Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v7/1998
16/2/1998

Syster/Broder,

Under den gångna veckan har jag på två viktiga områden försökt att staka ut framtidskursen för Sverige.

I onsdags skrev jag - i anslutning till riksdagens utrikesdebatt - en mer principiellt hållen artikel om säkerhetspolitikens framtid. Jag visade att vår gamla säkerhetspolitiska doktrin nu i praktiken övergetts i samtliga sina relevanta delar, utan att ersättas av någonting annat, och att vi i ljuset av detta måste vara beredda att diskutera vår fulla medverkan i alla relevanta europeiska säkerhetspolitiska institutioner, NATO då självfallet inte undantaget.

När vi ändå genom engagemang och bindningar är med i snart sagt varje tänkbar europeisk fredsinsats - och det är förvisso bra att så är fallet - blir det i det långa loppet inte acceptabelt att vi ställer oss utanför inflytande över dessa. Vi får ett utanförskap när det gäller inflytande samtidigt som vi har ett medengagemang genom deltagande.

Detta försök att resonera kring viktiga framtidsfrågor bemöttes av utrikesministern med att det var ”mycket oansvarigt” att säga saker som dessa och att det var ”tur för Sverige” att personer som jag inte hade något inflytande. Stora ord.

På sin tid försökte sig Olof Palme på verbala upptrappningar av denna art i tron att alla skulle falla ner i omedelbar skräck och tystnad. Han lade för
övrigt till att vi hotade Sveriges fred. Det fungerade inte riktigt för Palme heller. Och när Hjelm-Wallén försöker ter det sig lite patetiskt. Alla småler. Alla vet verkligheten.

Socialdemokraterna låter sig ibland släpas med av utvecklingen, men förmår nu i allt mindre grad att vara dess inspiratör eller dess pådrivare. I utrikes- och säkerhetspolitiken har det varit vi som givit inspiration, inriktning och idéer under de senaste decennierna efter det att socialismens fall lämnade socialdemokratin utan kompass och inriktning. De släpades till medlemskapet i den Europeiska Unionen, accepterade fredsmissionerna i f d Jugoslavien under NATO-ledning och är nu också för ett långtgående samarbete med detta NATO.

Denna utveckling har inte tagit slut den dag som i dag är. Verkligheten fortsätter att förändras, vi fortsätter att visa vägarna framåt och under ihärdiga förnekanden kommer förr eller senare även socialdemokraterna att släpas med. Men under tiden förlorar Sverige inflytande och position och möjligheter i det internationella och europeiska samarbetet. Vi skulle kunna vara så mycket bättre!

För den som är intresserad av mina resonemang mer i detalj finns min artikel på www.moderat.se och den går lätt att hämta hem där. Jag tror att de resonemang som förs där kommer att stå i centrum för åtskilligt av vår säkerhetspolitiska diskussion under de närmaste åren. Den diskussion socialdemokraterna inte vill veta av är redan i full gång.

Sammanbrottet för socialdemokraternas och centerns försvarsbeslut tillhör självfallet i viss utsträckning denna bild. I dag måndag kommer ÖB att redovisa dramatiska förslag till hur man skall kunna klara gapen och hålen i försvarsbeslutet och försvarsbudgeten. Även här kommer det säkert från socialdemokraterna och centern att heta att försvarsbeslutet ligger fast, medan alla vet att så inte längre är fallet, och att det måste fram ett nytt beslut så snart som möjligt för att söka bringa ordning i oordningen.

När jag i ett tidigare veckobrev skrev att försvarsbeslutet inte längre var värt pappret det skrevs på blev försvarsminister von Sydow mäkta upprörd
över detta. Men i sin redovisning i dag säger ÖB i praktiiken samma sak. Han begär nu ”att regeringen uppdrar åt Överbefälhavaren att under hösten 1998 redovisa ett vidgat beslutsunderslag för ett politiskt beslut om en ny inriktning under våren 1999”, d v s exakt det som jag ansåg nödvändigt men som försvarsministern för bara några veckor sedan blankt avvisade.

Bekymmersamt är att de försvarsekonomiska bekymren kan visa sig vara än större än vad som hitintills framgått. Regeringen har bett försvaret att förstärka den internationella verksamheten - vilket är bra - samtidigt som
ÖB nu tvingas redovisa att det nu inte finns några medel anslagna för fortsatt närvaro i Bosnien efter slutet av juni. Det krävs nu ett tillskott eller omfördelning av ca en kvarts miljard kronor för att säkra att vi inte med svansen mellan benen får retirera från detta viktiga säkerhetspolitiska
åtagande.

Jag förutsätter att regeringen kommer att leva upp till det som vi varit
överens om, nämligen fortsatt svenskt deltagande i den NATO-ledda fredsinsatsen i Bosnien. Men då måste man också snabbt kunna ge sådana besked att försvaret vet att detta kommer att gå att finansiera. Inte ens freden är gratis.

