Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v15/1998
6/4/1998

Syster/Broder,


Den preliminära statistiken för den ekonomiska utvecklingen inom EU under 1997 visar att Sverige ligger på fjärde plats i välståndsligan bland unionens 15 medlemsstater. Många svenskar verkar fortfarande leva i tron att det handlar om fjärde platsen från toppen, men sanningen är att det nu handlar om fjärde platsen från botten.

Statistiken visar, att Sverige under förra året passerades av Storbritannien, Irland och Finland, och att vi nu bara ligger före Grekland, Portugal och Spanien. Ser vi på de konkreta siffrorna ligger vi nu halvvägs mellan Danmark och Spanien i EUs välståndsliga.

Att vi år efter år tappar mark och halkar efter borde få larmklockorna att ringa i hela vår politiska debatt. Men icke. Från regeringens sida förmedlas i stället en allmän liknöjdhet med situationen. Konjunkturuppgången kommer att kirra det mesta, antyds det. Och lite nya bidrag kan sedan betalas ut för att komplettera det hela.

Veckan som gick blev för mig en intressant och hektisk resevecka. Måndagsresan gick med T-bana till Rinkeby och Tensta för att inte minst diskutera integrationen av invandrade i det svenska samhället, på torsdagen var jag i Malmö för att delta i en stor diskussion om Norden och Europa och i lördags trotsade jag snöovädret för att resa mellan Halmstad, Växjö och Stockholm.

Besöket i Rinkeby och Tensta fyllde mig med både hopp och farhågor. Jag kunde se hur vissa invandrargrupper nu integrerats väl, med bevarad kulturell identitet, och hur de med sina företagartraditioner ger fina bidrag till vår gemensamma utveckling. Men jag kunde också se hur andra hade mycket stora svårigheter och riskerar att pressas in i ett långsiktigt bidragsberoende som på sikt kommer att vara destruktivt för alla och envar.

Vi borde inte acceptera långsiktigt bidragsberoende av den art som det finns en risk att vi kommer att se framväxten av. Det finns i invandrargrupperna ofta en talang för företagande som vi borde ge frihet att utvecklas, i stället för att fjättra dem vid bidrag och beroenden som kommer att leda till elände.

Invandringen är en av de viktigaste positiva förändrings- och förnyelsekrafterna i det svenska samhället i dag. Vi tillförs nya perspektiv, nya erfarenheter och ny entusiasm. Men vi vet också att det i mötet mellan kulturer och traditioner lätt uppstår konflikter och konfrontationer. Få frågor är viktigare än att rätt hantera mötet mellan kulturer - att se till att det leder till kreativitet istället för konfrontation.


Om invandringen är en viktig förändringsfaktor representerar informationsteknologin och internationaliseringen andra som har minst samma kraft. Och nu är det tydligt att kombinationen av dessa två börjar upplevas som ett riktigt hot av de som mest vill bevara det gamla.

Under förra året genomdrev regeringen två mycket rejäla höjningar av tobaksskatten för att finansiera olika arbetsmarknadsinsatser. Och som ett resultat har vi dels sett en dramatisk ökning av smugglingen, med tydliga tendenser till att Sverige blir ett eldorado för en internationellt organiserad brottslighet, och dels desperata försök av regeringen att täppa till olika kryphål.

Nu senast är det handeln med Internet som skall strypas. Uppgiften att skatteminister Östros ville införa någon typ av kraftig skatt på modem visade sig vara ett april-skämt, men att skilja skämt från verklighet i skatteministerns jakt på de flyende skattebaserna är en tilltagande krävande uppgift. Det han verkligen vill är istället att ge posten rätt att öppna försändelser eftersom de ju t ex kan innehålla cigaretter som beställts via Internet.

Men i veckan som gick underkände lagrådet regeringens förslag. Regeringen hade i sin remiss anfört att det fanns “risk för att skattebasen såvitt avser tobak allvarligt kommer att undergrävas med mycket betydande bortfall av skatteintäkter som följd”, och att detta “skulle kunna påverka Sveriges ekonomiska välstånd.” Och mot denna bakgrund ansåg regeringen det motiverat med ingrepp i viktiga principer om brevhemlighet m m.

