Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v5/2000
1/2/2000

Vänner,

I dag skiner solen åter från klarblå himmel ner över den lilla alpbyn Davos dit en stor del av världen tycks ha begett sig dessa dagar för att utbyta tankar om framtiden.

World Economic Forum har vid det här laget 30 år på halsen. Själv har jag varit mer eller mindre engagerad i dess olika möten under 1990-talet. Och trots att det kan anföras alla möjliga synpunkter har arrangemanget bara växt och växt såväl kvantitativt som kvalitativt. Det är uppenbart att det fyller ett betydande behov.

Ursprungligen var det mest företagsledare som träffades. Sedan blev det också politiska ledare. Framträdande personer i internationellt samarbete. Och under senare också vetenskapsmän på olika spjutspetsområden, mediarepresentanter, företrädare för olika opinionsbildande organisationer. Kort sagt: det mesta.

Fortfarande är det företagsledare som dominerar. Det är mycket få av de ledande företagen i världen som inte har hela eller delar av sin företagsledning i Davos dessa dagar.

Speciellt påtagligt är detta om man ser på USA. På sina håll grymtas det över vad som uppfattas som en amerikansk dominans, samtidigt som jag tror att denna på ett rätt korrekt sätt speglar hur världen just i dag ser ut.

Hit kom president Clinton för att leverera ett linjetal om de internationella handelsfrågorna. Det handlade i viss utsträckning om att rehabilitera sig efter debaclet i Seattle. Men med sig hade han inte bara nationella säkerhetsrådgivaren och utrikesministern, utan dessutom finansministern, handelsministern och energiministern. Och politiskt kompletterades delegationen med en handfull guvernörer och ett tjugotal senatorer och kongressmän.

Ännu tydligare var det nästan när det gäller näringslivet. Så gott som alla den nya ekonomins ledande företrädare finns här.

När jag över helgen ledde diskussionerna inom den mer begränsade krets som för samman de ledande politiska och regeringsföreträdarna här hade vi Steve Case från AOL och Time Warner, Bill Gates från Microsoft, John Chalmers från Cisco, Tim Koogle från Yahoo och Eric Schmidt från Novell med oss för att diskutera de nya utmaningarna.

Hit inbjuds också företrädare för den nya företagsamhet som betyder allt mer. Sverige höll sig väl framme när Johan Stael von Holstein för Icon Medialab tog emot utmärkelsen som en av de mest innovativa företagen världen i dag. Också Jonas Birgersson från Framfab, Ola Ahlvarsson från Result och Mats Lederhausen från McDonalds står på deltagarlistan till diskussionerna i kretsen av s k Global Leaders for the Future inom näringslivet.
. Vi står bara i början på den utveckling som har kommit att få Internet som både symbol och kärna.

Jag har skrivit förr om den s k Moores lag, som innebär att kapaciteten på datorchipsen fördubblas var 18:e månad, eller att deras pris halveras på samma tid. Det är denna utveckling, allt mer i förening med att överföringskapacitet av olika slag fördubblas ungefär dubbelt så snabbt, som kommit att göra denna utveckling möjlig.

Här har jag lyssnat till vetenskapsmän och tekniker som diskuterar hur länge denna utveckling egentligen kan fortsätta.

Kring 2010 räknar man med att nuvarande teknik för att tillverka chips kommer att vara möjlig. Intill dess kommer deras förmåga att öka cirka hundra gånger i jämförelse med i dag.

Men därefter räknar man med att helt nya metoder kommer att göra det möjligt att fortsätta utvecklingen enligt Moores lag till kanske kring år 2030, som det i dag ser ut. Det kommer i så fall att innebära att vi då kommer att ha chips som har en kapacitet som är cirka en miljon gånger större än i dag.

Och det behöver inte ta slut med detta. Därefter kan den sk kvantmekaniken komma att ge nya möjligheter att gå vidare. I laboratorierna tas redan de första stapplande stegen. Då blir det nästan meningslöst att räkna med några gränser av relevans.

Det är detta som ligger i botten på utvecklingen. Sedan kommer allt fler tillämpningar. De ekonomiska effekterna och påverkan på hela samhällsstrukturen i framtiden.

När USA:s finansminister Larry Summers talade om de 107 månader av ekonomisk expansion som nu innebär att man sätter historiska rekord handlade det till stor del om detta. Den nya ekonomin fungerar enligt gamla lagar.

Det som hänt under 1990-talet är på ett sätt motsatsen till vad som hände under 1970-talet. Då var det en dramatisk prishöjning på den i det ekonomiska utvecklingsskedet så avgörande oljan som dramatiskt påverkade våra ekonomier. Nu är det en dramatisk prissänkning på datorkraft och informationsöverföring som på ett omvänt och än mer dramatiskt sätt påverkar våra ekonomier.

