Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v44/1999
1/11/1999

Vänner,

På torsdag avgörs så vem som kommer att bli mottagare till Det Stora Internetpriset.

Det är första året som priset delas ut, och tanken är att det skall gå till den institution, person eller motsvarande som gjort mest för att uppmärksamma Internet som marknadsplats.

Själv har jag kommit att sitta i juryn, och när vi sammanträdde i Stockholm i fredags enades vi om att föreslå fyra olika kandidater till priset, varefter det nu är omröstning på nätet om vem av dessa fyra som på torsdag kväll kommer att få priset.

Att delta i omröstningen är öppet för var och en. Det är bara att gå in på www.storainternetpriset.se och göra sin röst hörd. På det sättet hoppas man att omröstningen skall kunna bli ett uttryck för vad de som nu finns och verkar på och med nätet tycker och tänker i dessa frågor.

Det är ställt utom allt tvivel att Sverige och övriga Norden ligger väl till när det gäller den nya nätekonomins möjligheter. Dessa rader knackar jag ner från spanskt territorium, och det finns anledning att notera skillnaderna i utvecklingsnivå trots att Spanien ju i övrigt haft en mycket framgångsrik ekonomisk utveckling under det senaste decenniet.

Andelen hushåll med tillgång till Internet ligger i Spanien kring 4 %, vilket är mindre än hälften av det inte alltför imponerande snittet inom EU på ca 9 %. Siffrorna är från 1998. Och ser man på trenderna är de inte heller särdeles bra.

En viktig skillnad mellan Sverige och Spanien - kanske till och med avgörande - är att medan vi tidigt avreglerat och privatiserat har man i Spanien varit långt långsammare. Telefonjätten Telefonica har i det längsta motsatt sig att förlora sin monopolställning, och till den negativa effekt som det haft på konkurrensklimatet på teleområdet har sedan lagts en Telefonica-politik som påtagligt försvårat främst för allmänheten.

All erfarenhet säger att kostnaden för lokalsamtal betyder mycket när det gäller Internet-användningen. Om kostnaden för uppkoppling är tidsoberoende använder man Internet långt mer och användningen utvecklas därmed snabbare även kvalitativt. Det är därför fasta lokalpriskostnader är så viktigt för framtiden.

I Spanien gick Telefonica förra året i rakt motsatt riktning och fördubblade priserna på lokalsamtal, och det torde vara en av anledningarna till att den spanska utvecklingen så tydligt släpar efter trots goda allmänna ekonomiska förutsättningar.

Att Sverige ligger väl till finns det nu åtskilliga indikatorer på.

När amerikanska tidskriften Forbes skulle hitta de 300 bästa småföretagen i världen så kom fyra av dessa att bli svenska, och samtliga var Internet- eller IT-företag med bara några år på nacken. Det var Framtidsfabriken, Icon Medialab, Linné Group och Telelogic som meriterade sig, och därmed tydligt gav Sverige en ledande ställning i norra Europa i dessa avseenden.

Och när man i Helsingfors inom kort kommer att kora de 25 tekniskt bästa europeiska Internet-framstegen visar det sig att fem av dessa har sina rötter i Sverige.

Men rötter är inte detsamma som framtid. Det som oroar förblir att de goda förutsättningarna förspills av ett för inskränkt klimat för företagande och välståndsskapande. När nu internationella investerare allt tydligare vänder blickarna till Sverige och vår kompetens i dessa frågor sker detta samtidigt som de svenska riskkapitalister som varit och är drivande för utvecklingen i allt högre utsträckning finns utanför landets gränser.

Jan Stenbeck, som är en av kandidaterna till Stora Internetpriset just för sin banbrytande roll när det gällde att bryta monopol och stödja nya idéer, är bara ett exempel. Kjell Spångberg, med stora intressen i ett stort antal företag, har utlokaliserat sig till San Fransisco. Samma utlandsväg har nu vandrats av Ernst Malmsten och Kajsa Leander på Boo.com, Johan Staël von Holstein på Icon Medialab och Per Bystedt på Spray Ventures.

”Risken är”, sade nyligen en av de som vet, ”att de stora svenska Internetbolagen i framtiden kommer att vara utlandsägda och att de nya affärsidéer som växer fram i Sverige förverkligas utomlands redan från start.”

Ett konkret och handfast exempel på detta är Listserv, som är den mjukvara som gör distributionen av dessa och andra motsvarande elektroniska brev möjliga. Det var Eric Thomas från Sverige som tog fram den, men som sedan kommit att vidareutveckla den framför allt i USA.

Och exemplen håller dessvärre på att bli fler och fler. Sällan har våra möjligheter varit så goda - och riskerna för att vi förspiller dem så överhängande.

Men vårt politiska system under nuvarande ledning förblir tillbakablickande och traditionalistiskt. I den ena frågan efter den andra. Förstår inte den nya ekonomins nya möjligheter och villkor. Verkar nu vilja påbörja ett ideologiskt härnadståg mot valfrihet och alternativ inom utbildning och vård och marginaliseras allt tydligare i det europeiska samarbetet.

