka utvecklingen i Mexiko och det latinska amerikanska, och dessutom uppåt och inåt i dels bemärkelsen rymdindustrins starka fotfäste i södra Kalifornien och den starka koncentrationen av biomedicinsk forskning inte minst i La Jolla alldeles norr om San Diego.

Mot öster förefaller man att blicka mer förstrött. Öster om Klippiga Bergen ligger de bråkande politikerna i Washington och de snåla bankirerna i New York. Och än längre österut ligger det Europa som uppskattas som resmål på samma sätt som vilket museum
över svunna tider som helst. I San Diego är det framtiden som gäller.

Men även under min korta tid här stöter jag på svenskar. Två killar från Stockholm som är här på skateboardmässa eftersom de dragit igång ett företag. Två tjejer som läser IT på universitetet. En kille och en tjej från Volvo i Göteborg som just kommit för en konferens om IT-användning. Det är drag i San Diego.

På samma sätt som i USA i övrigt är det invandringen som svarar för mycket av vitaliteten. I söndagens Los Angeles Times läser jag om hur de 300 000-400 000 invandrarna från olika delar av Mellersta Östern har vitaliserat mycket av företagsamheten i området. Ca 120 företag av kristna, muslimer och judar med ursprung i Iran har på två årtionden tagit regionens textilindustri från en omsättning på ca 300 miljoner dollar då till ca 20 miljarder dollar nu. Och i samma dags San Diego Union-Tribune läser jag en stor artikel om den framgångsrika hispanska företagsamheten.

Kontrasten mot Sverige är påtaglig. Och jag noterar att olika socialdemokratiska kommentarer har svårt att hantera det faktum att det nu är vi moderater som talar om segregationen som samhällsproblem och börjar att peka på lösningarna.

Efter moderatstämman skrev Aftonbladet i en ledare, att ”ord som social desperation, utanförskap och solidaritet har plötsligt blivit moderat mode”. Aftonbladets ledare tyckte typiskt nog inte att vi hade lösningarna, men gav oss rätt i verklighetsbeskrivningen och sade, att ”socialdemokraterna måste
ändå ta moderaternas tal om social desperation på djupaste allvar.”

Och Östra Småland har i sedvanlig ordning spätt på. Där levererade ledarredaktionen nyligen en skrapa mot integrationsminister Messing som hette duga. De talade om
”integrationspolitikens välmenande fraser och kosmetiska
åtgärder”, och konstaterade att ”det är för mycket tjafs och spetsfundigheter och för lite handling”.

USA har djupa sociala problem på många områden. Det finns en våldskriminalitet som vi på det stora hela taget varit förskonade från. Men i dynamiken i det amerikanska samhället, med företagande som en förebild för många, finns också möjligheten för de som kommer hit att ta sig fram, att bygga bättre och att skapa nytt.

Det talas högstämt om den amerikanska drömmen. Alla får inte del av den. Men här finns inte den svenska stagnationen och stigande sociala desperationen. Här formas utvecklingen i mångt och mycket just genom den kreativitet som ligger i mötet mellan kulturerna.

Också i USA har politiken nu dragit igång. I förra veckan
återsamlades kongressen till sin ca två månader långa höstsession. Budgeten skall klaras av, men dessutom handlar det om uppmarschen inför det viktiga valet om 14 månader. Och medan Texas-guvernören George W Bush seglar fram närmast ostörd mot nomineringen som republikansk kandidat hopar sig molnen kring vicepresidenten Al Gores kandidatur. Nu gör utmanaren Bill Bradley allt bättre ifrån sig i en utveckling som ytterst kan föras tillbaka på den olust som finns i USA över den sjaskighet som anses ha utmärkt Clinton-epoken.

Den nya ekonomin finns överallt. I taxin möts jag av reklam från olika bredbandserbjudanden. På TV kommer reklam om olika paket för att snabbt starta Internet-företag. Veckans nummer av Newsweek handlar om hur Internet omvandlar det amerikanska samhället.

Och mycket imponerar. Jag sitter på mitt hotellrum i San Diego, kopplar upp mig med ett lokalsamtal till Internet och arbetar med BBS Moderat precis lika snabbt och smidigt som om jag skulle ha suttit på riksdagen i Stockholm. Jag bläddrar i Östra Småland och Norrländska Socialdemokraten. Och ser hur pressen i Australien speglar politikens problem kring Östtimor.

De som säger att Internet inte förändrar någonting alls har nog anledning att höja blicken lite grann.

Bredband förefaller plötsligt att ha blivit på modet. Näringsminister Rosengren har vaknat ur sin sömn och talar lätt osammanhängande om att man måste göra någonting. Socialdemokratiska kommunalråd skriver debattartiklar och vill att staten skall ta ansvar för allt. Och mellan olika företag har det brutit ut ett bredbandskrig med olika erbjudanden.

Utmärkt. Konkurrensen behövs. Det är den som driver fram ny teknologi och som pressar ner för höga priser. Men den svartfibersocialism som efterlyses av de som vill att staten alltid skall kontrollera allt behöver vi inte. Jag och vi moderater har sedan år tillbaka lagt fram förslag i riksdagen om att delar av intäkterna från en privatisering av Telia skulle gå till att med upphandling i konkurrens säkra vissa delar av bredbandsutbyggnaden. Men svartfibersocialism i storleksordningen ca 80 miljarder kronor skulle bara bromsa den utveckling som nu bryter fram till allra största delen av alldeles egen kraft.

När jag bläddrar i nyheterna hemifrån är bilden annars den vanliga. Friskolefientligheten förefaller att breda ut sig. Och jag ser att socialministern nu kallar till samtal för att på olika sätt begränsa den valfrihet som olika borgerligt styrda landsting vill få fram. Pyramiderna mot patienterna.

Lite orättvist blir det dock i en artikel i söndagens San Diego Union-Tribune. En liten artikel som informerar om att danskar och svenskar haft en del problem genom historien - tåget över Stora Bält nämns speciellt - men att det nu trots allt byggs en bro mellan dem avslutas med påståendet att svenskar ses som ”stiff, formal, reserved, humorless, collective-minded and ever obedient to intrusive state rules”.

Både orättvist och felaktigt. Ett nytt Sverige håller på att bryta fram. Att den nuvarande regeringspolitiken sedan är bra på att bromsa och begränsa är en annan sak. Det nya kommer ändå.

Härifrån åker jag söndag kväll via San Francisco och Zürich till Geneve. Men redan på tisdag eftermiddag bär det av till Bukarest för sydosteuropeiskt utrikesministermöte, därifrån på onsdag kväll till Bryssel för första mötet med den s k stabilitetspakten på torsdagen och därefter på eftermiddagen till Berlin för möten med både European Democrat Union och International Democrat Union.

Till EDU:s partiledarmöte kommer Bo Lundgren. Han har fått goda recensioner i veckans nummer av The Economist, vilket inte är utan betydelse. Och på IDU:s partiledarmöte på fredagen kommer jag efter närmare ett decennium att lämna över ordförandeklubben till det brittiska konservativa partiets ordförande William Hague.

Då samlas vi med goda valresultatet i ryggen. Kommunalvalet i Norge ser ut att bli en ny socialdemokratisk motgång. Och helgens olika val i Tyskland ser ut att fortsätta trenden mot socialdemokratiska förluster. Bilden från valet till Europaparlamentet av att socialdemokrater förlorar kraftigt och att vi förstärks försiktigt förefaller att hålla på att utvecklas till den dominerande europeiska politiska trenden just nu.

San Diego den 13 september 1999


Carl Bildt









Sunday 
25/9/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]