För ett år sedan - jag var inte här - var tydligen stämningen om den ekonomiska utvecklingen i diskussionerna i Davos dyster. Den asiatiska krisen bara fortsatte och fortsatte. Ryssland hade nyligen kollapsat. Brasilien stod och vägde. De europeiska ekonomierna verkade inte komma någonstans. Japan var i kris.

Nu är det annorlunda, mycket annorlunda. Euroland beräknas tuffa på med ca tre procents tillväxt under de närmaste åren. I USA fortsätter expansionen. Japan visar livstecken. Ryssland hade förra året för nästan första gången på 15 år tydlig tillväxt i sin ekonomi.

Det är lätt att tala om att allt detta har sina rötter i den nya ekonomin. Men det tror jag är fel.

Än så länge är det den amerikanska ekonomin och, ännu inte särskilt stora, delar av de europeiska ekonomierna som kan förklaras med detta. I övrigt handlar det nog till stor del om att man äntligen fått inflationen under kontroll, vilket gjort det möjligt med lägre räntor, och att vi börjar att skörda vinsterna av de avregleringar och liberaliseringar och friare och fastare spelregler för ekonomierna som kommit att dominera 1990-talet.

Europa ligger efter. På ett möte som detta i Davos är det mycket tydligt. Behovet av reformer är betydande.

I fredags talade den brittiske premiärministern Tony Blair här, och lade fram sin vision om vad som borde göras. Jag måste medge att det var ett anförande som jag i så gott som varje del kunde hålla med om och som i inte så liten utsträckning påminde om det budskap som förts fram från vårt håll i den svenska debatten under senare år. Han framträdde som en framtidsinriktad europeisk liberalkonservativ ledare.

Hans grundtema var att samhällen måste förnyas i samma takt som utvecklingen. För honom handlade det mycket om den nya ekonomin. Han har som mål att till år 2002 göra Storbritannien till världens mest attraktiva centrum för elektronisk handel. Han har goda förutsättningar att komma en bit på vägen till det målet, men knappast ända fram så länge man inte är med i euron.

Men för honom handlar det om behovet av förnyelse i Europa i dess helhet, med samarbetet inom EU som ett viktigt medel. Så här sade han:

”For the EU, at Lisbon in March, we will reach a decision point on economic reform. Does Europe continue with the old social model, that has an attitude to social legislation and welfare often rooted in the 60s and 70s or does it recognise that the new economy demands a re-direction of European economic policy for the future?”

Det är vad man skulle kalla en god fråga. Blair har ett svar och vi får se om andra har samma svar.

En sak är klar, han låter annorlunda än vad vi är vana vid att höra från det hållet hemma i Sverige.

Mycket behöver göras i Europa. Jag skrev nyligen att det tar ca tolv gånger så lång tid att starta ett nytt företag i Europa som i USA. Inte minst handlar det om att Europa nu måste accelerera arbetet med att skapa ram- och regelverk för den nya ekonomin. Europakommissionären Erkii Likkanen har ägnat tid här i Davos åt att få stöd för sina ambitioner i det avseendet, men det kräver också regeringarnas och Europaparlamentets stöd.

Hans planer är ambitiösa. På www.bildt.net finns en länk till en artikel nyligen som beskriver dem lite mer i detalj.

Och det är bråttom om inte det amerikanska försprånget skall öka. Det räcker inte med att det går bra för Ericsson och Nokia. Det
är utveckling på bredden som krävs för att den nya ekonomin skall komma till Europa.

Men allt här handlar inte bara om utvecklingen av ekonomin. I de diskussioner som jag lett tillsammans med Massachusetts-senatorn John Kerry har det också handlat om kraven på att reformera det internationella systemet och om hur vi kan utnyttja den nya teknologin för att bereda marken för den nya politiken.

Vi kommer att gå vidare med de diskussionerna. Tillsammans med några av företagsledarna har vi en del idéer som vi kanske hinner utveckla inför det s k millenniemötet med FN:s generalförsamling i höst.

Många av den nya ekonomins företrädare är förvisso fokuserade på att utveckla sina företag. Och de är förvisso verksamma i en utomordentligt krävande miljö. En finansiär av IT-företag i USA sade till mig att det var som att arbeta mitt i en tornado. Och när vi i går satt med alla ledare i de ledande företagen sade Cisco-chefen John Chambers att utvecklingen var så snabb att det inte var säkert att något av dessa företag skulle finnas om två
år.