Det andra område där jag under förra veckan försökte att visa på vägar framåt för Sverige var den förnyelsen av Sverige som leder in i informations- och kunskapssamhället. Fyra år efter det att jag som statsminister drog upp riktlinjerna för att göra Sverige till en spjutpetsnation i IT-utvecklingen försökte jag nu att skissera vägen vidare.

Det är viktigt att ge vårt land en framtidsvision som kan övervinna den framtidsrädsla som så tydligt finns och som kan ge politiken en ram och en väg att arbeta inom och längs med i alla de frågor som är aktuella. En sådan
är viktig om inte det politiska arbetet skall falla ned i ett föga sammanhängande, ofta lätt nostalgiskt, administrerande av olika system och svårigheter. Och en sådan är också viktig för att medborgarna skall känna att förnyelsen och omvandlingen leder till en bättre framtid.

Här är det så tydligt att socialdemokraterna saknar förmågan. Göran Perssons bok, som ju är deras stora satsning inför valet, handlar endast och allenast om att sanera statsfinanserna. Sådant ägnade vi oss som bekant åt i regeringsställning också, då under starkt socialdemokratiskt motstånd, och det har varit en centralpunkt i våra alternativförslag under de senaste
åren.

Stabila offentliga finaser är viktigt. Men att göra detta till det centrala i det politiska uppdraget på tröskeln till 2000-talet skulle jag aldrig göra. Det är ett av flera medel för att arbeta för mål som är långt större och långt viktigare.

Mitt anförande i fredags har fått ett mycket gott mottagande. Dagens Nyheter skrev i en huvudledare dagen därpå att ”Carl Bildt visar en väg av hopp och lust för Sverige”, och man ansåg att det visade på ett ” politiskt-psykologiskt vägval som svenska folket har att göra i höst”:

”Ska Sverige knaggla vidare på återställarnas, högteknologinedläggningarnas, Ams-eriets, inåtvändhetens, framtidspessimismens och det snåla fördelningstänkandets väg? Eller ska vi söka oss en framtidsväg som med optimism och företagande tar vara på de nya möjligheterna? Det är denna kontrast i tankeinriktning och framtidstro som blir så tydlig i Bildts tal.”

Också Svenska Dagbladet kommenterade på ledarplats, och då inte minst den syn på politikens starkt förändrade roll när vi nu bereder marken för det nya samhället.

Anförandet finns på www.moderat.se, där du om du skulle vilja kan ta del av det i sin helhet.

Jag skulle gärna se att mitt anförande sågs som en ny startpunkt för den viktiga diskussionen om såväl informations- och kunskapssamhället som framtidsvisionen för Sverige. Och jag kommer själv att med största intresse ta del av alla de synpunkter och förslag som kan komma, inte minst från Dig som läsare av dessa veckobrev.

Anförandet har dessutom haft som effekt att regeringen tydligen börjat att vakna från sin dvala i dessa frågor. För snart fyra år sedan bars datorerna ut ur statsministerrummet på Rosenbad, IT-kommissionen växlades ner och den ansvariga ministern förklarade att det där med internet var en fluga som skulle komma att gå över.

Men nu har min aktivitet tydligen fått regeringen att accelerera. Det går rykten om att statsministern fått en dator, även om han tydligen inte hunnit använda den ännu. Och kommunikationsministern har börjat att uttala sig i frågor som dessa. Det meddelas från regeringskansliet att man avser att lägga fast en s k målsättning i dessa frågor.

Välkomna! Kan jag stimulera regeringen till att inse att bredband är en långt viktigare framtidssatsning än alla dessa bidrag så har i alla fall någonting uppnåtts. Det är min förhoppning att socialdemokraterna sedan skall kunna bära med sig detta nymornade intresse också i oppositionsställning.

Regeringens sätt att arbeta inger ofta förvåning. Nu senast har skatteminister Östros riktat ett frontalangrepp av närmast personlig natur mot de borgerliga förhandlarna i pensionsfrågan. Angreppet går ut på att det inte är möjligt att genomföra finansiering av pensionsreformen på det sätt som kommit överens om.

Problemet är bara att finansieringsmodellen i överenskommelsen är regeringens och inte vår. Vi accepterade den. Om nu Östros anser att det är en omöjlighet så är det oordningen och röran i den egna regeringen han skall attackera. Under pensionsöverläggningarna förklarade statsrådet Klingvall på direkt fråga att modellen var framtagen i regeringskretsen i dess helhet.

Någon ordning får det vara också i en regering. Jag förutsätter att statsministern ställer in Östros i ledet och ser till att vi besparas obalanserade och osakliga utbrott av denna typ igen.