Tobaksskatten representerar ca en procent av statens samlade skatteinkomster. Även om denna skulle falla bort helt, vilket ingen tror, ter det sig groteskt överdrivet att detta skulle kunna leda nationen i ekonomiskt fördärv. Lagrådet gjorde alldeles rätt när de ansåg att det inte fanns tillräckliga grunder för att inskränka viktiga principer och rättigheter.

Själv känner jag föga för att skydda de som hänger sig åt tobak. Men det här fallet visar på de faror som ligger i en utveckling där regeringen blir allt mer desperat i jakten på de flyende skattebaserna. Om risken för att få en skatt som representerar en procent av de samlade skatteinkomsterna leder till att man inskränker brevhemligheten, vad kommer då att hända när skattebaser som är långt viktigare ger sig ut på den vandring över gränser som är alldeles ofrånkomlig?

Advokat Rolf Åbjörnsson i kristdemokraterna har nu talat om möjligheten att sänka skatten på alkohol och tobak. Han är starkt oroad för den ökade smugglingen och den brottslighet som nu får luft under vingarna.

Högskattesamhällets problem i internationaliseringens tidevarv börjar bli allt tydligare. Ericssons koncernkontor riskerar att flytta ut, internationella smuggelligor riskerar att flytta in, och regeringen lägger viktiga frihetsprinciper åt sidan i den allt mer desperata jakten på de undflyende skattebaserna.

Veckan som gick gav oss också nya uppgifter om hur statsfinanserna utvecklas. Jag tillhör, som bekant, de som hyser en betydande oro för framtiden i detta avseende. Det är inte så att vi kommit ur berg- och dalbanan - så länge vi har skatter och offentliga utgifter på dagens nivåer
är det knappast möjligt - utan istället så att vi nu närmar oss krönet.

Nu visar RRV i sin senaste prognos på ett underliggande underskott i statsfinanserna på ca 30 miljarder kr 1998, vilket är en förbättring med ca 30 miljarder kr från 1997. Det är bra, men mindre bra är att denna förbättring är resultatet av en förbättring av de underliggande inkomsterna med ca 40 miljarder kr och en ökning av de underliggande utgifterna med något mer än 10 miljarder kr. Vi ser således hur utgifterna fortsätter att pressas upp genom löftes- och bidragspolitiken. Skulle inkomsterna försvagas när konjunkturen försvagas - och så kommer det att bli - kan vi snabbt få en dramatiskt försämrad bild.

Men att lova nya offentliga utgifter fortsätter att vara populärt. I veckan lade statsministern nya miljardlöften till de gamla, nu i form av ökningar av biståndsanslagen. Det finns säkert skäl för dessa, men man måste fråga sig om det inte i dagsläget är viktigare med sänkta skatter för att bereda vägen för nya jobb än att öka på biståndsbudgeten.

Den pågående vårddebatten visar allt tydligare att det inte främst är fler miljarder som behövs. I en offentlig debatt i veckan konstaterade t o m Kommunals andre vice ordförande Lars-Åke Almqvist att “vårdskandalerna är inte uttryck för brist på resurser”, utan att det “handlar mest om dåligt ledarskap och dålig organisation”, där “många i verksamheten i kommunerna befinner sig i ett slags maktlöshetstillstånd.” Och därmed säger han i grunden samma sak som Anders Milton på Läkarförbundet och Eva Fernvall i Vårdförbundet sade på vår kommunala rikskonferens.

Med stigande förfäran har jag läst revisionsrapporten från Stockholms läns landsting. Den har sitt intresse genom att den berör landets näst största politiska församling, styrd av en rödgrön röra, och med ansvar för vården för en betydande del av landets samlade befolkning.

“Auktoritativa, realistiska och långsiktigt fastlagda förutsättningar har saknats i ekonomi- och verksamhetsstyrning. Alltför många parter har alltför oklart ansvar i den samlade vårdorganisationen… Vården behöver tydligare ansvarsroller, enklare beslutsprocesser och mer överblickbara ledningsformer”, skriver landstingets revisorer.

