Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v24/1998
8/6/1998

Syster/Broder,

I Dagens Nyheter i dag publicerar Lars Leijonborg, Alf Svensson och jag en gemensam artikel där vi lägger fast riktlinjerna för den politik för nya jobb och ny tillväxt som våra tre partier ser som ”det avgörande politiska uppdraget” just nu.

Och vi säger, att ”vi vill bilda kärnan i den allians för nya jobb som skall föra Sverige in i 2000-talet”.

Från regeringens sida pekar man hela tiden på det som nu går bra med den europeiska och den svenska ekonomin. Och det är både riktigt och glädjande. Men lika viktigt är att se de stora problem som återstår. Ty det är att lösa dem som är politikens uppgift under de kommande åren.

När det ansedda amerikanska kreditvärderingsinstitutet Moodys i torsdags uppvärderade Sverige, mot bakgrund av statsfinansernas förbättring och inflationsbekämpningens framgång, var man också mycket tydlig angående de
övriga problem man såg.

I en kommuniké skrev man, att ”Moodys remains concerned that the economy continues to be characterized by distortions, particularly in taxation and labor regulation, that represents risks to the country’s economic health and competitiveness in the longer terms. Unemployment remains quite high by historical standards and job creation in the private sector is likely to be less boyant than the government hopes”.

Och därmed bekräftar också denna positiva signal om svensk ekonomi den mycket bekymrade bild som vi tre ger i artikeln när det gäller förutsättningarna för nya jobb.

Faktum är att socialdemokraterna under denna mandatperiod svikit alla sina löften och misslyckats med alla sina mål vad gäller jobben. Samtidigt som det inte finns någon oberoende bedömare inom eller utom landet som tror att det finns en möjlighet att med oförändrad politik uppnå det mål till år 2000 om halverad arbetslöshet som regeringen själv satt upp.

I vår gemensamma artikel lyfter vi fram fakta:

”Andelen svenskar som har jobb är lägre i år än någon gång sedan 1950-talet. 1997 var antalet sysselsatta i Sverige lägre än någon gång sedan 1974. Hade den uppgång som inleddes 1993 fortsatt med samma kraft hade Sverige i dag haft minst 150.000 fler jobb. Hade den socialdemokratiska regeringens egna prognoser slagit in hade Sverige i dag haft cirka 210.000 fler jobb än 1994. Hade Sverige haft samma utveckling som våra nordiska grannländer hade vi i dag haft cirka 260.000 fler jobb.”

Och vi säger gemensamt att ”vi kan inte acceptera en politisk debatt inför det viktiga valet som ser med liknöjdhet på att massarbetslösheten biter sig fast och på att vårt samhälle riskerar att bli ekonomiskt och socialt delat för lång tid framöver.”

Gemensamt skisserar vi riktlinjerna för en politik med lägre skatter på arbete och företagande, bättre villkor för tjänstesektorn, som minskar krångel för företagandet, en modernare arbetsmarknad, minska de omedelbara nackdelarna av att stå utanför euron, med en förnuftig energipolitik och ansträngningar för att göra Sverige till ett spjutspetsland inom IT-området.

Artikeln utgör inte något samlat gemensamt valmanifest för våra tre partier. Men den markerar på högsta nivå vår vilja att bli kärnan i den allians för jobb och tillväxt som behövs, och den inriktning som vi gemensamt vill ge politiken.

I formuleringen om ”kärnan” i den nödvändiga alliansen ligger självfallet en inbjudan till andra att vara med. Om jag bortser från formuleringarna om energipolitiken borde det inte finnas någonting i vår gemensamma plattform på detta område som centern inte skulle kunna ansluta sig till.

Hur det kommer att bli med den saken kan vi inte veta.

Under de senaste veckorna har vi t ex sett hur centerns företrädare i finansutskottet gjort den ena saltomortalen efter den andra för att rädda socialdemokraterna. När det t ex höll på att bli en majoritet i finansutskottet för ett uttalande om vikten av att sänka skatten på låg- och medelinkomsttagare skyndade sig centerns företrädare till socialdemokraternas räddning, och det trots att det uttalande som föreslogs kunde ha varit hämtat ur centerns egna motioner. Och efterarbetet efter saltomortalen om fastighetsskatten har dels visat att centerns företrädare lämnat felaktiga besked och dels att det ännu inte är riktigt klart vad man egentligen kom överens om.

