Main page
 On Bildt
 New Economy
 Foreign &
 security policy
 Europe
 Euro
 Balkans
 Moderate Party
 1994-1999
 Government
 1991-1994
 Bookmarks
 Veckobrev












Veckobrev  


Carl Bildts veckobrev v28/1998
6/7/1998

Broder/Syster,


Genom småregnet längs den skånska kusten försöker jag att skönja Danmark tvärs över, men framgången är något blandad. Den nordiska sommaren visar sig från sin allra mest växlingsrika sida.

Men arbetet med nya förbindelser går framåt. Den nyligen invigda bron över Stora Bält mellan Själland och Fyn lär ha blivit en stor publiksuccé, och människor vallfärdar för att se arbetet med bron över Öresund. Mot alla olyckskorpars ständiga prognoser när vi politiskt stred för denna bro har arbetet både tekniskt och finansiellt gått klart bättre än väntat. Man räknar nu med att bron kommer att kunna invigas kring den 1 juli år 2000.

Europas karta förändras. I förra veckan var jag i Frankfurt med om invigningen av den gemensamma Europeiska Centralbanken. Sju av EU:s premiärministrar var där liksom ett otal andra regeringsföreträdare och representanter för Europas näringsliv. Föga förvånande lyste den svenska regeringen med sin frånvaro.

Till huvudtalarna hörde den brittiske premiärministern Tony Blair. Och det var självklart med speciellt intresse som både jag och andra lyssnade till honom.

Hans tal kunde inte i någon del ha hållits av en svensk socialdemokrat. Blair predikade om nödvändigheten av förnyelse och förändring i de europeiska ekonomierna.

”In my view, Europe will face a simple choice. Do we attempt to block chane, resist necessary structural economic reform and blame the ECB if we get bad economic news? Or do we accept that the ECB must act independently to secure price stability, while we ourselves work with the grain of economic change and make the most of the opportunities the single currency offers? For me there is only one choice we can make, however uncomfortable it may on occasion be, if we are to see the full potential benefits of EMU for growth and jobs in Europe that is to accept price stability and build economic change on its sure foundation.”

Har någon någonsin hört Göran Persson eller Erik Åsbrink eller Thomas
Östros eller någon av de andra traditionalisterna uttala sig i denna riktning? Tony Blair ser euron som en möjlighet och den ekonomiska förändringen som någonting positivt svensk socialdemokrati verkar mest se den som ett obehagligt hot som man hur som helst inte vågar eller vill diskutera.

Den brittiska ekonomin har befunnit sig i en uppgångsfas länge, men håller nu på att bromsas in, medan de europeiska ekonomierna i övrigt först nu är på väg in i en tydlig uppgångsfas. Detta skapar ett sakproblem när det gäller euro-anknytningen i Storbritannien som vi inte alls har. Men den brittiska regeringen har trots detta tydligt accelererat alla förberedelser för euro-användningen redan från 1 januari 1999.

I Sverige är det tvärtom. I tysthet har regeringen bromsat de svenska förberedelserna. I början av april gavs alldeles meningslösa och alldeles onödiga tilläggsdirektiv till den utredning som skulle lägga fram förslag till de lagändringar och övrigt som krävs för att företag redan från 1 januari 1999 skall kunna redovisa i euro också i Sverige. Det alldeles uppenbara syftet var att bromsa frågan så att den inte kom upp före valet, men därmed gjorde man också ett genomförande till 1 januari 1999 omöjligt. Den socialdemokratiska partitaktiken sattes åter före Sveriges nationella intressen.

Detta är inte mindre anmärkningsvärt mot bakgrund av att såväl stats- som finansministrarna går omkring och säger att en borgerlig regering kan ansluta Sverige till euron redan 1 januari 1999. Tyvärr är detta icke förenligt med de bestämmelser som finns, och även om så skulle vara har regeringens envetna bromsande av förberedelser gjort det till en praktisk omöjlighet.

Men den nya regeringen i höst måste sätta arbetet med en nationell euro-strategi i högsätet. Strutstaktiken bromsar och begränsar Sverige. Jag vill skapa de praktiska och politiska förutsättningarna för att konsumenter och företag i Sverige så snabbt som möjligt skall få njuta de fördelar som Tony Blair så vältaligt lade ut texten om i Frankfurt.

Att vänta sig att socialdemokraterna skulle kunna ge vägledning i denna fråga är att vänta på det som icke kommer att ske. I mitt förra veckobrev citerade jag SSU-ordförandens kritik mot det egna partiet för att det inte vågade, ville eller förmådde att diskutera framtiden. Och jag ser att den debatten fortsatt sedan dess. Inom den socialdemokratiska ledningen vet man i dag mindre än tre månader före valet! ännu inte om man förmår att presentera ett valmanifest som säger någonting om vad som skall hända framöver.