Allt verkar vara en stor röra där underskotten växer, vårdköerna förblir långa, personalen känner missmod och ingen förefaller att vare sig veta eller vilja. Det ansvariga socialdemokratiska landstingsrådet säger “att det
är farligt att bli uppstressad och agera för snabbt. De här problemen kommer inte att kunna lösas under den här mandatperioden,” säger Claes Ånstrand.

Nej, i det har han rätt. Under socialdemokratiskt styre har problemen i vård och omsorg faktiskt blivit värre. Och att tro att de kan rättas till enbart med nya miljarder i en situation som den som landstingets revisorer beskrivit är helt enkelt inte seriöst. Det krävs politiker som tar sin uppgift att vårda kvaliteten i användningen av skattebetalarnas pengar och den service de skall ge på större allvar. Ånstrand är säkert inte stressad - men många andra som drabbas av röran är det.

Veckans politiska händelse var utan tvekan Olof Johanssons besked att han i juni avgår som centerledare. För mig var beskedet överraskande, men inte förvånande. Jag visste att han grubblat på frågan, och det var inte svårt att se logiken i hans beslut.

Vad som kommer efter Olof Johansson vet vi ännu inte. Hur som helst har vi anledning att utgå från att centerns politiska kurs knappast kommer att förändras. Och hur de skall ställa sig i regeringsfrågan förefaller det att råda påtagligt delade meningar om inom centerleden. Att det finns de som vill föra centern in i en formell regeringskoalition under Göran Persson är tämligen uppenbart, liksom att det finns de som långt hellre vill att regeringsfrågan skall lösas på icke-socialistisk bas.

I viktiga sakfrågor har centern under de senaste veckorna rört sig i riktning bort från socialdemokratin. Deras skolprogram liksom deras företagarprogram ligger långt närmare oss. Och det är värt att notera att inte varje centerpartist ser den eviga kampen mot kärnkraften eller det fundamentalistiska motståndet mot deltagande i den gemensamma euro-valutan som kärnan i sitt politiska uppdrag.

Under tiden utvecklar vi samarbetet med folkpartiet och kristdemokraterna. I fredags presenterade vi ett gemensamt förslag om avregleringspolitiken.

I London avslutades i helgen det andra toppmötet mellan den Europeiska Unionen och de asiatiska länderna. Utan några mer påtagliga konkreta resultat var det dock en viktig manifestation av betydelsen av denna politiska och ekonomiska länk. Det skedde samtidigt som tecknen på en viss stabilisering för Sydkorea och Thailand är tydliga, samtidigt som osäkerheten om den långt viktigare japanska ekonomin blir allt tyngre och allt större. Det kommer att finnas anledning att följa utvecklingen med allra största uppmärksamhet.

I vårt eget närområde finns det anledning att vara oroad över det allt mer upptrappade tonläget från rysk sida gentemot Lettland. I veckan som gick stod Moskvas borgmästare Jurij Luzjkov, som är tydlig kandidat till att efterträda Jeltsin, utanför den lettiska ambassaden i Moskva och anklagade letterna för att bedriva “folkmord” på ryssar. Anklagelsen är helt sans- och vettlös, men jag oroas över att den inte mött en tydligare och starkare reaktion från regeringar som vet bättre.

Jag har på ort och ställe till den lettiska regeringen framfört synpunkter på hur de bör förbättra sin politik, men alldeles avgörande för att detta skall vara möjligt är att vi i Sverige och i EU med kraft värnar Lettland mot den typ av besinningslösa angrepp som nu senast Luzjkov har levererat. Jag anser att vår utrikesminister liksom andra utrikesministrar öppet och offentligt skall markera sin oro för ryska uttalanden av denna art. Det är viktigt för framtiden att de vet att den här typen av förlöpningar omedelbart får utrikespolitiska konsekvenser.

Nu randas påskveckan. Själv hade jag möjligen tänkt att under några dagar något trappa ner insatserna. Men efter påsk blir det desto intensivare. Tisdagen den 14 april kommer regeringen att lägga fram de ekonomiska glädjekalkyler jag redan delvis kommenterat i dessa brev. Och i samma vecka förväntas centerns valberedning lägga fram sitt förslag till efterträdare till Olof Johansson.

Intill dess - Glad Påsk!

6 april 1998



Carl Bildt









Monday 
28/2/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]