Men samtidigt ser vi andra uttalanden av andra företrädare för centern som markerar en inriktning av politiken som i stort sett är identisk med dagens treklöverartikel med kärnkraften som undantag.

Steg för steg har vi under de senaste månaderna markerat en allt tydligare treklöversamsyn i viktiga sakfrågor. Jag sade i förra veckans brev att mer skulle komma, och det var dagens artikel som jag diskret syftade på.

Nu är en mycket god grund lagd för borgerlig offensiv i de avgörande frågor son politiken under den kommande mandatperioden kommer att handla om.

Medan den socialdemokratiska politiken blivit allt mer famlande fastighetsskatten! eller enformigt repetitiv ”vård, skola, omsorg” som formel och mantra har den gemensamma borgerliga politiken blivit tydligare och mer offensiv.

Vi ser detta tydligt när det i allt högre grad är skattefrågan som nu kommit i den politiska debattens centrum. Så gott som alla förefaller att vara överens om att det kommer att vara en nödvändighet att sänka skatten på arbete för alla under de kommande åren. Medan vi moderater för t ex ett
år sedan stod tämligen isolerade i denna fråga är det nu fler och fler som ansluter sig.

Reaktionerna inom socialdemokratin på TCO-ledaren Inger Ohlssons utspel har gränsat till det hysteriska. Att ytterligare en ledande facklig företrädare sällade sig till alla dem som vill ha sänkt skatt var ett tydligt och besvärande streck i räkningen för dem som hade planerat den socialdemokratiska valrörelsen.

Samtidigt finns en växande insikt om att politiken inte kommer att fungera. Aftonbladets ledarredaktion tillhör dem som går i ledningen för den interna kritiken.

”Det är alltså uppenbart att arbetarrörelsen behöver en genomgripande diskussion och översyn av vad som bör, måste, kan och är önskvärt att göra långsiktigt på skattesidan”, skrev tidningen i torsdags.

Den formuleringen är ett vänligt sätt att säga att dagens socialdemokratiska partiledning saknar en genomtänkt politik i en av de allra viktigaste frågorna.

Skatten har höjts väsentligt under dessa socialdemokratiska år. Och dessa skattehöjningar har drabbat låg- och medelinkomsttagare hårdare än vad de drabbat höginkomsttagare. I en rapport som vi moderater presenterade i förra veckan redovisade vi beräkningar gjorda av riksdagens utredningstjänst som visade att heltidsanställda låg- och medelinkomsttagare fått höjd skatt med ca 20% medan de med inkomster över den s k brytpunkten fått skatten höjd med ca 16% under dessa år.

Kraftiga skattehöjningar för alla men kraftigast skattehöjningar för dem med lägre inkomster.

Att dessa skattehöjningar försämrat förutsättningarna för nya jobb håller nu så gott som samtliga utanför LO:s och socialdemokratins allra innersta krets med om.

Och ständigt kommer nya påminnelser om högskattepolitikens kostnader. Förra veckans storfusion mellan svenska STORA och finska Enso resulterade i storkoncernen Stora Enso med säte i Finland. Och att det var Finland i stället för Sverige som valdes, trots att aktiemajoriteten blir svensk, var uteslutande beroende av att skatterna var för höga i Sverige.

Detta medför en omedelbar förlust av skatteintäkter för Sverige. Den svenska statskassan går nu miste om intäkter på ca 250 miljoner kr varje
år. Det är stora pengar.

Det är värt att notera, att varje fusion eller förändring av detta slag som genomförts under senare år har inneburit att företagen i fråga flyttat huvudkontor och/eller säte ut ur Sverige. Också när det gällde skapandet av storbanken Merita Nordbanken var det Finland som av skatteskäl blev bankens säte.

I oktober efter valet kommer Ericsson att meddela om man kommer att flytta sin ledning ut ur Sverige eller inte. Jag har svårt att tro att det beslutet inte kommer att påverkas av valresultatets signal om vilken politik som kommer att föras i Sverige under kommande år.