Och så är det tvärs genom detta framtidsfattiga parti. I Smålandsposten kunde man nyligen läsa om en dispyt i Älmhult där den socialdemokratiske ordföranden plötsligt ville sälja ut kommunens bostäder, men där kommunalrådet ur samma parti sätter sig emot, och inte alls vill ge några besked om vad som skall komma efter valet. ”Det är viktigare i valrörelsen att tala om vad vi gjort än att tala om vilka tokigheter vi tänker göra”, var den talande motiveringen.

Just så. Vad en fortsatt vänstermajoritet skulle innebära får vi inga besked om. Bo Lundgren visade i veckan hur Göran Persson före förra valet sagt att det inte var aktuellt att höja fastighetsskatten, men därefter gjort det inom loppet av bara månader, och nu av allt att döma förbereder en fortsatt ökning av skatteuttaget på boende. Och Per Unckel publicerade en skrift som gör slarvsylta av fyra års socialdemokratiska misslyckanden med arbetsmarknadspolitiken. Sverige har färre företagare och inte fler jobb i dag än för fyra år sedan.

Hitintills är allt vi hört från socialdemokraterna att det blir mer statsbidrag till kommunerna och att allt därmed blir bättre. Men folkpartiet har undersökt vart dessa pengar tagit vägen. Och deras slutsats efter en stor enkät är att i bara en av fem kommuner används dessa extrapengar till förbättringar, i tre av fem kommuner gick pengarna till att täcka gamla underskott och i en av de fem kommunerna till uppenbara felaktigheter som kommunala bolag, kommunal arbetsmarknadspolitik, bandyläktare, partistöd och annat som uppenbarligen ligger socialdemokraterna nära.

Vad var det vi sa? Folkpartiet kallar allt en stor ”PR-bluff”. Jo, det omdömet tänker jag inte polemisera med.

De senaste dagarna har media fyllts med olika spekulationer om Svenska Dagbladets framtid. Och meningarna har varit högst delade om vad som kan göras. I ett och samma nummer av DN gick att läsa dels en huvudledare som tyckte att det var bra att Bonniers tog över och sade att allt gick tillbaka på ett initiativ från SvD:s ledning (!) och dels en fräsande kritisk artikel av en annan av tidningens chefredaktörer mot denna tanke.

Svenska Dagbladet är en tidning med både problem och möjligheter. Jag är alldeles övertygad om att tidningen med en kompetent och kraftfull ägare borde ha goda möjligheter i framtiden. Men jag tillhörde de som var tydligt skeptiska till en situation där en ägargrupp kom att dominera allt mer av dagspressen i Stockholm. Jag tror inte att ett SvD som blivit en redaktionell bilaga till DN på lång sikt hade blivit en tillräckligt bra tidning för att kunna överleva.

Till detta kommer att jag var förvånad över den naivitet som låg bakom tron att socialdemokraterna inte skulle komma att utnyttja en sådan situation för att på möjliga eller omöjliga sätt flytta fram sina positioner.

Om jag förstår signalerna i pressen rätt har mediaminister Ulvskog först indikerat att socialdemokraterna skulle kunna acceptera en sådan affär under förutsättning att Bonniers samtidigt tog över och säkrade socialdemokratisk utgivning av Arbetet i Malmö, för att därefter, när det var tydligt att detta försök att utnyttja regeringsmakten för partipolitisk utpressning av en art som låg maffiametoder nära inte skulle lyckas, svänga runt och börja att kritisera affären.

Nu lyder de senaste bulletinerna att Bonniers-sfären efter dessa egenartade och föga genomtänkta manövrar har dragit sig ur det hela. Det var klokt. Jag hoppas att arbetet nu går vidare med att finna en kompetent och kraftfull ägargrupp till SvD.

Under tiden tänker jag gå över från halv- till helsemester. Sverige är ju inte med i fotbolls-VM i år. Annat var det när vi satt i regering här i landet. Då var det sol på sommaren och Sverige kom trea i fotbolls-VM.

Vid Öresunds strand den 6 juli 1998



Carl Bildt


PS. Som sommarläsning är Per Unckels lilla skrift ”Nu räcker det! Sverige behöver en ny politik för riktiga jobb” alldeles lagom. Det är en sorglig saga om hur mängder med miljarder egentligen inte lett till någonting alls. I samma skriftserie har riksdagsman Göran Lennmarker just publicerat
”Varför Sverige halkar efter” som belyser hur Sverige genom felaktig politik tappat mark under de senaste decennierna och de risker som finns för framtiden. Dessa små skrifter - hängmatteanpassade! kan beställas för 25 kronor styck från vår hemsida: http://www.moderat.se/index.asp?main=aktiviteter/skrifter









Tuesday 
1/3/2005 
Bildt Blog Comments

In addition to this webpage, and the email letters ongoing since 1994, I have now started a blog as well.

You find it at http://bildt.blogspot.com.

At www.bildt.net you will continue to find articles, speeches and different documents.

At the blog there will be the shorter and perhaps somewhat faster comments.

And the e-letter continues to give at the least an attempt at analys.



[email protected]