Men ändå finns det ett engagemang för de bredare frågorna som jag tycker är föredömligt. När Bill Gates i dag skänker ca sex miljarder kronor till ett program som skall ge en möjlighet att vaccinera alla de barn i fattiga länder som i dag inte har denna möjlighet är det ett exempel på ett bredare engagemang som vi alldeles säkert kommer att se mer av. Det handlar om att vaccinera dem mot de sex sjukdomar som i dag kräver många miljoner barns liv varje år i utvecklingsländerna. Inte minst är det ett engagemang från Norges förra statsminister och nuvarande chef för världshälsoorganisationen WHO Gro Harlem Brundtland som ligger bakom denna viktiga satsning.

Förvisso är det många europeiska, ledande politiker som är här. Danmarks statsminister Poul Nyrup Rasmussen har gjort energisk propaganda för Danmark som IT-land. Norges statsminister Kjell Magne Bondevik har också deltagit i fredssamtal med Yasser Arafat och andra. Finlands president Marti Ahtisaari är här i dag, liksom f ö Norges kung. Detta bara om vi begränsar urvalet till vår egen del av Europa.

Men ändå förblir intrycket att Europa är för upptaget av sig självt för att riktigt klara av de vidare utmaningarna. I förra veckan publicerade Europakommissionen sina spännande och viktiga förslag till hur det europeiska samarbetet skall vidareutvecklas inom ramen för den regeringskonferens som snart inleds. Också till detta dokument finns det länk på www.bildt.net . Men frågan finns ändå inte riktigt på dagordningen här.

Just nu verkar det vara frågan om regeringsbildning i Österrike som sysselsätter många. Ibland på ett sätt som förundrar.

Valet i oktober innebar ett mardrömsresultat. Dominerande socialdemokraterna SPÖ fick ett stort nederlag. Koalitionsbrodern borgerliga ÖVP ett något mindre. Och Haiders parti FPÖ ryckte kraftigt fram och blev med den tunnaste av marginal landets näst största parti.

På sina håll ville man se detta som ett uttryck för en väldig främlingsfientlighet i Österrike. Men då förstår man dåligt det som händer i detta alpland.

Efter tretton långa år av s k svartröd koalitionsregering - svart
är här den färg som associeras med de ofta katolskt inspirerade kristdemokratiska partierna - är man helt enkelt trött på ett system som man uppfattar som stillastående och på gränsen till korrumperat.

När jag kommenterade valet i Österrike i detta brev tidigare kunde jag konstatera, att ungdomar röstar i överväldigande grad på just FPÖ. Det gör de inte för att de skulle vara rasister eller dolda nazister, utan just därför att de vill ha en förändring och förnyelse i sitt land. Och som saker och ting kommit att utveckla sig verkar detta för dem vara den enda möjligheten.

Det är det som uppfattas som ett halvkorrumperat system under ledning av SPÖ men med medverkan från ÖVP som kommit att ge utrymme åt den typ av ofta vulgär populism som Jörg Haider kommit att stå för. Och den populismen har lika ofta attackerat från vänster som från höger. Vi känner mönstret från motsvarande fenomen i Sverige i början av 1990-talet.

I 110 dagar förhandlade SPÖ och ÖVP om att, trots detta, fortsätta sin regeringskoalition. Och man nådde så gott som helt och hållet fram. Men när, efter intill ytterlighet mödosamma förhandlingar om den ekonomiska politiken, avgörande delar av denna inte godkändes av de SPÖ-styrda fackföreningarna, och hela frågan om de skulle vara möjliga att genomföra därmed blev osäker, fungerade det inte längre. Koalitionen var inte längre möjlig.

Det som då inträffade var att SPÖ-ledaren Klima ville bilda en minoritetsregering. Men en sådan skulle inte överleva länge utan en parlamentarisk förankring. Och det var när Haiders FPÖ icke accepterade SPÖ:s förslag om någon form av stödavtal som alternativet med en minoritetsregering SPÖ inte heller var möjligt.

Då återstod bara två möjligheter. En var och förblir nyval. Problemet med denna möjlighet är dock att alla opinionsundersökningar tyder på att FPÖ då skulle komma att ersätta SPD som landets största politiska parti. Tröttheten med de gamla partiernas manövrerande är betydande. Och att hantera den situation som riskerade att uppstå efter ett nyval skulle riskera att bli om möjligt än mer besvärligt.