I de riktlinjer för vår ”allians för nya jobb” som vi publicerat i dag ingår att ta bort den dubbelbeskattning som lett till att såväl Stora Enso som Merita Nordbanken valt att lägga sina säten i Finland i stället för i Sverige. Det är ett gott exempel på en skattesänkning som skapar bättre möjligheter att bibehålla verksamhet och därmed såväl jobb som skatteintäkter inom landets gränser.

Vi får inte acceptera att bara bli en filialekonomi. Men det är dit den nuvarande politiken riskerar att föra oss.

Under veckan som nu inletts avslutas riksdagen för denna mandatperiod. Efter dagens borgerliga alliansartikel är det i morgon tisdag ekonomisk debatt i riksdagen och onsdag avslutande partiledardebatt. Sedan är det sommar och därefter är det valrörelse och val.

Säkert kommer vi att få se en rad politiska kommentarer med anledning av detta. Det som kan konstateras är att vi under det senaste året i opinionen fått den utjämning mellan regering och opposition som är normal när en mellanvalsperiod avslutas och en valrörelse börjar att närma sig, men att denna hitintills inte kunnat föra socialdemokratin till annat än nivåer som i ett omedelbart parlamentariskt och i ett längre historiskt perspektiv måste betecknas som katastrofala. Och det måste också konstateras att vi nu ser både en svängning i debattens fokus och en tydligare samlad borgerlig offensiv i de avgörande frågorna.

Med kanske upp mot en tredjedel av väljarna antingen obestämda eller i hög grad osäkra i sitt partival är det en i allra högsta grad öppen situation som vi går in i sommaren med. Och finns det just nu några trender i situationen pekar de trots den fördel för regeringen som den ekonomiska
återhämtningen utgör - snarare i borgerlig än i socialdemokratisk favör.

Veckan som nu inletts kommer internationellt att domineras dels av den specialsession med FN:s generalförsamling om narkotikafrågor som inleds i New York i dag av bl a president Clinton, och dels av den snabbt växande konflikten i Kosovo.

Knarkfrågorna har hitintills nästan glömts bort i valrörelsen. Det måste
ändras. Perspektiven är skrämmande. I Uppsala för någon vecka sedan konfronterades jag med det faktum att antalet narkotikamissbrukare i länet nästan fördubblats sedan 1992. Och tyvärr tyder ingenting på att situationen där är unikt dålig bara unikt väl redovisad.

Vi måste skicka tydliga signaler och ge tillfredsställande resurser. Jag kan inte förstå att det går att ha lagar som gör det möjligt att döma till livstids fängelse för t ex mordbrand och spioneri, men inte för de grova narkotikabrottslingar som organiserar och tjänar pengar på den handel med död som handeln med grov narkotika innebär.

I Kosovo blir situationen allt värre och värre. Jag har i olika kontakter och sammanhang efterlyst en starkare och mer samlad internationell politik. När EU:s utrikesministrar sammanträder i Luxemburg i dag och den s k kontaktgruppens utrikesministrar i London på fredag finns det anledning också till en viss självkritik.

Det behövs ett snabbt beslut om en truppstyrka till norra Albanien, ett tydligt och av hot understött ultimatum om tillbakadragande av armé- och specialpolisförband från Kosovo, klara åtgärder mot de som på albansk sida bygger upp en infrastruktur för krig och en politisk strategi som tar in en större del av regionen än bara Kosovo.

Brittiske premiärministern Tony Blair som i dag gör en blixtresa till Köpenhamn, Stockholm och Helsingfors för att sondera idéer inför EU-toppmötet i Cardiff har sagt att vi inte kommer att tolerera att misstagen från inledningen av den bosniska konflikten upprepas.

Det låter bra när det sägs, men hitintills finns dessvärre inte många tecken på att man har lärt av misstagen från då.

Jag hoppas att Tony Blair och andra europeiska ledare kommer att ha kraften att i denna avgörande fredsfråga leva upp till sina egna uttalanden.


Stockholm den 8 juni 1998



Carl Bildt

PS. Jag tvingas notera att den mest respekterade av de olika internationella undersökningarna om länders konkurrenskraft Global Competitiveness Report från World Economic Forum nu kommit med sin årsrapport med nedflyttning av Sverige från plats 22 till plats 23. Under de borgerliga åren flyttades Sverige upp under de socialdemokratiska åren har Sverige flyttats ned.









Tuesday 
1/3/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]