I veckan som gick lade Finland fram sitt utkast till beslut inför det europeiska toppmötet i Helsingfors i december om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Det föranledde ett snabbt besök i Helsingfors av de svenska utrikes- och försvarsministrarna, vilket senare lika snabbt följdes av en del oförstående kommentarer i den finska pressen. Det hävdas att det nu är nödvändigt för den mer europamedvetna finska ledningen att rejält ta svenska kollegor i handen och leda dem i en riktning som inte blockerar det fortsatta samarbetet.

Oviljan att på allvar diskutera och ta ställning till det europeiska fredssamarbetet kommer samtidigt som konvulsionerna pågår kring den försvarspolitiska katastrof som socialdemokraterna och centern har kokat ihop på hemmaplan.

Man överger de facto en äldre säkerhetspolitik, som hade ambitionen att självt kunna försvara landet, utan att samtidigt ha förmågan att ta ställning till och medverka i en ny där försvar blir mer av en gemensam europeisk angelägenhet. Det liknar mannen som sålde smöret och tappade pengarna. Det blir fel i alla ändar.

I Europa fortsätter frågor kring krig och fred att vara viktiga på den politiska dagordningen.

Just nu pågår i Oslo toppmötet om Mellersta Östern med medverkan av såväl President Clinton som Premiärminister Putin från Moskva. Fredsprocessen är på väg in i ett känsligt och viktigt skede. Och det är onekligen ett nytt erkännande åt Norge att mötet äger rum i Oslo.

Med detta är Sverige det enda nordiska land som aldrig haft besök av en sittande amerikansk president. Vi torde tillhöra de utomordentligt få länder i världen av någorlunda dimension som numera kan räknas till denna kategori. Och det finns nog anledning att vi vågar att ställa oss frågan varför.

Med ett Finland i öster som hävdar sig väl i den europeiska politiken, och som är frekvent värd för olika toppmöten, och ett Norge i väster som både genom ordförandeskapet i OSCE och rollen i bl a Mellersta Östern gjort goda insatser, ligger Sverige i mitten med ett rätt torftigt record när det gäller utrikespolitik på denna nivå. Vi har hamnat i bakvatten, och vi har till betydande del oss själva att skylla.

Men Mellersta Östern är inte den enda fredsfrågan av vikt. I London går man nu för nionde veckan igång med nya samtal för att försöka att rädda den fredsprocess som förra året fick Nobels fredspris men som inte lyckats att komma över de avgörande hindren. I Balkan ter sig situationen knappast bättre efter förra veckans överfall i Kosovo på kolonner av serber som under NATO-eskort försökte att ta sig ur provinsen och gårdagens massevakuering av kroater från Kosovo.

I Tjetjenien blir situationen allt mer och mer bekymmersam. I dagens El Pais i Madrid ställer man sig med rätta frågan om var konsekvensen ligger i en västlig politik som andas förståelse för vad Ryssland gör i Tjetjenien men i grunden avvisade en utomordentlig snarlik politik när den fördes av Milosevic i Kosovo. En marknadsmassaker i Sarajevo föranledde omedelbart hot om insatser från NATO, medan en marknadsmassaker i Grosnyj på sin höjd föranleder ett pressmeddelande.

Det var tio år sedan vi började se att ett nytt Europa höll på att växa fram. Onsdagen den 1 november 1989 var den nytillträdde
östtyske kommunistledaren Egon Krenz på besök i Moskva för att se om han hade ryskt militärt och ekonomiskt stöd för att försöka att rädda det DDR som nu så tydligt hotades av förändringsprocessen i andra länder och av protesterna inifrån.

Men svaret i Moskva var avmätt. Gorbatjovs presstalesman Gerassimov svarade på en fråga att man i Moskva ansåg att olika länder fick välja sina egna vägar, att detta kunde jämföras med Frank Sintras gamla sång ”I did it my way” och därmed omedelbart fick leva med den s k Sinatra-doktrinen för det gamla sovjetiska väldets utveckling.

Det man nog inte insåg i Moskva var att denna doktrin skulle fungera radikalt annorlunda i DDR i förhållande till andra länder. I andra länder hotades regimernas möjligheter till
överlevnad, men i DDR var det själva staten som sådan vars
överlevnad var i fara. Denna sovjetiska garnisonsstat som byggts upp efter andra världskriget som den politiska överbyggnaden på de fem framskjutna sovjetiska anfallsarméernas gruppering mitt i hjärtat av det klassiska Europa.

Egon Krenz återvände besviket från Moskva. Det skulle dröja lite mer än en vecka innan symbolen för hans DDR-stat och för Europas delning skulle komma att rasa. Och han skulle komma att stå lika oförberedd och förvånad som de svenska socialdemokrater som inte heller förstått mycket av det som höll på att hända.

Det var tiden då det fanns en mur i Berlin, och tiden innan world wide web hade sett dagens ljus. Nu - ett decennium senare - brottas vi med nya utmaningar när det gäller förutsättningarna för den nya ekonomi som följt i Internets spår och med gamla problem som kommit tillbaka när frågor om fred och krig fått nya dimensioner.

Själv sitter jag utanför Afrikas kust på Kanarieöarna veckan ut. Men i denna värld betyder geografisk position allt mindre när det gäller anknytning till Internet och det globala informationsflödet. Däremot kvarstår det som ett faktum att den har viss betydelse när det gäller sol och sådant…

Gran Canaria 1 november 1999


Carl Bildt









Saturday 
23/4/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]