Denna vecka går min måndagsresa till Stockholms södra förorter. Jag skall se på framtidssatsningar som görs av Telia i dess forskningscentrum där, besöka skolor och ha måndagsmöte på kvällen i Farsta gymnasium.

Och där kommer jag att tala om den s k storstadsutredning som publicerades fredagen innan den förra och som föranledde regeringen att ha en tämligen tom s k storstadskonferens i Botkyrka i tisdags i förra veckan.

Storstadsutredningens betänkande är en brutal social satir över svenska misslyckanden under de senaste decennierna. Vad som beskrivs är massiva politiska misslyckanden i de delar av Sverige som mer än några andra varit föremål för den välmenande välfärdsstatens styrning, subventioner och satsning under de senaste decennierna.

Jag såg att statsministern efter att ha lyssnat på föredragningar i Botkyrka sade att man nu avser att skaffa sig en s k urban-politik. Men en s k storstadspolitik har man haft mycket länge! Och det är dess misslyckande som utredningen nu så målande beskriver. Man har under senare decennier satsat ”gigantiska belopp” på dessa områden, men utan att detta förmått att bryta utvecklingen.

I stället förefaller stora delar av dessa belopp ha gått till ren terapi för kommunala bostadsföretag och kommunala förvaltningar, medan de boende bara fått titta på, förutsättningarna för företagande förblivit usla, och eget ansvarstagande i form av ägande aldrig har satts upp på diskussionens dagordning. Och ty följande har den sociala och ekonomiska cirkeln neråt bara fortsatt och fortsatt. Det handlar om en av det socialdemokratiska politiska misslyckandet framdriven ghettoisering med allvarliga konsekvenser för individer liksom för storstadens samlade ekonomiska och sociala utveckling.

Ett annat misslyckande av likartad karaktär är det vi ser i den avfolkningsvåg av delar av landet som nu börjar att ta fart och som lett till betydande oro.

Inte minst inom centern ser man denna oro. Och det kan jag förstå. Samtidigt som dess ledning säger att man tillsammans med socialdemokraterna räddat Sveriges ekonomi visar det sig att denna politik tydligen lett till just den befolkningsomflyttning som centern tidigare sett som sin kanske allra viktigaste uppgift att förebygga.

Misslyckandet i förorterna är socialdemokraternas misslyckande. Men misslyckandet i glesbygds-Sverige riskerar att bli centerns misslyckande, eftersom de ju så totalt tagit på sig det politiska ansvaret för den ekonomiska politik som bedrivits i Sverige under senare år.

Så många konstruktiva bidrag till att vända denna utveckling kommer vi sannolikt inte att få se. I grunden handlar det - som vanligt! - om förmågan att skapa ett nytt framtidsklimat för företagande. Och bredband kommer -
även här! - att vara viktigare än bidrag när det gäller att skapa nya möjligheter.

I en riksdagsdebatt i fredags förklarade näringsminister Sundström att förslagen från den utredning om livsmedelsindustrin som visat hur höga skatter försämrar förutsättningarna i Sverige inte kommer att genomföras. Det är ett illavarslande besked, eftersom det här finns möjligheter att med rimliga konkurrensförutsättningar bygga upp en framgångsrik exportnäring som ger sysselsättning på bredden av vårt samhälle.

Själv kommer jag i slutet av denna vecka att vara i Moskva med anledning av möte med International Democrat Union och sammanträffanden med olika delar av den ryska statsledningen. Det är viktigt att då och då på plats kunna ”ta temperaturen” på den ryska reformprocessen.

Signalerna under de senaste månaderna har varit ägnade att inge bekymmer. Det framträdande som premiärminister Tjernomyrdin gjorde i Davos spädde snarare på dessa. Därför kommer världen med mycket stor uppmärksamhet att följa president Jeltsins årliga programtal inför det ryska parlamentet i morgon. Samtidigt anländer IMF-chefen Camdessus till Moskva för ett tre dagar långt besök i avsikt att följa upp reformpolitikens både problem och framsteg.

Stockholm den 16 februari 1998



Carl Bildt


P.S. Prognoserna om sysselsättningen fortsätter att utvecklas på ett helt annat sätt än regeringens retorik. I dag har Handelsbanken kommit med sin senaste prognos. Tillväxt- och inflationsprognosen justeras nu åter ner. Det blir inget överskott i de offentliga finanserna vare sig 1998 eller 1999. Och man skriver att "vi räknar inte längre med någon uppgång i sysselsättningen under de närmaste två åren. Arbetsmarknadsläget kan förväntas vara oförändrat under 1998 och försämras under 1999." Ett massivt misslyckande för regeringen och ett elände för Sverige avtecknar sig tyvärr allt tydligare.









Monday 
28/2/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]