Det är därför det nu pågår förhandlingar mellan ÖVP och FPÖ om en möjlig koalitionsregering. Dessa förhandlingar är inte enkla. Som läget ser ut i dag har man ännu inte uppnått enighet om viktiga inslag i den nödvändiga ekonomiska saneringspolitiken, vilket ju har sin grund i att FPÖ i dessa frågor drev en valkampanj som snarare var vänster- än högerpopulistisk.

Inom främst de socialdemokratiska partierna i Europa har detta lett till starka reaktioner, och nu senast till ett uttalande om att EU på olika sätt avser att begränsa kontakterna med ett
Österrike där FPÖ ingår i regeringen.

Den reaktionen väcker en rad viktiga frågor för framtiden. Det råder ingen tvekan om att samarbetet inom EU bygger på värderingar och principer som är viktiga, och att man också förankrat dessa i konkreta regler och politiska beslut om t ex mänskliga rättigheter. Och skulle det inträffa att något land skulle förgripa sig mot dessa finns det sanktioner som är möjliga.

Nu tror jag knappast att det finns någon som tror att detta skulle vara aktuellt i fallet Österrike. Och jag tror heller inte att det finns någon seriös bedömare som tror att ÖVP:s partiledare och nuvarande utrikesminister Wolfgang Schuessel skulle acceptera någonting annat än en Europapolitik med fullt stöd för integrationen och utvidgningen och öppenheten.

Med de gemensamma regler som finns inom EU innebär regeringsdeltagande av olika partier som representerar mer populistiska alternativ mindre risker än vad som annars skulle ha varit fallet. Att mer eller mindre före detta kommunister i dag accepteras i regeringsställning i flera EU-länder utan att detta har haft märkbar effekt, utan i stället blivit ett instrument att stärka integrationen av dem i det som blivit huvudfåran i europeisk samarbetspolitik, stärker detta påstående.

Däremot reser det ytterligt allvarliga frågor om EU-samarbetet skulle börja diktera den interna demokratin i olika länder i situationer där det inte finns några sakpolitiskt påvisbara grunder för detta. Hamnar vi dessutom i en situation där det skall utfärdas bannbullor mot integration av högerpopulistiska partier samtidigt som integration av vänsterpopulistiska och kommunistiska partier anser vara naturlig och självklar blir saken än värre.

Vi får nu avvakta och se om ÖVP och FPÖ lyckas att ena sig om ett regeringsprogram. Jag känner Wolfgang Schuessel tillräckligt väl för att inte oroas för dess innehåll. Och jag utgår från att det programmet, om det kommer till stånd, kommer att hålla sig väl inom de ramar som vi är vana vid i de västeuropeiska demokratierna.

Då får vänsterledarna i EU ta ställning till detta. Att man av mer partipolitiska skäl har ett intresse av att hjälpa sina vänner i Österrike att oavsett valresultat sitta kvar vid makten
är en sak. Och att man kan ha sina egna inrikespolitiska skäl att reagera är ytterligare en. Men att använda den Europeiska Unionens institutioner och mekanismer för detta borde inte få komma på fråga. Då riskerar man att hota grundläggande samarbetsvärden.

Vad som händer om förhandlingarna mellan ÖVP och FPÖ misslyckas
återstår att se. Just nu är risken uppenbar att vänsterledarna inom EU driver allt fler av Österrikes väljare inte bara i armarna på Jörg Haider utan dessutom till en grundläggande antipati mot det europeiska samarbetet. Det finns all anledning till oro för vart detta kan komma att leda.

Till detta kommer det alldeles säkert att finnas anledning att
återkomma. Just nu sitter jag i kongresshallen i Davos och följer flödet av inlägg i framtidsdiskussionen här. En indisk minister meddelade just stolt att för dem står bokstäverna IT för India Tomorrow. Sent på eftermiddagen avslutas mötet med en diskussion med bl a Tysklands och Finlands presidenter, och därefter blir det middag med dem, i mindre krets, innan det är dags att lämna Davos.

Då bär det tillbaka till Genève för några dagar av arbete. Generalsekreteraren Kofi Annan har just varit där på vägen tillbaka från sitt besök i Moskva för att inleda den andra omgången av samtal om Cypern. För min del handlar det om kontakter inför de kommande veckornas mer intensiva kontakter nere i Sydosteuropa.

Davos den 1 februari 2000


Carl Bildt

PS. I kväll tisdag kl 18.30 kan Du faktiskt chatta med mig på CNN:s hemsida. De kopplar regelbundet upp globala chat härifrån i olika frågor. Du går bara in på http://www.cnn.com och där till platsen för chat så skall, om nu all teknik mellan Davos och Atlanta och resten av världen fungerar, jag finnas där.

Där finner Du också länk till http://www.bildt.net och den information som finns där.









Monday 
28/2/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]